Smutsskallarnas beskyddare del 2

Jag har läst den andra ff:en och den var jättebra!!!!!!!!
Detta kapitlet var lika bra och jag hatar hur hon blir nedtryckt av sin familj...
Hoppas att det kommer mer snart!!!!

Har precis läst hela del 1 och är sjukt taggad på del 2!!
Du äger på att skriva

Ska nu skriva om en lite rolig händelse jag låg och läste 1 an sen så tappar jag min lösa tand

Hahahaha hoppas det gjorde inte ont
Men du är superbra på att skriva

Förlåt. Jag är en hemsk människa. Jag kan inte fatta att jag inte har uppdaterat på så himla länge. Har liksom tappat lusten att skriva och har ingen inspiration. Ska försöka sätta mig och knåpa ihop något slags kapitel nu i alla fall och hoppas att det inte blir som förra gången då jag satt i en halvtimme och stirrade på datorn utan att få ner ett ord. Jag ska göra mitt bästa så får vi hålla tummarna för att det blir tillräckligt bra för att lägga upp.

Du är inte en hemsk människa

Hahah, tack x)

Varsegod

Nytt kapitel, äntligen! Jag tycker personligen att det ändå blev helt okej, även om det kändes konstigt att skriva efter så länge. Hoppas att ni tycker om det. Skriv gärna vad ni tycker.

Kapitel 2
Mugglarna stirrar med stora ögon på oss när vi klumpigt drar in vår packning genom dörren till Kings Cross station. Mugglare är rätt bra på det, att stirra alltså. Jag kan tänka mig att det kan vara min uggla Picco i kombination med att mina föräldrar envisats med att ha på sig trollkarlskläder som ser lite udda ut. De får år efter år en arg uggla från ministeriet som hotar med många olika saker om de inte slutar avslöja hela magisamhället genom att gå runt i sådana kläder på platser fullpackade med nyfikna mugglare. Men de kan egentligen inte sätta sig över min familj, vi är lite för rika och renblodiga för att de ska ha råd med att riskera att bli ovänner med oss.
Jag gömmer ansiktet i kappan och skyndar iväg så fort som det nu går med en tung väska och en skrikande uggla som nafsar mig i håret i jakt på ugglekex, vilket inte är en särskilt hög hastighet. Men ganska snart står vi ändå framför väggen som skiljer perrong nio och tio åt. Bakom väggen finns alla de personer som jag har saknat så mycket. Det är bara ett par minuter tills tåget lämnar och börjar sin färd mot skolan så vi måste skynda oss. Jag väntar otåligt tills mamma har pussat klart på Gemma och hon i sin tur lovat tillräckligt många gånger att inte umgås med några smutsskallar och att skriva till henne varje vecka. Till slut verkar hon ändå inse att det kanske vore bäst att säga adjö innan vi missar tåget.Jag kollar snabbt att inga mugglare är i närheten, tar sats och springer fort mot tegelväggen. Jag kniper ihop med ögonen, som alltid beredd på att något ska ha blivit fel och att väggen är lika hård som den ser ut att vara. Men det går bra och jag glider lätt ut på andra sidan, där den röda, glänsande Hogwartsexpressen väntar på oss. Alla andra verkar redan ha klivit på så jag tar ett fast tag i min systers hand och kliver in genom dörren, precis som det ska börja rulla. Hon går iväg mot vagnen där hennes Slytherinvänner väntar på henne, medan jag fortsätter framåt, sökande efter Anthon och Idah. Jag hittar dem ganska snart, vilket är tur eftersom att det är mycket svårt att försöka stå upprätt i den krängande tågvagnen.

- "Vart har du varit?" frågar Anthon när jag öppnar dörren och dunsar ner på sätet brevid Idah.
- "Jag har stått i en evighet och väntat på att mamma ska pussa klart på min lillasyster", svarar jag med en grimas. "Men jag hann i sista sekunden."

Just då hör vi det monotona gnisslet av hjul och mycket riktigt står den rödkindade tanten med kladdig chokladsås på häxhatten utanför vår kupé med godisvagnen. Den är full med många sorters karameller, kolor och bäst av allt - en gigantisk låda full av chokladgrodor. Jag ser på mina vänner att båda har längtat ordentligt efter magiskt godis under lovet instängda bland mugglare, speciellt Idah som fått spendera lovet på ett barnhem och antagligen inte ätit minsta lilla kaka. Jag ställer mig upp och köper en chokladgroda var åt oss, samt en lakritsstav, några bertie botts bönor i alla smaker och en näve surrande smaskbin.

- "Du skulle inte ha behövt .." börjar Idah.
- "Det är okej", avbryter jag henne med ett leende och räcker henne en böna. "I gengäld måste du smaka den här, hela på en gång. Blunda!"

Hon räcker fram handen och jag ger henne bönan. Den är ilsket gulgrön, så starkt att den nästan ser ut att lysa. Idah ser ut som att hon förstår att jag valde en riktigt äcklig böna, bara för att reta henne. Hon stoppar den nervöst i munnen, medveten om vad som väntar.
- "Päronglass!" utbrister hon med ett skratt. "Det var jättegott!"
- "Seriöst, Idah?" säger Anthon med munnen full av lakritsstav. "Du har alltid en sådan tur med bertie botts!"

Jag är ändå ganska glad att det inte var en snorkråka eller något liknande, för då hade jag känt mig rätt elak. Jag fick det en gång när jag var liten och det var inte ett dugg kul. Jag öppnar en chokladgrodeask, men grodan smiter ut genom fönstret direkt. Jag lyckas bara få tag på en bit av örat, som i alla fall smakade riktigt gott. Kortet var en besvikelse, ännu ett med Cornelius Agrippa på. Jag har nog ungefär tio sådana vid det här laget.
Vi sitter och babblar om precis allt möjligt under en lång tid, tills ett ansikte plötsligt kikar in genom dörren. Det är en fräknig tjej med blåa ögon och röda flätor som blev sorterad till Ravenclaw samma år som Anthon blev det. Jag tror att hon heter Amy Lovegood.

- "Anthon, har du hört att det ska vara någon sorts tävling på Hogwarts i år?" säger hon med en sorts nervositet i rösten som jag inte vet var ifrån den kommer. "Jag vet inte vad det är, men jag hörde professor Macmillan viska något om någon sorts turnering till rektorn."

- "Va?" utbrister vi i kör, lite väl högt kanske då sjundeklasseleverna i kupén mittemot kollar lite konstigt på oss.
- "Nej vad spännande!" säger jag upphetsat. "Undrar vad det kan vara?"

Turneringen i magisk trekamp
Må tro?
Superbra kapitel
Som vanligt