Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Mer jag sa ju att det kommer mer!!!!!!!!!!!!

Jag vet

Hahahahaha jag vet mest
för jag e bara bäst!

Klart du är Det är vi alla!

Jag vet allt

Okej, är det någon som är sugen på mer?

Jaaag!

Hej, nu tänkte jag att vi kan fortätta berättelsen ^^
__


Kapitel 3
Only the strong once survive
12 – 13 augusti 1979

Voldemort nästan släpade Clowe efter sig upp för gården till det gamla Dolder huset. Dom gick snabbt in i huset och Voldemort släppte inte det hårda taget om Clowes handled förens han fått in henne till hennes sovrum. Dom hade var sitt sovrum vilket från början förvirrat Clowe med hon hade egentligen inget emot det.
”Ja tillbaka hos mig så jag kan hålla ett öga på sig Clowe” sa Voldemort lite hotande.
”Det glädjer mig att få vara tillbaka min herre” sa Clowe och bugade lite.
”Lägg dig och sov, jag pratar med mer dig i morgon” sa han försvann ur rummet han stängde dörren efter sig och låste den. Clowe såg förvånat på dörren när hon hörde den låssas ’fången av sin make i sitt eget hem, grattis Clowe’ tänkte hon suckande och satte sig ner på sängen. Hon bytte om till en av sina pyjamasar och kröp ner under täcket. Hon kunde inte sova även då hon egentligen var trött. Hon låg och stirrade i väggen med tackarna på det barn hon skulle föda som skulle få den värsta uppfostran ett barn kunde få enligt hennes principer. Clowe visste att hon inte hade något att säga till om men hon skulle göra sitt bästa för att skydda barnet liv och utan att äventyra sitt eget. Hon förstod vad hennes bror ofta sagt
”att bara den starkaste överlever”. Clowe bestämde sig för att bli stark och kämpa för sitt barns skull. Natten föll in tungt och Clowe somnade tillslut.

Voldemort satt i på nedre våningen i ett vardagsrum och tänkte. Han tänkte på hur han skulle göra med Clowe. Han visste att han något måste göra för hon var alldeles för olydig och skulle kunna äventyra hans planer. Han satt och ångrade nästan att han valt att gifta sig med Clowe som han gjort många gånger förut. Men han kom alltid fram till att det var bra som det var, Clowe var ju gravid nu.

Morgonen grydde och Clowe vaknade med ett ryk. Voldemort stod vid hennes säng kant och stirrade på henne. Hon satte sig snabbt upp i sängen och sa ”God morgon min herre” och bugade svagt för sin make.
”Upp med dig, frukosten är snart klar” befallde han kyligt och nästan rykte henne ur sängen och började gå ner igen utan att stänga dörren efter sig. Clowe gick sakta efter Voldemort ner till köket där de satte sig vid varsin ände av det ganska stora ekbordet. Bellatrix Lastrange hade anlänt till Dolder huset på morgonen för att Voldemort kallat på henne. Bella var överlycklig över att få tjäna sin herre på så nära håll. Bella serverade Te till Clowe och hade ett av sina vanliga elaka hånflin på läpparna. Clowe såg förvånat på Bella för hon visste inte att Bella skulle kom efter dem till Dolder huset.
”Uräkta mig min herre, men vad gör hon här” sa Clowe mycket irriterad och pekade på Bella med hat i ögonen.
”Hon är här för att tjäna mig och jag skulle uppskatta och du använde en annan ton” sa Voldemort surt. Clowe snäste till lite och drack av sitt Te. Hon gillade verkligen inte Bella och hon visste att det var ömsesidigt. Dom åt av frukosten som Bella serverade och när dem ätit färdigt sa Voldemort
”Clowe spring upp och klä på dig nåt vättigt och sen väntar jag på dig i vardagsrummet” i en ovanligt trevligt ton men undertyck av kyla. Voldemort reste sig och försvann. Clowe suckade djupt och skyndade sig upp på rummet och letade fram en av alla hennes svarta klädningar hon fått av sin make som fortfarande passade. Hon fick på sig klädningen tillslut och satte upp håret i knut på huvudet.

Hon gick ner till Voldemort som väntade otåligt på henne i vardagsrummet. Bella satt i ett av hörnen av rummet och flinade när Clowe kom in och bugade lätt för sin make och sa
”Ni önskade tala med mig min herre”. Voldemort suckade
”Ja jag vill prata med dig Clowe sätt dig ner” sa Voldemort och visade med handen på en stol. Clowe satte sig ned lite nervös över vad som komma skulle. ”Jag har fått uppfattningen om att in inte trivdes hos er bror nu i sommar, varför då?” Sa Voldemort lugn men kylig.
”Jag antar att för mycket av det goda gör en trångsynt, det var inget illa menat” sa Clowe och försökte ursäkta sig. Hon kunde se hur Bellas leende växte i nacken på henne och nästan ryste.
”Och då stängde du in dig och vägrade prata med någon Clowe när du blivit ombedd att göra annat” sa han och var läskigt lugn och behärskad tyckte Clowe.
”Jag är hemskt ledsen över mitt beteende min herre” sa Clowe utan att möta den blick som Voldemort la på henne.
”Du vet mycket väl att du ska lyda när du blir tillsagd, varför gör du inte det” sa Voldemort och blev irriterad när han tänkte på det samtal han och Lucius haft om Clowe.
”Jag har tyvärr inga ursäkter min herre, jag gillar bara inte att bli kommenderad” sa Clowe nervöst och mötte Voldemorts blick.
”Jag vill inte veta av att du vägrar lyda igen Clowe, du vet att jag och din bror inte vill annat en ditt bästa” sa Voldemort och försvann. Clowe skyndade sig upp till sitt rum igen och när hon med tårar i ögonen hörde Bellas hånskratt från vardagsrummet av förnedring. Hennes hat och förakt för Bella bara växte för var sekund, Clowe visste att hon var en besvikelse både för sin bror men också för sin make, men vad skulle hon göra? Hon var inte som dem och hon hörde inte hemma bland dem. Hon gick in på sitt rum och stängde dörren med en smäll. Hon la sig på sängen med kunden överhuvudet och grät. Tårarna var salta och vätte ner kudden tills den var sjöblöt nästan. Clowe vill ha kärlek, hon ville ha ljus, respekt och glädje i sitt liv, här fick hon inget. Kärlek eller ljus fans inte på kartan för hennes man och respekt var det bara män och framför allt han själv som förtjänade.

Yaay, nytt kapitel!
Och nu syns citattecknen igen, det var konstigt att de inte syntes på din dator:o

Det jag tänkte på den här gången var ungefär som förra gången - några stavfel, särskrivning och saknad av frågetecken i vissa konversationsdelar. Men det jag kom på nu är att du växlar mellan att skriva med "dom", "dem" och "de". Du kanske ska välja att skriva antingen med "dom" eller med "de och dem" när du skriver istället för att växla, alternativt använda "dom" i konversationerna i talspråk. Du gjorde fel på "de och dem" någon gång också tror jag, men det kan ju vara att du har slintigt med tangenten eller glömt ett m eller så Kan du "vi och oss"- regeln för "de och dem"? Om du kan den så kan du ju kolla igenom texter och läsa högt vad som låter bäst.

Sedan så såg jag rubriken nu, blir det inte "Only the strong ones survive"? Eller tänker jag fel nu? Jag är lite trött XD

Annars så är det som vanligt en grymt bra story och ett bra avslut på kapitlet. Du har en mening med kapitlen och det känns som att du har en röd tråd och ett sammanhang. Helt enkelt asbra och jag längtar vidare tills nästa kapitel! (För jag har nu börjat glömma vad som händer sedan jag läste de här sist XD)

Inser nu att jag inte ser citattecken och sådan på min dator nu heller. Måste vara något dumt med den, men det visste jag redan. Jag klistar ju bara in från word, och där är det ju rätt... xD

Jag tror det var under tiden jag skrev detta som jag lärde mig om dom, dem och de... Men det lär säkert vara missar någonstans^^. Nice att du gillar det i alla fall.