Roxanne Weasley [G]

oj vilket bra kapitel :o AWSOME :'D Man blir glad av att läsa! :')

Bra! Mer! (;

håller HELT med!

Kapitel 4

Sammanlagt var det ungefär tjugo elever som också skulle börja sitt första år och nu gick alla på en smal stig i en skog, eller mera en dunge. Det gick försiktigt och följde efter ljuset från lyktan Neville höll i.
’’Snart får ni se er första skymt av Hogwarts! Håll ihop er och trängs inte!’’ Neville som tydligen gått på stigen många gånger gick med raska steg. Roxanne kände hur någon slog till henne i sidan och hur en pojke trängde sig förbi henne.
’’Idiot..’’ Mumlade hon medan hon höll sig om sidan. Sedan utan att riktigt förstå hur stod hon vid kanten av en stor svart sjö. Månen och stjärnorna som lyste på himlen avspeglades på den stilla ytan. På andra sidan av sjön på en hög klippa avtecknades ett stort slott vars konturer syntes eftersom att alla fönster var upplysta av ljus och Roxanne kände hur hennes mun långsamt gled upp. Det var det vackraste slottet hon någonsin sett. Hon kände sig mer nervös och illamåendet började smyga sig tillbaka och hon ställde sig rak i ryggen och stängde munnen.
’’Sätt er fyra eller fem i varje båt.’’ Neville stod ute vid kanten på den långa bryggan som kantades av små båtar. Själv satte han sig ensam i den som låg och guppade längst fram. Roxanne såg hur pojken som knuffat henne satte sig i båten bakom honom och hon bestämde sig för att sitta så långt bort från honom som möjligt. Hon såg sig omkring och såg Ian sitta ensam i en båt och hon gick snabbt till den.
’’Hej.’’ Sa hon snabbt och satte sig ner bredvid honom.
’’Hej. Visst är det spännande?’’ Sa han snabbt och med ett strålande leende med blicken fäst mot slottet.
’’Ja, men du borde ändå sitta i båten eftersom att du annars kommer ramla ur den.’’ Sa hon sedan och såg att han sjönk ner på sin plats bredvid henne fortfarande leende. Två andra flickor satte sig bakom dem och de pratade livligt med varan. De var tvillingar eftersom att de såg väldigt lika ut. Den ena av dem hade mörkbrunthår och den andra nästan svart. Båda hade bruna ögon och utseende mässigt såg inte Roxanne någon skillnad på dem. Hon hälsade tyst på dem och de log båda två mot henne snabbt och återgick till deras samtal.
’’FRAMÅT!’’ Ropade Neville sedan med hög röst och båtarna började glida över sjön. Alla tystnade desto närmare de kom. Slottet tornade upp sig på klippan och de åkte in i en grotta som verkade föra dem under skolan. Där inne fanns det en liten hamn och alla började kliva ur båtarna och följa efter Neville som gick på en smal stentrappa uppåt. När Roxanne äntligen kommit uppför stentrappan stod hon på slottsområdet som låg i skuggan av slottet. Hon såg lyktan Neville höll i försvinna runt ett hörn och hon, Ian och de två flickorna började springa ikapp de andra. När de kommit fram samlades de runt Neville som stod vid slottsporten. Han räknade dem än en gång och knackade sedan på den tre gånger.
Ekporten öppnades genast och alla strömmade in i en stor entréhall med marmorgolv och väldigt högt tak. En ung kvinna med blonda lockar stod vid en stor trappa som ledde till de övre våningarna.
’’Här är dem professor Deway.’’ Sa Neville med hög röst då alla samlats framför kvinnan som log ett vänligt leende mot dem. Sedan vände hon sig till Neville.
’’Tack så mycket.’’ Sa hon med en len och vänlig, nästan flickaktig, röst. Neville försvann snabbt medan professor Deway pratade till dem. ’’Välkomna till Hogwarts. Innan festen för det nya året kan börja måste ni bli sorterade in i ett elevhem. Det finns fyra, ‘’ hon tog en kort paus för att andas och fortsatte sedan. ’’Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Det elevhem ni sorteras in i kommer att vara er familj när ni är på skolan. Gör ni någonting bra kan ni tjäna poäng till elevhemmet, men bryter ni mot regler får ni poängavdrag.’’ Hon log mot dem igen. ’’Jag ska nu kolla om de är redo för att ta emot er så att sorteringsceremonin kan börja. Vänta här.’’ Hon gick åt samma håll som Neville gått. Direkt då hon inte längre var inom synhåll började alla diskutera de olika elevhemmen.
’’Jag vet att jag kommer att hamna i Ravenclaw. Alla i min familj hamnar där.’’ Sa en flicka med stolt röst.
’’Vad kommer vi att göra?’’ Sa en pojke som såg ytterst liten ut med gäll röst. Roxanne gissade på att han var mugglare. Då kom professor Deway tillbaka och log stort mot dem.
’’Allt är klart. Ställ er två och två snabbt.’’ Sa hon medan hon såg till att de stod i ordning. Sedan började hon gå med raska steg mot en dubbeldörr. Hon viftade lätt med sin stav och dörrarna slogs upp med det samma och hon steg in i Stora salen med alla förstaårselever efter sig. Roxanne såg direkt upp mot taket som hennes mamma berättat om för henne. Det höga taket fick det verkligen att se ut som att de var under himlen utanför som var stjärnbeströdd och molnfritt. Roxanne log litet och när hon trampade på sin egen klädnad bestämde hon sig för att kolla rakt fram och inte uppåt för att inte ramla och göra bort sig. När de gått tvärs genom rummet stod de framför en pall som det var en gammal och mycket lappad hatt på.
’’När jag ropar upp ert namn kommer ni fram hit och jag sätter hatten på ert huvud och Sorteringshatten sköter resten.’’ Sa hon leende till gruppen framför henne. Hon vecklade ut en lång pergamentrulle som måste varit tjugo decimeter långt och harklade sig lätt. ’’Ebony Brown.’’ Sa hon högt och hela salen var tyst. Bakom pallen satt alla lärare vid ett eget bord och såg roade på den lilla flickan med smutsblont hår gick fram till pallen och satte sig på den. Professor Deway satte hatten på hennes huvud. Några sekunder gick och sedan öppnades en reva precis ovanför kanten på hatten och den ropade.
’’RAVENCLAW!’’ Ebony tog av sig hatten snabbt och gav den till professor Deway och sprang sedan till bordet som nu jublade och var dekorerat i blått. När applåderna tystnat läste professor Deway upp ett nytt namn.
’’Ian Cave.’’ Ian som stod bredvid Roxanne hoppade till och gick med snabba steg fram till pallen och satte sig på den. Hatten sjönk över hans strålande ögon och väldigt snabbt öppnade sig revan igen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad glad jag blir över att ni gillar detta och tack för det!

Jättebra! Men varför slutade du där :-o vill ju veta elevhemen på han och Roxanne ju :-o ;-D

Ooh! Du e verkligen bra c; *Väntar på mera*

Hihi, det var därför jag slutade där och för att jag funderar på vilket elevhem jag verkligen ska sätta dem i..
Och tack igen! ♥

smart!! :'D Ska bli extremt intressant och roligt!! Längtar!! :'D

Längtar efter mer!! ♥

Kapitel 5

’’HUFFLEPUFF!’’ Ropade hatten ut och bordet med gula dekorationer började jubla. Sam som satt vid Gryffindor bordet applåderade också och lika så gjorde Fred, Ed och Chris. Roxanne blev genast glad för Ians skulle eftersom att Hufflepuff var ett väldigt bra elevhem, men samtidigt blev hon mer och mer nervös. Hon kände sig aningen yr och påminde hela tiden sig själv att andas.
’’Isadora Duncan.’’ Läste professor Deway upp och en flicka med ljusblåa ögon och axel långt lockat mörkblont hår gick med säkra steg fram till pallen. Det var flickan som sagt att hon skulle hamna i Ravenclaw. Hon log lite nervöst då hatten sänktes över hennes ögon. Och mycket riktigt sorterades hon in i Ravenclaw och skuttade lyckligt till Ravenclaws bord.
’’William Fletcher.’’
’’SLYTHERIN!’’
’’Matthew Harper.’’
‘’HUFFLEPUFF!’’
’’Jenna Hill.’’
’’RAVENCLAW!’’
Roxanne började känna sig mer och mer nervös nu. Hennes hjärna kändes väldigt spänd och hon hörde knappt vem som ropades upp.
Millicent Kress blev den första att sorteras in i Gryffindor och jublet bröt ut från bordet dekorerat i rött.
’’Evan Lowley.’’ Nu gick pojken som knuffat till Roxanne fram till pallen. Gruppen var mycket mindre nu och Roxanne undrade för sig själv hur alla kunde ha blivit sorterade så fort.
’’SLYTHERIN!’’ Ropade hatten sedan och Roxanne som inte varit beredd på det hoppade till lätt. Nu var hon väldigt yr nu och hon kände hur hon ville spy. Hon hade aldrig tidigare varit så nervös. Hon ville verkligen hamna i Gryffindor även om det inte skulle spela så stor roll för henne om hon hamnade i något av de andra elevhemmen (så länge det inte var Slytherin eftersom att hon hade en känsla av att Lowley killen inte var så trevlig).
’’Roxanne Weasley.’’ Hörde hon sedan proffessor Deway säga och kollade upp. Hon gick med långsamma steg fram till pallen för att inte ramla ihop av yrseln. Hon satte sig försiktigt på pallen och hennes ögon täcktes av hatten som placerades på hennes huvud. Direkt då det blev mörk och bara insidan av den lappade hatten syntes hörde hon en tunn röst, nästan som en gammal mans.
’’Åh, en till Weasley. Jag vet var du skulle passa bra.’’ Hatten talade väldigt snabbt och Roxanne kände sig väldigt yr. Hon tänkte mera på att hålla sig sittande än att lyssna på den tunna rösten. ’’Du är väldig bestämd ser jag men ändå har du en känsla för vad som skall prioriteras. Ditt sinne för.’’ Men Roxanne hörde nästan inte vad hatten s. ’’Jag vet var du hör hemma och det är det inge tvivel om. HUFFLEPUFF!’’ Roxanne hörde hatten ropa och hon kände hur den lyftes av från hennes huvud och hon såg sig förvirrat omkring då allting blivit suddigt. Men hennes syn kom lika snabbt tillbaka och hon gick med snabba ostadiga steg till Hufflepuff bordet, där många jublade och applåderade och såklart gjorde också Fred, Ed, Chris och Sam det också, och hon satte sig ner bredvid Ian som log mot henne. De sista att sorteras var tvillingarna, Alison och Anya Wood. Anya hamnade i Gryffindor och Alison i Hufflepuff, hon satte sig bredvid Roxanne som bara hälsade snabbt på henne och kollade sedan mot lärarbordet där en gammal kvinna ställt sig upp för att hålla ett tal.
’’Välkomna tillbaka till ett nytt år, och förstaårseleverna till ert första. Jag måste poängtera att Den Förbjudna skogen är otillåtet område för alla elever och att vaktmästare Filch vill påminna om att alla regler finns uppsatta på anslagstavlan i varje elevhems sällskapsrum. Nu tycker jag att vi tar och börjar festmåltiden.’’ Kvinnan slog ihop sina händer i en hög klapp och mat dök plötsligt upp på bordet framför dem. Allting från soppa till rejäla kycklingar och kalkoner serveraades. Alla började ta för sig av maten men Roxanne sträckte sig efter den närmaste pumpajuicekanna som stod på armlängdsavstånd från henne. En äldre kille som säkert gick sitt femte år ställde kannan närmare henne och hon log snabbt mot honom innan hon hällde juicen i sin bägare (som nästan svämmade över) och tog en stor klunk. Aldrig tidigare hade hon tyckt om pumpajuice så mycket. Roxanne som inte kände sig så hungrig tog bara en bakpotatis och lite smör till den. Ian såg förvånat på henne.
’’Varför äter du ingenting. Vi har ju inte direkt haft någon större tillgång till mat på tåget eller hur?’’ Sa han och såg fortfarande på hennes tallrik. Roxanne såg på sin tallrik och sedan på Ians som var täckt av ett matberg.
’’Jag har inte mått så bra så jag är inte direkt jätte hungrig.’’ Sa hon till honom svagt leende och gjorde sedan ett kryss på potatisen med sin kniv och tryckte sedan lätt på dess sidor så att det skulle bildas ett litet håll i mitten på den så att smöret skulle smälta ner i den. Hon åt långsamt medan hon såg sig omkring i stora salen från de höga fönstren till lärarbordet, och det slog henne att de faktiskt skulle undervisa henne, och sedan till spökena som plötsligt flög in genom väggarna runt om i salen. Alla var helt olika och väldigt gammeldagsklädda. Ett tjockt spöke kretsade runt mellan eleverna vid Hufflepuffs bord och pratade glatt med de äldre eleverna som om de vore gamla och goda vänner.
’’God kväll. Har ni trevligt?’’ Sa han då han kom svävande mot dem.
’’Ja, och maten är verkligen god!’’ Sa Ian högt och spöket log.
’’Jag är Tjocke Munkbrodern’’ presenterade han sig som med ett litet skratt, ‘’eller bara Munkbrodern, vilket jag föredrar. Och jag är Hufflepuffs spöke.’’ Han log mot dem med ett stort leende. Sedan svävade han tillbaka till de äldre eleverna och Alison startade en diskussion om chokladgrodekort med Matthew och Layton de två andra pojkarna som sorterats in i Hufflepuff. Ian satt och pratade med de äldre eleverna som satt bredvid honom om alla lärare. Alla verkade ha det trevligt förutom Roxanne som bara ville gå och lägga sig. Hon mådde sämre nu även om yrseln lagt sig, hennes mage vände sig och hon väntade bara på ögonblicket då hon skulle spy igen, men det kom liksom aldrig. Efter det som måste varit två timmar (och inom den tiden hade efterrätterna också serverats fast Roxanne hade inte rört någon av dem) ställde sig kvinnan som hållit talet innan maten upp leende mot alla elever och efterrätterna försvann. Då slog det Roxanne vem kvinnan var, det var professor McGonagall, rektorn.
’’Nu när alla ätit sig mätta och nöjda tycker jag att prefekterna kan leda våra nya elever till sina elevhem. Och jag tycker också att alla ska ta och gå och lägga sig eftersom att den nya terminen börjar ordentligt imorgon och vila är vad ni alla troligen behöver efter den långa resan hit.’’ Hon log men hade ändå en vänligt sträng och menade blick. Alla reste sig och Roxanne gjorde det samma. Pojken som räckt kannan till henne sa med hög röst håll Roxannes håll att följa honom.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Såja! Nu vet ni vilket elevhem dem är i. Anledningen till att Roxanne fick bli en Hufflepuff är att jag inte helt förstår hur en (t.ex) Ravenclaw skulle se på allting som händer runt omkring. Så jag valde det elevhem jag själv tillhör eftersom att jag vet hur jag ser på saker och hur Huffles är! ^^
Hade velat ha henne i Gryffindor men ville inte chansa och förstöra storyn genom att skriva dåligt..
Så varsågoda och skriv gärna vad ni tycker om kapitlet och om ni hade några tankar på elevhem ni trodde att någon person skulle hamna i!