Dance it, Magic it (Rollspel)

Cornelia tränar på sin dans - i huvudet. Hon är bra på att komma ihåg danser, men hon glömmer nästan allt annat. Det är irriterande.

Tim väntar otåligt på sin örn, han ska komma någon gång nu. Tim är säker på det. Men som så många gånger förut tvingas han bli besviken eftersom den inte verkar göra honom den äran att dyka upp. Tim går igenom sin dans i bakhuvudet, men han gör det för att förbättra den inte för att öva den. Den här skolan betyder nog mer för honom än han velat tro.

Chase ser på de andra femtonåringarna, alla var precis lika nervösa som honom. Men han var tvungen att slippa in på skolan, nog för att det nästan var en självklarhet, han hade dansat streetdance sedan han kunnat gå.
Snabbt gjorde han en Baby Freeze och ändrade då och då på sina ben innan han gjorde en windmill och ställde sig sedan upp.

Cornelia tittade sig omkring. Det var över, i alla fall, femtio personer. Om möjligt inte mer. Hon väntade otåligt på sitt namn, men ändå inte.

"Adams Chase", ropade till sist kvinnan och öppnade dörren för honom. Chase rättade till kepsen och gick sedan självsäkert ut genom dörren. Han kom genast ut på en scen, framför scenen fanns ett avlångt bord med 5 jury-lärare bakom. Chase ställde sig i mitten av scenen och väntade otåligt på att få börja dansa.
"Chase Adams", sade en av lärarna och letade igenom en bunt med papper. "Breakdance, va?"
"Ja", svarade Chase och gjorde omedvetet några små steg.
"Visa vad du går för", sade en annan lärare innan musiken startade.

Cornelia såg en pojke i hennes ålder som tydligen hette Adam gå in i rummet. Cornelia bet sig i läppen, hon var säker på att hon skulle bli uppropad snart.

Tim ändrar på sin 6 step till attt göra en 12 step. Kanske skulle det imponera på domarna lite mer än en 6 step. Eller så kunde han göra en till freeze. Viilken freeze skulle han lägga till tro? Varför nojar han sig egentligen? Hans freezes är fläckfria, enligt sig själv.

Chases dans hade gått bra, han hade inte famlat till något alls. Bakåt volten hade gått mycket bättre än då han övat och då han hoppade på händerna så hade domarna ställt sig upp. Han var verkligen nöjd, förmodligen var han redan inskriven i skolan.
Han gick rakt över scenen och in genom dörren på andra sidan där eleverna som redan visat sina danser var.

Tim väntar ganska otåligt nu på att hans namn ska ropas upp. Han vet att han kommer klara det så varför nojar han sig över det?
"Waterfield, Tim." Ropas han äntligen upp och han går in till domarna som, än en gång, läser upp hans namn i RÄTT ordning. Sedan börjar musiken och Tim börjar dansa sin breakdance.

((brb, ska fiiiika ^^))