Julius Fowl-Hogwarts hemligheter

jag tycker kortare

skitbraaaa

Superbra. Du har mycket längre kap än mig

Tänkte börja med att säga förlåt för att jag inte lagt ut kapitel på länge, men det har varit så mycket i skolan att jag helt enkelt glömde bort... Därför blir det nu så att det kommer ett längre kapitel Ber även om ursäkt för att det är en massa ny information som kommer i detta kapitlet, men det bygger upp en grund till hur berättelsen kommer fortsätta är tanken, så hoppas ni inte tröttnar utan istället blir nyfikna på fortsättningen!

Kapitel 7: Elevhem
Julius, Scorpius och Albus höll sig nära varandra när de kom ut på perrongen i Hogsmeade för att inte komma bort bland myllret av elever. Plötsligt tog Albus tag i de andra pojkarna och drog dem med sig.
”Hagrid är här borta!” förklarade han ivrigt. Julius hade inte en aning om vem eller vad Hagrid var för någonting, men han blev varse så fort han fick syn på en mycket stor man som försökte samla ihop skolans nya elever.
”Förstaårselever den här vägen!” ropade han så högt han förmådde för att göra sig hörd genom den myllrande massan av elever. De tre pojkarna trängde sig fram till jättemannen.
”Hejsan Albus!” hälsade han glatt då han fick syn på dem. ”Ni tre kan gå i förväg ner till båtarna, så behöver ni inte trängas med de andra…” de nickade instämmande och följde den stig Hagrid pekat ut tills de kom fram till en sjö och ett tiotal båtar. De hade knappt hunnit sätta sig i båtarna förrän de såg Hagrid komma vandrande längs samma stig, med ett följe elever efter sig.
Så snart alla satt sig ner i båtarna började de röra sig sakta över sjön, och inom kort hördes de första utropen av häpnad och fascination när slottet kom inom synhåll. Det var en fantastisk kväll att anlända till skolan, sjön låg spegelblank och reflekterade det upplysta slottet och eleverna kunde inte stirra sig mätta på synen de märkte knappt när båtarna mjukt slog i strandkanten på andra sidan sjön.

Hagrid ledde följet av elever upp mot slottet och in genom en enorm träport. De kom in i en mycket stor hall som dominerades av en marmortrappa i motsatta delen och ett antal mindre trappor och dörrar på sidorna. En av dörrarna på deras vänstra sida stod på glänt och inifrån den hördes bruset från hundratals röster vilket gjorde att Julius antog att resten av skolan redan samlats där inne. Dörren öppnades plötsligt lite mer och professor Black kom ut till dem, hon stängde dörren bakom sig och rösterna försvann.
”Tack Hagrid, allt gick bra hoppas jag?”
”Alldeles utmärkt professor Black, jag låter dig ta över nu” Hagrid smög förbi eleverna och tog sig in genom dörren som Black nyss tog sig ut genom.
”Perfekt” log Black, hon verkade inte riktigt veta vad hon skulle säga till gruppen av nervösa elvaåringar som plötsligt riktat all sin fokus på henne.
”Välkomna till Hogwarts” började hon sedan. ”Ni ska alldeles strax få gå in och äta tillsammans med resten av skolans elever, men först ska ni genomgå en av de viktigaste ceremonierna vi har här på skolan-sorteringen. Under er skoltid kommer ni vara indelade i fyra olika elevhem, som är uppkallade efter skolans fyra grundare- Gryffindor, Slytherin, Hufflepuff och Ravenclaw. Ni kommer bo tillsammans med de andra eleverna i ert hem, och ni kommer ha lektioner tillsammans, dessutom kommer ni alla kunna samla ihop poäng till ert elevhem när ni gör något bra, eller förlora poäng när ni gör något otillåtet, det elevhem som samlat ihop flest poäng vid läsårets slut vinner elevhemspokalen. Om ni följer med mig så kommer sorteringen snart starta.”

Eleverna följde efter professorn in genom en mindre dörr bortanför den som ledde in i matsalen, in till ett litet tomt rum, sedan tecknade hon åt dem att stanna kvar medan hon själv gick vidare genom ytterligare en dörr som tycktes leda in i matsalen den också. Så fort dörren stängts bakom dem började eleverna mumla upphetsat med varandra, mestadels om vad som skulle hända vid sorteringen men Julius hörde även mumlande röster som pratade om Albus Potter… Albus såg emellertid helt oberörd ut där han stod och stirrade på dörren Black nyss gått igenom. Själv var Julius inte orolig över sorteringen. Scorpius hade berättat för honom hur den skulle gå till, han tyckte om att skryta över att han visste allt om Hogwarts. Det spelade på det stora hela inte någon roll i vilket elevhem han hamnade i, inte på samma sätt som för Albus eller Scorpius, det enda han tyckte kändes lite obehagligt var att någonting skulle gå igenom hans tankar och minnen… Men han hann inte våndas mer över detta, då professor Black åter kom in i rummet och bad eleverna ställa upp sig på ett led.
Julius hamnade mitt emellan Scorpius och Rose, och tillsammans tågade de ut i stora salen, eleverna häpnade när se såg det pampiga rummet och taket som låtsades vara himlen utanför och kvällen till ära var beströdd av stjärnor. Professor Black ledde fram dem längst fram i den stora salen, med ryggarna vända mot lärarnas bord och ansiktena mot resten av eleverna som satt vid fyra olika långbord, mitt emellan långborden och förstaårseleverna stod en pall med en skamfilad hatt ovanpå. Plötsligt öppnades en reva i hattens nederdel och den började sjunga en sång. Sången berättade historien om Hogwarts fyra grundare och tog upp de positiva karaktärsdrag som varje grundare värdesatte- mod för Gryffindor, lojalitet för Hufflepuff, målmedvetenhet för Slytherin och intelligens för Ravenclaw.
Efter att hatten avslutat sin sång tog professor Black fram en pergamentrulle och bad eleverna att sätta sig på pallen och prova hatten så snart deras namn ropades upp.

Ella Anderson, en brunhårig flicka med flätor var först med att bli uppropad, nervöst gick hon fram mot pallen och satte på sig hatten, efter en kort stund ropade hatten så att det hördes i hela salen
”Hufflepuff!” Ella tog av sig hatten och gick och satte sig vid bordet längst till höger som mötte henne med ett stormande bifall. Näst ut var Chloe Armstrong, som sorterades till Ravenclaw och satte sig vid det andra bordet från vänster. Ytterligare fem elever sorterades innan det äntligen var dags:
”Julius Fowl” ropade Black och Julius gick fram mot pallen som plötsligt kändes som den stod flera kilometer iväg. När han satte hatten på huvudet gled den genast ner över ansiktet på honom.
”Intelligent ser jag” Julius kunde inte avgöra varifrån rösten hördes, det lät som hatten talade rakt in i huvudet på honom. ”Ivrig att visa vad du går för och att lära sig nya saker, men samtidigt beredd att gå hur långt som helst för att bevisa en teori, lycka till i ditt nya hem, jag kommer placera dig i RAVENCLAW!” Det sista ordet ropades ut i hela salen och när han fick av sig hatten såg han att ravenclawbordet jublade åt sin nyaste medlem. På skakiga ben gick han bort till sina nya elevhemskompisar och slog sig ner bredvid Liam Campbell som sorterats strax innan honom själv. Julius var så inne i sina egna tankar att han knappt ens märkte när Yann Frederick sorterades till Gryffindor, men när professorn ropade upp nästa namn blev det plötsligen knäpptyst i salen.
”Rose Granger-Weasley!” Rose klev fram med självsäkra steg och drog ner hatten över huvudet. Men tydligen verkade inte hatten veta vad den ville, för det blev en lång väntan innan hatten äntligen ropade:
”RAVENCLAW!” Rose tog av sig hatten och tog sig bort från pallen mot ravenclawbordet, stegen var inte alls lika självsäkra längre och blicken var ofokuserad när hon slog sig ner mitt emot Julius.

”Är du okej?” frågade han henne försiktigt, han mindes hur hon betedde sig på tåget och ville inte riskera att göra henne ännu mer upprörd. Rose verkade inte ta illa upp, men hon tittade på honom länge innan hon kunde svara honom.
”Jag är okej” sa hon med ett halvhjärtat leende. ”Jag har misstänkt att jag kanske kunde hamna i Ravenclaw och jag har absolut ingenting emot det, men jag är orolig över vad pappa kommer säga… Och Al, han kommer bli helt odräglig…”
Julius visste inte vad han kunde säga eller göra för att få Rose på bättre humör, så istället vände han blicken mot lärarnas bord. Hagrid, den store mannen som tagit dem upp till slottet satt längst ut på ena sidan och klappade entusiastiskt händerna för Karl Jenkins som precis blivit sorterad till Gryffindor. I mitten av bordet, på en nästan tronliknande stol, satt skolans rektor- professor Flitwick. Flitwick var betydligt kortare än lärarna som satt vid honom, och Julius kom ihåg hur professor Black sagt att han var delvis svartalf. Vid första anblicken tyckte Julius han såg helt mänsklig ut, han hade inte de vättedrag som Julius hade i form av lite kantigare ansiktsform, framhävda kindben och aningens större ögon i proportion till ansiktet än människor generellt har, så Julius gissade att han inte var direkt avkomma till en alf utan snarare genom någon generation tillbaka.
”Scorpius Malfoy!” professor Blacks röst avbröt Julius tankar, och hans fokus riktades nu ner till sorteringshatten och den blonde pojken som satt gömd under den. Salen hade inte blivit tyst när Scorpius namn ropades ut, istället hördes ett mumlande när eleverna började viska till varandra, flera stycken pekade i riktning mot sorteringshatten. Julius visste hur mycket det betydde för Scorpius att bli sorterad i Slytherin, och han skämdes lite över att han hoppades att hatten skulle välja Ravenclaw istället. Scorpius satt ganska länge på pallen, hatten tog olika lång tid på sig för olika elever men till slut hade den fattat sitt beslut.
”Slytherin!” Scorpius tog av hatten med ett uttryck av lättnad innan han gick och satte sig vid Slytherinbordet.
Julius vände istället blicken mot Albus som fortfarande stod och väntade på att bli sorterad, lite över hälften av eleverna hade redan blivit sorterade. Julius kunde se hur Albus, med en lite sorgsen min följde Scorpius med blicken medan han satte sig vid sina nya klasskamrater.
Sorteringen fortsatte med Nathaniel Mandrake som efter att ha blivit sorterad till Ravenclaw kom och satte sig bredvid Rose. När det bara var åtta elever kvar framme vid honnörsbordet tystnade hela salen igen.
”Albus Potter!” Albus gick sakta fram till pallen, han tycktes obehagligt medveten om att allas blickar var riktade mot honom. När han satte på sig hatten kändes det som hela salen höll andan, men det tog inte speciellt lång tid innan den ropade:
”Slytherin!” Hela salen fylldes med ett högljutt surrande när alla elever på Hogwarts insåg att Harry Potters son inte hade blivit vald till Gryffindor, som alla hade räknat med. Albus såg inte riktigt ut att veta vart han skulle ta vägen och det såg ut som han var på väg att svimma när han rörde sig mot ljudet av Slytherinelevernas välkomnande jubel och satte sig ner bredvid Scorpius som i motsats till Albus såg överlycklig ut. Mitt emot Julius såg Rose ut att ha blivit slagen av blixten, hon skakade misstroget på huvudet med lätt öppen mun. En stämning av chock låg över salen, och det var knappt någon som märkte när Makayla Reid sorterades till Hufflepuff. När Leah Zatari som sista elev sorterades till Slytherin hade lite av chocken lagt sig och professor Flitwick reste sig för att säga någonting, men kanske insåg han hur hungriga eleverna hunnit bli för det enda han gjorde var att hälsa eleverna välkomna och uppmana alla att hugga in på maten.

Julius var vrålhungrig och plockade åt sig lite av varje från faten som dykt upp från tomma intet framför honom. Där fanns alla rätter han kunde tänka sig och allt var bland det godaste han någonsin smakat. De nya Ravenclaweleverna hade satt sig tillsammans vid bordet och började föra en livlig diskussion om allt nytt som var på väg att hända dem. Julius var inte ensam om att komma från en mugglarfamilj, det gjorde både Emma Miller och Chloe Armstrong. Zachary Taylor hade också uppfostrats utan magi, men då han blivit bortadopterad som spädbarn visste han inte ifall hans biologiska föräldrar hade varit magiker eller inte. Julius hade mycket trevligt med sina nya klasskompisar, men hans humör sjönk något när han såg hur Rose satt och petade i sin efterrättskaka utan att äta av den. Plötsligt försvann maten framför dem och rektorn reste sig återigen för att tala.

”Nu när ni äntligen fått mat i er har jag den stora äran att hälsa er välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Han hade ganska ljus röst, men salen var byggd så att den som talade från rektorns podium skulle höras av alla. ”Som ni äldre elever säkert förstått har det skett ett antal förändringar i lärarstaben sedan i våras, så jag tänkte börja med att presentera dessa genast och stilla er nyfikenhet” Alla elever hade nu fokus på lärarnas bord, och de äldre eleverna mumlade sinsemellan om vilka de trodde att de nya lärarna var.
”För det första…” började Flitwick. ”har jag avslutat min tid som lärare i trollformler, då jag istället fått det ärofyllda uppdraget att ta över professor McGonagall som skolans rektor. Den nya läraren i trollformellära är istället professor Rider, som även kommer vara elevhemsföreståndare för Hufflepuffs elevhem!” En häxa med kortklippt blont hår reste sig upp och vinkade artigt mot eleverna som välkomnade henne med en applåd. ”som ni alltså förstått har Hufflepuffs tidigare föreståndare professor Eppes valt att ta ett uppehåll som lärare i förvandlingskonst för att fördjupa sina kunskaper i ämnet, istället är jag glad att få meddela att professor Black byter ut sin undervisning i försvar mot svartkonster mot undervisning i förvandlingskonst, dessutom har hon tillträtt tjänsten som biträdande rektor för skolan” applåden som följde detta var lite mer entusiastisk än den tidigare, för eleverna kände redan Black. ”Lektionerna i försvar mot svartkonster kommer istället återupptas av professor Lake, som vi med glädje välkomnar tillbaks efter två års frånvaro, hon kommer även återgå som elevhemsföreståndare för Slytherins elevhem!” halvhjärtade applåder hördes från eleverna när en muskulös häxa med en tjock mörkröd hårman reste sig upp och nickade mot sina elever. ”Det var våra nya rekryter” fortsatte professor Flitwick muntert. ”Jag kanske också borde informera er elever i Ravenclaw att er nya elevhemsföreståndare är professor Winter ” en trollkarl med sandfärgat lockigt hår vinkade glatt mot Ravenclawbordet. ”och för er Gryffindorelever kommer professor Longbottom stanna kvar som er föreståndare.” professor Longbottom var tydligen populär, för Gryffindorbordet stämde upp i ett enat jubel som den brunhåriga professorn lät ett brett leende pryda det runda ansiktet. ”Jag har även lite tråkiga nyheter…” upplyste Flitwick sedan, och salen tystnade igen. ”Tydligen har vår lärare i trollkonsthistoria, professor Binns valt att säga upp sig” vissa av eleverna fnissade när de hörde detta, Julius visste inte varför. ”Vi fick besked om detta i förrgår efter att ha tillbringat ett dygn med att leta efter honom på slottet, han tycks helt enkelt ha lämnat skolan… Eftersom det kom med aningens kort varsel ber vi nu alla er elever om förståelse för den nödlösning vi tvingats ta till för att lösa problemet med er undervisning. Vi kommer dela upp undervisningen mellan våra befintliga lärare, och låta ett antal av dessa ta en årskurs var… Förstaårsstudenterna kommer ha professor Black, andraårsstudenterna professor Clearwater, treorna professor Winter, fyrorna professor Lake, femmorna professor Blunt och vår bibliotekarie madam Thomas kommer ha hand om undervisningen av sjätte och sjundeårseleverna! Jag inser att detta var mycket nyheter att ta in, så jag ska nu försöka avsluta detta tal med att meddela att den Förbjudna skogen fortfarande som namnet antyder är förbjudet område, samt att våra vaktmästare bröderna Moon hängt upp en uppdaterad lista över femhundrasexton förbjudna föremål som ni själva kan läsa i entréhallen. Nu önskar jag er en mycket god natt!”

har inte läst det än men ser fram imot det

Oj, det var visst en månad sedan jag uppdaterade här senast! Detta beror nog mest på motivationsbrist och en aning skrivkramp, men nu ( tack vare Ravenclawörn ) är jag redo att lägga upp ett nytt kapitel! Jag hoppas det fortfarande finns några som vill läsa, för jag vill absolut fortsätta skriva!

Kapitel 8: Hogwarts
Det första Julius såg när han vaknade följande morgon var de kornblå hängena som omgärdade den stora himmelsängen i sovsalen han delade med de fyra pojkar som, utöver honom själv, föregående kväll blivit sorterade till Ravenclaws elevhem. Av de djupa andhämtningarna att döma sov resten av hans klasskamrater fortfarande. Eftersom det var lördag hade ingen ställt något alarm, lektionerna skulle inte börja förrän måndag morgon. Men Julius var vaken och såg hur solen sken in i rummet genom en springa i draperierna och då tycktes det honom ett slöseri på dagen att inte stiga upp. Tyst för att inte väcka de andra bytte han om från pyjamas till vanliga kläder innan han smög ut genom dörren och gick upp för trappan till det helt cirkulära uppehållsrummet. Formen kom sig av att Ravenclaws uppehållsrum var beläget i ett av slottets torn. Prefekten, Victoire Weasley, som visat dem vägen upp kvällen innan hade skrutit om att Ravenclawtornet hade den vackraste utsikten av alla elevhems uppehållsrum, dock var Julius osäker på ifall hon verkligen sett utsikten från alla uppehållsrum… Men när han gick fram till det närmsta av de stora fönstren kunde han inte låta bli att imponeras. Rummet låg så högt upp i tornet att det nästan kändes som han befann sig i himlen, och nere på marken kunde han se den klara morgonsolen reflekteras i sjön förstaårseleverna färdats över till slottet.

”God morgon!” hörde han plötsligt en röst bakom sig. Julius hade trott han var ensam och vände sig hastigt om. Han fick syn på Rose Granger-Weasley som låg i en fåtölj med benen uppslängda över ena armstödet och en bok i knät.
”God morgon” svarade han och gick bort mot henne. ”Vad läser du för något?”
Rose höll upp boken framför sig så att han skulle kunna se framsidan. Omslaget var mönstrat för att efterlikna en sten och i mitten satt en gargoyle som höll i ett halssmycke, texten under avslöjade bokens namn: Amuletten från Samarkand.
”Jag visste inte att häxor läste mugglarböcker” kommenterade Julius förvånad.
”De flesta gör nog inte det… Men jag har ju gått i mugglarskola fram till jag började här, så jag har läst ganska många. Detta är en av mina favoritböcker, har du läst den?” Julius nickade, han tyckte också att det var en väldigt bra bok, även om skildringen av magi och magiker skilde sig ganska starkt ifrån verkligheten. Han nämnde det för Rose, vilket blev starten på en mycket lång diskussion om mugglares syn på magi i skönlitterära verk som varade hela vägen ner till frukosten.

Helgen gick väldigt fort tyckte Julius, han umgicks mest med Rose, men även med de andra förstaårseleverna i Ravenclaw och tillsammans gick de på upptäcksfärd i slottet och utanför. De kände alla att det var väldig tur att inte skolan börjat på en gång för då visste de inte hur de kunnat hitta till rätt klassrum bland alla slottets många våningar, korridorer och rum, speciellt då vissa trappor ändrade riktning var fjärde timme och vissa korridorer endast ledde fram till en låtsasdörr.
För att njuta av sista ”lovdagen” och för att Ravenclaws elever skulle få chans att lära känna varandra hade prefekterna anordnat en tävlingslek som startade på söndagseftermiddagen.
Eleverna blev indelade i lag med ungefär tre elever från varje årskurs i lagen, Julius hamnade med Nathaniel Mandrake och Allison Kelly från sin egen årskurs. Tävlingens första moment var en vanlig frågesport där varje lag skulle svara individuellt på ett antal frågor. Julius märkte på en gång att vissa i laget var mer tävlingsinriktade än andra och det blev ganska hetsig stämning mellan en femteårsflicka vid namn Veronica Doyle som tyckte att ingen kunde svara på frågorna bättre än hon själv och en pojke från sjätte årskursen, Gilbert Hilliard som försökte att även få de yngre eleverna i laget delaktiga.
Efter frågesporten tävlade de även i improvisationsteater, sammarbetsuppgifter och gåtgissning; en gren som prefekterna menade var speciellt framtagen för förstaårseleverna för att de skulle var beredda på utmaningarna det innebar att ta sig in i elevhemmets uppehållsrum. När alla grenar var avgjorda räknades poängen samman, Julius lag kom på andra plats, ynka två poäng bakom det vinnande laget- Doyle och Hilliard var snabba med att anklaga varandra för den snöpliga förlusten.

På måndagmorgonen skuttade Julius ur sängen när klockan ringde, nu skulle äntligen lektionerna börja! Eleverna hade redan fått terminens schema och Julius packade ner böckerna för alla lektioner de skulle ha den dagen eftersom han tagit rådet på allvar om att inte glömma något och riskera att behöva springa tillbaks och fastna framför dörrens gåta resten av lektionen. När han stuvat ner sina böcker om trolldryckskonst, trollformellära, förvandlingskonst och trollkonsthistoria var väskan ganska tung men när han kom ner till uppehållsrummet där Rose väntade såg han att hon hade gjort precis samma sak. De tog sällskap ner till stora salen för att äta frukost, men väl nere var de båda två helt inne i sin egen värld, Rose läste tidningen som en uggla levererade till henne varje morgon och Julius tog upp sin trolldrycksbok för att förbereda sig inför sin första lektion.
Tio minuter innan lektionen skulle börja packade han ner sin bok i väskan och gick tillsammans med Rose mot den första lektionen, trolldryckskonst. Rose hade suckat ljudligt när hon fick syn på schemat och noterat att den lektionen skulle hållas tillsammans med eleverna från Slytherin, och varje gång någon nämnt Albus under helgen hade hon varit mycket snabb med att byta ämne. Julius förstod inte vad det var för fel på henne och tyckte hon betedde sig barnsligt, men ändå kunde han inte säga nej när hon bad honom vakta hennes väska medan hon själv smet in på damtoaletten på första våningen strax innan lektionen skulle börja. Han hade börjat tvivla på att de alls skulle hinna i tid, och han ville inte vara sen till sin allra första magilektion som dessutom hölls av Ravenclaws elevhemsföreståndare professor Winter, när Rose i sista stund kom ut från toaletten och de påbörjade en lätt språngmarsch ner till fängelsehålorna där lektionen skulle hållas.
Alla andra elever hade redan gått in men dörren stod fortfarande öppen och professor Winter hade inte startat lektionen ännu, istället hälsade han dem glatt välkomna när de kom in i klassrummet och började leta efter lediga sittplatser. Borden var indelade så att det satt tre elever vid varje bänk, men det fanns inte två lediga platser vid någon bänk så att Julius och Rose kunde sätta sig tillsammans. Rose gav honom ett snabbt ursäktande ögonkast och skyndade bort till bordet Lauren Sanders och Chloe Armstrong delade. Julius spanade snabbt in de övriga borden det fanns en ledig plats vid två tjejer från Slytherin men sedan upptäckte han till sin lättnad att Albus och Scorpius delade ett bord längst ner i hörnet av rummet, med ett leende skyndade han bort och satte sig hos dem precis innan professorn valde att starta lektionen med ett upprop.

”Välkomna till er första lektion här på Hogwarts” hälsade han sedan hela klassen. ”Jag ber om ursäkt för att vi befinner oss här nere under marknivån, men det är så att en del av de ingredienser vi använder för framställning av trolldrycker inte trivs så bra i solsken, och det hade varit dumt att ta några risker…” Professorn fortsatte med en introduktion till vad trolldrycksframställning innebär, och varnade även eleverna att det är ett av de svåraste ämnena och att vissa häxor och trollkarlar aldrig riktigt lär sig bemästra konsten. Detta var emellertid ingenting som skrämde eleverna utan istället blev de alla ivriga att prova själva. Eftersom en del av lektionen redan gått för upprop och information blev dagens uppgift att börja hacka ingredienser till den dryck de skulle tillreda under onsdagens dubbeltimme. Ingredienserna skulle hackas med stor omsorg, vilket inte alls var så enkelt som eleverna först trodde, och även om professor Winter gick omkring i klassrummet för att hjälpa till var det mer än en elev som blev träffad när bänkkamraternas hala sopoforusbönor flög åt alla håll. Albus Potter visade sig ha en naturlig fallenhet för att skära sönder bönan, vilket gjorde att både Scorpius och Julius lät honom skiva deras medan de gjorde andra delar av Albus ingredienser. Till en början var stämningen lite konstig mellan de tre pojkarna, trots deras löfte från tåget, men efter bara en stund var det ingen som tänkte på att de var i olika elevhem och de lovade varandra att sitta tillsammans även under trollkonsthistorian senare samma dag.

Efter trolldryckskonsten gick alla ravenclawelever i samlad trupp till nästa lektion, trollformellära med professor Rider. Precis som professor Winter tidigare gjort inledde även hon med ett upprop, och följde upp det information om ämnets regler och principer. När hon var färdig med det fick eleverna öva sig på att uttala ord och stavelser rätt, för tydligen kunde magi gå väldigt fel ifall inte saker uttalades på rätt sätt vid rätt tillfälle. När trollformelläran var slut och de stod utanför ett klassrum och väntade på professor Black visade Julius och hans klasskompisar tydlig besvikelse över att de ännu inte fått tillåtelse att ta fram sina trollstavar.

”De berättar ju bara om hur farligt det är att utöva magi!” klagade Craig Bowker ”det är som att de inte ville att vi skulle lära oss det alls, och helst ville skicka hem oss på en gång.”
”Skulle du hellre vilja att hela klassen dör när du misslyckas med en trolldryck?” frågade Allison Kelly överlägset.
”Vi har trolldryckskonst med Scorpius Malfoy så ifall vi alla dör i den klassen lär det inte vara mitt fel” svarade Bowker irriterat.

I samma stund som han sagt det öppnade professor Black dörren inifrån och Julius skyndade sig in och satte sig, han var inte säker på vad Craig menat med sin kommentar och han visste inte ifall han ville veta, strax därpå kom Rose in och satte sig bredvid Julius.
Lektionen i förvandlingskonst följde samma mönster som deras tidigare lektioner, magi var tydligen ett betydligt mer teoretiskt område än vad många verkade ha väntat sig. När professorn bad eleverna ta fram sina böcker och studera förvandlingstabellerna i första kapitlet hördes ett lågmält muttrande vilket också Black verkade märka, när hon frågade vad det var för fel var Bowker snabb med att uttrycka klassens besvikelse över dagens trollstavsanvändande. Professor Black höjde på ögonbrynen när hon hörde detta, men då hon upptäckte att resten av klassen delade hans åsikt flinade hon lätt.

”Som ni vill” sa hon enkelt ”Ta fram era trollstavar då, men då får ni vara beredda på att läsa kapitel ett som läxa till nästa lektion…” hela klassen nickade entusiastiskt åt detta förslag och professor Black gick fram till den svarta tavlan och började skriva ner ett antal ord eller korta meningar på något språk Julius tyckte påminde om latin även om det inte var helt likt. Hon förklarade sedan att detta var enkla trollformler och besvärjelser som klassen skulle få öva på under lektionen, även om alla inte strikt var inom hennes lektionsområde utan även inkräktade på trollformelläran. Efter en snabb genomgång av de olika besvärjelsernas uttal och trollstavsrörelse gick hon sedan runt bland eleverna för att rätta till deras trollstavsgrepp eller ge dem tips. Julius och Rose var bland de mycket få elever som lyckades med fler än en av formlerna, efter att båda tidigt lyckats få sina fjäderpennor att sväva flera decimeter över bänken fick de varsin tändsticka av professor Black som hon ville att de skulle förvandla till nålar. Det var betydligt svårare tyckte Julius som hade problem att både komma ihåg hur en nål ser ut, att röra trollstaven rätt och att lyckas säga orden. På andra försöket lyckades han sätta eld på tändstickan, men professor Black lade bara fram en fylld tändsticksask för Rose och honom att dela på och fortsatte hjälpa resten av klassen som ännu inte lyckats åstadkomma någon magisk reaktion. I slutet av lektionen var både Julius och Roses tändstickor silverskimrande med en spetsig ände och när de visade upp dem för professor Black belönade hon dem med fem poäng till Ravenclaw vardera. Fyllda av självförtroende gick de ner till lunchen, och inte ens upptäckten av att deras klasskompisar inte tycktes unna dem framgången kunde trycka ner deras glädjeyra.

Dagens sista lektion var trollkonsthistoria tillsammans med samtliga andra förstaårselever. När Julius kom in i klassrummet såg han Albus och Scorpius som satt sig vid ett par bänkar vid väggen, de pekade menande mot bänkparet närmast deras eget och Julius gick dit och satte sig motvilligt följd av Rose. Strax därpå kom professor Black in i klassrummet, hon såg nästan överraskad ut över hur många som satt i klassrummet, troligtvis för att hon aldrig tidigare undervisat mer än en klass åt gången gissade Julius. Precis som hennes tidigare lektion började hon nu med ett upprop, och varje gång hon ropade ett namn tittade hon noga på eleven som svarade och det såg ut som hon verkligen försökte komma ihåg alla elevernas namn. När uppropet var klart började lektionen.

”Vi har ändrat om lite i kursplanen sedan professor Binns slutade, och valt att lägga upp undervisningen över årskurserna i kronologisk ordning…” Även om professor Black verkade lite nervös över att behöva undervisa ett nytt ämne tyckte Julius det lyste igenom en aning förakt i hennes röst då hon talade om den tidigare professorn, som enligt de äldre eleverna på skolan verkat vara ett spöke(!) med obeskrivligt tråkiga föreläsningar. ”Detta innebär att ni i år kommer lära er om den allra tidigaste utvecklingen av magi i världen och i Storbritannien. Men för att jag inte bara ska stå här och be er skriva upp årtal efter årtal har jag även bestämt att ni ska ha ett större projekt att arbeta med i grupp under hela året.” Denna nyhet möttes av entusiasm av några elever, medan lika många visade öppen misstro mot förslaget. Vissa av eleverna började söka ögonkontakt och forma grupper mellan borden.
”Det är vår rektors önskan att skolan ska vara en plats där alla kan känna sig trygga och välkomna, och en del har varit emot idén att dela upp er i olika elevhem som riskerar att skapa rivalitet. Med utgångspunkt i detta har jag skapat en specialuppgift till er som kommer behandla olika delar av Hogwarts och dess historia, jag delade slumpmässigt in er i grupper i fredags morse, innan ni blivit sorterade…” Detta uttalande möttes av många besvikna utrop, vilka professor Black totalt ignorerade när hon istället började presentera grupperna. De flesta grupperna bestod av elever från olika elevhem, endast grupp 7 bestod av fyra elever från Ravenclaw och endast grupp 8 bestod av en elev från varje elevhem.
Julius kunde inte blivit lyckligare när han blev indelad i grupp fem, men samtidigt kunde han inte låta bli att undra hur slumpmässiga grupperna egentligen var när de övriga i gruppen var Rose Granger-Weasley, Scorpius Malfoy och Albus Potter.


Jag tar tacksamt emot era synpunkter, vad är bra, vad är dåligt, vad vill ni se mer/mindre av...? Men jag blir väldigt glad över vanliga kommentarer också, det motiverar mig att skriva och då kommer kapitlen ut snabbare