Mugglare men popis?

Jätttebraaa! Mer!

1 timme senare var det lunch.
- Vart är Jonas? Al ryckte på axlarna.
- Har det hänt något?
Hon skakade på huvudet.
Vi började gå nedför trapporna till Stora Salen
Vi satte oss vid Ravenclaw bordet och tog för oss av maten.
Efter maten gick vi till örtläran. Den sista lektionen på dagen.
Jonas var inte på örtläran heller.
- Idag ska jag dela in er i par. Miss Lio du ska vara med Mr Willson.
Jag kollade på henne med ett höjt ögonbryn.
- Och vem är det?
Hon suckade och pekade på en Slytherin kille som såg väldigt nöjd ut.
Jag gick dit och ställde mig medans alla andra blev indelade. Al sskulle jobba med en kille som heter Linus Ytersoon ifrån Slytherin.
- Så du är Ylva Lio? Killen som visste hette Willson i efternamn tittade noga på mig uppe ifrån och ner.
- ja och du är?
- Alexander Willson! Jag skakade hans hand.
Sedan började vi jobba. Alexander var rätt trevligt faktigst.
Efter lektionen tittade jag på Al och frågade:
- Ska vi bada? Hon nickade och vi sprang upp och hämtade våra bikinisar.
Nere vid sjön la det en massa folk både killar och tjejer! Ni skulle ha sett deras miner när vi började klä av oss innan de fattade att vi hade bikini på oss
Jag gick upp på bryggan och kände allas blickar borra sig in i min rygg och suckade. jag dök elegant ner i det kalla vattnet och kom upp till ytan efter ett tag. Jag torkade bort vatten ur ögonen och la håret bakom öronen. Sen började jag simma utåt.
Halvvägs ute vände jag mig om och ropade:
- AL SKA ÌNTE DU BADA?
Hon skakade på huvudet och la sig ner på handduken.
Jag ryckte på axlarna och fortsatt att simma då jag hörde Al skrika.
- SLÄPP NER MIG! NEEJ!
Plask. jag vände mig snabbt om och såg att Al var borta och att det stog 3 killar på bryggan med väldigt roade miner.
Jag började snabbt simma inåt och dök ner framför bryggan och fick tag i en panikslagen Al. Jag kunde inte simma uppåt med henne. Hon sprattlade och drog i mig så jag kom inte heller upp.
Vi kommer att drunkna båda två!!

Mera?

JA!

FORTSÄTT!

Superb, som vanligt! Mer såklart!

Till slut tuppade Al av och jag kunde äntligen simma upp och fylla mina sprängvärkande lungor med luft.
Jag flämtade efter luft medans jag höll upp Al över ytan så hon kunde andas.
Killarna bytte miner ifrån roade till oroliga och hjälpte mig att få upp Al på bryggan. jag höll mig i kanten och kämpade för att inte svimma. Men misslyckades.
Jag kände att jag tappade taget, hörde skrik och allt blev sakta svartare och svartare.
ETT TAG SENARE:
Jag försökte öppna ögonen. Vart är jag?
Jag kunde till slut öppna ögonen en millimeter så att jag iallafall såg något. Det var riktigt ljust.
Efter en liten stund vande sig ögonen vid ljuset och jag öppnade dom helt.
jag tittade mig runt men kände inte igen rummet jag låg i.
- Åh Miss Lio du har vaknat! Jag är Madame Pomfrey. Föreståndare för sjukhusflyglen.
jag nickade.
- Vad hände? Frågade jag försiktigt. Jag lät väldigt hes och det gjorde ont i lungorna.
- Du höll på att drunkna när du skulle rädda din kompis!
Då spelade hela scenen upp i mitt huvud.
Al blev i kastad och höll på att drunkna.
- Hur är det med Al?
Madame Pomfrey kollade ner i golvet.
- Du gjorde ditt bästa!
Nej säg inte orden.
- Miss Alliso klarade inte sig tyvärr! Du försökte men det var redan försent!
Jag öppnade munnen för att svara men det kom inga ord. Bara tårar.
Det knackade på dörren och Madame Pomfrey öppnade och kom sedan till mig och frågade:
- En viss Jonas är här. Får han komma in? jag skakade sakta på huvudet.
Madame Pomfrey försvann igen. Jag snyftade så att jag skakade.
Jag hade gjort mitt bästa för att rädda Al. Men så dog hon. Det borde vara tvärtom. Jag borde ha dött. Hon hann ju inte ens gå 1 år på Hogwarts.
- miss Lio hur är det?
jag tittade upp och såg Professor Dumbledore och Professor McGonagoll. jag hade inte hört dom komma in.
jag svarade inte utan la ansiktet i händerna och började gråta ännu mer.
- Förlåt oss kära barn! Sa Dumbledore och satte sig brevid mig.
Jag fortsatt att vara tyst.
- Vi har bestämt att begrava Miss Allison här på skolan vill du vara med?
Jag nickade.
- Begravningen är ikväll!
Jag nickade och dom gick igen.
Kvällen kom och jag gick ner till gården. det var redan fullt av folk där. Alla på hela skolan skulle vara med.
När jag kom gåendes flyttade sig alla så jag kunde gå längst fram.
När jag kom fram stannade jag och tittade på kistan som stog där. En vacker snövit kista.
Tårarna fortsatt att rinna. Jonas kom fram och la armarna om mig.
jag kramade tillbaka medans jag skakade av snyftningar.
Al min bästa vän... Vila i Fred

Mera? Lite sorgligt...

Herregud! Dog hon!? :O Väldigt sorgligt ;_; Men bra, mer!

mer!

- Vi har alla samlats här idag för att hedra en första årselev som tragiskt dog i dag genom att drunkna. Flickan som hette Allison Ans badade med sin bästa vän Ylva Lio som också höll på att drunkna.
Snyftningar slet i min kropp. Det kändes som om jag skulle gå sönder där och nu.
- Miss Ans började i Ravenclaw för bara 2 dagar sen tyvärr.
- Det är mitt fel! Snyftade jag i Jonas famn.
Han skakade på huvudet och ruskade mig försiktigt.
- Tänk inte så!
Dumbledore fortsatt att snacka.
- Därför vill vi att alla höjer sina trollstavar mot himlen för Allison Ans.
Jag orkade inte lyfta min. Jag stog helt stilla och tittade ner i marken.
Al sänktes ner i marken och begravningen var över.
- Vill du vara kvar en stund? Frågade Professor Dumbledore mig när alla började gå in.
Jag nickade. Alla gick in och lämnade mig ensam vid graven.
Jag sjönk ner på knä och la mig sedan i fosterställning.
Det gjorde så ont inuti mig. Jag grät och grät tills jag hade svårt att andas.
- Förlåt mig Al. Det var mitt fel!
Det började regna och åska. Men jag låg kvar orkade inte röra mig. Jag fortsatt att säga.
- Förlåt mig Al. Det var mitt fel! om och om igen.
Flera timmar senare kom Jonas utspringandes ur slottet.
- YLVA. YLVA!
Han rusade fram till mig.
- Ylva du är iskall du behöver komma in!
Jag skakade på huvudet.
Jonas skakade på huvudet och lyfte upp mig.
jag stretade emot men orkade inte göra något. Tårarna fortsatt att rinna nedför mina svarta kinder.
Han bar mig ända upp till Ravenclaw tornet. Det stog en grupp Ravenclaw elever utanför tornet och när dom såg oss knackade dom på dörren och svarade på frågan åt oss.
Jonas tackade och bar in mig i det överfyllda sällskapsrummet.
Folk tittade på mig medans Jonas bar upp mig till sin sovsal och la mig på sängen.
Han stoppade noggrant om mig och la sig sedan på täcket brevid mig. jag skakade av köld och sorg.
Mitt liv är slut. Min bästa vän är död!!!!

mera?

Har precis börjat att läsa! *bevakar* och BRA!!!!!!!


Jaa, mer!

Jättebra, meeeeer!
Salz: Din forumsignatur, du är bara FÖR söt ju! ♥♥♥