Robin Hood och hans glada gäng

Nicci säg undrande på Adam när han granskade henne men hon bara log svagt
"nej nu tycker jag vi sover, vi har mycket att göra i morgon" sa Robin och delade ut några andra order och såg sen på Nicci
"jag fixar en sovplats åt dig" sa han enkelt
"det behövs inte, jag vill inte vara till besvär" sa hon men Robin bara log och hon reste sig upp och Robin gav henne snart en sovplats och hon la sig ner och såg upp på stjärnorna och svepte manteln runt sig om somnade efter en stund

Adina besvarade Niccis leende och la sig sedan ner för att sova.
Hon svepte in sig i manteln och slöt ögonen.
Hon kännde sin fars doft i manteln och kännde hemlängtan ta tag i henne.
Hon såg sig om i lägret alla som förutom den som höll vakten.
Adina ställde sig upp och lämnade tyst lägret, hon satte sig på en sten och lät tårarna falla.
Hon visste inte vad hon skulle ta sig till, och vad skulle de göra när de fick reda på hennes hemmlighet?
Hon tog av sig hatten och löste upp flätan och lät håret falla över axlarna, med tårarna fortfarande rinnande.

Nicci hörde en varg yla och satte sig oroligt upp. Hon hade hört varnar förut men då hade hon varit innanför slottsmurarna
"slappna av de kommer inte in i lägret" sa Robin som stod en bit bort och hon såg på honom
"de låter så annorlunda i skogen bara" sa hon och satte sig upp och såg sig omkring, de flesta sov "vart är Adam?" frågade hon när hon såg att han var borta
"han gick ut i skogen för ett tag sen, han har antagligen lite hemlängtan. Men han kommer tillbaka. Längtar du aldrighem?" frågade Robin henne
"inte direkt, jag har varit hemifrån i snart två år så det har gått över. Visst saknar jag mina föräldrar men jag är soppas gamla nu att inte behöva bo hemma lägre" sa Nicci och log "du då? Saknar du inte din familj?"
"min mor är död, jag har vad jag vet inga syskon och min far bor numera i London, vi kommer inte överrens längre. Han uppskattade inte att jag gick ut i kriget" sa Robin uppriktigt och Nicci nickade "men sov nu, du kommer behöva dina krafter i mon" sa han och log roat
"jag är inte så svag som du tror" sa hon allvarligt och la sig sen ner och stirrade in i elden tills hon somnade

Adina slutade snart gråta hon flätade snabbt håret och satte upp flätan under hatten.
Hon gick tillbaka till lägret och la sig på sin plats.
Stjärnorna var i alla fall lika som hemma, tänkte hon och minndes alla gånger hon har vart ute på jakt med sina bröder.
Hon log åt minnet och somnade strax.

Nicci vaknade på morgonen och såg att de andra redan var vakna och hon reste sig upp och slog sig ner bredvid Will
"ni kunde väckt mig" sa hon leende och tog emot lite bröd
"du såg ut att behöva sova" sa Will bara och Nicci log
"kanske det men jag vill inte sova medans ni jobbar" sa hon
"avtalat" sa Robin och Nicci såg på honom och log tacksamt mot honom "nu ska vi se vad både du och Adam kan göra" sa Robin och de började gå mot en by
"jag vill se om du kan skaffa fram några hästar" sa Robin och såg på Nicci som log
"inga problem" sa hon och och satte upp en ryttarfrisyr och rufsade sen till den och tog upp lite lera och smetade in det i håret och på kläderna och gick sen mot byn

Adina såg efter Nicci när hon försvann mot byn.
Det här med hästar hade hon inte tänkt på, de ända i hästväg de hade hemma var arbetshästar och de var inte direkt de bästa att rida på.
Hon hoppades att hon inte behövde hämta hästar, för det skulle hon säkert inte klara av.

Nicci gick fram till hästförsäljaren och han såg undrande på henne
"snälla herre hjälp mig, sheriffen och hans män attackerade min eskort och de tog mig till fånga, jag lyckades fly" sa hon och tårarna rann
"ta det lungt frun, sätt er ner och berätta allt" sa mannen och Nicci satte sig ner på en höbal
"jag var påväg hem från min mors kusiner i Saxon, jag bor i Frankrike och jag antar att Sheriffen ville ta mig till fånga och föra mig till prins John för att få information" sa hon och torkade tårarna "förlåt. Men jag skulle behöva tre hästar så jag kan ta mig till Oxford, mina släktingar där kan hjälpa mig hem. Jag kan betala för hästarna" sa hon och reste sig upp
"självklart frun, jag hämtar tre hästar och nej ni behöver inte betala. Det är en ära att få hjälpa dig" sa han och Nicci log tacksamt och väntade medans han hämtade tre hästar och hon tog upp en franskguldpeng och gav honom
"det är allt jag har" sa hon och manen log ochgick henne en trasa med vatten och hon torkade av sig och kysste honom på båda kinderna "tack så mycket, du har räddat mitt liv" sa hon leende och hoppade upp på den svarta hästen och red bort mot skogen och mötte dem andra
"ite illa" sa Will
"man behöver inte våld för att lösa allt, lite artighet räcker långt" sa Nicci
"jag är imponerad och du betalade honom till och med" sa Robin och räckte henne handen och hon satte smidigt av
"tackar. Bara för att jag växte upp i Vercal betyder det inte att jag är värdelös" sa hon leende
"nej jag märkte det. Du kan behålla den svarta" sa Robin och Nicci såg på den svarta hingsten och log och Robin vände sig mot Adam "jag vill att du tar pengar från två av vakterna" sa han allvarligt

Adina såg på Nicci och log, hon var verkligen duktig, det var kul att folk kunde luras bara man satte sig ner och grät.
Ja, om man var kvinna då, som man skulle det sett konstigt ut.
Adina såg på Robin och nickade, hon hade varit i kontakt med vakterna förr.
När de skulle få in skatter, men det de själva verket gjorde var att plundra byarna.
Hon såg på de båda vakterna och deras stora skinnpungar de hade vid bältet.
Över dem hängde hängde det grenar från en stor ek, och hon log för sig själv.
Klättra i träd var hennes specialite och varför ta pengar på ett gammalt traditionellt sätt?
Hon klättrade tyst och smidigt upp i trädet och hängde sig ner för en gren.
Hon knöt loss skinnpungarna, och klättrade tillbaka.
- Hörru pojk, vad gör du där uppe i trädet, skrek en av vakterna.
- Tittar på bråket ner vid krogen, borde niinte vara där och stoppa det?, sa hon med förvånad röst.
Vakterna såg på varandra och sprang där ifrån och Adina hoppade ner ochgick in i vaktkuren, och tog pengarna som de fick av tullen.
- Korkade vakter, mumlade hon för sig själv, varde tvugen att springa båda två?
Hon gick tillbaka till de andra och gav pengarna till Robin.
- Här har du sir, sa hon leende och bugade artigt.

Nicci såg på Adam, han var duktig. Det var ett smart sätt att lura dem. Adam kom tillbaka och Robin log
"det var inte illa, ni är duktiga båda två" sa Robin och de började gå tillbaka mot lägret längs en massa småstigar
"hur länge stannar du hos oss?" sa Robin och såg på henne och hon stannade "ja när ska vi ta dig tillbaka till slottet?"
Nicci såg allvarligt på honom
"jag vill inte tillbaka. Jag har ingen lust att gå tillbaka" sa hon och Nicci
"men vi kan inte ha en tjej med oss" sa Robin och Nicci såg surt på honom
"ja men i så fall rider jag hem med hästarna" sa Nicci och satte upp på den svarta hingsten och tog tag i de andra tyglarna
"Nicci, NICCI" ropade Robin men hon struntade ihonom

Adina såg efter Nicci och såg sen på Robin.
- Och exakt varför kan hon inte vara med?, hon klarade allting och slog dig med svärdet, sa hon argt.
Hon var glad att hon inte hade avslöjat sig, men irreterad av att det skulle spela någon roll, bara för att Nicci skulle vara tjej.
- Men hon är tjej, tjejer klarar inte av sådant som vi gör, sa Robin förklarande.
- Jasså, gör de inte?, hon klara av exakt allting, och antar att jag får stanna bara för att jag är kille?, sa hon ilsket och Robin nickade.
- Det låter välldigt orättvist i mina öron, vad tänker du med egentligen?