Privat roll mellan LunaLovegood1 och miiiiig :)

Samuel såg Jackie stå några meter bort, och hennes storasyster prata med Martin.
"Ehm, hej?" sa Martin, han hade inte förstått att hon var en Emerson. Idiot tänkte Samuel menat till Martin, Det har han alltid varit.

"Jennifer. Han är en Moore" morrade Jackie och slet i Jennifers arm.
'Skitunge, skyll dig själv' tänkte hon och stack därifrån. Det var liika pinsamt som det redan var.

Samuel gick fram till Martin och viskade;
"Hon är en Emerson."
"Och snygg." svarade Martin och började sedan prata med henne igen.
"Oj! Är klockan så mycket?" sa Mrs. Moore förvånat, "Såja barn, upp på tåget nu!"
Samuel gick lydigt på tåget med en väldigt irriterad och arg Sebbe bakom sig.

((Måste logga ut, jag kanske kommer in på mobilen sen, eller; Jag LOVAR att jag kommer in på mobilen sen ))

((Okej, det är lungt!!))

((Eru inloggad?))

((Ja det e jag ))

((Okej, det är din tur ))

Jackie tog sin koffert och gick upp på tåget. Det fanns gott om tomma kupéer, så Jackie satte sig i en någonstans på mitten. Jennifer hade gått någon annan stans, tack och lov. Det var så pinsamt. En Moore.

"Min mamma är jobbig, eller hur Sebbe?" sa Samuel med ett skratt men fick inget svar. Sebbe hade tydligen gått in i en kupé utan att Samuel märkt det. Han suckade och kände med ens att tåget började röra på sig. Han gick fram och såg någon med röttorange ganska långt hår sitta i en kupé. Han visste inte om han sett henne förut, så han öppnade dörren.
"Eh, kan jag sitta här?"

Jackie tittade snabbt upp. Vem pratade med henne? Det var pojken Moore. Men vad skulle hon säga? Ingenting. Istället nickade hon nästan osynligt.