Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

Ja det kanske det var ja

Grattis till att du överlevde!

Pasha sluta drick. Och Abigail är bara så snäll på något sätt, och Gabryella ta kontakt med Sirius och fejka din död, allvarligt inte smart! Har själv gått fjärde dagen i 6:an och genomlidit skolfotot men nu måste jag gå och fixa läxorna! Kram!

Andra idag tyvärr har vi simm prov i sexan och klarar man inte det får man F i Idrott

... Detta är säkert det sämsta jag någonsin skrivit, men känner att jag måste uppdatera med något till er, men mitt huvud är helt fullt med nya intryck, läxor, lektioner, nya vänner, ångest och inspiration till flera kapitel framåt...

Men jag LOVAR(!) DET KOMMER BLI BÄTTRE OM ETT TAG OCH DET KOMMER HÄNDA MER! LOVAR!

Hoppas ni gillar något med det, kommentera om ni undrar något och gilla inlägget om det förtjänar det (...)

Kram! :3

Kapitel 4 Monster (Sirius perspektiv)

Resten av sommaren gick och nu var det dags att återigen återvända till Hogwarts. Vanligtvis var jag och James båda exalterade och fulla av nya idéer om spratt som skulle utföras, men nu visste ingen av oss hur det skulle kännas att komma tillbaka. Hogwarts var fullt av minnen och vart jag än gick skulle jag komma på ett minne som inkluderade Gabryella och den tomma känslan skulle suga all min glädje.

- James, Sirius! kom ner ett ögonblick! ropar Mrs. Potter och vi skyndar oss ner från James rum till köket där hon stod med två kuvert i handen.
- Krum Gard? utbrister vi i mun och Mrs. Potter ser en aning besvärad ut.
- Tyvärr, Hogwarts, svarar hon och James ser nervöst på mig och jag nickar tyst och tar mitt brev.

Vi sätter oss ner vid köksbordet bredvid Mr. Potter som sitter djupt koncentrerad i sin tidning. Jag river upp brevet och ser det gamla vanliga; välkomstbrev och inköpslista. Inget ovanligt. Förrens jag ser James min när han läser ett tredje pergament.

- Vad är det? frågar Mr. Potter och lägger tidningen på bordet.
- jag har blivit utnämnd till I ordningsman, svarar James chockat och jag och Mr. Potter brister ut i skratt tills Mrs. Potter blänger ilsket på oss och tar brevet ur James hand.
- Det är jättebra James, vi är väldigt stolta, säger Mrs. Potter uppmuntrande, men James ser skräckslagen ut.
- Detta innebär ju att jag måste ta massor av ansvar! klagar han och får snabbt en smäll på huvudet av Mrs. Potter.
- Titel eller inte. Du ska ta ansvar för allt ditt handlande, säger hon besvärat.
- Och flickan du är så förälskad i kanske ser dig som mer än en bråkstake om du lär dig ditt ansvar som ordningsman

Då verkade något ljus tändas inne i James huvud och han satt med ett fånigt leende under hela frukosten. Mrs. Potter gick rumt i köket och fixade och donade, Mr.Potter fortsatte läsa. Mina egna tankar började drifta iväg och jag vaknade upp ur min dvala av ett James blåste mig hårt i örat.

- Kom nu, vi ska till Diagongränden, säger James och skyndar sig upp och lämnar mig som ett frågetecken.
- Varför fick han så bråttom? frågar jag och Mr. Potter räcker fram ett nyanlänt brev och jag behöver inte läsa hela utan se att det är adresserat från ingen mindre än Lily Evans.

- Kom nu! ropar James och kommer rusande ner för trappan med våra jackor.
- Är du säker på att hon kommer vara där? frågar jag skeptiskt.
- Nej, men ödet kanske är på min sida! svarar han glatt och jag reser mig upp och går mot den öppna spisen.

När vi kommer fram till diagongrinden ser vi en massa bekanta ansikten, men James ignorerar dem alla och sliter med mig fram till ett par bekanta huvuden som tillhörde Remus och Peter. När vi närmar oss dem får jag syn på anledningen till hans brådska; Lily.

- Mina vänner, säger James och drar fingrarna genom sitt hår.
- Potter, svarar Lily.
- Vad har vi fått för ära att ha er närvaro här? frågar Remus ironiskt.
- Tagghorn fick ett brev och fick bråttom hit, svarar ja och får ett hårt slag i magen av James när Lily ser misstänksamt på honom.
- Diskret, stönar jag och får en till smäll fast nu på armen.

Vi börjar göra våra inköp för att få dem överstökade och för att sedan besöka mer intressanta affärer, men tyvärr fastnade både Remus och Lily inne i varje bokhandel och skulle diskutera varenda bok inne i affären.

- Lägg på ett kol, suckar jag högt och får en sur min från Lily.
- Ingen tvingar dig stanna här, Sirius, svarar hon och vänder sig om för att berätta om boken för James.
- Du borde läsa denna, Potter. Den är väldigt intressant, säger hon och räcker boken till honom.
- Tack, svarar James glatt och utan att läsa titeln fortsätter bära den.
- Men för alla makters skull, kan vi gå snart? suckar jag högt.
- Gå ut och vänta, Sirius, säger Remus ofokuserat.
- Okej, husse, muttrar jag och går ut på den mörka gatan.

Kvällarna började bli mörkare och många började lämna diagongränden för att återända hem. De enda som nu var synliga var en tjock häxa och tre gamla trollkarlar som diskuterade någon skandalös nyhet. Om vad lade jag inte märke till.

- Sirius? hör jag en bekant röst och jag vänder mig om och möter Abigails ögon.
- Abigail! säger jag förvånat och ger henne en lätt kram.
- Hur är det? frågar hon lugnt.
- Helt okej med tanke på vissa omständigheter. Hur är det med dig? frågar jag.
- Helt okej, men det kunde varit bättre, svarar hon lugnt.
- Hur är det med Pasha? frågar jag av ren artighet.
- Han klandrar sig själv, men han kommer komma över det hoppas jag, svarar hon sorgset.
- För vad? han kunde inte veta vad Hristo skulle göra eller hur ministeriet verkade, svarar jag och Abigail ser chockat på mig.
- Har du inte hört? frågar hon försiktigt.
- Hört vad? frågar jag och känner paniken stiga inom mig.
- Det är lika bra, men om jag var du skulle jag åka hem för det är en tidsfråga innan du får reda på det och när du får reda på det kommer det krossa dig, säger hon allvarligt och börjar gå.
- Veta vad? utbrister jag oroligt och följer efter henne.
- Om jag säger det måste du lova att inte göra något dumt och åka hem direkt efter, säger hon skarpt.
- Jag lovar, svarar jag och är rädd för att inte kunna hålla mitt löfte.
- Gabryella ryktas vara död, svarar hon och allt rasar inom mig och jag känner mig yr.

Jag kunde höra avlägsna röster ropa mitt namn, men jag kunde inte göra något annat än tänka på faktumet att Gabryella kanske var borta. Borta för alltid. Något monster hade tagit henne ifrån mig helt.

Jag visste inte hur eller när vi kommit hem, men jag vaknade till ur min dvala av att Mrs. Potter lägger mitt täcke över mig och ser på mig med sorgsna ögon.

- Sov nu, Sirius, säger hon mjukt och stryker min kind.
- Ja, mamma, svarar jag utmattat och vet att mina drömmar kommer vara fyllda av sanning om min största rädsla.

JILY! DU KAN JU BARA GISSA HUR MYCKET JAG ÄLSKADE KAPITLET! DET VAR PERFEKT, minus slutet då... MEN JILY! ÄLSKADE DELEN MED JAMES NÄR HAN FICK ORDNINGSMANSBREVET OCH SÅKLART NÄR HAN FÅR BOKEN AV LILY KAB RIKTIGT SE ALLT FRAMFÖR MIG!

Och Sirius -Ja husse, var då bara så himla solklar! Jag älskade allt helt enkelt!

Nä du fortsätt bara som nu! Fast enligt mig borde Gaby få komma tillbaka snart, hur kan du göra så åt stackars lilla Sirius? Hur, svara mig, hur?

MEN KAPITLET VAR UNDERBART! JILY!

För det första tack och desutom jättebra kapitel vet inte vad jag skulle göra utan denna ff

Jag skulle vilja ha lite mer perspektiv från Lily och gabryella och vill ha tillbaks henne i ffn nu annars jättebra men jag tycker inte du behöver ändra något

Hoppas på mer kapitel snart men ta den tid du behöver till nästa kapitel

Skulle du kunna fixa ett långt kapitel eller dela upp det eller vad du nu vill?

'Då verkade något ljus tändas inne i James huvud och han satt med ett fånigt leende under hela frukosten.'

' - Tagghorn fick ett brev och fick bråttom hit, svarar ja och får ett hårt slag i magen av James när Lily ser misstänksamt på honom.
- Diskret, stönar jag och får en till smäll fast nu på armen.'


' - Gå ut och vänta, Sirius, säger Remus ofokuserat.
- Okej, husse, muttrar jag och går ut på den mörka gatan.'

Fullkomligt älskade dom där delarna!
Alla Jily och James+Sirius moments, åh ♥333


Ja, lite mer Lilys perspektiv skulle vara grymt! Så man får läsa om hur hon känner för James när han håller på som han gör
Och Gaby, du är inte död. Kom tillbaka, pronto!

Annars tycker jag det var helt perfekt, inte alls tråkigt eller något sånt, jättebra!

Love it more pls

Hej och förlåt för min urkassa uppdatering! har haft idé torka och varit sjuk (trodde jag var döende ett tag...) men mår bättre nu och börjar få lite mer inspiration igen :3

Vill bara säga en sak till innan ni får läsa mitt kapitel som för övrigt är jättetråkigt enligt mig, men SNART HÄNDER DET GREJER xD
men tack så oerhört mycket till er som läser! ni anar inte hur mycket era kommentarer betyder och jag är enormt tacksam att ni orkar stå ut med seg uppdatering och allt sådant med mig så TACK! ni är bäst och helt fantastiska personer.

så när det är sagt så får jag hoppas ni gillar detta kapitel mer än mig och som vanligt: kommentera er åsikt, önskemål inom framtiden, fråga om ni undrar något och gilla om ni skulle tycka inlägget mot alla odds förtjänar det!

Kram! :3

Kapitel 5 Packning (1. Abigail perspektiv, 2. Lilys perspektiv, 3. James perspektiv)

1. Abigail.

Det var en underlig känsla att packa ner mina skolsaker igen. Att tillbringa hela sommaren i Bulgarien hade gjort att jag inte längre kände mig som ett barn som gick i skolan och mitt gamla liv i Storbritannien kändes så avlägset.

- Jag tycker du ska stanna, säger Pasha som ligger i vår säng och ser på när jag packar.
- Det tycker du säkert, svarar jag och viker ner kläderna.
- Ja, vem behöver en fullständig utbildning när man har pengar, säger han belåtet.
- Den som faktiskt uppskattar skolan, svarar jag med ett leende.
- Skolan är en plats där du förväntas läsa saker du inte bryr dig ett smack om, följa regler och vuxna som varit för fega för att lämna skolan och umgås med människor du inte egentligen bryr dig om, Säger han med ett brett leende.
- Vilken solstråle du är, Pasha, skrattar jag.
- Jag vet, det går i släkten, svarar han sarkastiskt.
- Men dina påståenden är faktiskt inte sant, skrattar jag och ser på honom en kort stund.
- Om det gör det lättare för dig att åka, svarar han ironiskt och jag himlar med ögonen.
- Tyst nu, du distraherar mig, säger jag och daskar till honom lätt på benet.
- Hur ska du få mig vara tyst då? Frågar han nyfiket.
- Jag dödar dig, säger jag enkelt.
- Lysande idé! Du skulle vara en utmärk dödsätare, svarar Pasha ironiskt och jag kan inte låta bli att skratta.

Jag fortsätter vika och packa ner allt som kunde vara nödvändigt på plats, men jag kunde inte låta bli att distraheras av Pasha som såg belåtet på mig. Jag var förvånad över faktumet att han var på så pass bra humör som han var eftersom han inte druckit en enda droppe på flera dagar.

- Du har varit på bra humör idag, konstaterar jag.
- Ja, svarar han nöjt.
- Får man fråga varför? Frågar jag och viker ner det sista och sätter mig bredvid honom.
- Du är här, svarar han.
- Jag har varit här hela sommaren, skrattar jag.
- Gabryella har hållit sig undan, säger han och jag himlar med ögonen.
- För jag är så mycket i vägen, säger Gabryella som tagit sig ljudlöst in i rummet med Aurora i hälarna.
- Där ser du; hon dyker upp hela tiden, viskar Pasha och jag biter mig i kinden för att inte skratta åt honom.
- Inget personligt Pasha, men jag är inte här för dig utan för Abigail, säger Gabryella och jag reser mig upp.
- Vad är det? Frågar jag oförstående.
- Jag ville bara önska dig en bra resa i morgon, säger hon och ger mig en kram.
- Tack så mycket, Gaby, svarar jag och kramar om henne.
- Håll ögonen på Sirius åt mig, och de andra, viskar hon och jag nickar.
- Det ska bli tråkigt att du åker; nu kommer inte Pasha och Gabryella kunna hålla sams och det kommer bli kaos, säger Aurora och jag skrattar.
- Håll koll på dem åt mig, säger jag och känner Pashas armar hamna runt min midja.
- Vi blir nog inte heller kvar så länge till. Vi har en del saker att göra, säger Gabryella och jag ser frågande på henne.
- Vem vet du kanske möter på oss, svarar hon och blinkar med ena ögat mot mig.
- Ser fram emot det, svarar jag och hon skrattar.
- Jag med, säger Pasha och Gabryella lägger armarna i kors.
- Du ger verkligen en välkomnande känsla av att vara i ditt hus, säger Gabryella ironiskt.
- Ja, men nu om ni ursäktar oss; så vill jag vara i fred med min fru, säger Pasha och de lämnar oss med stora leenden och jag inser hur mycket jag skulle sakna dem alla när jag var tillbaks på Hogwarts.


Del 2. Lilys perspektiv

James Potter. Det var det enda som jag kunde tänka på nu. James Potters namn, hans utseende, hans röst, hans skratt och hans idiotiska händer som han drog genom sitt hår och hur mycket jag än inte vill tänka på honom kunde jag inte sluta. Jag var mot min egen vilja och mot alla förväntningar; förälskad i jubelidioten: James Potter.

Jag trodde jag hade haft det i kontroll, men den kontrollen hade försvunnit lika snabbt som tiden hade gått sen vi senast sågs, men jag skulle återfå kontrollen hade jag bestämt. Det sista året skulle gå som smort. Jag hade blivit utnämnd till ordningskvinna och Remus var troligtvis ordningsmannen så på vis kunde jag hålla mina tankar borta från James. Hoppas jag.

Jag tog de sista böckerna och packade ner dem bland mina kläder. Jag la även ner det enda fotot jag hade på mig själv, Gabryella och alla marodörer förutom Peter. Det skulle kännas underligt att komma tillbaks till platsen där allt förändrats.



3. James perspektiv

- Vi borde börja packa, säger Sirius uttråkat och reser sig upp till sittande läge i soffan han legat i.
- Ja, svarar jag och håller ner en tangent på pianot.
- Ska vi göra det sen? Frågar han-
- Ja, svarar jag trött.
- Jag går och gör det nu, suckar han.
- Vad hände med sen? Frågar jag efter honom, men han var redan borta.

Jag började spela tyst på några tangenter medan mina tankar var långt borta på en viss person med rött hår och gröna ögon. Hur skulle jag göra för att hon skulle se mig som den jag är?

Jag var tvungen att komma upp med en plan B ifall min låga profil inte skulle fungera. Men alla mina planer var som bortblåsta och allt jag kunde komma på var alla mina misslyckade planer.

- James? Hör jag en röst bakom mig och jag hoppar till.
- För guds skull mamma! Utbrister jag chockat.
- Skrämde jag dig? Frågar hon roat.
- Ja, svarar jag anklagande.
- Förlåt raring, skrattar hon.
- Har du packat? Frågar hon efter en stund.
- Nej, svarar jag.
- James Potter! Upp och packa nu på momangen, säger hon bestämt.
- Kastar du ut mig? Frågar jag med fejkad förolämpad ton.
- Ja, upp och packa nu, svarar hon och skakar på huvudet.

Jag halv springer upp till mitt rum och drar fram mina saker och börjar packa. Med ett leende packar jag ner mitt brev där det stod jag blivit ordningsman ifall jag skulle vara tvungen att hålla upp det som bevis för ingen på Hogwarts skulle tro mig utan att få se brevet tänkte jag med ett leende och satte mig sedan vid min packning. Det sjunde året skulle bli ett av de bästa år på Hogwarts. Det skulle jag se till.

Jaa superduper bra som alltid och längtar tills nästa kapitel