Resan genom tid och rum (Privat rollspel)

Niklaus tänkte precis ställa sig upp och gå ut ur kupén för att leta efter Max och resten av hans vänner då ett konstigt ljud gick genom huvudet på honom, han skakade på huvudet och försökte få bort ljudet, men det blev bara högre och högre hela tiden. Han lade händerna för öronen och föll ner från bänken så att Paws hoppade till och gick bredvid Niklaus men ljudet ville inte upphöra, det blev bara högre och högre.

Olivia står precis inne på toaletten när ett konstigt ljud far igenom hennes huvud och det vill inte upphöra. Olivia lägger händerna över öronen och hör att hennes axelväska dunsar i golvet. Inte långt efter kommer hon själv och hon stänger ögonen för att försöka få bort ljudet. Men det blir bara högre. Till slut upphör ljudet och Olivia slår upp ögonen för att inte se något alls.

Niklaus öppnar genast ögonen då ljudet upphör, långsamt sätter han sig upp och ser att Paws är bredvid honom med hans väska runtom halsen precis som innan ljudet hade uppenbarats.
Han tittar sig omkring och ser genast den person som han minst hoppats på, med en suck ställer han sig upp och märker till sin förvåning att han inte befinner sig på Hogwarts expressen längre.
"Det här är ditt fel", sade han åt Olivia då han ser henne.

Olivia reser sig. Hon bryr sig inte om kommentaren just nu.
"Var fan är vi?" Frågar hon honom irriterat. "Och varför är DU här överhuvudtaget?" Fortsätter hon och himlar med ögonen. Plötsligt lyses något upp i mörkret ser ut som en dörr. Är det utgången? Vad i hela friden är det här stället?? Ännu värre att hon måste hamna här med Niklaus -uppkäftig och irriterande- Mikaelson.

"Ingen aning", svarade Niklaus i samma tonart innan han tog sin väska från Paws och lade den över axeln.
"Vad har du gjort nu då?"muttrade han åt henne. "Du förstör alltid allting."
Niklaus väntade inte på svar utan gick efter pantern mot dörren.

Olivia himlar med ögonen och vägrar prata med honom. Vad det än är, är det hans fel. Hans och den där äckliga panterns. Olivia följer efter efter Niklaus med en bister min. Förhoppningsvis är det utgången så kan hon bli kvitt Niklaus. Men det är förstås omöjligt. Eller så har hon tur och det finns ett stup i närheten han kan 'råka' falla ned i.

Niklaus sparkade upp dörren och blev genast bländad av solens sken som lyste honom rätt i ögonen, var i helvete befann de sig? Paws hoppade glatt ut medan Niklaus följde efter honom.
"Var är vi?"frågade han och tittade ut över landskapet, han hade aldrig befunnit sig där förut.

"Pfft inte i England." muttrar Olivia som svar. Hon har antagligen rätt också. I England är det knappast så här soligt och varmt. Särskilt inte i september... som det är. Hon tittar runt på det gröna landskapet och himlar irriterat med ögonen, igen. Men det finns en bäck. Civilisationer finns vid vatten.
"Brukar det inte finnas folk vid vatten?" Frågar hon ut i tomma luften men utan att vänta sig något svar går hon ned till den.

"Hur kan du...."började Niklaus men avslutade inte den meningen, om han ändå skulle dras med henne så kunde han väl göra det bästa av hela saken.
"Har du din trollstav med?"frågade han och letade igenom sin väska efter sin. "För jag tror att jag har tappat min..."

Olivia letar genast igenom sin väska. Jo, hon har den.
"Mm. Smart att tappa den eller?" Säger hon och lägger staven platt mot handflatan.
"Peka åt norr" säger hon men inget händer. Hon försöker igen men inget hände, igen.
"Men den... verkar inte fungera?" Säger hon chockat. Den har alltid fungerat, vad är problemet nu helt plötsligt?? Sedan försvinner staven från hennes hand.
"Vad i hela friden tog den vägen!?" Säger hon och snurrar runt på stället för att kolla om hon ser den, men hittar inget. "Men vad roligt." Säger hon sarkastiskt.