En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Kapitel 4- The one thing that also is a number
James
Efter middagen skiljs vi åt. Sarah skyndar iväg till Albus och jag följer med mina klasskamrater. De pratar på om sommarens händelser medan jag bara går bredvid med händerna i fickorna. Jag behöver inte säga någonting. De är nöjda om jag bara går bredvid dem. På så sätt kan alla andra se att de hänger med James Potter, son till den store Harry Potter.
- Hur lyder domen James? Hur många blev det i sommar? frågar Keith.
Jag ler ett snett leende.
- Om jag berättar så kommer ni bara börja gråta, säger jag.
De andra skrattar.
- Du är bara för grym, säger Dennis och klappar mig på ryggen.
- Men frågan är om inte din lillebror börjar ta priset, säger Pete. Det är trots allt han som hänger med den nya tjejen.
De andra tystnar och väntar på att jag ska säga emot.
- Vad kan jag säga? Han har lärt sig av mästaren, säger jag och drar i min skjortkrage.
De skrattar och vi fortsätter att gå. Tjocka damen kommer fram och kräver lösenordet.
- Fortiter, svarar jag och hon glider åt sidan så att vi kan gå in.
Sällskapsrummet är redan fullt av folk. Jag ser att Lily sitter själv framför elden och sätter mig intill henne.
- Vart är Rose? undrar jag.
- Med Scorpius. Jag började känna mig som tredje hjulet när de började kyssas, säger hon och grimaserar.
Jag nickar och slänger upp min fötter i hennes knä.
- Vart är Sarah? frågar min lillasyster lite försiktigt.
Jag suckar.
- Hur ska jag kunna veta det?
Hon rycker oskyldigt på axlarna. Jag himlar med ögonen åt min otroligt löjliga syster. Helt plötsligt blir det svart. Någon har lagt sina händer framför mina ögon.
- Gissa vem, viskar en sockersöt röst i mitt öra.
Jag ler och tar bort händerna.
- Hej Hollie, säger jag.
Hon fnissar och sätter sig på soffkanten.
- Du kom aldrig till min kupé, säger Hollie och putar med underläppen.
- Jag blev lite distraherad. Men jag lovar, du var i mina tankar precis hela tiden, säger jag och lägger en hand på hennes arm.
Lily ger ifrån sig ett halvkvävt skratt och jag sparkar till henne på benet. Hollie verkar inte märka någonting.
- Men jag har inget som distraherar mig nu. Vad säger du om att följa med till mitt rum och prata lite? frågar jag och tittar på henne.
Hennes ögon lyser av iver och hon drar tag i min arm. Jag lämnar soffan och Hollie drar i mig ännu mer. Innan vi försvinner upp för trappan hinner jag se hur Rose och Sarah kommer in genom porträttet.

Scorpius
Jag drar av mig skjortan och byter ut den mot pyjamasskjortan. Albus sitter på sin säng och tar av sig byxorna. Det är bara vi i sovsalen.
- Är det någonting mellan min kusin och dig? frågar jag och knäpper ett par knappar.
- Vad pratar du om? Vi har nyss träffats, säger Albus och viftar med handen.
- Så du menar att blickarna du gav henne under middagen bara var vänskapliga blickar? säger jag ock kastar min kudde på honom.
Min kompis skrattar och drar generat handen genom sitt mörka hår.
- Vad ska jag säga? Hon är en fantastisk tjej, säger han och kastar tillbaka min kudde.
Jag himlar med ögonen och lutar mig mot sänggaveln. Albus bäddar upp sin säng. Han står med ryggen mot mig men jag vet att han funderar på någonting.
- Du, du har väl inget emot om jag försöker med Sarah. Hon är som sagt en fantastisk tjej.
- Jag har egentligen inget att säga till om. Med tanke på att jag är tillsammans med din kusin. Men om du så mycket som skadar Sarah så kommer jag och kastrerar när du sover, hotar jag.
- Detsamma gäller dig, säger Albus.
Vi skrattar och de andra kommer in.
- Här var det livat, säger Ivan och slänger sig på sin säng.
- Vad pratar ni om? undrar Jasper.
Jag och Albus tittar på varandra och sedan våra rumskamrater.
- Tjejer, säger vi synakt.
De andra blir plötsligt väldigt intresserade.
- Har du och Rose inte varit tillsammans i en evighet snart? frågar Lucas.
- Ett år om ett par veckor, säger jag stolt.
- Har ni... du vet, säger Jasper nyfiket.
Albus kastar någonting på Jasper
- Tror du jag vill höra något sådant om min kusin? frågar han.
- Lyssna inte då, säger Jasper och vänder sig mot mig. Nå?
Åtta stycken ögon tittar på mig. Jag biter mig i läppen och suckar. Skakar på huvudet. Albus spricker ut i ett: tack gode gud medan de andra suckar besviket.
- Om det inte sker snart så kommer hon ju sticka Scorpius. Hon har snart väntat i ett år. Jag förstår inte hur hon klarar av det, säger Ivan.
- Samtalsbyte! utropar Albus högt.
Jag kryper ner under täcket och håller blicken stadigt uppåt. Ivans ord sitter fast. Det är väl inte sanning, inte kommer Rose göra slut bara för att vi inte.. nej det tror jag inte. För jag vet inte om jag är redo. Jag menar, det är trots allt en stor grej. Men inte kommer hon gå vidare efter någon som är redo. Är hon redo? Borde jag fråga henne? Fan också. Med alla dessa frågor i huvudet så kommer jag knappast kunna somna.

hoppas ni gillar! kommentera gärna långa kommentarer och vad det är ni gillar med historien!

Superbra! Nu ska jag skriva en lång kommentar jag gillar hela din berättelse den är underbar och lätt att komma in i du gör karaktärerna jättefina! Och det känns som om man är de! Du borde satsa på att bli författare!

Super *bevakar* jag gillar verkligen att du skriver om nästa generation jag var inatt i det för ett tag sen. Men nästa kapitel kan du väl skriva ur roses perspektiv

ett kapitel om roses perspektiv är redan på g men tack för era fina ord!

HURRA

Jippi!

Jag ÄLSKAR den, den är otroligt bra, man förstår hur de känner, allt är otroligt! Jag bevakar den och väntar spänt på en fortsättning.

Kapitel 5- Boyfriend and boys that are friends
Albus
Jag har aldrig drömt sötare drömmar än de senaste nätterna. Varje dröm är som en helt egen film och Sarah har huvudrollen varje kväll. Allt det här tänker jag på när jag står het själv i omklädningsrummet. Jag tar på mig min gröna dräkt, tar på mig handskarna och spänner fast stövlarna. Terminens första träning. Jag känner hur energin flödar när jag greppar tag i min kvast och går ut på planen. Över mig cirkulerar mina lagkamrater och passar klonken mellan sig. Jag gränslar min kvast och flyger upp till de andra.
- Potter! Tänk snabbt! ropar Reese Steppford, lagkapten och sjundeklassare och passar mig klonken.
Jag fångar den lätt.
- Lite större än vad jag är van vid men det fungerar, säger jag.
Hon flyger förbi mig och jag kan se att hon himlar med ögonen. Jag flyger högre upp och vänder sen kvasten neråt. Jag känner hur vinden drar bak mina kinder och får mina ögon att tåras när jag flyger ner mot marken. Men när jag är centimeter från att krascha vänder jag uppåt igen.
- Skrytmåns! säger Albert Walker, jagare och femteklassare.
För att understryka hans ord passar jag på att göra en bakåtvolt.
- Okej, samling på marken! ropar Reese.
Efter att vi har flugit runt i två timmar låter vår lagkapten oss återvända till omklädningsrummet.
- Albus, vad är det för rykte som jag har hört? Det handlar om dig och en tjej. Måste väl vara fel Potter, eller? undrar Peggy, slagman och sjundeklassare.
Jag tar inte åt mig. Peggy har alltid retat mig för min brist på erfarenhet och självförtroende när det kommer till tjejer medan min bror har både erfarenhet och självförtroende så att det räcker för tre personer.
- Faktiskt, så är ryktet sant. Eller ja, nästan i alla fall. Vi är bara vänner men jag funderar på att fråga ut henne. Ikväll. Så fort jag ser henne. Kanske, säger jag och biter mig fundersamt i läppen.
Peggy skrattar och klappar mig på ryggen.
- Om du inte vore så mesig Potter så skulle jag helt klart kunna tänka mig att dejta dig. Men jag antar att en av två inte är så dåligt, säger hon och blinkar med ögat innan hon går iväg tillsammans med Reese.
Jag står kvar med generade kinder. Peggy är faktiskt ganska snygg. Tjockt, blont hår som hon alltid har i en fläta. En vältränad kropp och de brunaste ögon. Men hon är ingenting jämfört med Sarah. Ingen tjej går att jämföra med Sarah. Efter att jag duschat och bytt om, tar jag min kvast och träningsväska och börjar gå mot skolan. Det är en stjärnklar kväll. Tyst och lugnt. Men jag föredrar Hogwarts på dagen. Under natten känns skolan bara så kuslig. Någonstans hörs en uggla och jag kan se hur den flyger över himlen. Jag känner en rysning över ryggen och snabbar på mina steg. Inne i sällskapsrummet är det varm och jag hittar Scorpius framför brasan.
- Hur kommer det sig att du alltid är sist från träningen? Resten av laget kom för en bra stund sedan, säger han och stänger igen boken i förvandlingskonst.
Jag rufsar till hans vitblonda hår, som han har ärvt efter sin pappa, och fortsätter sedan upp till sovsalen. Det är ganska konstigt att jag och Scorpius är egentligen. Våra pappor gick i samma årskurs och de hatade varandra. Vissa lärare påstår att det är som att ha Draco Malfoy och Harry Potter som elever igen, eftersom vi båda två ärvt våra pappors utseende, men minus allt bråkande och hat. Men jag skulle inte kunna tänka mig att inte vara vän med Scorpius. Ännu mindre att hata honom. Han är ju min bästa vän.

Rose
Med mjuk hand låter jag fjäderpennan skriva runda, prydliga bokstäver på pergamentet. Sarah sitter framför mig och bara skrattar åt mig.
- Jag förstår inte hur någon som är så ordentlig som du kan stå ut med att vara tillsammans med min otroligt, röriga kusin, säger hon och drar handen genom det där korpsvarta håret.
- Heter det inte ”motsatser attraheras av varandra”? frågar jag leende och skriver dit den sista punkten.
- Jag föredra en kille som är som mig, säger Sarah. Eller som Jean- Claude.
Jean- Claude? Vem i Merlins skägg är Jean Claude? Sarah ser min förbryllade blick och skrattar igen.
- Jean-Claude är en gammal pojkvän som jag hade på Beauxbatons innan jag flyttade hit. En lång, blond kille med magmuskler och högsta betyg i varenda ämne. Alla tjejer ville vara tillsammans med honom och alla killar ville umgås och vara som honom. Och av skolans alla tjejer valde han mig. Och den pojken fick mig att känna mig speciell. Han bar mina böcker till mina lektioner, såg alltid till så att jag drack te när jag var sjuk och han älskade att sitta i flera timmar och bara prata om känslor, berättar Sarah drömmande.
- Den killen ville bara få dig i säng, jag lovar, säger James som helt plötsligt slår sig ner vid oss.
- Det ville han inte alls, säger Sarah trotsigt.
James himlar med ögonen.
- Jag är kille, så tro mig. Ingen normal kille sitter och pratar känslor utan att ha någon baktanke med det hela, säger han.
Jag sitter och småflinar åt Sarah och James som börjar tjafsa med varandra. Det spelar ingen roll vad det handlar om. De där två börjar alltid tjafsa med varandra. Det roliga är att jag kan se hur James bara driver medan Sarah tror att han är seriös. Jag kanske borde berätta lite om hur min kusin egentligen är. Fast hon borde nog lära sig så småningom. Jag plockar ner mina saker i väskan och ställer mig upp.
- Jag ska gå nu. Följer du med Sarah eller sitter du kvar en stund till? undrar jag.
- Jag tror att jag måste stanna kvar och läsa lite till, stönar Sarah och bläddra blad i sin bok.
Jag nickar och drar James i örat.
- Inga dumheter nu. Jag känner dig, säger jag och ler brett innan jag går iväg.
I korridoren möter jag Scorpius som planerat, men jag visste inte att han skulle dra med sig sina vänner.
- Hej, säger jag och lutar mig fram för att kyssa honom.
Men Scorpius ger mig en snabb puss på kinden istället.
- Kommer du ifrån biblioteket? frågar han sen.
Jag rynkar på pannan.
- Ja, jag har precis pluggat med Sarah, säger jag.
Albus börjar med en gång tittar efter henne.
- Hon är kvar i biblioteket tillsammans med James, suckar jag och han skyndar iväg.
Men Ivan, Jasper och Lucas är kvar. De sitter på bänken och flinar dumt. Som om de sitter inne på en hemlighet, som de inte får berätta för någon.
- Hur har din dag varit? frågar jag och tar tag i hans hand.
- Bara bra, svarar Scorpius och harklar sig.
Han drar ur sin hand ifrån min. Okej, nu känner jag mig lite orolig. Vad är det som är fel?
- Scorpius, är allting okej? Har det hänt någonting? frågar jag.
- Vet du vad Rose, jag måste gå. Vi får prata mer imorgon, säger han och börjar gå iväg.
Sen stannar han till, kommer tillbaka, ger mig en till snabb puss på pannan och går sedan iväg igen. Jag vänder mig frågande till min pojkväns kompisar men de bara flinar brett, så jag går suckande iväg. Jag återvänder till biblioteket där Sarah och James sitter kvar vid samma bord. De har nu också fått sällskap av Albus som verkar vara väldigt intresserad när Sarah pratar. Jag hoppas att det inte är om Jean-Claude.
- Redan tillbaka? säger James och låter förvånad.
- Scorpius var tvungen att göra någonting, säger jag och tittar på Albus.
Han märker att jag tittar men fokuserar på Sarah. Vad har de ställt till med?

hoppas ni gillar!

Superbra!
Vad kommer hända med scorpius och rose?

hemligt