Den oväntade förälskelsen[SV][PG]

nej jag vill inte! :'D Mer kapitel till folket!! :'D ♥

Btw, reta mig inte... jag var bara 13-14, det första jag såg då jag letade upp kapitlet var :"AHHH FEEEEEELLLL!!!" xD
------------------------------------------------------

Kapitel 3

[Beatrice]

Att känna kärlek till någon som egentligen inte är värd det är inte det lättaste, och att han råkar vara från Slytherin hjälpte ju inte precis. Bea vandrade långsamt runt i korridorerna och hoppades att hon skulle glömma Regulus, att han skulle försvinna ur hennes tankar. Men det gjorde han inte, istället för att försvinna som han skulle, föreställde hon sig i hans famn. Hur hon kände sig varm, och trygg, var en känsla som stannade länge. Plötsligt ur intet såg hon två stycken stå och kyssas i korridoren, en med rött hår och en med gyllenbrun, nästan smutsbrunt hår. Hon stannade upp och kollade på det kyssandes paret. Då såg hon vem det var och kände sig sedan mycket generad, hennes kinder blev rosa. Det var Lily och Remus och de kollade lite generat, även de, på henne.
”Hej” mumlade Bea och tänkte precis gå, när de Lily sa något till henne.
”Bea… säg inte till någon att du sett detta, okej?!”
”J ja då” stammade Bea och försökte gå igen, hon visste mycket väl att hon var dålig på att hålla hemligheter och ville sticka fort.
Men innan hon hann iväg kände hon en hand på axeln.
”Berätta inte för Tagghorn! Snälla!” bad Remus och kollade bedjande på henne. Bea nickade kort.
”Inte Tramptass heller!” tillade han sedan.
”Jaja, jag måste gå nu!” sa Bea stressat och sprang iväg.
Hon var stressad, hon var ju tvungen att smita, hon klarade inte av hemligheter och så, se vad hon ställt till med! Nu har hon en hemlighet på halsen och får inte berätta för hennes bästa vän.

[Regulus]

Någonting som är totalt hemskt är när man ska bli kär i någon som är helt oaccepterad i vänkretsen. Vilket han nu var! Hur hemskt skulle det bli? Han hade dessutom inte det lika bra som hans brorsa, som kunde få en tjej bara genom att gå förbi dem. Även fast de var otroligt lika, dessutom! Han kunde inte sluta tänka på henne, även fast han visste att han måste sluta. Annars visste man inte vad som skulle kunna hända.

[Beatrice]

Bea satt i sin sovsal, och riktigt önskade sig bort därifrån, eller åtminstone ta bort händelsen tidigare. Hon var ju för sjutton gubbar tvungen att prata med James och Sirius någon gång.
Men det hade då tydligen inte Remus tänkt på inte! Det var bara en sak som Bea tyckte var dumt med sig själv, hon kunde inte undanhålla hemligheter. De bara flög ut ur hennes mun. Inte egna hemligheter, men andras hemligheter bara flög ut. Bea la sig rastlöst på sängen, hon drog för draperiet och borrade ner huvudet ned i kudden. Hon hörde någon säga hennes namn, och att dörren öppnades och stängdes, men hon tänkte inte så mycket på det. Hon försökte bara slappna av, där hon låg på sängen. Hon hörde snart att draperiet drogs upp och att någon satte sig på sängen. Hon brydde sig inte om att kolla upp från kudden, hon visste redan vem det var.
”Men skraptass varför gömmer du dig?”
Bea svarade inte på den frågan utan kollade fortfarande ned i kudden.

[Regulus]

Att livet var jobbigt visste han redan, att ha världens hemskaste brorsa hjälpte inte. Och att Beatrice var kompis med han hjälpte inte alls! Alla de gånger han retat henne bara for upp i hans huvud. Bea skulle aldrig gilla honom, inte efter det han gjort! Han var en hemsk person, både i sätt och för att han blev kär i fel sorts personer. Han kände sig dum, han gick från uppehållsrummet till sin sovsal. Vad skulle hans föräldrar säga? Han var ju familjens stolthet, han var deras favorit. Vad skulle de tycka om han sa att han var kär i en av hanns brorsas bästa kompisar? De skulle hata honom, även mer än han hatade sig själv. Då bestämde han sig att glömma bort henne och inte berätta för någon om det, inte ens när han skulle dö av ålderdom, skadad eller hur han nu skulle dö som!

[Beatrice]

Han bara satt kvar där vid hennes säng, han gick inte, men sa inget heller som om han visste att hon inte ville prata. Men efter en stund började han att prata igen.
”Skraptass, om du inte pratar så kommer du att känna dig ledsnare än du egentligen är!”
Bea ville skratta, hon riktigt skakade av skrattet hon försökte kväva i kudden. Han försökte vara smart igen, eller åtminstone låta smart, vilket lät så roligt! Han var smart, men inte så smart, inte låtligt smart!
Bea vände på sig i sängen och kollade in i ett par varma gråa ögon.
”Du låter allt konstigt du, Tramptass! Du låter som om du försöker härma Måntand!” Sa hon och flinade stort och kollade in i de förvirrade ögonen.
”Jag trodde du var ledsen din, ehm, lurandes björn!” Sa en mycket ironisk röst.
Sirius är en rolig filur! Det måste ni hålla med om!

Me gustaaa!

nu känner jag mig helt fail... men "me gustaaa" :s Förstår inte ;P

Haha, väntade mig inte det heller
Det är spanska för jag gillar, eller jag tycker om

Jag gillart med Marre... xD Men jag känner att vi har höjt vårt skrivande ett par dimentioner sedan denna tid xD. Hahaha. Men det är gulligt kapitel, men lite rörigt.

Det är oftast så när man skriver mycket, man tycker just då att man skriver skitbra, men sen när man läser igenom det inser man hur mycket man här förbättrats sedan dess

Exakt ! Precis så är det .

Tack :'D

Jo utvecklingen är stor på dessa 3-4 år!!! :o Minns inte att jag var så dålig... men du får gärna ringa mig när du inte jobbar (och jag inte jobbar xD) och så kan vi diskutera en sak jag som om slutet

Åh är hon en av marodörerna?

När du säger att det ska vara jättedåligt så förväntar man ju sig att den ska vara full av fel - och så hemsk var den ju ändå inte! Ska bli spännande att läsa nästa kapitel

Meer!!!! så bra