Familjen splittras, familjen förenas

Jag lyckades av avbevaka!!!! Nej! Men nu är jag tillbaka! Superbra kapitel!!!!!!!!

Tack för alla era kommentarer, de värmer

Kapitel 10 del 1
Diagongränden - Mötet

'Miss Potter, vi vill meddela dessa glada nyheter för er! Trolldomsministeriet har kommit fram till att du ska få glädjen att börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom! Cornelius Fudge, trolldomsministern fattade beslutet nu i eftermiddags och bad mig meddela er då han känner till min relation till dig och din familj. Jag hoppas att du får ett trevligt skolår och att du försöker hålla dig ifrån några problem!

Madam A. Bones!'

Amelia la ner brevet på köksbordet och såg upp på Remus. Hon ville inte börja på skolan, hon behövde inte börja där. Hon kunde redan allt som man lärde sig på skolan. Till och med mer än vad många vuxna kunde. Den tioåriga (snart elva) flickan kunde mer om magi än vad självaste Dumbledore kunde (inte för att hon skröt med det) men inte ens rektorn själv kunde se döda människor och få dem tillbaka till liv. 
"Så nu är det officiellt." Sade varulven och log emot sin valp som suckade. 
"Vi får väl åka till Diagongränden då." Svarade hon. 
"Emmy kanske möter oss där." 
----
"Amelia, här är vi!" Uppe på trappan till banken stod hennes kusin med sina fosterföräldrar, hon bodde hos dem under skolåret då hennes pappa arbetade på Hogwarts som trolldryckslärare. 
"Hej Emmy." Amelia slog armarna runt sin kusin. 
"Remus, så trevligt att se dig." Mr Prins till varulven. 
Det var Emmys fostermor som var släkt med hennes far med de hade tagit hennes flicknamn när de gift sig. 
"Ska vi låta flickorna gå ensamma?" Sade kvinnan vid mr Prins sida. 
"Vi kan gå och handla deras skoluniformer och de köper ingredienserna till trolldryckskonsten sedan möter vi dem vid bokhandel. Jag tänker inte låta Amelia gå in där utan mig. Annars köper hon väl upp hela butiken." Amelia räckte ut tungan åt sin förmyndare. 
"Mitt bokberoende kommer från dig." Väste hon. 
"Och vem säger det?" Mrs Prins log vänligt emot flickan med det röda håret. 
"Tramptass." Svarade hon lätt innan hon drog med sig Emmy därifrån. 
----
"Så vart ska vi gå?" Frågade Emmy då de gick förbi borde som sålde ingredienserna till trolldryckerna. 
"Svartvändargränden." Svarade hennes kusin lätt. 
"Jag får inte gå in där, inte ens med pappa." Svarade Emmy. 
"Jag gick in där med familjen Black hela tiden, kom nu mesa inte." Amelia drog med sin kusin in i gränden. De kom fram till en av de större affärerna, Borgin & Burkes. Där stannade Amelia. 
"Vad är det?" Frågade Emmy lågt. 
"Lukta." Svarade Amelia. De båda flickorna hade välutvecklade luktsinnen och hörsel då de båda var animagusar. 
"Det luktar.. ingenting." Svarade Emmy. Just då öppnades butiksdörren och en blond pojke kom ut, tätt följt av en blond man. 
"Tyckte väl det luktade troll." Sade Amelia och såg upp på Lucius Malfoy. Han såg på flickan som om hon var nåt katten släpat in. "Kom Draco." Sade han och lämnade flickorna bakom sig. 
"Amelia, vi går." Emmy försökte dra med sig sin kusin. Men just som hon skulle börja gå öppnades dörren på nytt och Amelia drog efter andan. En pojke på tolv år, med svart hår, glasögon, gröna mandelformade ögon och ett blixt ärr i pannan kom ut. Amelia drog sig in i skuggorna och tog med sig Emmy och gjorde tecken åt henne att vara tyst. Hon följde pojken med blicken och såg en häxa med en bricka med naglar på gå fram till honom. 
"Kom." Väste hon och med Emmy i hällarna gick hon fram till pojken och häxan. 
"Där är du, vi tappade bort oss. Vart är madam Black?" Sade Amelia och nästan slängde sig runt pojkens arm. 
"M-M-madam Black?" Häxan såg förvånad ut. 
"Ja, vår fostermor. Vi tappade bort henne här och sa att vi inte fick prata med någon." Hon drog ut på det sista ordet och skulle just fortsätta när någon lyfte upp henne, Emmy i en arm och drog med pojken med den andra armen. 
"Vad gör ni tre här?" Sade en röst. 
"Förlåt Hagrid, kom fel med flampulvret." Sade pojken. 
"Det är okej Harry, men gör det inte igen. Ni två då?" Amelia och Emmy hade blivit nersatta på marken igen. 
"Vi ville gå på upptäcktsfärd" svarade flickorna. 
"Om ni ursäktar mig men jag måste hitta familjen Weasley nu." 
"Du behöver inte leta länge Harry. Dem står där uppe." Hagrid pekade upp på trappan vid banken och Amelia ville sjunka genom marken där och då. För uppe på trappan stod en väldigt bekant figur. 
"Vart i Merlins namn gick ni två?" Mrs Prins sprang fram till Emmy och kramade om henne. Amelia stod bakom Hagrid och ville inte se in i Remus ögon. 
"Harry, tack och lov att du är okej." Arthur Weasley log emot pojken som log tillbaka. 
"Vart hittade du honom?" Hans fru hade kommit fram nu med Emmys och Amelias vän Ginny i handen. 
"Svartvändargränden." Svarade Hagrid. 
"Emmy! Vad gjorde ni där?!" Mr Prins såg väldigt upprörd ut. 
"Upptäcktsfärd." Mumlade Emmy. 
"Inte det bästa stället för sånt, speciellt inte för barn." Sade Molly. 
"Amelia, vad hände?" Remus satte sig på huk för att få flickan att se honom i ögonen. Hon vägrade. 
"Amelia, vad är regel nummer två i en flock?" Amelia lyfte blicken och såg in i de bruna ögonen, väl medveten om att resten av gruppen också såg på dem. Hon avsydde uppmärksamheten. 
"Lyd alltid din alfa." Mumlade hon. 
"Och vem är alfan i flocken?" 
"Du."
"Så vad hände?" 
"Jag träffade Malfoy, han sa inget till mig, hotade en häxa, som hade en bricka med naglar på som pratade med Harry." Amelia såg hur Molly, mrs Prins och mrs Granger drog efter andan. 
"Hur hotade du henne?"
"Jag sa att vi kommit bort från madam Black." Remus skrattade mjukt. 
"Ingen skada sedd alltså. Men du går inte dit ensam igen." Sade han reste sig upp.
"Tack, Hagrid för att du hittade henne." Tillade han till halvjätten.
"Det är okej, Remus. Jag hoppas bara hon inte blir värre än vad ni fyra var på skolan. Hej då." Hagrid lämnade sällskapet. Amelia såg upp på pojken med de gröna ögonen. Han log emot henne. 
"Vad det Amelia du hette?" Hon nickade. 
"Ska du börja Hogwarts i år?" Den yngsta av sönerna i den rödhåriga familjen såg glad ut. Amelia svarade inte. 
"Varför blev hon som en stum nu?" Mr Granger såg bekymrad ut. 
"Hon är blyg. Ja, Ron hon ska börja i år" Svarade Remus. 
"Vilket elevhem vill du gå i?" Harry log emot henne. 
"Vet inte." Mumlade hon. 
"Mitt namn är Harry. Harry Pot.."
"Jag vet." Svarade hon snabbt och kastade en blick omkring sig.  
"Kan vi gå?" Viskade hon till Remus. Hon hade en känsla av att någon bevakade henne. Remus nickade. 
"Ses vi hos bokhandel sedan, Remus?" Frågade Arthur. 
"Ja, det gör vi. Kom valpen." Remus tog Amelias högra hand och gick emot trolldrycksboden. 

Harrys pov

"Vem var hon?" Frågade han Ron. 
"Amelia." Svarade hans bästa vän. 
"Det sa hon ju. Men jag kände igen henne." Fortsatte Harry. 
"Amelia är lika känd i trollkarlsvärlden som du är, men jag har inte kunnat lista ut varför. Böckerna nämner inte det. Alla har olika teorier." Sade Hermione. 
"Vi kanske kan prata med henne sedan." Sade Ron och följde efter sin familj in på banken. 

Amelia pov 

"Det var Harry, Måntand." Viskade flickan till sin förmyndare när de kommit fram till affären. 
"Jag såg det. Men du vet att du inte får berätta för honom. Ministeriet har förbjudit dig." Remus såg strängt på flickan. 
"Men de har inte sagt något om att lämna ledtrådar så han själv får komma på och om han frågar rakt ut så kommer jag inte att kunna ljuga." Svarade Amelia och tog ner en flaska från en av hyllorna. Remus skrattade. 
"Du hittar alltid kryphålen." 
"Jag är trots allt uppfostrad bland marodörerna." 

Superduper bra!!!!

Ny bevakare, det här är awesome. Älskar idén! ♥

ÄLSKAR det!!

Åh, vad glad jag blir över era kommentarer Det får mig att må lite bättre då jag sitter här genomförkyld i min soffa och tittar på tv

Som tack får ni nästa kapitel!

Kapitel 11

Diagongränden  del 2 Flourish & Blotts 

Amelia och Remus kom fram till bokhandel ungefär en timme efter att de sagt adjö till familjen Weasley utanför banken. 
"Varför är det så många människor här?" Undrade Amelia som höll Remus i armen för att inte tappa bort honom bland allt folk. 
"På grund av den där skylten." Svarade varulven. 
'Gyllenroy Lockman signerar sin självbiografi Mitt magiska jag idag kl. 12.30-16.30' läste Amelia på den nämnda skylten. Hon suckade.
"Jag hatar honom. Och nästan alla mina skolböcker är hans verk." Sade hon och kastade en blick på sin boklista som hon hade i sin fria hand. 
"Seså valpen, försök att glädjas över att få gå in i en bokhandel." Retades Remus med sin valp. Amelia räckte ut tungan till honom. 
"Då har vi faktiskt en chans att få träffa honom! Han har ju skrivit alla böckerna på vår boklista!" Skrek en röst inte så långt ifrån paret och Amelia lade märke till att det var Harry och hans vänner. Hon drog med sig Remus bort till dem. 
"Hej Harry." Sade hon och log emot honom. 
"Oh, hej Amelia." Svarade den unge trollkarlen. 
"Letar ni efter Molly och Arthur?" Frågade Remus barnen. De nickade. "Kom då." Sade han och klämde sig in i butiken med de fyra barnen bakom sig. 
"Amelia, gå med Harry till familjen Weasley så hämtar jag dina böcker." Sade han till flickan med det röda håret. Harry log emot henne och tog hennes hand i sin. 
"Åh, där är ni, så bra. Hej vännen" sade hon först till sin son och hans vänner och sedan till Amelia. Emmy dök upp vid hennes sida. 
"Var är Remus?" Frågade hon. 
"Hämtar mina böcker. Han är rädd att jag råkar få med mig mer än dom jag ska ha." Amelia skrattade åt sin förmyndares beteende. 
En man tog bilder som  för the Daily Prophet klev över Rons fot. 
"Flytta på dig, du där." Amelia morrade åt mannen. "Jag tar faktiskt bilder för the Daily Prophet." Tillade han som om han inte hört Amelia. 
"Än sen då." Sade Ron som gned sin ömmade tår. Amelia såg hur Lockman tittade upp och hur hans blick föll på Harry och henne själv. 
"Det kan väl inte vara Harry Potter och Amelia?" Utbrast han innan han grep tag i dem båda och släpade med sig dem långt fram. Fotografen brände av bilder. 
"Ge honom ett stort vackert leende, barn. Vi tre tillsammans är minsann värda att hamna på förstasidan." Fotografen skulle just brända av fler bilder när hans kamera flög ut ur hans händer och in i en viss varulvs hand. 
"Vet du inte om att man måste ha tillståndet av barnets förmyndare om man vill ha med bild på dem i en tidning?" Frågade han. Fotografen såg förvånad ut. 
"Men dessa båda har ju inga förmyndare närvarande." Sade Lockman. "Så vitt jag vet är bor unge Harry här hos mugglare och Amelia bor med en .." 
"Om du inte vet det så är JAG förmyndare för båda dessa barn och har inte gett mitt tillstånd till att låta publicera deras fotografi i en tidning." Fräste Remus åt författaren. Han höll fortfarande Amelia hårt om axlarna men Harry hade han släppt. Men Harry lämnade inte hans sida då han inte ville lämna den rödhåriga flickan själv hos mannen. 
"Släpp valpen innan någon blir skadad." Sade Remus. 
"Valp? Detta är en människa." Sade Lockman dumt. Amelia skrattade. "Jag kallas valpen. Mina föräldrar och min gudfar och min hedersfarbror såg redan när jag var liten att jag tyckte om vargar och varulvar så de kallade mig valpen." Sade hon. 
"Varulvar? De är mörka varelser. Farliga." Amelia kände hur hennes irritation sakta byggdes upp. 
"Varulvar är precis som vi är. De är bara farliga en natt i månaden, annars är dem som vem som helst. Visst, vissa är farliga även utan full månen men inte alla." 
"Tig flicka, du har väl inte träffat en varulv. Inte som jag har i alla fall. Och ni kan läsa om det i min bok 'vandringar med varulvar'.."
"Som är helt falsk." Viskade Amelia. Hon slog bort Lockmans arm runt sina axlar innan hon tillsammans med Harry gick bort till Remus som gav tillbaka kameran till fotografen. 
"Mina damer och herrar.. Vilket märkligt ögonblick det här är! Det perfekta ögonblicket för mig att komma med ett litet tillkännagivande som jag skjutit upp en tid! Jag har accepterat förfrågan om anställning som försvar mot svartkonster vid Hogwarts skola för häxkonster och tolldom." Folkmassan runt om kring hurrade och applåderade medan Amelia stönade. 
"Ett helt år med en idiot." Viskade hon såpass högt att Harry hörde henne och skrattade.
Remus hade försvunnit i folkmassan igen och Amelia stod tillsammans med Harry, Ron, Ginny, Emmy och Hermione (hon fick fråga om hennes namn när ingen hade sagt det) när en röst bakom dem talade. 
"Det där gillade du, va, Potter?" Draco Malfoy stod där med ett hånflina på läpparna. 
"Den berömde Harry Potter kan inte ens gå in i en bokhandel utan att det blir förstasidesnytt." 
Amelia lyssnade inte på samtalet utan läste på baksidan om en bok. 
"Ron! Vad gör du? Det är ju rena cirkusen här inne, kom så går vi ut härifrån." Arthur hade kommit fram till barnen med tvillingarna bakom sig. 
" Nej, men har man sett - är det inte Arthur Weasley?" 
Amelia tittade inte upp från boken förrän hon hörde mr Malfoy förolämpa mr Weasley. 
"Du borde ta tillbaka, Lucius." Sade hon och lade ner boken där hon hittat den. 
"Lägg dig inte i det här, flicka." Väste den före detta dödsätaren till henne. 
"Varför? Du förolämpade ju mina vänner?" 
"Kan tänka mig att DU skulle vara vän med blodsförrädare och andra varelser.." 
BRAK! 
Lucius Malfoy flög baklänges in i bokhyllan bakom sig. 
"Säg aldrig om det där! Annars ska leta upp den längsta trappan i hela Storbritannien och släppa upp dig för den för att sedan putta ner dig för den igen!" Skrek hon och just som mr Malfoy tog fram sin trollstav lyfte någon upp Amelia.
"Lugna ner dig. Och du tar bort den där från min valp." Sade Remus lugnt och såg på Lucius. Han satte ner flickan och ledde ut henne från bokhandel. Tio minuter senare mötte de hela familjen Weasley, Granger, Prins och Harry på den läckande kitteln. 
”Varför sade du att du var min förmyndare, mr Lupin?” frågade Harry.
”För att skrämma upp honom lite. Och du såg väldigt obekväm ut där du stod så jag tänkte göra dig en tjänst. Om du tog illa upp ber jag om ursäkt.” svarade mannen.
”Det gjorde jag inte, jag blev bara förvånad.” Log Harry innan han vände sig bort från Remus för att gå och säga adjö till Amelia.
"Du skulle sett Malfoys ansikte. Han verkade rädd för dig." Utbrast Ron då han log emot Amelia. Hon svarade inte. 
"Du ska nog åka hem och skrika av dig lite." Sade Emmy försiktigt och fick en mördande blick utav sin kusin. Remus skrattade åt sin valp innan han snabbt sade adjö till de andra och drog med sig Amelia ut i en gränd i mugglar London där han transfererade dem hem till sitt hus. 

Awesome!

Gud, du skriver så himla bra!!!

ASUMMEEE

Tack för alla kommentarer

"." Tal
'.' Tankar
Hej Brev/Tidning/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti minnen

---

Chapter 12: Hogwarts

"Amelia Lily Potter om du inte har kommit ner för den trappan om tre minuter så kommer du missa tåget." Remus stod i hallen och väntade på att hans valp skulle packa klart sina böcker. Flickan ville ha minst tjugo böcker extra med sig bara för att ha något att läsa förutom sina skolböcker. En liten duns meddelade varulven om att flickan hoppat ner för det sista trappstegen.
"Färdig." Sa hon och slungade sin ryggsäck över axeln.
"Har du kastat en osynlig utvägningsförtrollning över den?" Hon nickade och de båda lämnade huset för att gå till Godrics Hollow tågstation där deras tåg till London skulle gå strax.

Två timmar senare stod Amelia och Remus på Kings Cross i väntan på Emmy och hennes föräldrar.
"Vart är dem?" Frågade Amelia och tittade på klockan. Halv elva.
"Amelia!" Emmy slog armarna runt sin kusin som skrattade.
"Kom nu." Hörde mr Prins röst och de båda flickorna gick igenom barriären efter de tre vuxna.
"Visst är det vackert?" Sa Amelia när de såg det röda locket på Hogwarts Expressen. Emmy nickade. "Kom nu."

"Och tvinga mig inte att skicka för många illvrål till dig nu, valpen." Sade Remus när han kramade om sin valp strax innan hon skulle på tåget.
"Jag lovar, annars kan du ju vänta till jag är hemma nästa månad." Remus skrattade åt henne. Amelia hade fått tillstånd att lämna skolan dagen förre full måne till dagen efter den eftersom Måntand annars skulle tro att valpen var i fara om hon inte var i närheten.
"Har du med dig allt då?"
"Petter är med om det är det du undrar." Svarade Amelia och syftade på sitt gamla mjukdjur som Remus hade gett henne på hennes tre års dag. Hon reste aldrig iväg utan honom och lät ingen röra honom.
"Bra, hoppa på nu." Remus hjälpte flickan upp på tåget och såg sen henne åka iväg från sig.
'Det borde vara du tagghorn som stod här' tänkte han innan mrs Prins tog honom därifrån tillsammans med sin make.

"Nu är vi på väg." Sade Emmy till Amelia och Ginny där de satt i samma kupé. De båda flickorna log emot henne.
"Ska vi spela schack, Amelia?"
"Om jag får vara vit."
Fem matcher och lika många förluster på Emmys sida senare öppnades dörren och fyra andra års elever stod i dörren. Alla slytherin elever.
"Sådär, tre förlorare. Två Weasley och en tönt." Sade flickan och hånlog.
"Jag är ingen Weasley." Sade Amelia och tittade upp på henne.
"Vem är du?"
"Pansy Parkinson." Svarade hon. Amelia tyckte hon såg upp som en mopp hund som kolliderat med en vägg.
"Hej Amelia." Sade pojken vid hennes sida.
"Hej Draco."
"Känner du henne?"
"Vilka är dina vänner?"
"Crabbe och Goyle."
"Känner du henne?"
"Ja, vi kände varandra när vi var yngre."
Emmy såg på med milt intresse.
"Vilka är sina vänner?"
"Ginny Weasley och Emmy Prins. Emmy är min kusin." Svarade Amelia.
"Ginny, har du sett Ron och Harry?" Hermione Granger hade kommit till deras kupé. Ginny skakade på huvudet.
"Vad vill du, Granger?" Pansey hånlog emot flickan.
"Hon är min vän och jag gillar inte när folk talar så till mina vänner." Fräste Amelia mot moppsflickan. Draco drog med henne därifrån, han visste vilket humör Amelia hade.
"Är jag dig vän?" Hermione hade satt sig bredvid Emmy. Amelia nickade. Resten av resan förflöt i vänligt sällskap men Amelia kunde inte skaka av sig känslan av att hennes bror höll på med något farligt och galet.

"Emmy Prins." McGonagalls röst ljöd ut i stora salen och Emmy gick upp på pallen och sorteringshatten. Hon kastade en blick emot Snape, henne pappa som log ett svagt uppmuntrande leende.
Hatten röde hennes huvud en halv sekund innan den ropade ut: "SLYTHERIN!" Bordet fullt av ormar applåderade av glädje över sin nya medlem.
"Amelia!" Den rödhåriga flickan log då hon slapp höra sitt efternamn. Det var både en begäran av henne och ministeriet.
'Se där, inte trodde jag att jag skulle få träffa på dig mitt barn.' Sade hatten i hennes huvud.
'Ett sådant enastående huvud du har. Ännu mer komplicerad att placera än din bror. Bra minne, stort mod, slughet och lojalitet. Du kan vara i alla hem men vilket skulle passa bäst... Jag tror det blir, precis som din bror..'
Hatten skrek ut det sista ordet: "GRYFFINDOR!" Bordet fullt av lejon bröt ut i häftiga applåder och glädje rop. Amelia gick lugnt fram och satte sig bredvid en av tvillingarna Weasley som log emot henne. Hon såg Ginny ansluta sig till hennes bord och snart började festen. Hon lyssnade inte så mycket på Dumbledores tal utan försökte hitta sin bror någonstans med fann honom inte. Inte heller Ron fanns i salen.

Första årseleverna blev ledda upp till tornet där deras elevhem låg och de hörde rykten på vägen om att den berömde Harry Potter och Ron Weasley hade anlänt till skolan i en flygande bil. Hon skrattade åt det. Väl uppe i sin sovsal skrev hon ett kort brev till Remus där hon berättade att hon blivit sorterad in i gryffindor. Strax efter somnade hon.