Sjunde året, det värsta, bästa året

CAN'T BELIVE IT EITHER!!!

LOREEN!!!♥♥♥

Jättebra! Men jag började skratta när det stod: "Och hans geå ögon..." jag trodde först det stod: "Och hans grå hår..." Haha xD

JA!!!! VI VANN!!!! JAG KAN INTE FÖRSTÅ DET!!!! LOREEN ÄR BÄST!!!! SAADE, SLÄNG DIG I VÄGGEN!!!!
GAHH!!!
Jag blev så hyperaktiv då så jag hade jättesvårt att sova xD GAHH!!!! Bra present på födelsedagen!!!!

Fyller du år? I så fall Grattis!!!! Och om du fyllde år i går, Grattis i efterskott!!!!

Nope! Idag blir jag fjortis! Haha, men tack så supermycket!!!! ♥

Jättebra!

KAN INTE HELLER FATTA DET (även om jag visste det hela tiden)!!!!

Visst är det svårt att tro!?

Superduperbra kapitel!!!!!!!!!!!!!!!




OCH JA, KAN INTE FATTA DET, LOREEN VANN!!!!!

Ny läsare superduperdundermegabra

Hejhej här är ett nytt kapitel.

Jag tackar för era kommentarer och det är alltid roligt med nya läsare!

Hoppas ni gillar kapitlet!!!


Kapitel 3


Ida vaknade med ett ryck och såg sig skräckslaget omkring. Hon var försenad hon visste det. Hennes ögon hittade klockans visare som visade kvart i fem på morgonen. Ida föll avslappnat tillbaka mot kuddarna. Hon kunde sova i två timmar till. Men när Ida försökte somna om kunde hon inte. Ida suckade och klev upp ur sängen och tassade tyst mot in koffert där hon plockade upp sin badrock. Hon smög ut från sovsalen och ner i det tomma uppehållsrummet. Hon var på väg mot prefekternas badrum på femte våningen. Ron hade berättat om det för Ida för länge sedan och han gav Ida alltid lösenorden.
Det var folktomt i korridorerna, på när som på Peeves men som tack och lov inte fick syn på Ida.
När hon kom fram till ingången viskade hon lösenordet och dörren öppnades med ett gnisslande som kunde väckt hela slottet. Ida smet snabbt in och drog igen dörren efter sig. Det marmorvita badrummet lystes upp av levande ljus. Badkaret liknade mer en mindre bassäng med minst hundra guldkranar som alla pryddes av varsin ädelsten i olika färger. Det ekade i det stora rummet när Ida gick mot högen av fluffiga, vita handdukar. Hon klädde snabbt av sig pyjamasen och knäppte omsorgsfullt av sig sin guldkedja som det hängde en liten gyllene kvick i som hon lade på ett utav borden som pryddes av stearinljus.
Hon virade en handduk runt kroppen. Trots att hon hade varit här inne många gånger kunde hon aldrig låta bli att bli förundrad över hur stort det var.
Ida gick mot kranarna. Hon hade långt ifrån provat alla men hon hade ändå en favoritkombination. Havsbadsaltet, skogsskumbubblorna och fruktskummet. De tre tillsammans bidade en utav hennes favoritdofter. Inom någon minut var bassängbadkaret fyllt av vattnet och Ida dök ner i vattnet. Hon var under det varma vattnet i några sekunder innan hon steg upp till den bubbliga ytan igen. Hon strök undan det blöta håret från ansiktet och simmade mot den lite grundare delen för att kunna sitta ner i badkaret.
Hon drog en nöjd suck och lutade huvudet tillbaka.

Ida ryckte till och såg sig omkring. Hon måste ha somnat. Ida vände sig mot dörren och hjärtat slutade att för ett ögonblick att slå. I dörröppningen stod en förstenad Malfoy.
Ida gav ifrån sig ett tjut av vad som liknade förskräckt och förödmjukat. Hon var väldigt tacksam över att hon valt att ha extra mycket bubblor.
”Malfoy! Vad gör du här? Hur kom du in?!” frågade Ida argt och var noga att hålla kroppen under vatten.
”Det var upplåst…” sade han och flackade med blicken som om han inte visste vad han skulle titta på.
”Gå ut!” kommenderade Ida och till hennes förvåning lyssnade han. Han stängde till och med dörren. Ida skyndade sig upp ur badkaret, sprang mot sin badrock och tog snabbt på sig den. Hon torkade snabbt håret.
Vattnet i badkaret kunde han allt tömma ur själv, tänkte hon spydigt när hon gick mot dörren med sin pyjamas under armen.
Utanför väntade Malfoy på att få komma in.
”Äntligen” utbrast han flinandes när Ida öppnade dörren till badrummet. Ida hade tänkt att bara gå förbi honom men han blockerade vägen.
”Jag har en liten fråga Crawett” sade han och såg henne i ögonen. ”Hur kom du in där när du varken är prefekt, förste ordningsman eller Quidditchkapten?”
”Det får du lov att fundera ut själv” sade Ida och knuffade sig förbi honom med en hjälp av en av sina Quidditchtacklingar. Hon hörde förnöjt hur han stönade till.
”Tur för dig Crawett att jag inte ger dig poängavdrag!” ropade Malfoy efter Ida när hon gick mot Gryffindors sällskapsrum.
När hon gett tjocka damen lösenordet och krupit in i sällskapsrummet slås Ida plötsligt av en tanke. Hon för snabbt handen mot halsen och hon känner hur hjärtat börjar slå oroligt. Halsbandet. Det ligger kvar i prefekternas badrum. Men det kan hon inte göra något åt nu. Hon får ta det efter att hon gjort sig i ordning då är Malfoy antagligen borta.

För andra gången idag kliver Ida in i prefekternas badrum. Rummet är fortfarande varmt av fukt efter att Malfoy varit här inne.
Ida går snabbt fram till bordet där hon lade halsbandet på. Hjärtat sjunker i bröstet på henne, halsbandet är borta.