When you're gone. [Drarry]

Jätte bra!
Ny läsare.

NU SÅ!

Jag lyckades, sisådär en halvtimme innan jag ska sticka. xD Första kapitlet som är skrivet på dagtid och inte mitt i natten...

--

Kapitel 4:

I cannot cry, because I know that’s weakness in your eyes.

Harry öppnar ögonen och ser på brasan som är i full gång. Den knastrar och knäpper och gnistor flyger från elden som slickar veden som långsamt svartnar. Harry är inte direkt medveten om hur lång tid som han ligger där, bara stirrandes men han tror inte att det är särskilt länge förrän han sätter sig tvärt upp på grund av ett underligt grymtande och vänder automatiskt huvudet mot ljudet.

Där ligger ingen mindre än Rons lillasyster Ginny och sover, hon tycks sova oroligt dessutom. Harry inser plötsligt att han ligger i uppehållsrummet. Hur hamnade han här, och varför har han ont i huvudet? Han stönar av smärtan och reser sig en smula vingligt på grund av huvudvärken och går trött och lite väl långsamt uppför trappan till sovsalen. Huvudvärken har tagit bort alla tankar på vad han gör där, eller egentligen alla tankar överhuvudtaget som inte koncentrerar sig på huvudvärken som dunkar och dunkar. Gud, han minns inte ens vad som hänt!
Harry öppnar dörren till sovsalen och till sin stora glädje så verkar inte någon vakna på grund av ljudet men just som Harry tänker gå och lägga sig så vänder sig det plötsligt i magen och det är med nöd och näppe han tar sig in på toaletten, som finns i sovsalen, innan maginnehållet pressar sig ut genom munnen.

Harry spottar och fräser när allt verkar ha kommit ut, men huvudvärken tycks ha lättat något. Han reser sig vingligt efter att ha spolat i toaletten, går fram till handfatet och sköljer av ansiktet. Han darrar ofrivilligt, troligen på grund av den oväntade påfrestningen. Han darrar alltid när han spytt, ingenting han kan kontrollera. Violet brukar reta honom för det, bara som en lillasyster kan. Han minns hur hon ledsen hon varit när han åkt till Hogwarts i början av året, det var ett tag sedan nu. Harry borde skriva till henne, Hedwig var ju förstås borta eftersom Harry sänt ett brev till sina föräldrar men när hon kommer tillbaka igen kan han skicka ett till Violet också, liksom bara till henne. Hon får ju ta del av familjebrevet, men ändå. Harry skakar av sig hemlängtan, det har ju gått mer än en månad sedan skolstarten nu, han har saknat dem tillräckligt, liksom.

”Harry?” Frågar en välkänd röst bakom honom och Harry tittar upp i spegeln för att se Ron där och han vänder sig om. ”Hur mår du?” Frågar Ron oroligt och går fram till honom. Harry ler lite.
”Bara lite illamående.” Säger han med en axelryckning.
”Jag märker det.” Svarar Ron och småskrattar. Han plockar upp en liten handduk och lägger en varsam hand under Harrys haka. Harry lutar huvudet bakåt i takt med Rons hand samtidigt som Ron varsamt torkar bort vattnet som rinner från olika delar av Harrys ansikte. ”Ledsen att jag inte dök upp för att plugga, jag var med Neville i biblioteket. Han behövde lite hjälp med förvandlingskonsten.” Ursäktar sig Ron och först förstår inte Harry vad han menar. Sedan flödar det saknade minnet tillbaka. Trots en minneslucka på några timmar och Harry drar automatiskt ifrån.
”Vad är det?” Frågar Ron förvirrat och han verkar så sårbar. På något sätt verkar han sårbar. Det kanske inte var Ron han såg, bara inbillning. Fast han ljög, Neville hjälpte ju Professor Sprout. Neville hade dessutom lite mer för att stödja honom eftersom han ofta hjälper till med örtläran och hänger i växthusen väldigt mycket. Men han kanske hade en anledning, Harry kan inte säga det eller konfrontera honom. Inte just nu.
”Inget.” Svarar Harry och försöker att inte verka nervös eller som att han ljuger, eller som att han döljer något överhuvudtaget. Ron ler och ger honom en lätt puss på pannan. Harry känner en värme sprida sig genom hela kroppen och gör sitt bästa för att besvara leendet som ändå inte blir alltför hjärtligt.
”Dags att sova?” Frågar Ron och Harry nickar, Ron brukar märka när saker inte stämmer men kanske inte längre. Ron lämnar rummet och Harry följer efter honom efter att ha tagit lite väl lång tid på sig att släcka ljusen. Ron har lagt sig i sin säng när Harry väl kommer ut. Harry byter om till pyjamas och följer hans exempel. Men troligen med ett mycket tyngre hjärta än Ron.

Varför kunde han inte bara sagt något? Då hade Ron kunnat förklara.

--

Hoppas ni tycker om det! ♥

Jaa, vi älskar det!!!!

Åh, men varför beter sig Ron som om ingenting har hänt? Elr han kanske nt såg Harry i Romiones "akt"?
Jag shippar iaf Drarry ♥
Synd att Harry var lite frånvarande vid deras Drarry-moment...

Men, jag älskar det ♥ 8}

Awesome! Älskar det super mega mycket och längtar redan till nästa del!

As bra xD

Hade jag varit Harry hade jag slagit till Ron men sen är jag som jag är

Det hade jag också gjort .

Jätte bra förresten.

mer♥ du skriver så bra!

Ugh... Nu är du inte rättvis D: Vill ha mer!! x)

I neeeeed more to survive D8

Du skriver så himla bra asså! Mer please!