Förbjuden Romans (Professor/Elev)

Alltså åååhhhh, så bra du skriver.
Oftast brukar det första kapitlet vara ganska tråkigt, men det har var ju riktigt roligt att läsa!

Jag bevakar! :-)

EDIT: Och kapitel två var självklart också väldigt bra :-)

SUPER BRA!! ÄLSKAR DET!!
Nu väntar jag bara på nästa kapitel!!!!!

Åh du skriver riktigt bra!

Tack allihopa! Jag är tillbaka från min semester i Turkiet och har precis skrivit klart kapitel tre, hoppas att ni sak tycka om det! potterflickaMr.LupinDracosWifey 9 3/4

Va skönt att höra PPP!

___________________________________________________


Hoppas att ni ska tycka om kapitlet, kommentera och tumma gärna!

Kram på er alla fina läsare!



~Kapitel 3~

”Penelope? Hallå?” Coraline rycker tillbaka mig från min dagdröm precis innan jag går in i några sjundeårselever.
”Oj, tack.” säger jag och ler lite skamset. Vi stannar bara några meter från den Stora Salen, Coraline och Joshua går till biblioteket för att plugga, deras famnar fyllda av böcker och Joshuas ögon är mörka av dysterhet. Men jag sätter mig på en utav stenbänkarna som står längs med väggarna i korridoren. Jag öppnar min bok om de tre oförlåtliga förbannelserna, jag har redan läst om Imperiusförbannelsen så jag bläddrar fram till Cruciatusförbannelsen och börjar läsa. När klockan börjar närma sig ett lägger jag ner boken och går tillbaka till Stora Salen. Jag sätter mig vid ett av borden och lägger min väska jämte mig på bänken.

När dörrarna öppnas kommer professor Snape in, det var konstigt, tänker jag för mig själv, han undervisar inte i denna kursen. Professor Snape går fram till det upphöjda golvet där professorerna och vår rektor Albus Dumbledore sitter när de äter. Han ställer sig med sina armar i kors över bröstet och ser allmänt omänskligt mörk och mystisk ut.

Jag sätter min haka i mina händer och fastnar i ännu en dagdröm, inget speciellt händer i drömmen, professor Snape står bara framför mig och ser ner på mig med bittra och djupt svarta ögon. När jag släpper taget om min dagdröm och återvänder till verkligheten så har salen fyllts av de elever som tar spöktransfererings kursen.
”Vad gör professor Snape här?” hör jag elever viska.
”Tystnad.” säger professor Snape med grov röst och ser ut över oss.
”Jag är här för att Dumbledore bad mig, inget annat.” säger han med bestämd och sträng röst, den skickar rysningar ner över hela min rygg. En elev räcker upp handen, professor Snape nickar.
”Vart är Mr Twycross?” frågar hon och ser på professor Snape.
”Det är inte din angelägenhet vart Mr Twycross är, eller inte är.” säger han bara och går sedan ner för de tre trappstegen och hamnar på samma nivå som oss.

”Jag är här för att meddela att ingen lektion kommer att hållas idag, jag är endast här för att ge er en uppgift som ska vara avslutad till nästa lektion och informera er om att nästa lektion kommer vara en timme längre än normalt för att ta igen tiden samt att ert slutprov kommer att ske då. Frågor?” säger han och stannar ungefär 15 meter framför oss. Ingen räcker upp handen, varje mun är förseglad och jag får en möjlighet att verkligen se på hans vackra ansiktsdrag på ganska nära håll i ett par sekunder.

”Nåväl, kom fram och hämta ett pergament samt en bok om spöktransferering. På pergamentet ska ni beskriva vad som krävs för att lyckas med spöktransferering samt metoder för att uppnå en lyckad spöktransferering. Det var allt.” säger professor Snape och går genom samlingen av elever som breder väg för honom och han lämnar salen. Jag går fram tillsammans med de andra eleverna och hämtar det jag behöver sedan lämnar jag Stora Salen och går mot biblioteket.

När jag går genom den sista korridoren kan jag se professor Snape komma gående ut från biblioteket, påväg mot mig. Han stannar två meter framför mig och sätter sin ena hand på sin midja och drar med den andra handen fram sin rock över halva sitt bröst och håller den där med sin arm. Han ser mystisk och farlig ut i sina svarta/lila kläder. Jag stannar en meter från honom, mitt hjärta bultar hårt innanför mina revben.

En cliffhanger Meer! För vad annars? Hur kan man INTE vilja ha mer av denna fantastiska ff??

Men guu tack!
Ja en cliffhanger, det gillar du väl?

Ja! Det gör texten mer spännande och gör att man vill ha mer, enligt mig. Den enda nackdelen är att man måste vänta på nästa kapitel... Men jag överlever...

Haha, men det stämmer, man vill ha mer mer mer när det kommer lite cliffhangers sådär

JAG LÄSTE FEL FÖRST.

Jag trodde det stod;

'' När jag går genom den sista korridoren kan jag se professor Snape komma gående ut från biblioteket, påväg mot mig. Han stannar två meter framför mig och sätter sin ena hand på min midja och drar med den andra handen fram sin rock över halva mitt bröst och håller den där med sin arm. ''

Fick en hjärtattack där, hahahah.

I vilket fall, VARFÖR EN CLIFFHANGER?
Det är som när det kommer reklam på TV när det mest spännande delen i en film är :-(

Kan inte säga annat än att det här är fantastiskt och jag kommer inte missa ett endaste kapitel :-)

Ääääääääääger!!!