Borttagen
|
SLÅTTER 1
Spoiler:Tryck här för att visa!mums slog sakta upp ögonen och möttes av en färgglad vägg i midnattsblå. Han log för sig själv och satte sig upp. Leendet slocknade plötsligt när han kom på att detta var dagen han fruktade varje år - slåttern. Trots att han tränats hela hans liv med allt man kan vilja tänka sig kände han ett styng av oro i magen. Han reste sig trött upp, duschade snabbt och satte på sig ett linne för stunden. Han visste mycket väl att hans gamla slåtterkostym låg redo vid köksbordet. Han gick tyst mot kökets placering och öppnade skafferiskåpet, där många råvaror låg sorterade i specifika ordningar. Han tog en av brödstumparna och bredde på margarin han bytt till sig från borgmästarens dotter, rik nog att köpa till sig 10 smörklumpar per timme. Han tog sedan en tung tugga av den färska brödstumpen och sneglade på kostymen. Det var nu det gällde.
celina slog piggt upp ögonen. Hon hade sommnat extra tidigt, för hon visste väl vad det var för dag. Slåtterdagen! Hon hoppade upp ur sängen med en sådan kraft att den knakade till, och log hemlighetsfullt. Hennes syster Ruby sussade glatt i sängen brevid, och hennes korpsvarta lockar flöt runt i luften när hon sakta andades. Hon var alltid så lugn och lekfull, och trots att hon var fem år kunde hon glatt bara.. Låta allt hända. Som om hon inte förstod innebörden med slåttern. Om bara två år skulle hon tränas till karriärist, och då skulle hon förstå den hemska verkligheten, som hon inte verkade bry sig om. celina suckade och satte på sig en skär klänning gjort av det mjukaste sidentyget. Hon kände sig lätt när underdelen flög omkring i luften, och den skära färgen framträdde hennes nötbruna ögon. Hon lät den vackra slåtterklänningen vifta runt i luften en stund, innan hon tvärstannade. Hon sneglade på klockan och log samma leende som när hon vaknade - det var nu det gällde.
Nu stod han där, mitt bland alla 16-åringar med andan i halsen och den olivgröna kostymen kantad med silver på sig. mumss tankar var omrörda, nästan orörliga och han kände nervositeten stiga. Han skakade sedan på huvudet och såg över skaran. Det var en på miljonen att han skulle bli vald, vilket fick hans stela läppar att le. En liten, mullig kvinna steg plötsligt upp på podiet, och ett par klappningar och vrål utlöstes. Kvinnan hade eldrött hår, smink i orange och gul, en tajt klänning av äkta guld och skor som såg ut att vara av kristall, utsmyckad med ett par diamanter. "Vinika Dereis" utbrast hon plötsligt. "Nå, kära pojkar och flickar, det är dags att välja ut två kämpar till det årliga MUGGLISGAMES!" hennes dialekt var en snobbig huvudstadsdialekt med en söt ton som fick henne låta aningen pipig. Den stora tv-skärmen ovanför podiet lös igång, och samma gamla vanliga film om kriget visades. När den var slut, klappade hon glatt för sig själv och närmade sig den runda skålen med herrarnas namn i. "Dåså, den unge mannen att representera distrikt ett.." sa hon och harklade sig. Hennes långa naglar närmade sig lapparna och hon grep kvickt tag i en av de. Hon höjde den, log och tog ett steg frammåt. "mums, välkommen fram på podiet" han svalde hårt, men närmade sig efter några sekunder podiet med trygghet.
celina inspekterade pojken. Hon kunde inte känna något bekant i hans ansiktsdrag, och bestämde sig för att han inte var någon att sörja över. Nu var det bara att sucka över årets nästa deltagare och försöka igen nästa år. Vinika närmade sig flickornas 'boll' och grep lika kvickt tag i en lapp. celina fnös och föreställde sig hur tjejen nervöst skulle gå fram till podiet. Vinika tystnade och log tillgjort mot skaran med flickor. "Damen att representera distrikt ett i de årliga mugglisgames är celina, välkommen fram till podiet!" 'damen' log och nästan skuttade fram till scenen. Med ett leende på läpparna tittade hon ut för den stora skaran medborgare, som nu alla hade blicken fokuserad på henne. "Skaka hand!" sa hon bestämt och celina räckte kvickt ut handen, som sedan skakades. Den roade folkmassan applåderade kvickt, delvis för att de inte blev valda och delvis för att uppmuntra de som blev det. Det var nu det gällde, det visste både celina och mums.
Känner mig ganska besviken på 'kapitlet', eftersom jag kunde ha gjort det bättre. Men hoppas ni gillade det ändå :3
SLÅTTER 2
Spoiler:Tryck här för att visa!messi10 vaknade av en stark vindpust som närligen slog honom i ansiktet. Han vaknade yrvaket med en bladning av oro och spänning fäktandes i magen. Han visste väl vad det var för dag han hade framför sig, han visste mycket väl att det var tid för slåttern - han hade haft datumet framför honom hela året, och oron var nästan så liten att den inte fanns. Han hade länge viljat vara med i mugglisgames, bara kastat sig ut och dödat alla som kom honom nära. Han skulle döda karriärist-gruppen, vinna spelen och bo ett rikt liv i segerbyn. Bara tanken fick honom att gapskratta, och tanken av att döda alla gav honom huvudvärk. Han blundade i några
sekunder, men kunde inte sova. Det var bara några timmar kvar, det visste han, och han kunde inte gömma sig. messi10 reste sig upp och inspekterade rummet. Hans bror var inte där, antagligen hade han gått ut och klubbat ihjäl troll, det som alla verkade göra nuförtiden på mugglis. Han rynkade pannan och började gå mot det lilla skafferiet han hade som kök, vilket var fullt med allt från mjöl till salt. Han suckade och plockade ut sju alldeles färska brödbitar som han snabbt slukade. Han fick plötsligt panik, vad hållde han på med? Han skulle kanske föras till arenan, slåss till döden, skratta när levande människor slaktades och fördes bort i helikopter, han skulle uppleva handsvetten när han höll i knivens grepp.. Och han åt frukost? Han skrattade elakt och slängde i sig de sista brödsmulorna.
skilla ravenclaw vaknade av en stark vindpust som verkade knacka på fönstret. De safir-tonade ögonen slogs upp och nästan lyste som ett ljus i mörkret. Hon sträckte på armarna. Det var slåtterdag idag. Som om hon riktigt brydde sig. Hon skulle aldrig ens kunna DRÖMMA om att bli med, och hon kunde nästan garantera att hennes kväll skulle sluta med henne sittandes framför teven, tittandes på slåttern i repris. Hon suckade och reste sig upp. Huset var så gott som tomt, eftersom hennes familj var död, så död som man kan vara. Hon log och mindes när hennes syster blev antagen till mugglisgames för ett par år sedan, när skilla ravenclaw bara var tolv. Hon dog direkt i blodbadet, vilket ändå spred ett leende på skilla ravenclaws läppar. Hon var hemskt förtjust i att döda. Hon föreställer sig hur hon greppar tag i pilbågen, spänner den, släpper och pilen genomborrar en ung tolvårig flickas skalle. skilla ravenclaw hade alltid varit intresserad av blod och döden. Enda sedan hennes mamma och pappa blev fågna när de skulle ut till skogen och hämta bär hade hon vart intresserad att leka med de döda kropparna, se dem ruttna.. Hennes tankar avbröts av vindens dunkande mot fönstret. Hon suckade och tittade upp i taket, med ett gapskratt mellan käkarna.
messi10 gick med hastiga steg mot slåttern. Hans hederliga kostym, som hade en aning smutsfläckar, flög fritti luften när han susade förbi. Han ställde sig spänt mellan alla andra i 15-års åldern. Samma gamla kvinna började gå mot scenen, samma gamla Andrea Werth, med den dramatiska sminkningen, det vita håret och de dyra accesoarerna. "Välkommen till slåttern för distrikt 2" hennes röst var en ordentlig huvudstadsdialekt som lät sträng, nästan raspig när den kom nådde messi10s öra. "Som ni alla vet, var kriget mycket.. Symboliskt. Det är därför vi har mugglisspelen.. Ni ska vara mycket glada att vi inte dödat er alla" nästan viskade hon. Filmen startade, och en del, tysta suckar ljöd när det lilla momentet var slut. "Det är nu dags att dra fram herrarnas off.." hon slutade plötsligt meningen med 'off', som antagligen skulle bilda ordet 'offer'. Hursomhaver, adrenalinet stiger och messi10 känner hur magen bubblar till i ett par sekunder, innan han oroligt tittar ut över folkskaran. Så många vältranade pojkar med så mycket mer intelligens.. Undertiden han funderade hade Andrea redan plockat upp en lapp, som hon lätt inspekterade. "messi10, var vänlig komma upp på scenen med detsamma" han hoppade nästan till av chock, och med rynkad panna styrde han sakta stegen mot podiet.
skilla ravenclaw står i folkmassan, med uttråkad min och pirr i magen. Samma sak varje år, pirren, besvikelsen, paniken. Hon tittar ner på hennes klänning, en lavenderblå klänning av ett styvt tyg som ser en aning lantlig ut. Hon fnös, men fokuserade sedan blicken på kvinnan som nu ställt sig vid flickornas lilla 'boll'. Denna gång rörde hon dramatiskt, med ett leende över läpparna. En häftig rörelse gjordes, och handen var därmed befriad från den lilla bollen. Hon läste sedan upp namnet noga, så att varje bokstav var tydlig och skarp. "skilla ravenclaw, kan du komma upp?" var namnet. skilla ravenclaw skrattade för sig själv, kunde hon inte vakna? Nervositeten, paniken och lusten att kräkas fick henne att inse - hon var en del av hungerspelen nu. Hon gick nervöst mot podiet och ställde sig brevid den mannliga deltagaren, som såg minst lika skrämd ut som henne. De nickade, och innan den dramatiska kvinnan hann säga ett ord skakade de hand, långsamt och allvarligt med blickarna fästa på varandra.
Jag antar att dessa två slåttercermonier var gaanska bra, vad tyckte ni? c:
31 okt, 2012 22:02
Detta inlägg ändrades senast 2012-10-31 kl. 23:03
Antal ändringar: 6
|
Alltid Redo.
Läs min FF "Den bortglömde marodören"
Mugglarportalen