Rollspel; under 5e året!

Alexandra blev uppskrämd när kupédörren öppnades.
"Men Alexandra? Varför sitter du själv?? Harry sitter längre bak du kan ju gå till honom!" En känd röst.
Hermione Granger, mugglarfödd. Otroligt nog är hon omtyckt av Alexandra som bara brukar tolerera mugglare, inget mer.
"Jasså? Jaha... Ja men visst." Hon lämnar sina saker, utom sin bok, och Hermione lämnar dörren öppen och drar vidare.
Längre bak är han, Harry Potter.
"Hej du Harry!" Sedan upptäcker hon Damon och den andra killen med pil och båge och stelnar till.

Robin ställer sig snabbt upp och spänner bågen med en pil, först hade en mycket blek kille kommit in och sedan en tjej också. Kunde det bli värre?
"Jag kanske säger mitt namn om du säger ditt!"sade Robin med en mörk hotande röst innan han lade huvudet en aning på sned och log.

Alexandra himlar med ögonen åt den främmande killens uttalande.
"Ja, namn är liksom bas information när man vill prata med någon. Kan jag sätta mig ned? Hermione sa att jag skulle gå hit istället för att vara själv."

Harry nickade någonstans bakom Robin som vägrade sänka sin båge.
"Robin, det där är Damon Salvatore."suckade Harry. Inte för att Robin skulle sänka bågen för det heller, aldrig någonsin så som den killen hade uppfört sig.Fast Robin var också en ganska rejäl retlig person, mot de som hatade honom.

"Just det, Damon Salvatore."sade Damon lugnt och slog sig ner på en av bänkarna så långt ifrån de andra innan han svängde upp fötterna. "En vampyr också för den delen."
Han log lurigt, han och den där Robin var inte så annorlunda verkade det som. Eller? Han hade någon gång hört något om någon Robin Hood, men varför skulle den klanten vara här?
"Så, vad heter du och vad gör du här?"frågade han och såg på killen uppifrån ned. Han hade så annorlunda kläder.

Alexandra sätter sig ned och synar Damon. Men beslutar sig för att inte bry sig så länge inte hon blev inblandad eller det gick för långt. Nu vet hon att killen heter Robin och att han har en pilbåge, antingen är det en Robin Hood wannabe ELLER så är det den äkta Robin Hood. Hon ändrar sitt hår till att bli sådär ilsket rött som det brukar vara.

"Robin Hood, jag kom hit av misstag tack vare någon gammal gubbe."muttrade Robin och satte sig ner på samma bänk som Damon, fast så långt ifrån honom som möjligt.
"Och det där med att du är vampyr skrämmer mig inte ett dugg, jag har hart att de inte kan tåla trä."sade Robin och viftade med pilen innan han lade den i kogret och vände sig mot tjejen. "Du är?"

Alexandra tittar upp och möter Robin Hoods ögon.
"Alexandra Moriarty, trevligt att träffas." Hon funderar ett tag på att sträcka fram handen men beslutar sig för att inte göra det.
"Och den där gamla gubben du talar om skulle jag kunna tänka mig vara Rektor Dumbledore." Gissar hon och ler ett leende som ,tyvärr, är en smula ansträngt efter grälet med Pansy.

"Rektor eller ej, han var gammal."flinade Robin, inte för att någon annan verkade tycka att det var roligt. "Finns det någon kul skog i närheten då?"
"Den förbjudna skogen, fast den är ju förbjuden."svarade Harry och flinade, förmodligen hade han befunnit sig i den skogen någon gång.
"Duger för mig, det är ju bara roligt ifall något är förbjudet."sade han roat och lutade sig bakåt. Hans humör var mycket bättre redan. Han hade verkligen lust att bråka med någon, fast här fanns ju bara barn och de kunde man inte bråka med på samma sätt som sheriffen eller gisborne eftersom han inte fick döda dem.

"Ja det kan jag ju inte säga emot..." Svarar Alexandra och öppnar sin bok med en viss försiktighet. Robin Hood var ju trots allt en mördare.
Hon läser lite uttråkat sin bok, inte för att den inte är bra. Utan mest för att just det här kapitlet handlar om kärlek och sådant.
Alexandra fnyser över en mening i boken.