Kolsvart mörker

Hej! Jag vet att det kanske blir lite hoppigt nu, men jag orkar inte vänta tills att Elijah åker till Hogwarts! Så nu får ni följa med på den resan♥


Kapitel sex:

“Tilde, har du ingen packning med dig?” säger jag när Tilde kommer gående till mig och pappa innan vi ska gå in på plattformen nio trekvart. Tilde skakar på huvudet.
“Jag behöver igen.” säger hon och jag nickar. Pappa vänder sig om mot mig.
“Här är plattform nio trekvart!” Pappa pekar på en slags “pelare”. Jag höjer på ögonbrynen, är detta ett skämt? Tilde lägger en hand på min axel.
“Elijah, jag vet att din pappa inte kan se eller höra mig. Så lyssna nu. Du går genom pelaren och då kommer du till plattform nio trekvart. Minns du när jag berättade om det?... Faktiskt, svara inte. De andra här skulle undra vem du pratar med.” säger Tilde och går fram till pelaren. hon går rakt in i den och försvinner. Jag kollar konstigt på pappa. Men så minns jag att han inte sett Tilde gå igenom den.
“Elijah, jag har berättat för dig om hur vi kommer fram. Du vet att jag också gått på Hogwarts!” Pappa puttar lätt på min rygg. Jag sväljer och kollar upp på pappa.
“Är du säker på att det är den rätta?” Jag kollar skrämt på pelaren. Pappa suckar och går mot pelaren. Och vips så var han borta. Varför gjorde han så? Nu blev jag ju alldeles ensam. Jag går fram mot pelaren men tvekar och backar några steg när jag hör en röst.
“Nämen lille vännen, ska du också till Hogwarts?” Jag vänder mig om och ser en kvinna med lockigt brunt hår. Bredvid henne står det två barn. De verkar vara fjorton eller femton år. De har båda illrött hår. Jag kollar på mannen som står bredvid kvinnan. Han har samma illröda hårfärg. Bara att glansen på håret är mer matt. Jag kollar på kvinnan. Har inte pappa en bild på henne där hemma? Det känns som att jag känner igen henne från någonstans.
“Eeh, ja jag ska med Hogwarts expressen. Men pappa gick igenom pelaren när jag inte ville..” säger jag och kvinnan nickar.
“Vad heter du lille vän? Själv heter jag Hermione Granger.” säger kvinnan. Jag nickar.
“Jag heter Elijah Rosenkvist och så heter min pappa Tor Rosenkvist! Visste du att han är assistent åt trolldomsministern!” säger jag och Hermione skrattar varmt. Barnen fnissar och viskar något mellan varandra.
“Ja du. Tor han känner jag. Han är en riktigt bra assistent.” säger Hermione. Jag tappar hakan.
“Är du trolldomsministern! Du som är så ung!” säger jag förvånat. Mannen tittar lite små surt på mig.
“Du vet att hon är för gammal för dig va?” säger han och Hermione tittar argt på mannen.
“Ron! Sluta!” säger hon argt.
“Nej nej! Det är okej. Hon är inte riktigt min typ, ingen tjej är egentligen det…” säger jag och ler mot mannen, Ron. Ron öppnar sin mun för att säga något men bara nickar och går genom pelaren och försvinner.
“Mamma, kan vi också gå?” frågar killen av de två barnen. Hermione nickar.
“Såklart, Rose se till att din bror inte gör något dumt bara. Leta gärna upp Harry och Ginny!” säger Hermione och så går de två barnen in i pelaren. Jag suckar djupt.
“Varför ska det vara så svårt att gå igenom en pelare…” suckar jag och tänker sen på Tilde. Hon hade gjort det utan att tänka. Kan hon göra det kan väl jag också göra det?
“Ja, man kan ju undra. Men det är inget farligt. Gå bara rakt in i den. Tänk inte på det.” säger Hermione och jag nickar. Jag vänder mig om och går rakt mot pelaren. Jag kniper ihop ögonen och öppnar dem sakta. Framför mig står pappa och direkt när han får se på mig kramar han mig hårt.
“Så bra att du kom igenom. Jag behövde se om tåget kommit eller inte. Det var så länge sen…” Pappa klappar mig på kinden. Jag ler. Jag antar att pappa inte lämnade mig ändå. Vi går undan lite när Hermione kommer in på plattformen. Hon tittar på pappa.
“Nästa gång får du vänta på att ditt barn kommit igenom pelaren innan du själv går, okej?”
Jag visste inte att Hermione kunde teckenspråk. Pappa nickar och så börjar de ha en konversation. Jag går iväg lite för att leta efter Tilde. Men när jag inte hittar henne blir jag besvärad.
“Tilde? Tilde!” ropar jag och går runt på plattformen. Längre bort från pappa. Jag kollar mig oroligt omkring tills jag ser henne. Tilde sitter på en bänk. Hon ser ut att prata med en kille i samma ålder som mig.
“Tilde!” ropar jag och springer fram till henne. Tilde vänder blicken mot mig och ler.
“Hej Elijah! Detta är Nyuma.” säger Tilde och jag kollar på killen. Han har blont hår och blåa ögon. Killen räcker fram sin hand.
“Nyuma Lovegood.” säger killen och jag tar hans hand och skakar den stelt.
“Elijah Rosenkvist.” säger jag och killen ler.
“Trevligt att träffas. Vilka är dina föräldrar?” frågar Nyuma och kollar runt på alla människor som står och väntar på Hogwarts expressen.
“Min pappa är Tor Rosenkvist. Men han står längre bort!” säger jag och Nyuma nickar.
“Mina föräldrar är Luna Lovegood och Neville Lovegood. Men innan de gifte sig så hette pappa Neville Longbottom! Pappa gick i Gryffindor och mamma gick i Ravenclaw! I vilket elevhem gick din pappa i?” säger Nyuma. Jag rycker på axlarna.
“Vet inte.” säger jag och Nyuma nickar entusiastiskt.
“Jag ska bara gå och fråga mamma om jag kan följa med dig, så vänta lite okej?” säger Nyuma och springer iväg. Jag kollar på Tilde och sätter mig ner bredvid henne.
“Hur kan Nyuma se dig?” frågar jag Tilde. Tilde rycker på axlarna.
“Jag vet inte. Det är som att mugglare inte kan se mig. Jag bara finns inte för dem.” säger Tilde ledsamt. Jag klappar henne på ryggen.
“Du skrämde mig innan när du bara gick.” säger jag och Tilde nickar.
“Aah, det kan ju vara så.” säger Tilde och ler svagt. Sen tillägger hon, “Nyuma är verkligen lik sin mor. Om inte nästan en perfekt kopia. Luna var en god person.” Tilde tittar på mig och rufsar mig i håret.
“Du skulle förstå om du sett henne som liten. Men hon är ganska lik nu också.” säger Tilde och jag nickar. Men hur kan Tilde känna Nyumas mamma? Är hon verkligen femton?
Nyuma kommer gående med en ung kvinna bakom sig. Kvinnan är antagligen Luna Lovegood. Hon har blont hår och blåa ögon, jag förstår vad Tilde menar med att Nyuma nästan är en kopia av hans mamma.
“Så du är Elijah. Trevligt att träffas. Jag är Luna Lovegood. Nyumas mamma.” säger Luna och tittar på Tilde. Hon blir direkt mer stel. Hon tittar på mig igen och räcker fram sin hand. Jag skakar hand med henne. Luna ger Nyuma en ryggsäck och pussar honom på kinden.
“Se till att du är snäll mot Elijah. Man anar aldrig vilken kompis som kommer bli ens vän livet ut. Se till att hålla dem nära och kära närmare.” säger Luna och går iväg. Hon har på sig en gul kjol som går ner nästan till fötterna. Hon hade också en grön blus med en orange kofta över. Hennes skor var inte mindre färgglada utan klackar i purporöd. Jag fokuserar på Nyuma. Det verkar som att han inte har samma klädstil som sin mamma. Han har på sig ett par gråa byxor, en svart T-shir och ett par orange-färgade skor. Nyuma märker att jag studerar hans kläder.
“Ehum.. Pappa bestämde kläder åt mig. Men ska vi gå?” säger Nyuma glatt. Jag nickar tveksamt. Jag har känt Nyuma i fem minuter och beter han sig som att han och jag är bästa kompisar. Fast med tanke på hur hans mamma var så glad och kanske lite för pratglad så är det inte så konstigt.
“Okej, då går vi.” säger jag och ställer mig upp. Nyuma skiner upp och tar tag om min hand.
“Då så! Visa mig vägen till din pappa!” säger han och vi börjar gå mot pappa. Tilde följer oss hack i häl. När vi håller på och går till pappa så märker jag något konstigt. Några vuxna stirrar på oss, eller inte på mig och Nyuma. Men bakom oss. På Tilde. Men varför? Och hur kan de se henne men inte pappa? Jag kommer fram till pappa och vinkar.
“Pappa, detta är Nyuma Lovegood! Hans föräldrar är Neville och Luna Lovegood.” Jag pekar på Nyuma som vinkar glatt. Sen vänder han sig mot mig.
“Pratar du och din pappa teckenspråk med varandra! Det är super häftigt!” säger Nyuma. Jag nickar.
“Ja, pappa och jag pratar teckenspråk för att pappa har problem med hörseln och hör inget. Men han kan göra allt som alla andra kan! Och lite till!” säger jag och gör teckenspråk samtidigt så att pappa förstår vad vi pratar om. Jag vänder mig till pappa som ler och gör tummen upp.
“Elijah, Tilde, kolla!” säger Nyuma och pekar mot ett tåg som stannar in på plattformen. Jag kollar på pappa och kramar om honom.
“Måste gå nu! Men jag skickar brev hem!” jag får en puss på kinden och sen pannan av pappa. Jag gör samma sak och så går jag, Nyuma och Tilde på tåget. Vi hittar snabbt en ledig kupé och sätter oss ner. Jag sätter mig närmast fönstret och Tilde sätter sig bredvid. Nyuma sätter sig mittemot mig. Jag kollar ut genom fönstret och kollar på pappa. Jag vinkar åt honom och han vinkar tillbaka. Jag kollar på Tilde och sen på Nyuma.
“Så, vilket elevhem tror du att du kommer hamna i Elijah?” frågar Nyuma och jag rycker på axlarna.
“Jag vet inte ens vilka som finns.” säger jag generad. Nyuma tar direkt upp en bok ur hans ryggsäck och lägger den på bordet.
“Så! Här står det alla fyra som finns! Det finns Ravenclaw, , Hufflepuff, , Gryffindor, och Slytherin!” säger Nyuma och jag nickar. Sen kollar Nyuma på Tilde.
“Vilket elevhem går du i?” frågar han. Tilde suckar djupt.
“Jag gick i Ravenclaw. Precis som din mor. Hon är verkligen en bra människa. Men jag måste bara få veta vad som hänt med er! Kan du inte berätta lite!” säger Tilde nyfiket och så börjar de två ha en konversation. Jag själv kollar ut genom fönstret när kupé dörren öppnas och en liten tjej som också verkar vara elva tittar in. Hennes hår är nästan vitt.
“Hej hej, kan jag sitta här?” frågar hon och Nyuma nickar.
“Såklart! Alla är välkomna här!” säger han och ställer sig upp. Tjejen tar hans plats och sätter sig mittemot mig. Nyuma sätter sig mittemot Tilde istället och deras konversation fortsätter. Jag kollar på henne. Hon har gröna ögon och som sagt vitt hår. Hennes hår går inte längre än någon centimeter under hennes haka. Det passar henne.
“Jag är Bianchi Malfoy.” säger tjejen och jag nickar. Tilde tittar på Bianchi som rodnar och tittar ner i hennes knä.
“Men jag är inte som min familj. Jag försöker i alla fall att inte vara elak och kall…” säger hon och Tilde ler varmt.
“Det är okej. Man ska inte bli dömd på grund av ens familj. Din pappa är Draco Malfoy, eller hur?” säger Tilde och Bianchi nickar. Med det sagt fortsätter Tilde och Nyuma att prata, igen. Bianchi kollar upp.
“Men vad heter du? Har du några syskon?” frågar hon.
“Jag heter Elijah Rosenkvist. Min pappa är Tor Rosenkvist. Jag har inga syskon, men har du?” frågar jag och Bianchi nickar.
“Ja, han heter Scorpius och är femton. Han går i Slytherin. Vilket elevhem hoppas du på att du hamnar i? Jag hoppas att jag hamnar i Ravenclaw eller Hufflepuff, för de får inte så mycket uppmärksamhet.” säger Bianchi.
“Jag har ingen aning. Alla elevhem verkar ha sina nackdelar och fördelar.” säger jag och Bianchi nickar långsamt.
“Förutom Slytherin. Alla andra elevhemmen hatar Slytherin! Men jag tror att det håller på att ändras. Jag hoppas i alla fall att det ska det!” säger Bianchi och jag ler.
“Ja, att vara osams gör ont i hjärtat ibland.” säger jag och Bianchi nickar entusiastiskt.
“Exakt! Du och jag tänker så lika! Vi kommer säkert bli jätte bra vänner!” säger BIanchi och jag nickar glatt.

(End of chapter)

Så! Hoppas att detta inte var ett för rörigt kapitel. Jag vet inte riktigt vem Luna gifte sig med eller vem Neville gifte sig med för den delen heller.. Men jag försöker att hålla mig till böckerna. Men det vet jag inte om det gick så bra nu när jag nyss kom in med två andra nya karaktärer…

Men jag skulle kunna behöva lite hjälp från er nu och berätta hur Elijah ser ut! Jag själv har bestämt att inte välja något särskilt på hur han ser ut eftersom att det är kul att fantisera själva, men jag kan behöva veta för nästa kapitel! Så om ni skulle vilja berätta hur Elijah ser ut för er skulle jag vara tacksam!


//JJC♥

Jag tänker mig Elijah som ganska liten och smal, med tjockt brunt hår som skiftar i kopparrött. Ögonen är hasselbruna och han har några små ljusa fräknar. De andra läsarna har kanske en helt annan bild, så det blir upp till dig att välja

Bra kapitel som vanligt!

Ja, Luna gifte sig med Rolf Scamander (Newt Scamanders sonson (tror jag)), och Neville gifte sig med Hannah Abbot. Men jag har inget emot Nuna (Neville+Luna), de är jättegulliga tillsammans. Det är inte fel att lägga till nya karaktärer heller.

Faktiskt har jag ingen direkt bild i huvudet, men som Avis Fortunae beskrev känns logiskt på något sätt.



Tänker mig också att han ärvt det mesta av sitt utseende av sin pappa, förutom fräknarna som kommer från hans mamma! Bara känns som det, haha.

Hur som helst, bra kapitel som vanligt. Ser fram emot fortsättningen! ♥

Så, tack Avis Fortunae för dina tankar om hur Elijah ser ut som. Jag hoppas att du tycker det är okej om jag använder lite av dina tankar på hur Elijah kommer se ut Om det inte är det så kan du säga till och så får jag ändra!

Kapitel sju:

“Så här är den stora salen där ni kommer bli sorterade till olika elevhem. Ni går fram när jag ropar upp ert namn, sätter er på pallen och så utser sorteringshatten vart ni ska sätta er.”

“Nyuma Lovegood!” ropar Professor McGonagall och Nyuma små springer upp till pallen. Han sätter sig och McGonagall sätter på honom hatten. Den åker ner för hans ögon. Några I ledet fnissar nervöst. Det är tyst innan hatten ropar ut, “Hufflepuff!””. Alla som sitter vid Hufflepuff bordet börjar klappa och vissa ställer sig upp. Nyuma tar av sig sorteringshatten och springer dit.
“Bianchi Malfoy!” ropar Professor McGonagall. Bianchi vänder sig snabbt om mot mig.
“Önska mig lycka till!” viskar hon och går fram till pallen och sätter sig. McGonagall sätter på sorteringshatten på Bianchis huvud. Sorteringshatten går ner till ögonen och man kan se hur hon nervöst biter sig i underläppen.
“Hufflepuff!” ropar hatten och Hufflepuff bordet klappar stelt och så fortsätter det. McGonagall ropar upp namn och alla fördelas till elevhemmen, Ravenclaw, Hufflepuff, Gryffindor och Slytherin. Vad jag fick höra av Nyuma, Bianchi och Tilde på tåget så är några av elevernas potentialer i Ravenclaw; kvicktänkta och med ett gott förstånd. Hufflepuffare är tålmodiga, hårt arbetande, vänskapliga och lojala! Gryffindor står för mod, ridderskap och styrka. Och så finns det Slytherin, de som hamnar där sägs ha föräldrar som varit dödsätare, även om jag inte fick ur Bianchi vad det var. De sägs vara listiga och hala som ormar och hemska. Jag skulle aldrig vilja hamna där i Slytherin. Tillslut är det inte många kvar. Då ropar McGonagall upp mitt namn.
“Elijah Rosenkvist!” ropar hon och jag går upp till pallen. Jag sätter mig på pallen och så glider sorteringshatten ner för hela mitt ansikte. Jag hör hur några fnittrar. Och så hör jag en röst i huvudet.
“Hmmm… Du var mig en konstig typ… Du passar ju i alla elevhem… Hmm, jag skulle kunna se att vart jag än placerar dig skulle du bli något stort… Folk runt världen skulle känna igen dig… Eller? Det finns två vägar för dig min vän..” Jag ryser till när jag hör rösten. Är det sorteringshatten som pratar? Kan den inte bara välja snart?? Det känns som att det gått flera timmar. Men det har väl bara varit ett par minuter.
“SLYTHERIN!!” skriker sorteringshatten och Slytherin bordet klappar högt. Vissa visslar och jublar glatt. Men inom mig går jag sönder. Är jag ett monster? Det måste blivit något fel. Och vad var det med det där pratandet? Varje steg mot Slytherin bordet känns som att gå på glas. Jag ler och ska precis sätta mig ner när någon drar med mig till en annan del av bordet.
“Du är Elijah Rosenkvist, eller hur? Du kan sitta här med Albus och mig. Jag är Scorpius Malfoy. Bianchis storebror.” säger en varm röst. Jag tittar upp och ser en femtonårig kille med silvriga ögon och riktigt ljust blont hår. Precis som Bianchi. Han trycker lätt ner mig på en plats bredvid en kille med brunt hår och gröna ögon.
“Hej, jag är Albus Potter!” säger killen med brunt hår och sträcker fram sin hand. Jag tar den och skakar den.
“Elijah Rosenkvist.” säger jag och han ler.
“Trevligt och jag tror du vet vem han är, Scorpius Malfoy.” säger Albus och ler mot Scorpius som sätter sig ner.
“Jo, jag känner hans syster.” säger jag och Scorpius tittar på mig förvånat.
“Jaha. Trevligt.” säger han och hugger in i maten. Jag försöker se Bianchi och Nyuma vid Hufflepuff bordet. Men det går inte. Jag suckar ledsamt och så är det plötsligt dags att gå till Slytherins uppehållsrum.

“Så killarnas sovsal är här.” säger en kille och pekar på en svart dörr till hans höger, “Och detta är tjejernas sovsal.” Killen pekar på en svart dörr åt hans vänster.
“Och ni alla kan lösenordet, eller hur?” säger han och får några ja här och där. Han nickar och så går han ut. Jag känner snabbt igen Scorpius röst.
“Vill du spela lite trollkarlsschack?” frågar Scorpius och jag vänder mig om. Hans silvriga ögon fulla av energi.
“Okej, men då får du lära mig hur man gör!” säger jag och Scorpius nickar leende. Vi går in i sovsalen och jag kollar mig förundrat omkring. Det är bara en liten korridor med massa dörrar. Scorpius kollar på mig. Han öppnar munnen men blir avbruten av Albus.
“Scorpius skulle bara håller en lång historia om varför det är så här. Det är enkelt. Man delar rum med en annan i samma ålder. Det står här på väggen vem man delar rum med.” säger Albus och visar mig en liten anslagstavla med listor på namn och nummer. Jag letar efter mitt namn. Jag hittar det vid numret 17. Elijah Rosenkvist & Brian Carroll. Nr 17
“Får man vara i varandras rum?” frågar jag.
“Såklart! Men gå till ditt rum så kommer jag med schackspelet!” säger Scorpius och jag nickar. Jag går och letar efte ren dörr med siffran 17 skriven på. Jag hittar den och lägger handen på dörr knobben när jag kommer ihåg något mamma brukade säga.
”Se till att alltid knacka innan du går in i någon annans hus.”
Jag knackar på dörren och öppnar den lite. Jag går in och stänger dörren. Rummets tappet är randigt med färgerna silver och grön. Jag noterar två sängar med gröna täcken. En kille sitter på den ena sängen med en bok i handen. Killens hår slingor är i olika nyanser av orange och brun. Han tittar upp mot mig.
“Hej.” viskar han svagt och stelt. Jag nickar.
“Hej på dig också. Jag är Elijah och du måste vara Brian Correll?” säger jag och han skakar på huvudet.
“Nej, jag är hans pojkvän, Grey Zabini, min pappa är Blaise Zabini.” viskar killen svagt. Jag gör tummen upp mot honom.
“Okej. Men vet du när Brian kommer?” frågar jag och Grey nickar.
“Han gick för att hämta mig lite medicin för min hals.” viskar han och hostar. Dörren öppnas och en kille som håller i en kopp med antagligen tre.
“Hon kunde inte ge dig något starkt men detta kanske fungerar?” säger killen och ger Grey koppen. Grey tackar och ler. Han tar en klunk ur koppens innehåll och blundar. Killen som måste vara Brian är ganska kort med snaggat hår på ena sidan. Han har svart hår och bruna ögon. Han lägger sitt huvud i Greys knä.
“Juste du är Elijah, eller hur? Om du känner dig äcklad så kan du bara ignorera oss, okej?” säger Brian och jag skakar på huvudet.
“Nej, det är okej.” säger jag och sätter mig på den lediga sängen. Plötsligt flyger dörren upp och Scorpius kommer inspringande.
“Jag har schackbrädet!” nästan skriker Scorpius och Brian sätter sig rakt upp.
“Gå UT!!” Skriker han och Scorpius vänder direkt och smäller igen dörren. Han tittar på mig.
“Förlåt men jag orkar inte med högljudda personer. Förresten är han en av min pappas kompis son. Jobbig unge.” säger Brian och lägger sig ner med huvudet i Greys knä igen. Jag nickar.
“Ja.. Det kan vara så ibland.”

(End of chapter.)

Så, då var detta kapitel färdigt. Jag hoppas att ni inte kommer hata på mig för att jag la till ett homosexuellt par i denna story. Men jag tycker att homosexuella har lika många rättigheter att få vara med i en vanlig story utan att behöva starta ett kaos. De är ju också människor Så om ni inte gillade dem så får ni väl låtsas att Grey eller Brian är en tjej. Jag vet inte. Jag kom bara på att de måste vara med. Vet egentligen inte varför jag gör en så stor deal av detta… Men det var det

//JJC

Superbra beskrivet, hela sorteringsceremonin och miljön i elevhemmet! Vad intressant och faktiskt lite oväntat, att Elijah hamnade i Slytherin. Scorpius verkar så snäll och är bra beskriven med den silvriga energin i ögonen. Lite synd att rumskompisen Brian inte verkade gilla Scorpius. Hoppas han är snäll mot Elijah

Undrar var Tilde tog vägen!

Har varit i Värmland och inte kunnat läsa, men nu har jag läst Lite oväntat att Elijah hamnade i Slytherin, men han kommer nog trivas. Tycker inte om Brian (även om han är en LGBTQ-person, som jag), för han gillar inte Scorpius. Tycker han verkar lite kaxig också... "jobbig unge"... KAN DU VARA SJÄLV! Haha men Scorpius och Albus är mina älsklingar så det är nog därför. Han kan nog vara nice. Och på tal om Scorbus, kommer det bli det?? ♥S♥C♥O♥R♥B♥U♥S♥

Hittade en miniliten grej, bara några ord som är lite felplacerade (se den rödmarkerade texten) :

“Jag har schackbrädet!” skriker nästan Scorpius och Brian sätter sig upp rakt.

Det skulle se bättre ut såhär (se den gröna texten) :

“Jag har schackbrädet!” nästan skriker Scorpius och Brian sätter sig rakt upp.

Sen är det också det här:

“Förlåt men jag orkar inte med högljudda personer. Förresten är han en av min pappas kompis son. Jobbig unge.”

Borde vara:

“Förlåt men jag orkar inte med högljudda personer. Förresten är han en av min pappas kompis son. Fantastisk unge.”

Nä, skojar bara. Men det borde egentligen vara så, fast nu skulle det förstöra hans (hemska) karaktär.

Ser fram emot mer

Så, jag har nu skrivit ett nytt kapitel. Jag vet att det är kort, förlåt! Men när jag försöker skriva något så blir det så många svängar och storyn håller sig knappt på vägen! Sen har jag ångest och stressar över att skolan börjar imorgon, men det kanske inte är en ursäkt... Men annars är allt ganska bra

Avis Fortunae Ja, vart Tilde tog vägen vet jag inte. Ska försöka hitta henne

Pride Potter Kul att höra att du också är “med” i LGBTQ samhället, jag är också det Både trans och gay Yay. Jag kommer ha med lite Scorbus, de är ju ett så gulligt par! Jag har också ändrat det du bad om, förutom om det med jobbig unge

Kapitel åtta:

Jag tar ett bett av min macka när ugglorna flyger in i salen. En kolsvart uggla landar framför mig med ett kuvert i näbben. Jag tar det försiktigt och öppnar det. Jag tar upp ett brev och läser det tyst.

Kära Elijah

Hur mår du? Trivs du på Hogwarts? Jag hörde att du hamnade i Slytherin. Du liknar visst mig mer än jag trodde. Är det sant att Tor börjat jobba på Ministeriet? Förlåt att jag frågar så mycket. Men jag har äntligen kommit ut och kan äntligen få tag på dig! Skulle du vilja träffas i Hogsmeade i helgen? Mammsen din behöver träffa dig snart. Svara gärna snart och ta hand om Beck så länge!

// Mrs Rosenkvist

Jag tappar hakan. Är det verkligen mamma som skrivit till mig? Det kan inte skada att träffa henne, eller hur? Jag kollar upp och ser den svarta ugglan som står kvar.
“Du måste vara Beck.” viskar jag och ugglan hoar glatt. Beck flyger upp och landar på min axel. Jag rättar stelt till mig i ryggen och kollar skrämt på Beck. Becks klor verkar vassa, men han skulle inte göra mig illa?

Jag knackar på dörren till mitt och Brians rum. Jag öppnar dörren och går in. Beck har jag lämnat i uggletornet. Jag stänger dörren och ser att varken Grey eller Brian är här. Jag pustar ut i lättnad och letar fram papper och penna. Vad ska jag skriva?

Hej Mamma!

Kul att du vill träffas! Vad sägs som att vi träffas på söndag? Klockan tre på eftermiddagen?

// Elijah

Jag målar ett hjärta på papperet och går upp till uggletornet för att skicka det med en av skolans ugglor. Beck kan behöva vila lite.

Jag ger brevet till en grå uggla.
“Se till att inte göra dig illa.” säger jag och klappar ugglan på huvudet, “Lova mig det.” Ugglan nickar och flyger bort. Den försvinner ut i skyn och jag springer ner till uppehållsrummet igen. I soffan sitter Albus och läser med Scorpius huvud vilandes i famnen. Albus klappar Scorpius och stryker bort några hårstrån från Scorpius ansikte. På Albus läppar vilar ett leende.
“Hej hej.” säger jag tyst och Albus tittar upp.
“Hej.” säger han och fortsätter läsa i hans bok. Jag går in till mitt och Brians sovrum och hittar Brian och Grey i Brians säng. Brian är inlindad i en handduk och Greys hår är blött.
“Regnar det ute?” frågar jag och Brian suckar.
“Nej, du vet det kom bara vattendroppar från himlen.. Såklart att det regnade.” säger Brian sarkastiskt. Jag ler stelt och ska stänga dörren när jag hör Scorpius röst.
“Elijah! Vill du hänga lite i mitt och Albus rum? Vi kan måla eller göra något som du gillar.” säger Scorpius och jag vänder mig om. Scorpius står vid dörröppningen.
“Okej. Vilket nummer har ni?” frågar jag och börjar leta efter samma block som jag haft och skrivit om Tilde i. Jag hittar det och tar fram mina kritor.
“Jag vill måla om det är okej.” säger jag och Scorpius nickar.
“Att måla är alltid kul!” säger han och leder mig till Albus och hans rum. Inne sitter Albus i en soffa och läser samma bok som han läst för några minuter sen. Scorpius och jag sätter oss i hans säng och jag öppnar en tom sida i boken.
“Vad ska du måla?” frågar Scorpius och kollar på kritan i min hand.
“Tilde.” säger jag enkelt och börjar måla hur jag tänker att hon skulle se ut om hon hade på sig vanliga kläder, hon får ha på sig en blå kofta med en grå T-shirt och gråa byxor.
“I vilket elevhem går Tilde? Hur gammal är hon?” frågar han och jag tänker efter. Gick hon inte i Ravenclaw?
“Hon går i Ravenclaw, jag tror att hon är femton år.” säger jag och Scorpius nickar.
“Hur är hon som person?” frågar Scorpius. Albus harklar sig högt.
“Fråga inte för många frågor nu Scor-” Albus hinner inte säga något mer innan jag avbryter.
“Hon är lite knäpp men snäll. Hon verkar klok och har ett fint leende. Men hennes andetag låter som att det är kedjor som skramlar när hon sover. Sen verkar inte många se henne ibland. Min pappa såg henne inte, men min kompis Nyuma och hans mamma såg henne.” säger jag och fortsätter måla. Albus går över och sätter sig i Scorpius knä. Han vilar sitt huvud på Scorpius axel.
“Hon verkar vara ett spöke nästan.” säger Scorpius och skrattar, “Men hon är säkert bara lite sjuk. Det kan vara därför hennes andetag låter konstigt när hon sover.” fortsätter Scorpius och jag nickar.
“Kanske.” mumlar jag och kollar på bilden. Den blev ganska fin. Den ska jag visa för Tilde. Om jag hittar henne.

(End of chapter)

Så! Hoppas att detta blev bra, jag hoppas ni kan förstå hur Tilde teckningen blev, ändå om den blev lite konstigt beskriven.

//Er transkille JJC♥

Många spännande saker i detta kapitel! Att Elijahs mamma vill ses, att Scorpius fortsätter vara snäll, att det verkar vara Scorbus ♥ ... och så dyker Tilde upp igen, om än bara i tankarna. Mysigt att han gillar att måla och målar Tilde.

SCORBUUUUUUUUUUUUUUUUSSS ♥♥♥♥♥♥

Haha wow tror nästan jag bryr mig mer än Scorbus än om själva grejen... fast den är jättebra, din fanfic alltså och det här kapitlet Jag gillar också att måla.

SJälv är jag bi men jag är mer för tjejer

Okej! Jag minns nog att på Hogwarts behövde man gå sitt tredje år om man skulle få gå till Hogsmeade, men jag tänker att den regeln struntar jag i… whoops! Men hoppas ni gillar kapitlet Jag försöker att få fram ledtrådar om små saker, så om ni kanske kan se vad det är för ledtrådar och vart de leder så skulle det vara väldigt spännande

Kapitel nio:

Det var länge sen jag träffade mamma. Jag hade helt glömt bort hur hennes röst lät och hur hon kunde få en att känna sig så lugn och glad, utan att göra något särskilt speciellt. Jag minns hennes hasselbruna ögon som brukade lysa, hennes koppar röda hår som brukade glänsa fint och hennes fräknar. Men nu är hennes ögon mycket mer trötta än jag minns och hennes hår har tappat glansen. Hennes ansiktsdrag verkar mer slitna och fräknarna blekare?
“Mamma, varför bor du inte med mig och pappa?” frågar jag och mamma tittar ledsamt på mig medan vi går på stigen. Regnet faller ner och stigen är mer eller mindre översvämmad med lera. Jag är tacksam att jag valde mina gummistövlar istället för mina vita sneakers. Mamma lägger sin arm runt min midja och drar mig närmare.
“Saker blev lite för jobbiga. Pappa ville inte beh….” mamma tystnar och kollar runt i skogen, sen fortsätter hon. “Vi hade inte mycket pengar och så var jag ju gravid med din… med dig.” Mamma klappar mig på kinden.
“Ska vi gå och sätta oss på ett café och värma oss lite?” frågar mamma och jag nickar. Mamma verkar lite skakig, hon säger något men avbryter sig själv och säger något annat.

Jag stampar av mig leran och går in i cafét. Mamma går in och dörren stängs. Några få elever som går sjunde året sitter och pluggar.
“Går du och sätter dig så kan jag beställa. Blir varm choklad bra?” frågar mamma och jag ler.
“Det blir bra.” säger jag lugnt. Jag kollar mig omkring i cafét. Cafét har inte en vanlig form utan hörn och väggar här och där. Det blir ganska mysigt med den lite gamla belysningen och de varma färgerna på tapeterna. I sofforna vid bordet finns det massor med kuddar och filtar i alla färger från orange till mörk lila. Hade jag fått gissa hade Nyumas mamma jobbat här. Jag sätter mig i ett hörn med ett litet fönster vid bordet och tar av mig min regnjacka och stövlar. Jag tar en filt och kryper upp i soffan. Mamma kommer gåendes med en bricka i händerna. Mamma placerar brickan med varm choklad och en kopp kaffe på bordet. Jag tar den varma chokladen och tar en djup klunk.
“Kan du inte berätta en saga för mig? Du är så duktig!” säger jag och mamma ler tröttsamt. Hon sätter sig ner framför mig.
“Jag skulle nog kunna göra det, men du måste lova att inte berätta för din pappa att jag berättat denna historia.” säger mamma och jag nickar.

“Det var en kall vinternatt…”

bebisens skrik ekade i den tysta natten. Sjukhuset var kallt och övergivet. Kvinnan kollade ledsamt på det nyfödda barnet. Hon släpade sig över golvet till bebisen och tog upp den. Hon höll barnet mot hennes hjärta. Kvinnans ben gjorde förfärligt ont. Kvinnan tittade ner på barnet.
“Älskade lilla vän. Vad har denna värld gjort för att förtjäna dig? Med korpsvart hår och blå gråa ögon skriker du här i tystnaden.” viskade kvinnan. Barnet hade lsutat skrika och andades långsamt. I tystnaden hördes plötsligt röster och fotsteg. Dörren till salen bröts upp och en man klev in i rummet.
Mannen och sprang fram till kvinnan och barnet. Han svep in dem i en filt. Mannen som var stark lyckades plocka upp kvinnan som höll om barnet. Han gick genom hela sjukhuset utan att säga ett ord. Kvinnan frågade vad mannen hette men fick inget svar, var han döv eller ignorerade mannen bara henne? Mannen kom ut till den övergivna parkeringen där en ensam bil stod. Mannen satte ner kvinnan bredvid honom i förarsätet. Kvinnan höll hårt om babyn.
“Vad heter babyn?” skrev mannen i en bok med blanka sidor och kvinnan log tyst. Mannen verkade trevlig.
“Tilde” skrev kvinnan och kramade om babyn. Mannen nickade och satte sig och körde ut på motorvägen när en bil kom i hög fart mot dem. Den andra bilen krockade och mannen dog direkt. Men kvinnan lyckades slingra sig ut ur bilen och ut bredvid på motorvägen. Ut ur den andra bilen kom ett ungt par ut. Kvinnan gav babyn till den unga damen och använde sina sista krafter för att få ut namnet.
“Tilde.” viskade kvinnan och föll ner på marken. Den unga damen tittade förskräckt på när kvinnan slöt sina ögon för sista gången. Den unga mannen som råkade köra in i den döva mannens bil sprang fram. Den unga mannen hade brunt hår och grön bruna ögon. Den unga damen hade fräknar, kopparrött hår och hasselbruna ögon. I faktum var kvinnan en gammal dam och så var mannen. Det unga paret åkte snabbt iväg med den lilla tjejen.

Mamma slutade prata och log.
“Jag måste gå nu.” säger hon och ställer sig upp. Hon går ut ur cafét och jag tar snabbt på mig min regnjacka och stövlar. Jag springer ut ur cafét, men mamma är borta. Vad hade hon just berättat? Jag behöver höra slutet på historien..

(End of chapter)

Hmmm…. Vad kan denna historia handla om som Elijahs mamma berättat?

//JJC