Marodörernas sjunde år på Hogwarts

Tack så jätte mycket för responsen, Avis Fortunae och Gabrielle Weasley Lupin

Kapitel 7
~Lilys perspektiv~
Lily slog upp ögonen och stirrade upp i sänghimmeln. Hon undrade vad som hade väckt henne. Sedan hörde hon hur någon kom ut från deras lilla toalett. Alexa eller Wendy måste ha gått på toa, det var säkert spolandet som hade väckt henne. Hon kastade en blick på klockan och såg att den var halv sju. Lika bra att gå upp. Tyst smög hon upp, klädde på sig och tassar ner för trapporna till uppehållsrummet. I en av sofforna såg hon ett välbekant, ljusbrunt hår. Remus satt och stirrade in i brasan. Lily satte sig ner i soffan bredvid honom.
“Hej”, sa hon och satte armbågen på armstöden på och lutade huvudet i handen.
Remus ryckte till och såg sig omkring. “Hej”, sa han.
“Du är redan vaken”, sa Lily. Hon kunde höra James svar i huvudet: “Nej men jag är fortfarande där uppe”.
“Mm”, sa Remus och fortsatte stirra in i brasan.
“Jag vet inte”, sa Lily plötsligt.
“Va?” sa Remus förvirrat.
“Jag vet inte”, sa Lily igen. “Kanske älskar jag honom, kanske gör jag inte det. Jag vet inte säkert. Vad tror du?”
“Prova?” sa Remus försiktigt. “Alltså, du kan ju alltid prova. Om det känns fel så… jag vet inte.”
“Det är inte så lätt”, sa Lily och tittade ner i knät med nyfunnet intresse. “Du har aldrig känt så, va?”
“Nej”, erkände Remus. Han talade sanning, hon kunde se det i hans ögon. Men det fanns något annat i hans ögon… sorg?
“Det är någonting mer”, konstaterade Lily.
“Nej”, sa Remus. Han vek bort blicken.
“Du behöver inte berätta, men du vet att du har vänner här”, sa Lily. Remus svalde. Hon lutade sitt huvud mot hans axel. “Man får gråta. Det känns lite bättre då, förstår du.”
“Det är min mosters hund”, sa Remus plötsligt. Hon hörde hur han andades djupt. “Han var min bästa vän, förutom James och dem. Men nu… han blev påkörd.” Hon tittade upp och såg en tyst tår rulla ner för kinden.
“Det är okej”, sa Lily. “Det känns bättre när du har pratat om det, eller hur?”
“Mm”, sa Remus.
“Prata med James och dem”, sa Lily.
“De kommer bara tycka att jag är fånig”, sa Remus.
“De är dina vänner, det sa du ju själv”, sa Lily. “Jag lovar att de kommer förstå.”
“Jaa…”, sa han. “Okej.” Han reste sig upp. Hon hörde hur han gick upp för trapporna och sedan hörde hon dörren öppnas och stängas.

“James”, viskade en röst långt borta.
Han fortsatte sova.
“James, vakna”, viskade rösten. Nu hörde han att det var Remus, med sin vi-måste-prata-om-en-viktig-grej-röst.
Han öppnade motvilligt ögonen.
“Vad är det?” muttrade han.
“Det har skett ett mirakel”, sa en annan röst. Det lät som Sirius, med sin det-kan-inte-vara-sant-röst. James lyfte på huvudet och såg honom stå beredd med ett vattenglas.
“Om du någonsin häller vatten över mig när jag sover så kommer jag döda dig”, muttrade James. “Det, min vän, är ett löfte.”
“Kan vi inte vara lite allvarliga”, sa Remus tyst.
“Vad har hänt?” frågade Peter oroligt.
“Kom, vi sätter oss här”, sa James och satte sig på Remus säng. De andra följde hans exempel.
“Ni vet den där kompisen som jag har berättat lite om?” började Remus. “Picasso, alltså.”
“Mm”, sa hans lyssnare i kör.
“Han… han är min mosters hund”, sa Remus och pillade på sitt täcke. “Och… jaa, han är lite av en bästa vän. Förutom er. Ni vet, när jag är hemma och så. Då brukar jag vara hos min moster med Picasso.” Man kunde höra hur han svalde. “Och… han blev påkörd. Så… Han finns inte mer.”
“Vi är så ledsna för din skull”, viskade James och flyttade sig närmare Remus.
Han kände hur päls strök mot hans rygg. Sirius hade förvandlat sig till en hund och gick över sängen till Remus. Remus kliade honom på ryggen och Sirius lade sig ner bredvid honom med huvudet i hans knä.
“Tack”, sa han till hunden som var Sirius.
Sirius svarade genom att skälla lågt.
“Schh”, sa James och kastade en blick mot dörren. Han förväntade sig nästan att någon skulle komma inrusande.
“Någon kan upptäcka oss”, väste Peter.
Sirius lyfte försiktigt på huvudet och tassade tillbaka till där han satt innan. James tittade bort mot honom i precis rätt ögonblick för att se honom förvandlas till en människa.
De klädde snabbt på sig och gick ner för att äta frukost.

Ni verkade gilla när jag skrev ur bådas perspektiv i ett kapitel, så nu gör jag det igen. Försökte få in lite Peter i det här kapitlet också, han har inte fått vara med(kanske för att jag inte gillar honom pga att han svek James och Lily, hehe).
Kom ihåg att jag inte kan fortsätta om inte ni har kommenterat!

Gillar när det är samtal om känslor! Marodörerna är riktiga vänner som förstod Remus. Vad fint att Sirius förvandlade sig till en hund när Remus berättade! ♥

Jättebra!
Stackars Remus!♥

Förlåt för sent kapitel...

Kapitel 7
~James perspektiv~
Några få elever satt och åt frukost. Det var bara ett tiotal vid Gryffindor-bordet, Ravenclaw-bordet och Hufflepuff-bordet. Vid Slytherin-bordet satt bara tre personer, bland annat Snape.
James hörde någon gå bakom dem och vände sig om. Lily, Alexa och Wendy kom gåendes ner för marmortrappan. Alexa studsade fram till Sirius. Wendy gick fram med irriterad min, medan Lily gick fram med blicken fäst vid golvet.
De gick in i stora salen och satte sig en bit bort från de andra. James satte sig så att han kunde se bort till Slytherin-bordet. Bredvid sig kunde han höra Sirius mumla något och såg sedan när han lät trollstaven glida in i ärmen.
“Vad?” sa Sirius när han fick syn på James höjda ögonbryn.
“Vad gjorde du nu?” sa James lågt.
“Vi har inte brutit mot några regler”, sa Sirius i gnällig ton. “Jag kastade bara en Confundus-besvärjelse över Snigelhorn.”
“Kolla här då, ännu bättre”, sa James och riktade sin stav mot Snape. “Confundo”, mumlade han. “Sådär ja, nu ska vi se hur Snape klarar dagen med en Confundus-besvärjelse över sig”, sa han lite för högt. Han kastade en orolig blick på Lily. Han tyckte nästan att hon smålog lite, men sedan bleknade leendet när hon sneglade på honom. Varför log hon åt tanken av att Snape hade en Confundus-besvärjelse över sig, de var väl vänner?
“Vi kommer för seeeent”, sa Peter plötsligt.
“Sedan när blev du så intresserad av att lära dig saker?” frågade James förvirrat.
“Alltså, klockan är redan fem över nio”, sa Peter.
Hela gänget rusade omedelbart iväg till förvandlingskonsten.

Lily sprang mot förvandlingskonsten, och märkte att James sprang precis bredvid henne. De rusade upp för några trappor och genom några korridorer, sedan var de framme. Även om de hade sprungit det snabbaste de kunde och att det värkte i hennes lungor så hade det tagit fem minuter att springa upp.
Remus öppnade dörren och möttes av McGonagalls argaste min. Lily hade aldrig sett hennes läppar vara så smala, men James, Remus, Peter och Sirius såg inte alls rädda ut. De hade säkert sett henne ännu argare…
“Ni är sena”, sa McGonagall. “Tio minuter sena. Tio poängs avdrag.” Lily hörde Alexa andas ut. Själv kände hon sig oerhört lättad. “Var.”
“Det blir ju 70 poängs avdrag!” utropade Peter förskräckt. Han verkade inte vara jättebegåvad i magi, men matte var han tydligen bra på.
“Ja, precis så”, sa McGonagall. “Och om ni kommer för sent en gång till, så får ni kvarsittning. I en vecka.” Ännu en gång verkade James, Sirius, Remus och Peter inte reagera på hotet. “Och jag förväntade mig något bättre av er två”, fortsatte McGonagall och vände sig mot Lily och Remus.
“De stannade kvar för att få oss andra att skynda oss lite”, sa James snabbt. “Så… egentligen är det vårt fel, professorn.”
Han mötte obevekligt McGonagalls blick. Hon synade honom uppifrån och ner, sedan sa hon:
“Det gör inte så att de kom i tid, mr Potter. Jaja, in med er nu.”
Och så tågade de in i klassrummet och satte sig ner.

Jaha, tror ni gillade att jag skrev ur bådas perspektiv i ett kapitel?

Ja, det fungerar bra med byte av perspektiv, även inuti kapitlen, om man gör det så smidigt som du

Det här kapitlet tyckte jag var spännande, speciellt första stycket! Undrar hur det går för Snigelhorn och Snape med Confundus-besvärjelser över sig?

Tack så jättemycket, Avis Fortunae! Hoppas du gillar det här kapitlet också

Kapitel 8
~Lilys perspektiv~
Det blev oktober, och det blev till slut allhelgonaafton och dags för den första Hogsmeade-helgen. Alexa fick med på att gå med Wendy och Lily, på ett villkor: att de skulle ta en honungsöl med Sirius, James, Remus och Peter.
När de kommit ut ur slottet började det. Alexas tjat.
“Snäääälla”, sa hon. “Vi kan väl bara gå dit med dem, du behöver ju inte gå bredvid någon av dem. Snälla snälla snälla snääääälla!?”
“Hon har rätt, du behöver inte gå bredvid dem”, sa Lily. Wendy höjde på ögonbrynen. “Jamen, jag är faktiskt kompis med Remus.”
“Okej då, nedröstad antar jag”, sa Wendy till slut.
“Tack, du är världens bästa vän”, skrek Alexa och Lily i kör.
De saktade in stegen och gjorde så att James, Sirius, Remus och Peter kom ikapp. När Lily började gå bredvid James, och sneglade upp på honom, sneglade han misstänksamt tillbaka. Hon tittade snabbt ner på sina fötter och låtsades som ingenting.
Hon kunde låta bli att fråga sig själv, hur kunde hon gilla James? Han skulle ju alltid rufsa om håret så… fast det var ju egentligen ganska gulligt, tänkte hon och avbröt sig själv. Hon mindes att han hade försökt fixa till det när de först kom till slottet, men det hade helt enkelt inte gått. Hon kände hur ett litet småleende spred sig över ansiktet, men kämpade tillbaka ansiktsdragen till en vanlig Hogsmeade-min och hoppades att ingen hade märkt något.
Till slut stack James, Sirius, Peter och en lite motvillig Remus in på Zonkos. Efter att Sirius snabbt hade kysst Wendy på pannan vände sig Wendy till Lily med höjda ögonbryn.
“'Jag vill bara gå med Remus’”, härmade hon Lily. “Visst, Lil, du gick mellan James och Sirius. Och jag tror inte att du skulle svika mig och bli kär i Sirius.” Hon fick ett triumferande uttryck i ansiktet. “Jag sa ju det!” utropade hon. “Jag visste det!” Lily stoppade händerna i fickorna och började gå mot närmaste butik.
Efter en timme hade Lily inte hittat något riktigt intressant förutom lite godis. De hade bestämt med James, Sirius, Remus och Peter att de skulle ses på Tre kvastar efter en timme i Hogsmeade, så de gick in på Tre kvastar. Som de hade förutspått kom killarna tio minuter för sent, och de hade redan valt ett bord. De hade varit snälla och väntat på att beställa tills killarna kom. När killarna kom stack Peter iväg och beställde.
“Hej”, sa Remus.
“Hej”, sa Lily.
“Hej”, sa James.
“Hej”, sa Lily igen, till James.
Remus satte sig på hennes vänstra sida och James satte sig på hennes högra bredvid Sirius. Hon satte armbågen på bordet och vilade huvudet i handen. James satte lite nonchalant fötterna på stolen framför. När Peter kom bärandes på deras honungsöl(med hjälp av magi) tog han ner fötterna från stolen så att Peter kunde sätta sig där.
“Varsågoda”, sa Peter när hans att satte ner glasen och satte sig ner på stolen.
“Tackar”, sa alla runt bordet, förutom Remus. Han rörde inte sin.
“Hur är det?” frågade James och såg plötsligt orolig ut. Lily hade aldrig sett honom se orolig ut, hon hade nästan trott att han inte kunde vara det. Hon tog en klunk från sin honungsöl och fick lite skum på överläppen. Hon slickade snabbt bort det.
“Jag vet inte”, svarade Remus. Sirius höjde på ett ögonbryn. “Visst. Jag känner mig lite, bara lite, sjuk.”
“Ska du inte gå hem då?” sa James, Sirius och Peter.
Då insåg Lily att hon alltid hade tyckt att James var okänslig, att han bara ville “härska” över alla på något sätt. Hon tog en klunk till och slickade bort lite skum från läppen.
“Men…”, började Remus.
“Inga men, du går hem nu”, sa James och såg sträng ut.
“Okej då”, muttrade Remus och reste sig upp. “Vad ska ni göra med den?”
“Jag tar den!” skrek James och Sirius. Lily drack roat lite till “Okej då, du får den”, sa James.
“Hejdå, ses senare”, sa Remus.
“Hejdå”, sa Lily, James, Sirius och Peter. “Krya på dig”, tillade Peter vänligt. Remus log snett och gick sedan.
De drack upp honungsölen, pratade lite och sedan gick de upp till slottet tillsammans.

Tidigt kapitel! Kanske kommer två idag, ifall ni vill? För att ta igen, ni vet

Bra skrivet som vanligt Vad bossig James var där på slutet mot Remus! Och hur kommer det att gå för Lily och James egentligen? Klart man vill ha fler kapitel

Tidigt kapitel...

Hm, Avis Fortunae... Jag tror nog att James bara vill vara snäll mot Remus. Jag menar, Remus var ju sjuk. Då borde han faktiskt lyssna på sina vänner om att gå och lägga sig. Men James kunde dock vara liiiiiite mindre bossig. Mens ett är ju sån han är.

Kapitel 9
~James perspektiv~
På festen hände ingenting, förutom att Remus kom in och sa att han var bättre nu. Och att Lily satt mittemot och log mot honom. När han log tillbaka rodnade hon och tittade ner i tallriken. Det var verkligen något konstigt på gång. Wendy satt hela tiden och tittade på Lily med ett höjt ögonbryn också, som att hon visste något som inte han visste.
James hade bytt om till pyjamas och kröp ner i sängen när han hörde ett välbekant tassande, och sedan såg hur en svart, björnliknande hund hoppade upp i Remus säng och sträckte ut sig bredvid Remus. Remus log och kliade honom bakom örat.
James kände hur ögonlocken blev tyngre, och tyngre. Ända tills de föll över ögonen.

“James!” sa en röst långt borta.
James vred på sig i sängen.
“James!” sa rösten igen.
Plötsligt hällde någon vatten i hans ansikte. Han satte sig upp och spottade ut vatten. Bredvid sängen stod Peter och höll i ett glas vatten.
“Vad gjorde du sådär för?!” sa James argt.
“Förlåt”, fick han till svar från Peter.
“Äh, det är lugnt”, sa James och log. Peter log tillbaka. James satte sig upp. “Var är Tramptass och Måntand?”
Peter vände sig mot Remus säng som svar.
Sirius låg utsträckt på Remus säng, med Remus bredvid. Remus hade handen uppe på Sirius huvud, och James kunde riktigt se hur Remus somnade:
Remus klappar hunden Sirius huvud, och mitt genom klappnigen faller hans huvud tillbaka och han somnar.
James smålog vid tanken. Sedan hoppade han upp i Remus säng. Bara det fick de båda att vakna till.
“Va?” sa Sirius. När han fick syn på James blev hans ögon gigantiska. “HAR DU VAKNAT FÖRE MIG?!” skrek han.
“Nej, Slingersvans väckte mig”, sa James enkelt. Han lade sig emellan dem. “Men jag hade gärna velat sova längre.”
Peter lade sig tvärs över dem.
“Men jag hade gärna velat gå ner och äta frukost nu”, påpekade han.
Sirius kastade en blick på sin klocka.
“Shit, jag skulle möta Alexa för fem minuter sedan”, ropade han.
James bytte om till klädnad och sprang ner efter Sirius, med Peter tätt efter sig och Remus sist. När de kom ner kastade sig Sirius över Alexa. James såg att han var på väg att öppna munnen för att slicka henne i ansiktet, som en hund. Alexa höll armarna hårt om Sirius hals och tryckte sina läppar mot hans. När de äntligen släppte varandra såg Alexa sträng på Sirius.
“Förlåt för att vi kom sent”, sa Sirius. “Någon”, han kastade en blick på Peter, “väckte inte mig i tid. Min väckarklocka är trasig.”
Alexa ryckte på axlarna och lade sin arm runt hans midja. Sirius lade sin arm runt hennes axlar och de gick före de andra ut genom porträtthålet.

Lily följde efter sin vän och Sirius bredvid James. Wendy tittade överlägset på henne, men hon bara himlade med ögonen mot henne.
En gång snuddade hennes hand James hand, den kändes varm och mjuk. Hon ville väldigt gärna bara ta tag i den, men gjorde det inte. Snart måste jag berätta, tänkte hon, jag står inte ut!
De kom in i stora salen, satte sig vid bordet och slängde i sig frukost. Sedan gick James, Sirius, Alexa och Lily iväg till Skötsel och vård av magiska djur.

Nu ska jag försöka sova! Kramisar ♥

Spännande, undrar om Lily berättar snart?

Braa!!