När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag såg efter dem och slöt sedan ögonen.
Det var otroligt skönt att komma från allt inte för att mina minnen var så klara över mina sex år i fångenskap.
Men med tanke på hur jag såg ut och betedde mig kan det inte varit allt för kul.
Jag var fortfarande rädd att han skulle komma och skada mig men jag visste att han inte skulle ha en chans mot Cara och Jezebel.
De hade ju inte misst sin magi eller han hade inte förstört deras stavar.
Jag kröp ihop och somnade tryggt.

"Hur är de med dig?" frågade Jezebel och strök mig över håret
"Jag är riktigt shockad, jaag trodde Laura var död, fast i hennes fall vet jag inte om det är något positivt att hon lever" sa jag och Jezebel sträckte sig efter skalpellen "nej det var inte så jag menade" sa jag allvarligt och han nickade och jag slöt ögonen och somnade i hans famn

Jag vaknade och såg mig om och suckade ut av lättnad när jag upptäckte att jag var hemma hos Cara, då hade inte allt varit en dröm.
Jag hade sluppit undan från honom, jag hoppades att det var för tid och evighet.
6 år av mitt liv hade han tagit ifrån mig, plus att han hade dödat Dean framför mina ögon.
Jag såg på mina tunna armar och händer, skulla jag någonsin få magin tillbaka?
Och skulle jag bli normal igen, slippa alla sår, min magra kropp och leva ett normalt liv.

jag vaknade en stund senare och såg på Jezebel och log
"Du somnade" sa han roat
"Det menar du inte" skrattade jag och reste mig och trollade bort disken och såg på sovrummet "följer du med?" frågade jag
"klart jag gör, jag har nog några vitaminer som kan hjälpa henne" sa han och tog upp några burkar ur en låda och vi gick in till Laura
"Hej känns det bättre?" frågade jag

Jag såg på Cara och nickade och satte mig upp.
- Jo, det känns bättre, sa jag suckade.
- Kommer jag någonsin bli mig själv igen?, sa jag och såg på Cara.

"Vad bra" sa jag sa jag lättat och såg sen på Jezebel "ja du är ju doktorn" sa jag och han log lite roat och såg på Laura
"Det tar nog tid men, jag tror det. ät de här vitaminerna så mår du lite bättre och kan ta upp mer näring, och jag kan kolla på såren i fall du vill?" sa han och jag kramade om honom
"tänk att du kan vara snäll" sa jag och gav honom en puss på kinden
"för din skulle ja" sa han och strök mig över kinden

Jag såg misstänksamt på honom.
- Doktor?, som skär i folk, sa jag och nickade.
- Okej, det är inget farligt i dem va?, sa jag och såg på vitaminerna och skakade sedan på huvudet.
- Ledsen om jag är så misstänksam, visst får du ta och kolla på såren, sa jag och log svagt vilket kändes som något ovanligt, jag hade inte lett en ända gång sen gud vet när.

"Ja doktor? eller snarare kirurg? men vme har sagt att man måste vara en hjälpsam läkare?" sa han kallt och jag suckade lite
"Jezebel är som sagt kirurg och han är lite speciell, men vi kan ta allt sånt längre fram när du orkar emd allt" sa jag vänligt och nickade sedan "oroa dig inte, Jezebel skulle aldrig skada dig eftersom du är min vän" sa jag och han satte sig på sängen och började studera Lauras såg och tog sedan fram bandage och salvor och började fixa såren
"Jezebel tycker magi är överskattat" skrattade jag roat

- Lite speciell, ja det har jag redan märkt, sa jag roat till Cara.
Jag såg på honom och den på Cara men undvek hennes blick när magi kom på tal.

jag bara skrattade åt Laura "men jag umgås ju inte med normala folk det vet du" sa jag roat och såg sen konstigt på henne
"Varför undviker du min blick?" sa jag frågande och såg på Jezebel "hur illa är det?"
"Ganska illa men hon klarar sig" sa han uttråkat och indade om de sista såren och drog sedan bort håret från ansiktet och satte upp det i en toffs och jag strök honom tacksamt över håret
"Tack älskling" sa jag