Rollspel???

"Jag? Jag ska jobba på Borgin och Burkes." Svarade Alexander. Marcus såg väldigt konstig ut innan Alexander kom ihåg att Marcus var kär i Sandra.
"Jag ska gå nu, trevligt att pratas vid. Vi kanske ses någon gång." Sa Alexander och lämnade Marcus till att börja stamma fram en hälsning åt Sandra.

"Borgin och Burkes, ha" sa jag så att Alexander skulle höra.
"Kärlek börjar alltid med bråk..." mumlade Gorgina till mig.
Jag gav henne en mördande blick.

Alexander hörde, men beslöt sig för att inte bry sig. Han hade åtminstone ett jobb att försörja sig med tills vidare, fick till och med än rätt bra lön också. Han hade dessutom ett mindre hus i närheten av Diagongränden så han klagade inte. Han hade det bra fast han bara var 18.

Renesmee gav Gorgina att stanna.
Sandra pratade med Marcus.
Renesmee smög föriktigt bakom Alexander.
När dem var utom syn eller hör håll så sa renesmee: Bu!, och gav honom en liten puss på kinden. sen sprang hon iväg.

Alexander blev chockad.
"Vad i?" muttrade han förvånat och till sin egen förvåning sprang han efter, han var rätt snabb och klarade långa sträckor. Han borde komma ifatt henne till slut.

Renesmee märkte inte att Alexander följde efter.
Hon smälte in i tummlet på perongen.
Hon sprang igenom spärren och kom ut på mugglarperongen.
Där blev hon stående.

Alexander kom till slut ikapp henne, ute på mugglardelen av perrongen. Plötsligt upplevde han en sorglig känsla, en känsla av saknad när han insåg att han aldrig skulle fara till Hogwarts igen. Alexander lade mjukt en hand på Renesmees axel.
"Och får man fråga varför fröken ville ge mig en för tidig död?" Skämtade han.

Renesmee ryckte till av Alexanders berörning.
"Öh... öh" mumlade Renesmee och tittade ner.
Sen blev hon sitt vanliga jag.
"Så farligt var det väl inte?" frågade Renesmee skämtsamt.

"Nej då, men en liten chock fick man allt! Så varför gjorde du det då?" Log Alexander mot henne. Hon var söt och hade just bevisat att hon antingen var en retsticka eller ett busfrö. Kanske båda?

Nu blev Renesmee helt stum.
"vet inte kanske för att..." hon hade tänkt ljuga och säga att det var för att reta Sandra men ändrade sig och sa sanningen.
"...för att jag gillar dig" sa Renesmee och tittade Alexander djupt i ögonen.