Mugglaren på Hogwarts

Om det fortfarande finns några läsare så har ni säkert märkt att denna ffn inte uppdateras så ofta. Det beror på att jag inte varit så sugen på att skriva och att jag haft lite idé brist, men nu ska jag försöka skriva oftare.


Saga försökte smyga sig ner för trappan för att slippa all sin mammas tjat om Hogwarts, men halvvägs ner blev hon påkommen.
”Saga, försök inte smyga dig ner jag hör dig! Kom hit och ät frukost. Om du ska orka hela dagen i Diagongränden måste du äta ordentligt!”, ropade Sagas mamma.
Saga suckade och gick ner. Hon kände redan då på sig att det skulle bli en lång frukost. När Saga satte sig vid bordet var mamma och Meja uppe i en diskussion som så ut ungefär så här

Meja: Får jag följa med till Diagongränden?

Mamma: Nej.

Meja: Snälla?

Mamma: Nej!

Meja: Snäälla!

Mamma: NEJ!

Meja: Varför inte?

Mamma: Nej!

Meja: Man kan inte svara nej på den frågan!

Saga hade skyndat sig att äta upp och hon hade precis rests sig upp för att gå när hennes pappa kom in och föste tillbaka henne på stolen.
”Saga du kan inte gå. Vi ska ju planera dagen nu”, sa Sagas pappa.
Saga satte sig motvilligt ner igen.
”Var vill du gå först?”, frågade Sagas mamma.
”Jag vet inte. Vi kanske kan börja med att köpa skoluniformen?”, sa Saga ointresserat.
”Det låter bra”, konstaterade Sagas mamma som tydligen inte lagt märke till Sagas missnöje med samtalsämnet.

Hennes pappa verkade också vara nöjd med Sagas svar så efter en kort stund med snack lyckades Saga ta sig ut från köket och upp på sitt rum. Det första hon gjorde när hon kom in i sitt rum var att lägga sig på sin säng och bara blunda. Saga han inte ligga så i mer än 10 minuter eftersom det ringde på dörren. Saga hade ryckt till, men insåg strax vad ljudet kom från. Saga gick så långsamt så möjligt ner för trappan. När hon kommit halvvägs ner stannade hon. Saga ville inte ens tänka på det. En hel dag med Alva som bara handlade om Hogwarts. Hon önskade att hon bara kunde stå kvar där i trappan i all evighet och stirra ut i tomma intet, men Saga stålsatte sig och gick hela vägen ner där hon möttes av en leende Alva.

Det första Alva sa var ”Ska det inte bli jättekul?”
Saga nickade stumt för hon kunde inte förmå sig att tala. Hon drog på sig sina skor och tog jackan från kroken. Saga satt tyst i bilen hela vägen fram till London. Det ända hon kunde tänka på var att hon förmodligen förstört sin och Alvas vänskap. Hennes enda hopp var just nu att Alva faktiskt var en häxa bara att Hogwarts glömt skicka ett brev. Den teorin var tyvärr inte så trolig.
När de kom fram till Diagongränden kunde inte Saga fortsätta vara helt deppig det var så mycket coolt att se. Hon och Alva började prata och en stund senare betedde sig Saga helt normalt med Alva även om tyngden av skuldkänslor fortfarande vilade på hennes axlar.

Toppen!

Bra!
Undrar hur det fortsätter...

Nu kommer nästa del! Och tack ICanBeHappy och Gabrielle Potter Lupin för komentarerna!

Precis som de bestämt vid frukosten gick de först för att köpa skoluniformen. Det gick ganska fort. De första fem affärerna de besökte var inte så intressanta, men när de kom fram till Ollivanders började började både Alvas och Sagas ögon glittra ivrigt. När de klev in i affären möttes de av Ollivander som lugnt gick fram mot dem.

”förstaårselever?”

Saga och Alva nickade mot honom.

”Va inte så blyga. Vi ska säkert hitta fin fina trollstavar åt er båda!”, sa han med ett vänligt leende. ”Skulle du kunna vara så snäll att komma fram?”

Saga uppfattade en nick år hennes håll så hon klev fram och ställde sig framför Ollivander. Ollivander mumlade lite för sig själv och tittade sedan ner mot Saga.

”Jag tror jag vet en trollstav som skulle passa dig…”

Han gick fram till hyllorna som var fullstaplade med trollstavs askar och lirkade försiktigt ut en av dem. Han öppnade asken och höll fram den mot Saga. Hon tog försiktigt tag i staven och höll upp den framför sig. Staven perfekt i handen och Saga kände en våg av värme genom kroppen. Ollivander log mot Saga.

”Jag tror vi hittat din stav! Bokträ och enhörnings hår som kärna.”

Han vände sig mot Alva och såg in i hennes ögon. Ollivander såg fundersam ut. Det såg ut som om han hade svårt att bestämma sig för vilken trollstav han skulle ta fram, men tillslut plockade han fram en stav och gav den till Alva. Alva rös till och gav snabbt tillbaka staven. Efter Att ha prövar fyra stycken så hittade de en stav som passade Alva.
När de var på väg mot djuraffären gick de förbi Weasleys vassa varor.

”Kan vi inte gå in här?”, sa Alva ”Snälla?”
”Okej då! Men bara en liten stund!”, ropade Sagas mamma till dem.

Superbra!

Jag tänkte bara meddela att jag skrivit om kapitel tre i denna fanfictionen och att nästa kapitel kommer snart!

Kul!

ny läsare, bevakar

????