Voldemort efter fallet [SV]

Oki...

Men öm... När kommer det mer?

Nu!

Kap 4

Hagrid ler stort "hej! Hur e de me er?", han vänder sig först till Albus. "Jo tack Rubeus, det är fint" svarar han lite trött.
"Du då?" han vänder sig till professor McGonagol (stavning)
"Bra, du själv då?" frågar hon svagt.
"Kul att du frågar! Jo, de e rätt bra, förutom att mr och mrs Potter e döa, Voldemort är tillbax, och lilla mini Potter e föreldralös i den ändlösa världen." rabblar Hagrid fram och ler lite, i ett försök att muntra upp stämningen.
"Ljust det ja! Hagrid, nu när du nämner det minns jag varför vi är här. Om du skulle vara så vänlig att ge mig Harry så kan vi tillslut fullfölja vårt uppdrag." säger Dumbledore snabbt "Visst." svarar Hagrid och lyfter försiktigt upp det lilla knytet som han har i en liten korg runt handleden.
Dumbledore tar försiktigt emot den lilla och nickar kort åt Hagrid.
"Vi ska väll inte ge den lille stackaren till den där hämska familjen?!" säger McGonagol bestört "jag har tittat på dem hela dan! Och de är inget annat en... grisar! Ljust det, grisar är vad de är!" gormar hon.
"Det är ljust vad vi ska." säger Dumledore lugnt "jag har skrivit ett litet brev åt dem, de kommer att förstå, vi får väll helt enkelt hoppas att de tar hand om honom som om han vore deras egen son." fortsätter Dumbledore.
"Men..." McGonagol skakar diskret på huvudet. "Han kommer aldrig att klara sig, han kommer att svälta ihjäl!" säger hon förtvivlat.
Dumbledore ler och öppnar grinden till den välskötta trädgården, går fram till trappan och lägger ner lilla Harry där. Sedan tar han fram ett papper, viker ihop det och stoppar försiktigt in det under Harrys arm.

Mera

Tack!
funderar på att sluta skriva om inga mer skriver inlägg...

Jätte bra
Mera

Vill ha mer. Du är jätte bra.

Kap 5

Flera år förfluter i lugn och ro... "HARRY!" skriker morbror Vernon.
Harry slår upp dörren till sitt skrymsle och ser sin morbror stå med armarna i kors, och röd i hela ansiktet.
"Hur kan det komma sig, att din mosters blommor är helt nedtrampade och platta!? JAG VILL HA EN FÖRKLARING!" skrek han. "jag vet inte hur, jag har ingenting med det att göra!" sa Harry och såg rakt in i sin morbrors små grisögon. "Det ska vi allt ta reda på!" sa Vernon, och med de orden gick han.
"Phu" Harry gick tillbaka till sin bädd, tur att hans morbror inte var så bra på att se när andra ljög, han hade i själva verket med avsikt rullat en boll precis över Petunias finaste blommor (som straff för att de föregående dag hade (med avsikt) låst ute honom när han var på en av sina kvällsliga promenader, men han hann inte bädda ner sig fören Vernon skrek ´Harry´ med all sin kraft, "kommer" ropade Harry tillbaka. Han sprang in i köket (där han förväntade sig att Vernon skulle vara, men trodde fel, han sprang istället ut, dit blommorna varit (innan han mosat dem...) och fann där sin morbror.
"hur kommer detta sej? morrar han, och pekade på de någorlunda djupa bollspåren i jorden "...jag har ingenting med det att göra!" säger han en en gång.
Morbror Vernon stampar otåligt med foten i marken "Jag gillar inte att vänta!" viskar han, Harry höjer på ögonbrynen "det är det inte många som gör..." säger han, till ett försök att muntra upp stämningen.
"Jag väntar fortfarande på en förklaring! Om du inte kommer på en snart, så får du se på konsekvenserna!".

Jätte bra!

Mer !