19 år senare (Privat Roll)

"Jaop, ibland kan han vara fruktansvärt irreterande." skrattar Roxanne och knuffade till Al när lunchvagnen kom "Chockladgroda tack" sa hon leende och Fred och hon gick iväg före dem för att handla godis och satte sig sedan. Damen stod och väntade på de andra två med ett så innställstamt leende att Roxanne inte kunde se henne och vände irretrat bort blicken. Varför kunde ingen behandla dem normalt? Hon hade tontals med vänner men ingen äkta, ingen som visste något om henne. De bara trodde det, hon hatade att vara berömd. "Scorp sluta aldrig med ditt sätt, och börja aldrig behandla oss som kändisar är du snäll." säger hon med ett roat flin men det finns alvar bakom orden.

Scorpius ser på Al som faktiskt köper en groda till sin kusin och skakar på huvudet, de är för artiga ibland. men det var väl skillnaden mellan dem, han var aldrig särskilt artig emot folk. Scorpius såg på tanten men köpte inget, men han blev faktiskt förvånad när Al gav honom en klubba, han åt aldrig klubbor men tog förvånat emot den och stoppade den i munnen och Al skrattade
"hahaha vet du hur söt du ser ut med klubban i munnen, du ser ut som du aldrig fått smaka en förut" skrattade han och Scorpius hjärta hoppade åter över ett slag när Al sagt att han var söt, i och för sig så hörde orden ihop med hela scenen, men de fick honom inte desto gladare.
"För din information så brukar inte Malfoys äta klubbor" sa han bara och såg sedan på Roxanne "är det något min far lärt mig är det att det inte var ni som räddade trollkarlssamhället och där av inte förtjänar berömmet" sa han bara sakligt

"Bra att du gör oMalfoyiga saker då." skrattar Fred roat och Al kastar till Roxanne sin groda. "Tack, kära kusin nu kan jag förlåta dig." skrattar hon eftersom att hon egentligen aldrig vart sur på honom och det visste Al. Hon såg sedan på Scorpius och log brett och tacksamt.
"Äntligen någon smo fattar!!! Tack snälla du, jag vill inte ha det." och Fred himlar med ögonen. "Alla dina beundrare då?" frågar han. "Man får väll helt enkelt leva med det." sa hon och ryckte på axlarna hon tänkte inte avslöja för någon av dem hur mycket hon avskydde det och hade hon inte satt en förtrållning på dörren så hade väll kupen vart fullproppad. "Det är bara skönt att prata med folk som har vett i skallen." säger hon sedan.

Scorpus såg på Roxanne "vänj dig inte vid tanken bara, för det inträffar inte för ofta" sa han och Al log åter. Scorpius visste att han inte var som en Malfoy förväntades vara när han umgicks med Al men det behövde han inte tala om. Scorpus såg på Roxanne, han kunde delvis förstå henne, han hade beundrare han med fast inte för samma saker, det fanns många som såg honom sen Slytherins okrönte prins just på grund av hans familj, sen fanns det andra som hoppades att hans familj skulle ta upp kampen för de onda igen och om de valde att göra det skulle människor bli besvikna på honom för han hade helt ställt sig utanför det. han hade inte stått på Fenixordens sida men inte heller Dödsätarnas. Han vände sig emot Roxanne
"Tacka mig inte för mycket, jag är inte den som kommer behandla dig som en vanlig person. nej du kommer alltid tillhöra den familjen som dödade min fars moster" sa han. Bellatrix hade kanske inte varit den snällaste, men han hade mer än gärna velat träffa henne i verkligheten och inte bara kunnat prata med henne genom en tavla. och trotts att man inte kunde tro det, var Bella faktiskt den som förstod honom bäst, hon stödde honom när det gällde att inte lyda sin far och farfar alltid och gå sin egna väg. hon var faktiskt den enda i hans familj som visste att han var homosexuell och hon hade bara lett och svarat
"Könet har faktiskt inte så stor roll" och han hade blivit förvånad över det men glad.

"Det skiter jag fullständigt i om du gör. Behandla mig hur du vill du, så länge du inte faller ner på knä och dyrkar marken jag går på." flinar Roxanne ty det var så hon kände, hellre att folk var ärliga och hatade henne än att de gillade henne pågrund av någon idiotisk berömelse. "Jag är ledsen för det som hände Bella." sa hon sedan. "Fast det var väll en del i det, alla som dog..." sa hon och tänkte åter på sin far och hon och Fred utbytte blickar men sa inget.

"Du lär aldrig få se en Malfoy dyrka jorden någon annan går på, det är under vår värdighet!" sa han allvarligt, han kanske inte alltid gillade sin familj eller han snarare kände stor avsky gentemot den men han hade vissa gränser han med. han nickade bara, de var enligt honom för många som dött, han var en aning sorgsen för Teddy med, hans föräldrar hade verkat vara bra människor och han var ledsen över att han själv aldrig fick träffa sin kusin eftersom hans familj inte ville ha något med honom att göra. Scorpius tittade ut genom fönstret, han ville inte att de skulle se hur illa berörd han faktiskt blev av hur hans familjesituation var

"Bra" log Roxanne och utbytte sedan en orolig blick med Al när Scorpius vände sig bort. Roxanne var faktiskt kännsligare än vad hon ville erkänna hon brydde faktiskt sig om folk även om det inte tycktes så. Även om det tycktes att hon tillhörde de evigt populära som alltid brydde sig enbart om sig själv och nedvärderade andra.
"Hur är det Scorpius?" sa Roxanne oroligt och Al gick och satte sig vid honom. Fred verkade som vanligt inte märka någonting, han satt med trollstaven höjd och fick sin chokladgroda flyga fram och tillbaka i rummet.

Scorpius vände blicken mot Al när han satte sig bredvid honom och han var förvånad över gesten, de var bästa vänner de var dem men det förvånade honom ändå.
"Jag är trött" svarade han lågt, det var så mycket som förväntades av honom och alla ville påverka honom på något sätt och det var svårt för honom att se sin egna väg i det hela. hur han en vred och vände på det fick han aldrig någon klar bild på allt.
"trött på vad?" frågade Al som för en gångs skulle faktiskt inte hängde med i Scorpius svängar, men han kunde inte klandra honom, han gjorde en stor sväng nu.
"på livet Al" sa han bara lågt och lutade sig mot sin vän, han förvånade sig själv över att han faktiskt vågade men just nu i denna stund orkade han faktiskt inte bry sig. Albus såg förvirrat på honom men la sen en arm runt honom och försökte komma på vad han skulle ta sig till

Roxanne utbytte en mer än oroad blick med Al som såg förtvivlat på henne då han la armen om Scorpius. Roxanne ryckte på axlarna hon hade inte sett honom sånn förr och tydligen inte Al helt heller. Hon bet sig i läppen och hörde Freds groda falla ner med en duns, när han upptäckte Scorpius och Albus gapade han och tänkte säga något men Roxanne ställde sig raskt upp och tog honom i armen. "Kom vi går Fred." sa hon och frog ut honom i korridoren hon antog att de behövde få vara ensamma och ja...de var bästa vänner även om Roxanne.....ja det gjorde detsamma. Väl ute ångrar hon nästan allt ty de bler genast överösta med pladdrande Hogwartselever. Det var alltid jobbigt nu i början, efter ett tag vande de sig med att de var där och slutade vara så dyrkande.

"Scorpius du brukar inte vara så här nedstämd" sa Al försiktigt och såg på sin vän
"Jag brukar inte visa det Al" svarade Scorpius bara sakligt och Al gav honom en oroad blick
"Har det hänt något som du inte berättat för mig?" frågade han oroligt
"Nej det är bara värre än vanligt hemma" sa han "Sen vill alla människor ändra mig på något sätt och sen..." han hade tänkt berätta att han hade börjat få känslor för honom men lät bli, det skulle inte hjälpa.
"Slår Draco dig fortfarande?" sa han försiktigt och Scorpius såg ilskan i Als blick när han nickade "jag önskar du kunde flytta där ifrån" sa han lågt och kramade om Scorpius. han var förvånad över als närhet faktiskt, han hade verkligen inget emot den utan snarare njöt av den, men det var verkligen inte likt honom