Astrid och Ormprofetian [Hogwarts]
Forum > Fanfiction > Astrid och Ormprofetian [Hogwarts]
Användare | Inlägg |
---|---|
boknörd_
Elev |
11 nov, 2016 07:18 |
Borttagen
|
Superbra kapitel jag älskar de här delarna
11 nov, 2016 07:21 |
Ravenclawörn
Elev |
Weeeee, superbra!
Vad du än gör: Sluta aldrig skriva!!! 11 nov, 2016 07:55 |
Borttagen
|
Så himla bra! ♥
11 nov, 2016 11:38 |
Aydane
Elev |
Alltså, ni är verkligen bäst. Det är jättekul att skriva när man får så trevliga kommentarer!
Nu har jag börjat skriva på kapitel där lite fler karaktärer kommer in. Om någon av er känner för att skapa en karaktär som ni vill ha med i berättelsen får ni jättegärna skriva om hen antingen i tråden eller via en uggla, så ska jag försöka få in dem. Lovar inte att de kan få några stora roller (det beror lite på vad det är för karaktärer, och jag tänker tyvärr inte spoila något ), men vill ni vara delaktiga tyckte jag mest att det kunde vara en kul grej. Skriv gärna lite om personlighet och utseende, utöver ålder, namn och elevhem så ska jag göra mitt bästa! Vore jättekul för mig iaf om ni ville göra det, men känn er så klart inte tvingade 11 nov, 2016 19:22 |
Siggan 09
Elev |
Jättebra!!!
“We can’t have him assassinated... I suppose” Lady Violet - Downton Abbey 11 nov, 2016 22:28 |
Aydane
Elev |
Jag sitter och skriver kandidatuppsats (som jag ligger låååångt efter planeringen med) och har samtidigt lyckats få världens motivationsrush att göra en miljon andra saker, så min fritid är just nu helt uppäten och vissa saker har fått maka lite på sig. En av dem blev min fan fiction, men det var verkligen inte planerat. Jag glömde helt enkelt bara bort den.
Jag har egentligen skrivit ganska mycket längre än vad jag postar nu, och det här är egentligen bara ett halv kapitel, men det blev alldeles för långt med bägge. Nu blev det lite kort istället, men, ja, jag postar den andra halvan inom kort, ska bara korrekturläsa och ordna lite grejer. Har jag inte uppdaterat på söndag så tagga mig eller skicka en uggla så gör jag det, då är det mina Sims som snor all min uppmärksamhet igen! Dumma City Living-expansionen, haha. Sååå, utan att tråka ut er med all annan info, så kommer här nästa kapitel. Kap. 4 Den läckande kitteln Det mörka, lätt rökfyllda rummet påminde vid det första ögonkastet Astrid om vilken pub som helst. Människorna var måhända inte lika luggslitna som klientelet på den kvarterskrog som Tobias, hennes far, regelbundet besökte (även om hon var osäker på hur man kände igen luggslitna trollkarlskläder), men samma stämning låg över rummet. De flesta av borden var upptagna av trollkarlar och häxor som i fler än ett fåtal fall tycktes vara påtagligt påverkade av diverse alkoholhaltiga drycker. ”Vissa saker förändras visst inte av magi,” tänkte Astrid för sig själv medan hon nervöst flackade med blicken över den underliga salongen. En flintskallig. puckelryggad man hasade sig hopkrupet fram mot dem. Astrid tittade fascinerat på honom. En skarp armbåge som stötte till hennes revben fick henne till slut att slita sig, och hon vände istället blicken skamset ned i marken, lika skamsen över faktumet att hon hade stirrat som över att Snape märkt det. ”God kväll, professor,” hördes en skrovlig, energisk röst från den puckelryggade mannen. ”God kväll Tom. Ett dagens och ett enkelrum åt flickan, tack.” ”För flickan, ja, jo, det kan ordnas. Inga problem, inga problem alls. Du stannar inte?” Severus knep ihop läpparna. ”Tyvärr inte. Jag har några ärenden att uträtta, och detta,” med vilket han pekade åt Astrids tunga packning, ”tog dessvärre längre tid än planerat. Sätt det på min nota bara.” Efter en sekunds betänketid fortsatte han med en slö röst. ”Och försök se till att hon kommer med tåget imorgon.” Tom nickade frenetiskt. ”Självklart, professor. Faktum är att-” ”Bespara mig detaljerna är du vänlig, Tom,” fortsatte Snape i samma ointresserade ton. ”Självklart, professor.” Severus Snape gav ifrån sig ett känslolöst leende. Astrid hade noterat det där speciella leendet flera gånger under dagen. Det såg ut lite som att han hade försökt imitera någon som log, men inte riktigt förstått att ett leende var mer än att bara dra på mungiporna. ”Tills vi ses igen, då.” Med de orden vände sig Snape om, med den långa kappan dramatiskt fladdrande av rörelsen, och gick med självsäkra steg och blicken fäst rakt framför sig raskt ut ur lokalen. Tom log ett nästan tandlöst leende mot Astrid. ”Oroa dig inte, han är bara inte mycket för folk, den där.” Astrid log nervöst till svar. ”Seså, vi kan nog ordna fram något att äta åt dig, ska du se. Lite efter vår normala middagstid, men det är inga problem, inte här inte.” Tom gick framåt med sin stapplande gång och ledde Astrid till ett litet, grovt tillyxat bord i ett hörn. ”Jag kommer med din mat snart. Och som jag försökte säga till professor Snape, det är en annan Hogwartsstudent som har ett rum här också. Femteårs, och prefekt dessutom! Jag ska be henne hjälpa dig imorgon – hon är Hufflepuff, så det borde inte vara några problem. Finns ingen trevligare sorts människor än Hufflepuff, jag säger då det.” När han inom kort återvände med någon underlig sorts gryta som hon inte ens kunde försöka sig på att identifiera – men som, tänkte hon för sig själv, smakade överraskande bra – så slog sig en äldre flicka ned mittemot henne. Astrid tittade upp, och möttes av ett brett leende i ett fräknigt ansikte, inramat av stora, blonda lockar. ”Hej,” sade den nya flickan med en sprudlande energi i rösten, ”Tom bad mig prata med dig - han är så trevlig, är han inte? Man kanske inte tror det när man ser honom – jag gjorde det inte i alla fall,” hon avbröt sig med ett nervöst skratt. ”Men han är verkligen trevlig. Faktiskt.” Den blonda flickan sträckte ut sin hand. ”Jag heter Sara Grossman. Du hette Astrid, eller hur?” ”Astrid Prince,” svarade Astrid med ett leende och grep den utsträckta handen försiktigt. ”Oh, en Prince! Det var länge sen man hörde det namnet. Det var därför du kom med professor Snape, alltså? Släkting?” Astrid harklade sig nervöst. ”Det är lite komplicerat,” svarade hon osäkert. ”Förlåt, jag menade inte att snoka! Vilket elevhem tror du att du hamnar i?” ”Jag-” Hon avbröt sig osäkert. ”Vilka elevhem finns det?” ”Oj, jag trodde… Med det efternamnet… Men du är mugglarfödd alltså?” ”Jag vet inte,” svarade Astrid med ännu mer osäkerhet i rösten än innan. ”Snape kallade mina föräldrar för ynkar, vad det nu är.” ”Ahh, då förstår jag,” sade Sara samtidigt som hon nickade förstående. ”Jag antar att du rent tekniskt sett inte är mugglarfödd då, men det spelar ju ingen större roll om man inte är en såndär renblodighetsfanatiker. Är du intresserad av att veta svaret kan du alltid kolla med Alyssa Cervent – hon är Ravenclaws förste ordningskvinna, men framförallt är hon den man ska fråga om man undrar något om lagar och klassifikationer. Hon kommer bli trolldomsminister en vacker dag, jag lovar!” Det sista lade hon till med ett mjukt, pärlande skratt. ”Förlåt, jag glömde helt bort din fråga,” fortsatte hon, fortfarande skrattandes, ”Det finns fyra elevhem. Ravenclaw för de som gillar att plugga, Slytherin för de som gillar att vinna, Gryffindor för de som gillar att kämpa och Hufflepuff för de som gillar att hjälpa. Det var i alla fall så Lynne beskrev det – du måste träffa henne, du kommer älska henne, och hon är mugglarfödd så hon vet hur det är att lära sig allt om den magiska världen – hur som helst tror jag att det är en ganska träffande beskrivning, men ja, jag har ju vuxit upp i det så jag har aldrig riktigt behövt lära mig det om du förstår.” Hon skrattade sitt smittande skratt igen och trots nervositeten kunde Astrid inte hålla sig från att skratta med. ”Aja, det börjar bli sent,” fortsatte Sara. ”Tåget går prick klockan elva imorgon – och tro mig, du vill inte missa det, i alla fall inte ditt första år. Mamma kommer och hämtar mig imorgon, så du kan åka med oss om du vill.” ”Åh, tack så mycket,” utbrast Astrid med ett lättat uttryck. ”Absolut ingen fara,” svarade Sara med ett leende. ”Se till att vakna i tid bara!” Astrid åt upp det sista av grytan och gick sedan uppför trappan till hennes rum – det tredje till vänster – medan hon tänkte på sorteringen. Hon hoppades nog på att bli en Hufflepuff – det lät som det säkraste, att bara hålla sig ur vägen, och om alla var lika trevliga som Sara skulle det nog inte vara några problem att hålla sig på god fot med de andra eleverna. Samtidigt var det något med Slytherin som tilltalat henne. Hon skakade bort tankarna, och somnade redan innan hennes huvud träffat kudden. 18 nov, 2016 01:54 |
boknörd_
Elev |
18 nov, 2016 06:39 |
Borttagen
|
DEN VAR SUPERBRA!!!
18 nov, 2016 07:27 |
Borttagen
|
Jättebra! Ser fram emot nästa kapitel! ♥
18 nov, 2016 10:14 |
Du får inte svara på den här tråden.