Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Jättebra!!

Tre Scorbus kapitel har varit i rad nu så nu slänger vi in lite mer Drarry tänkte jag ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 7.

Harrys parspektiv - Flashback från år ett

Harry gick ensam med Malfoy och Fang i den förbjudna skogen, som ett straff för att ha varit uppe i korridorerna sent på natten. I en annan del av skogen Hagrid med Hermione och Neville. Han kände sig så besviken. Varför skulle just han gå med Malfoy? Men av någon anledning kändes det inte så illa. Harry tyckte det var lika bra att göra det bästa av situationen. Dom gick längre in i skogen men hittade än så länge ingenting. Harry märkte hur Malfoy darrade.
"Är du rädd?" frågade Harry så snällt han kunde, för omväxlingsskull. Malfoy fnissade.
"Jag? Rädd? Ha! Knappast", svarade han i otrevlig stämma, men lät ändå darrig i rösten.
"Kan inte vi, för engångsskull, sluta tjafsa och bara samarbeta?" sa Harry irriterat.
"Som du vill, Potter!" snäste han som svar. Han darrade fortfarande. Harry la sin ena hand på hans axel för att lugna ner honom.
"Det är okej. Vi klarar det här." Malfoy svarade inte, utan nickade bara lugnt.
Han hade aldrig betett sig såhär förut. Harry undrade om han verkligen var så elak som han betedde sig i vanliga fall. Av någon anledning kändes det bra att gå med honom. Dom gick vidare i skogen.
"Du Harry", sa Malfoy. Harry blev chockad över att han nämnde hans förnamn. "Om vi dör nu så vill jag att du ska veta att-"
"Ssch!" avbröt Harry. "Titta där." Dom hade hittat en enhörning liggandes död och bredvid den såg dom en varelse klädd i svart. Malfoy skrek av panik och försvann ur sikte.

Nästa dag var allt som vanligt igen. Malfoy var sitt vanliga jag och verkade låtsas som att det i skogen aldrig hade hänt. Men Harry var nyfiken över vad han tänkte säga innan dom upptäckte enhörningen.


Harry vaknade till och insåg att han satt på sitt kontor. Han hade tänkt mycket på Draco. Nu när han tänkte efter så hade han aldrig hatat honom. Inte ens under sina första år på Hogwarts. Det var snarare en inbillning.

Det knackade på dörren. Det var Draco som stack in huvudet.
"Är du upptagen? Jag tänkte äta lunch, så jag undrar om du vill med?"
"Alldeles strax, jag är snart klar", svarade Harry och låtsades vara mitt uppe i arbetet. "Kom in så länge." Draco gick in och satte sig.
"Hur är det med Scorpius? Trivs han hos er?"
"Ja, det verkar så. Jag ber om ursäkt över att jag har varit dömande. Scorpius betyder verkligen allt för Albus." Draco nickade och höll med.
"Du vet, Scorpius har pratat mycket om Albus på senaste tiden", sa Draco. "Jag känner att ju mer han berättar om honom... desto mer påminner det om det som vi hade." Harry tittade på honom.
"Den tiden är förbi nu", sa han bestämt.
"Jag vet det", sa Draco. "Det betyder inte att det inte är värt att minnas."
Harry ansträngde sig för att låtsas att han inte hörde det där. Jag kan inte bli kär i honom igen, tänkte han för sig själv. Han är far till min sons pojkvän, jag är gift med Ginny och har en lycklig familj, inget ska få förstöra det, tänkte han. Men alla minnen han hade om Draco ville inte släppas.

"Jo, just det", började Draco efter en kort tystnad. "På torsdag, nästa vecka, så ska jag och Scorpius till graven, så jag kommer hem till er och hämtar honom. Han vill gärna att Albus följer med också."
"Det går bra det", sa Harry. "Kommer ni tillbaka direkt sen?"
"Ja, jag tänkte det. Det beror på hur länge Scorpius tänkte stanna hos er."
"Det blir nog ett par veckor tror jag. Du kanske också vill stanna ett tag när du ändå är hos oss", erbjöd Harry.
"Jag ska tänka på saken", sa Draco och log.

Jättebra kapitel!!!!!!

Kapitel 8.

Scorpius perspektiv

Det var torsdag morgon och Scorpius hade som vanligt vaknat före Albus.
"Albus", sa han och petade på honom. Albus vaknade inte. "Albus!" försökte han igen, men Albus sov fortfarande. Scorpius satte sig på honom och lutade sig fram mot hans öra.
"Akta dig. James är påväg", viskade han. Albus öppnade ögonen.
"Det är han inte", svarade han ondskefullt.
"Kom igen nu", sa Scorpius och knuffade till honom. "Pappa kommer hit i eftermiddag. Vi måste vara förberedda."
"En minut till bara." Scorpius tog en kudde och slog till honom med den. "Okej, okej, men det kanske skulle underlätta om du slutade sitta på mig."
Scorpius flyttade sig så han satt på hans ben, och räckte fram handen. Så fort Albus tog tag i den drog Scorpius upp honom sittande, och kysste honom.
"Det var väl inte så svårt?" sa Scorpius och gick upp ur sängen.

"Titta vem jag lyckades få med mig!" sa Scorpius till James när dom kom in i köket. James applåderade.
"Vet ni vad klockan är då?" sa han. "Två på eftermiddagen."
"Oj då", sa Scorpius.
"Det gör inget", sa James. "Det finns soppa på spisen om ni vill ha."
"Var det frukost eller lunch vi sa?" skämtade Albus.
"Det avgör du själv. Räknas det som frukost blir det ingen lunch för dig antar jag", skämtade James innan han gick ut ur köket.

"Att klockan redan är två hade jag ingen aning om", sa Scorpius som hade satt sig vid bordet. "Bara en timme kvar tills pappa kommer."
"Det är lugnt, vi hinner", sa Albus och hällde upp soppa i två skålar. När han satte sig vid bordet såg han att Scorpius såg helt bekymrad ut.
"Hur är det?" frågade han.
"Jag kan bara inte fatta att det har gått två år", sa Scorpius. "Jag minns det som om det var igår."
Albus la armen om honom för att försöka trösta honom.
"Det här är andra gången jag går dit. Om man bortser från hennes födelsedagar."
"Ät nu", sa Albus.

En timme hade gått och nu var dom påväg till kyrkogården. Dom hade bestämt att dom skulle ta sig dit genom mugglartransport, så nu satt alla tre på tunnelbanan. Ingen av dom sa ett ord till varandra under resan.
Dom var framme vid kyrkogården och Scorpius kände sig lika spänd som vanligt. Albus tog honom i handen för att få honom att slappna av.
"Här är det", sa Scorpius till Albus när dom var framme vid graven. Albus hade varit med på begravningen, men hade inte sett själva graven när gravstenen var klar. Scorpius gick fram och la en blombukett vid graven. Både Draco och Albus höll om honom efter det. Han försökte återigen göra allt för att inte gråta. Jag ska göra dig stolt mamma, tänkte han.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
En liten random fråga bara: Vilket par föredrar ni att läsa om? Scorbus eller Drarry?

Håller med!! Faktiskt på alla punkterna.

Awesome kan inte förklara hur bra kapitlarna var

Looks like everyone is here for Scorbus then. Men nu blir det mer Drarry ;D
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 9.

Harrys perspektiv

Harry stod i köket och lagade mat. Närsomhelst skulle Albus komma hem med Scorpius och Draco. Lily och Ginny hjälptes åt att duka.

Efter ett tag hörde Harry dörren öppnas och såg Albus storma in med Scorpius och Draco i hälarna. Dom kom in i köket och såg genomblöta ut.
"Hallå! Det luktar gott här", sa Draco.
"Hej hej. Ni kom i god tid till maten", sa Harry. "Regnar det mycket ute?"
"Du skulle bara veta!" sa Albus och satte sig vid bordet. "Så hur går det? Är maten klar snart?"
"Albus!" sa Ginny strängt.
"Vadå? Jag är hungrig." Scorpius skrattade och satte sig bredvid honom.
"Det är klart nu", sa Harry. "Kan någon säga till James att komma ner?"
"Det behövs inte. Jag är här", sa James och gick in i köket.
"Men ser man på. Du kan gå", sa Albus ironiskt.
"Nej, jag kröp hit", sa James mer ironiskt.

Middagen gick fort och Albus och Scorpius hade gått ut i trädgården så fort det hade slutat regna. Harry stod i sovrummet och tittade ut genom fönstret. Där ute såg han dom sittandes i gräset. Skrattade och pratade, och Harry kunde inte låta bli att le. Han kände sig glad över att hans son hade någon att tycka om, som gjorde honom lycklig, och han ville inte låta nånting förstöra det.
"Jag vet vad du tänker", sa Draco som hade kommit in. Harry tittade på honom.
"Hur kan du vara så säker på det?" sa han och tittade ut igen. Draco ställde sig bredvid honom och tittade ut han också.
"Tror du inte jag känner dig?" sa Draco. "Du ser oss två i dom, eller hur?"
"Det vi hade förr, ja", erkände Harry. "Bara det att för oss var det inte så enkelt. Dom skulle bara veta hur lyckliga dom är."
"Du vet, jag vill verkligen Scorpius hans bästa", sa Draco. "Jag vill inte att han får lika otur i kärlek som jag hade. Först du. Sen Astoria..."
"Beklagar verkligen", sa Harry.
"Det har varit tuffare för Scorpius. Det är därför han behöver Albus." Harry var tyst ett tag.

Flashback - Harrys sjätte år

Mot sin vilja var Harry påväg till Snigelhorns julfest. Han hade hellre spanat efter vad Malfoy hade för sig. Ingen dejt till festen hade han heller. Han orkade inte bry sig om det. På vägen såg han Malfoy i korridoren. Han såg ut att ha kommit från vid-behov-rummet.
"Harry", sa han. Det här var andra gången han talade till honom med hans förnamn, men Harry var lika chockad som sist.
"Malfoy", sa Harry lite halvt irriterat, trots att han inte visste om det var läge att vara stöddig.
"Vad får dig att vandra omkring här en kväll som denna?" frågade Malfoy.
"Jag skulle fråga desamma", sa Harry i bestämd ton.
"Jag tänkte ta en kvällspromenad", sa Malfoy, men Harry märkte att han hade något att dölja. Harry visste inte varför men det kändes som att Malfoy gav honom mindre lust att gå på festen, så tillslut ljög han.
"Det tänkte jag också göra."
"Sådär uppklädd?" sa Malfoy och log. Det här kändes konstigt, tänkte Harry. Varför var han så trevlig? Var det som om det fanns en annan del av honom som bara visade sig när dom var ensamma?
"Det är en lång historia", sa Harry som ett svar på frågan.
"Vill du göra mig sällskap?" frågade Malfoy. Det tog en stund för Harry att svara.
"Okej", sa han tillslut.

Fortsättning följer
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Det kan hända att det blir ett litet uppehåll med skrivandet. Kapitel 10 är klart men jag väntar med att publicera det till några fler kapitel är skrivna så det inte blir så stressigt. Sen ska jag fortsätta försöka skriva varannan dag som jag gjort hittills. Så ni vet läget ^^

Jättebra!!!

jättebra ♥

Awesome som vanligt::-D