Daphne & SagaG prs

El vände sig om och såg bestört hur blixten hade träffat en av bilarna på parkeringen som nu stod i lågor.
- Shit, vi måste härifrån, sade hon stressat

- ja det måste vi, sa han med liten närbild ton i rösten.
Han hoppades värkligen detta skulle gå bra.

El skulle precis börja gå igen när blixten slog ned precis mellan henne och killen. Men det kändes... konstigt. Blixten kändes inte som en vanlig blixt, och den skadade inte någon av dem. Om det hade varit normal åska skulle de båda två varit fullkomligt söndedrbrända nu.
- vad är det här för konstig storm? muttrade hon.

han visste inte alls vad han skulle säga han hade varit med om mycket konstiga saker men det här var mer märkligt en de nästa på halvblodlägret.
Han kom på en fråga han kunde ställa till henne.
- jag har en skum fråga har du några diagnoser?,

hon stirrade på killen i några sekunder
- är det SÅ tydligt att jag har adhd? sade hon förvånat

- nej jag undrade bara, sa han.
Han tänkte att hon kanske är en halvgud han var ju inte hundra men en då.

Hon stod stilla några sekunder i regnet.
- vad sa du att du hette för den delen? frågade hon

- Simon, svarade han.
Han tittade på hennes vackra ansikte.

- Just det. Simon. hon log lite svagt. Bakom henne hörde hon åskan slå
- Vi borde ta oss härifrån, snart kommer blixten slå ned i skolan, mumlade hon.

- japp, sa han och började springa.
Han tittade lite åt hennes håll i bland för hon var så fin.