Kontaktannons (på skojj :P)

(Detta känns mer som en rollspelstråd och därför flyttar jag den till quidditchplanen.)

Oh, tack. Du verkar rätt så stark...både mentalt och fysiskt, kolla bara! Så... maskulin! Och ja... allt det där traumatiskt. Du vet nog vad jag menar... *tittar i marken och viftar med benen* Sååå... vad gillar du?

(Det var ju inte meningen först att det skulle bli det. Förlåt o.o )

Han satte sig sedan mer vänt mot henne och och nickade artigt samtidigt som han knöt näven och la den på hjärtat. "Hehe ja, jag har lärt mig att gilla livet men vänner, frihet och äventyrliga upplevelser är inget jag tackar nej till. Jag har ju med åren dock insett att jag måste respektera mina gränser. Som ung hade jag dem knappt. Lugn och ro, romantik och passion är mycket viktigt för mig."

( det gör väl inget? ^^ )

Jadu, vänner. Säg mig, vilka kan man kalla för riktiga vänner nuförtiden? Alla sviker dig bara. Förr eller senare. Så är du där ensam, en kväll och bara tar en promenad...
Jag har nog alltid varit en ensamvarg, men nu har det gått typ överstyr. Det känns som att det är jag ensam mot hela världen... *suckar*

Sirius la sin hand försiktigt på hennes axel och betog djupare ögonkontakt med den vackra kvinnan. "Jag vet vad du menar. Jag förlorade hoppet helt när det gäller m nskligheten ett tag men hittade tillbaka till tron på godhet när jag tänkte tillbaka på mina sanna vänner. De som svikit mig är inte värda min besvikelse. Då är jag hellre ensam med ett leende i tanken på de sanna." Han tänkte tillbaka på tiden med James och på hur Peter svikit honom av den grövsta graden. Snabbt skakade han av sig den jobbiga känslan som åter igen kom krypande. Han log vänligt mot henne och höll kvar sin varma hand på hennes axel.

*hon log mot honom*
det är sant det... man borde tänka på det positiva och så, men erkänn, vissa dagar är det jättejobbigt...

Han flyttade sin hand igen och placerade den i sitt knä bredvid den andra. "Ja det är dem, därför måste man hålla ihop...." Egentligen vet han inte varför han sagt det sista men det kändes rätt.

Ja, jo. Så är det, sånt är livet.
Men du.. du hette Sirius, eller hur? Du får ursäkta, jag är dålig på det där med namn...
Var bor du, om jag får fråga?

"Jag bor lite överallt men för tillfället är jag tillbaka i mitt barndomshem på Grimmaldiplan. Och var bor sjöna fröken då?" Han log vänligt..

Oh, jag förstår. Jag bor typ tio minuter härifrån... om du har sett ett stort hus, som verkar vara hemsökt och tomt, ganska gammalt, så ja, där bor jag.
Vad sägs om att komma förbi och ta en kopp... eh, kaffe? Eller kanske en honungsöl?