Den onämnda magiska trekampen (SV)

håller fullständigt med! du är jätte duktig på att skriva Katta och ha bara tålamod så får du fler läsare!

Sourire och NymphadoraTonksLupin

Tack tjejer! ni är bara bäst men jag önskar jag hade fler läsare! dom jag vet har läst/ läser denna är ni två,Molly Evans och RowenaR men tack ni som läser! ;D

därför får ni också kapitel 6 idag!

Kapitel: 6 Försvar mot svartkonster(James Sirius Potters perspektiv)

Jag och satt i uppehållsrummet och låtsades läsa, för jag kunde inte koncentrera mig utan tänkte bara på dubbel timmen med försvar mot svartkonster. Ämnet hade blivit mitt favoritämne och såg fram emot nästa lektion som säkert alla andra gör. Gabryella Krum måste vara den bästa lärare som finns! Hon var bra på att lära ut och förklara, hon var väldigt mystisk, såg otroligt bra ut och det allra bästa hon gillade mig! Alltså som elev men mig! Jag vet inte om det är för att min pappa är Harry Potter, men just nu spelar det ingen roll varför hon gillar mig för att så länge hon är lärare i försvar mot svartkonster kommer jag lätt bli godkänd. Nu satt jag och log som en idiot och tänkte tillbaks till lektionen.

”Flashback”:
Jag, Dominique, hennes vänner Laura och Sabina och mina kompisar John, Daniel, Gregory och Max skyndade oss till försvar mot svart konster, och ingen kan påstå att de inte var nyfikna på hur den nya professorn skulle vara, skulle hon vara sträng? snäll? dålig? tråkig? intressant? ja, snart får vi reda på det för just då öppnades dörrarna till klassrummet.

Jag och Dom satte oss jämte varandra i mitten av klassrummet.
- Jag är Professor Krum Black, er nya försvar mot svartkonster lärare. Några frågor? Sa Professorn med medan hennes namn skrevs på svarta tavlan.
Ingen ställde någon fråga så hon fortsatte prata.
- Nehe, men då börjar vi väl direkt med en fråga till er.
- Hur gammal är jag tror ni? Säger hon med ett stort leende.
Och Sabina räckte upp handen.
- Ms. Grey.
Alla såg förvirrade ut. Hur kunde professorn veta våra namn? Hon höjde på ögon brynet och Sabina vaknade till.
- 25? Svarade Sabina lite nervöst.
- Nej, nästa! Säger Krum Black och ser road ut.

Den här gången räcker en Hufflepuffelev upp handen som jag inte vet vad den heter.
- Mr. Dawn.
- 27?
- Nej, nästa!
Gissningarna fortsatte i fem minuter till och ingen svarade rätt.
- Då får det vara slut på gissandet. Jag är femtiosex år, säger Krum Black och alla i rummet sitter med gapande munnar. Ingen har något att säga tills Dom räcker upp handen.

- Ms. Weasley.

- Har professorn blivit utsatt för en förbannelse som ung? frågade hon blygt vilket som var ovant eftersom Dominique inte är den blyga typen.

- Det är korrekt Ms. Weasley, vet du vilken?

- Nej tyvärr, svarar Dom med mycket mer självförtroende.

Professorn suckar.
- Som Ms. Weasley sa så blev jag utsatt för en förbannelse som sexton åring. Förbannelsen heter Sendricum, förbannelsen som gör att man inte åldras och förbannar till en sak många anser vara brottsligt.
Professorn tar en paus och fortsätter sedan.
- Räddar personers själar från döden. Alltså ser till att en person som dör inte ska dö och själen stannar och lever tillsammans med den som räddat den.
Det var knäpp tyst i klassrummet och Professor Krum Black bara ler mot oss.
- Men så länge ingen av er dör behöver ni inte bo hos mig, säger hon vilket får alla att le.
- Men idag ska vi inte prata förbannelser. Vi ska göra en praktisk övning som kommer någon gång kanske vara till nytta, sedan viftar hon med staven och ett stor låda står på katedern med ett svart skynke över.

Hon drar undan skynket och framför oss står ett akvarium mer en grindilogg. Alla tittar sig imponerat runt sig och professorn börjar gå igenom lite fakta och kännetecken på grindiloggar. Sedan så lär hon oss några enkla formler mot grindiloggar och som även fungerar mot trädgårdsnissar, och sen får var och en gå fram till grindiloggen och göra formeln. Alla lyckades med den men enligt professorn gjorde jag den så bra att jag fick 10 poäng åt Gryffindor och innan lektionen var slut fick vi höra om olika förbannelser och kännetecken för dom och några demonstrerade professorn för oss.

När lektionen var slut kunde ingen säga att den varit tråkig för det var helt klart det mest intressanta ämne och bästa lärare vi haft, och nu kunde jag minsann hota Al och Lily när vi bråkade.

Awesome!

Sååååååå braaaaaaa!!!!! förlåt att jag inte kommenterat på länge men jag har inte varit inne.

NymphadoraTonksLupin och RowenaR: Tack så mycket båda två! Kapitel 7 och 8 ,kanske 9 ,kommer imorgon!

Syggt skrivet! Längtar till imorgon!

Emmy.E: Tack

Här kommer både kapitel 7 och 8 för att kapitlarna är rätt korta och när nästa kommenterar får ni kapitel 9 med

Hope you like it!

Kapitel 7 Förbjudna avdelningen på Bibloteket(James Sirius Potter)

Det var lördag och klockan var halv sju och Max, Daniel, Gregory och John sov fortfarande så jag bestämde mig för att börja fixa i ordning mig och sen vänta på dom nere vid uppehållsrummet.

När jag klätt på mig och fixat till mig lite så gick jag ner för trappan där till min stora förvåning satt Albus i en fåtölj och titta in i brasan.
- Go ’ Morron Al.
- Go’ Morron James.
- Varför uppe så tidigt?
- Kunde inte sova…
- Inte jag heller, suckade jag.

Vi satt säkert en halvtimme och pratade om Qudditch då jag började tänka på Professor Krum Black.
- Du Al, Har du tänkt på att den nya läraren i försvar mot svartkonster heter Krum? Precis som Qudditch spelaren Viktor Krum.
- Nej, det har jag faktiskt inte tänkt på, sa Albus och stirrade in i brasan.
- Tror du de är släkt? Frågade jag och ville veta om jag var den enda som tänkt på att de kanske vore de
- Det är finns ju en chans att de är det för om man lyssnar på Professorns brytning så hör man att hon är bulgarisk.
- Och hur vet du hur bulgariska låter? Frågade jag retsamt.
- Men tänkt lite din idiot. säger Albus och himlar med ögonen.
- Kallar du mig idiot?!
- Men lugna ner dig! Jag skojade bara, sa Al och himlade med ögonen.

Jag bara fnös till svar.
- Men du! Sa du inte att hon blivit förhäxad som sexton årig? Vad heter förbannelsen?
- Sendricum tror jag den hette, men varför ska du veta det då?
- Vad tror du? Vi går till biblioteket och kollar om vi kan hitta en bok om personer som blivit förhäxade runt 1977-1978. Hon kanske finns med och då kanske dom nämner något om Viktor Krum.

- Varför frågar vi bara inte om de är släkt? Suckade jag.
- Så du menar att vi bara ska rusa fram och fråga: ‘‘ Hej Professorn, är du släkt med Viktor Krum?’’
- Ja varför inte?
- Så du menar att du inte är nyfiken om mer om henne? Hon är ju rätt underlig.
- Jo i och för sig, men.., jag kom inte på något att säga och innan jag visste ordet av det så var jag och Albus på väg mot biblioteket.

Efter en lång stund efter letandet tog vi en paus för att gå och äta frukost. Vi satte oss i kanten av bordet närmast dörren för att snabbt ta något och rusa till biblioteket för att fortsätta leta.

När vi letat i evigheter och bläddrat igenom varje bok som hade ”förbannelse” i titeln hittade vi äntligen en bok från den förbjudna av delningen som vi trodde skulle hjälpa oss. Hade vi rätt? Ja.

- JAMES! Jag har boken!, skrek Albus och madam Pince tittade argt på honom. Jag sprang fram till honom och tittade på den gamla slitna boken.

- Du kunde inte skrika lite högre eller? Frågade jag sarkastiskt.
- Jaja, men James jag har hittat boken så sluta gnäll!

- Är du säker Albus på att det är, men innan jag hann avsluta såg jag en svartvit bild med Krum black och över stod det med svarta stora bokstäver skrivna i skrivstil: Gabryella Krum. Albus började läsa högt bildtexten som löd:
Gabryella Krum, var en av världens snabbaste sökare i Qudditch och blev som sextonårig, 1976, utvald av den flammande bägaren i den magiska trekampen som är nu mera förbjuden att tala om efter det som hände under den och nu är den är okänd för de flesta. Under den sista och avslutande grenen blev hon förhäxad av Sendricum (mer om det på sidan: 894) och hennes motståndare kom tillbaka livlösa. Senare flydde hon från platsen när hon blev dömd till livstid på Azkaban.

Jag och Albus tittade chockerat på varandra och visste att vi var tvungna att ha boken, men det ända problemet var att den kom från den förbjudna avdelningen, och det ända sättet att få låna boken var att be om tillåtelse av läraren som har med ämnet att göra, med andra ord professor Krum Black.

Kapitel 8 , Utmaningar (James Sirius Potter)

Jag visste vad jag skulle vara tvungen att göra och det visste även Albus för han tittade skräckslaget på mig, men vi båda visste att om jag inte frågade skulle vi inte få låna boken. Vi tittade på varandra snabbt innan vi bestämde att jag skulle fråga på måndag när vi hade försvar mot svartkonster.

Helgen gick snabbt och jag skulle ha försvar mot svartkonster direkt på morgonen och skulle fråga professor Krum black om tillstånd om att låna boken. Jag var skräckslagen.

Lektionen gick sakta framåt och jag började få panik, tänk om hon började fråga varför jag skulle ha boken? Vad skulle jag svara? Alla tankar surrade i huvudet och jag blev bara mer och mer nervös. Jag märkte att alla runt om kring mig reste sig upp och började gå mot utgången för sina andra lektioner och sakta reste jag mig upp för att fråga om jag fick låna boken.

- Ehm… Professorn? Sa jag med darrande röst.
- Ja, Mr. Potter?
- Det finns en bok jag vill låna så jag undrar om du kan skriva under detta…, jag sträckte ut lappen till henne och hon tog i mot den.

Hon granskade den en kort stund tills hon log ett stort leende och till min stora förvåning skrev under.
- Här, sade hon och gav mig lappen.
- Tack, andades jag ut och vände mig om för att gå.
- En sak till Potter.

Nu kommer hon fråga ut mig! Jag vände mig om och såg att hon höll fram ett litet paket.
- Skulle inte du kunna skicka denna till din pappa? Jag känner dina farföräldrar
- Ehm … Kände menar du väl? Frågade jag och tog i mot paketet.
- Javisst ja, sa hon och det såg ut som hon var nära på att bryta ihop av skratt.

Vad kunde vara så roligt? Min farmor och farfar var ju döda. Om hon nu kände de varför var det så roligt? Jag gick ut ur klassrummet och ser Al vänta på mig, han ser ut att kunna spricka av förväntan vilken sekund som helst.
- Nå? nå? nå?! Fick du det? Säger han med en uppspelt röst.
- Ja, skrattar jag fram och nu ska ni veta att dem enda gånger jag och Albus kramas är om någon har dött eller av glädje och denna gång var det verkligen av glädje.
- Men vad är det för paket? frågade Albus som just fått syn på paketet.
- Det är till pappa, svarade jag kort.

Albus tittade på paketet nyfiket men sa inget så vi satte full fart mot biblioteket. Det tog inte lång tid att hitta boken och när vi lämnade fram den till Madame Pince som kollade hon skeptiskt på tillåtelseblanketten men godkände det och vi tog boken och började springa mot Gryffindors uppehållsrum.

Woohooo två kapitel! Give me tha 9th chaptaaah!

beacause this is supermegafoxyawesome!!!

Super mega bra!!!!!!
Vi vill ha mera!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fortsätt!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 9 : Plötsliga lov(Hälften Gabryellas perspektiv & hälften James Sirius Potters)

Del 1 Gabryellas perspektiv

Jag satt kvar en liten stund inne i mitt kontor och log vid tanken av att James Potter, sonson till Lily och James, kommit in till mitt kontor för att låna en bok om olika förbannelser där jag finns med och jag var ganska säker på att den yngre Potter också hade något med detta att göra.

Jag längtade tills de läst klart om mig så att jag kunde höra vad de tyckte. Jag skrattade lite åt tanken om hur deras ansikten skulle se ut och sedan bestämde mig för att gå en liten runda på slottet för att se om det förändrats sen jag 1976.

När jag gått runt en stund och kommit fram till ett porträtt som jag sett så många gånger och gått in genom så många gånger och visste att jag nu var föreståndare för detta elevhem började jag undra om Gryffindorsuppehålls rum såg de samma ut, men bestämde mig för att ta reda på det nån annan gång.

Jag vände mig om och började gå tillbaka mot mitt kontor för att göra mig i ordning för natten och kom på att imorgon skulle hela lärarkåren samlas för att rektorn McGonagall hade något att säga.

Klockan var fem när jag vakna och jag hade runt två och en halvtimme kvar innan lärarkårens möte skulle hållas inne på Mcgonagalls kontor. Vad kunde man göra under den tiden? Det var så typiskt mig att vakna tidigt även om man är uppe halva natten och aldrig är trött.

Jag bestämde mig för att koka en kopp te och dubbelkolla alla inlämningar tredjeårseleverna skrivit.

Klockan var halv sju när jag blivit klar och nu var det bara en halvtimme kvar. Jag gick mot stora salen för att äta frukost och till största del satt jag där och lyssnade på Hagrids pladder om hur glad han var att se mig igen efter alla år och han blev till och med tårögd när han började prata om Lily, James, Sirius, Remus och alla möjliga namn jag kände igen.

Vi gick tillsammans till Mcgonagalls kontor och när alla var där började rektorn prata.
- Ni kanske undrar varför jag bett er alla komma, börjar hon och tar en kort paus innan hon fortsätter.
- Vi måste utrymma Hogwarts i två och en halv vecka för att nu har elever börjat få för sig att ta sig in i hemligheternas kammare och jag har ingen aning hur de tar sig in, men detta kan inte fortsätta så vi ska få bort den men vi kan inte få bort den eftersom nästan hela Hogwarts ligger på den så vi måste alla hjälpas åt att sätta förtrollningar så att inga elever ska kunna ta sig in och råka skada sig.

- Vad ska vi säga till eleverna? Frågade professor Snigelhorn.
- Att de ska få ett kort lov, de behöver inte få någon bättre förklaring varför. Hemligheternas Kammare ska bli bortglömd. Några frågor?

Hon tittar runt på alla lärarna och ingen verkade ha någon fråga. Hon såg rätt nöjd ut.
- Bra, jag förväntar mig att alla elever ska ha lämnat skolan tills torsdag.

När mötet var avslutat gick jag till mitt kontor för att göra i ordning fösta lektionen med femte års eleverna i Hufflepuff och senare skulle jag meddela Gryffindoreleverna om lovet, jag skulle visst få se om uppehålls rummet förändrats tidigare än vad jag trott.

Del 2 James Sirius Potter Perspektiv.

- James jag vann! skrattar Fred nöjt när vi suttit och kört en omgång knallkort.
- Det var bara tur!
- Skulle inte tro det, lille kusin!
- Hmpf.

Fred började dela ut korten igen då Professor Krum Black kom in genom porträtthålet.
- Hör upp allihopa! Sa hon med hög röst och fortsatte
- Hogwarts ska renoveras så ni ska få ett litet lov och på torsdag ska ni åka hem och när ni ska komma tillbaka är inte riktigt bestämt ännu så någon från skolan skickar en uggla. Några frågor?

Ingen svarade så vi bara nickade för att visa att vi förstått.
- Då så, fortsätt med vad ni gjorde, och så gick hon iväg.

När hon gått utbröts ett jubel och planerande bland alla i Gryffindor uppehållsrum. Jag vände mig mot mina kusiner och bror som satt och planera olika saker de ska göra och jag kom genast på att jag och Al skulle ha väldigt mycket tid att läsa boken eller rättare sagt Al skulle få mycket tid att läsa. Jag vände mig mot honom med ett stort leende och han verkade tänka exakt vad jag tänkte, tja inte att han skulle behöva läsa allt men han tänkte helt klart att vi skulle få några svar på våra frågor.

- Och vad sitter ni och flinar åt? Frågade Victoire nyfiket.
- Inget särskilt Vicky, svarade jag med en liten blinkning och kunde inte låta bli att le ännu mer av hennes min av att jag visste Teddys smeknamn på henne.

Hon vände sig om mot sin lillasyster och började göra en fiskbensfläta i hennes rödblonda hår. Jag kollade runt på mina kusiner för att se likheter mellan oss, men hittade inga mer än att de flesta var rödhåriga förutom jag, Al och Victoire.

Fred och Roxanne var ju enäggstvillingar och enda skillnaden mellan de var att Roxanne hade axellångt rött hår och var kurvig medans Fred var en kopia av farbror George som ung. Victoire hade midjelångt silvrigt hår, stora blåa ögon, medellång och smal och var otroligt lik Fleur förutom fräknarna och Dominique hade rödblont lockigt hår ner till axlarna, grönblåa ögon. Lilla Rose och då menar jag lilla! Hon var väldigt kort och lite halvrund. Hon hade rött lockigt hår som nådde axlarna bruna ögon och många fräknar. Sedan såklart jag och min bror, Albus var super lik pappa förutom blixtärret och glasögonen men var väldigt kort precis som Rose, och så har vi mig, jag har fått höra att jag är väldigt lik Sirius, min pappas gudfar, jag har ganska långt svart lockigt hår och liknande personlighet enligt mamma. Jag har ärvt min mammas bruna ögon och Weasley släktens längd för jag var rätt lång precis som flera av mina morbröder, men mina yngre kusiner och syster är lika varandra.

Louis, Lucy, Hugo och Lily har alla rött hår fräknar och bruna ögon. En del brukar till och med kalla Lily för Ginny och Hugo för Ron. Nästa år skulle Lucy och Louis börja sina första år här och jag var ganska säker på att de skulle hamna i Gryffindor, alla förutom inte Lucy som kanske kunde hamna i Ravenclaw.
- James, James, JAMES! skrek Molly medans hon knäppte med fingrarna framför mitt ansikte.
- Vad? Frågade jag förvirrat.
- Din uggla?
- Vad är det med den?
- Den sitter framför dig med ett brev, ditt blindo! Skrattar Victoire och slår mig lätt på armen.

Jag lossar brevet från min svartgråa katt ugglas ben. Jag har ännu inte kommit på nått namn på ugglan så den heter bara Uggla, fantasifullt jag vet. Jag öppnade brevet och såg att det var från mamma:

Kära James!
Jag hoppas du har det bra på Hogwarts och inte skapat kaos! Vi fick ett brev från skolan om att ni ska få lov och att du och Al kommer hem på torsdag. Stämmer det? För i sådana fall kommer ni lagom till att familjen Delacour som kommer på besök och efter senast du träffade dem tycker jag du ska be om ursäkt för att spillt honungsöl på Mrs. Delacours klänning!
Hör av dig så fort du kan och hälsa Al från oss och säg att vi är oerhört stolta över att han hamna i Gryffindor!
Älskar er!
Kram/ Mamma, Pappa och Lily
Ps. Lily saknar er jätte mycket!

- Vic, Dom, visste ni att er släkt från Frankrike ska komma när vi har lov?
- Vad?! Åh nej! Jag ska ju va med Teddy! Stönar Vic högt.
- Och Al, mamma och pappa hälsar att de är stolta över dig och bla bla bla och Lily saknar oss och så. Al kom och satte sig bredvid mig och vi började skriva ett svar till dem. Det blev såhär:

Kära Mamma, pappa och Lily

Vi har det bra här på Hogwarts och det är sant att vi ska få lov och vi kommer hem på Lördag. Vi har även fått en ny föreståndare som heter Gabryella Krum Black och är förhäxad så hon är fast i sexton års ålder!

Dessutom Mamma! Det var inte mitt fel att jag förstörde hennes klänning och jag orkar inte försöka be om ursäkt igen när hon står och skriker som en stucken gris!

sen så är det så att jag inte skapar kaos, det är kaos som söker upp mig. Men eftersom vi ses snart ska vi inte skriva en roman så ses snart

Älskar er
Albus och James

När vi skrivit klart brevet och spelat en omgång schack bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Det hade varit en lång dag och jag orkade inte ens prata med mina vänner utan föll ihop i min säng med Hogwarts uniformen på.

Jag känner mig snäll i dag så öppna spoilern