Om Ni-Vet-Vem hade valt Neville…
Forum > Fanfiction > Om Ni-Vet-Vem hade valt Neville…
Användare | Inlägg |
---|---|
indri23
Elev |
Ja, jag har tänkt på det, men nu skriver jag om de skulle offra sig, de kanske inte skulle göra det, men det gör dom i alla fall i min fanfiction... Jag tror förresten att jag hinner skriva lite idag
Mustache Buddies!!! 6 jan, 2012 10:33 |
Borttagen
|
Skrivet av indri23: Ja, jag har tänkt på det, men nu skriver jag om de skulle offra sig, de kanske inte skulle göra det, men det gör dom i alla fall i min fanfiction... Jag tror förresten att jag hinner skriva lite idag Yippi! 6 jan, 2012 11:29 |
heddai
Elev |
Skrivet av indri23: Okej, kul att alla tycker att den verkar spännande! Vi får se om ni tycker det så länge till... Här kommer i alla fall första kapitlet: Kapitel 1, Pojken som överlevde. Augusta Longbottom var en ganska strikt person, hon bar alltid samma hatt. Den var hög med en uppstoppad gam överst. I vilket fall som helst, en natt när bland annat hon sov kunde man höra några läten utanför hennes hus. En katt satt utanför, en man med långt silvrigt skägg och en, ja, man kan säga att han såg väldigt stor ut. Ja den här stora mannen, även kallad Hagrid höll i ett litet filtbylte. ”Hagrid”, sade mannen med långt silvrigt skägg, även kallad Albus Dumbledore. ”Äntligen. Och vad har du fått den där motorcykeln ifrån?” Dumbledore tittade på en stor blå motorcykel som Hagrid nyss hade anlänt på. ”Lånat den, Professor Dumbledore” sade han och klev ur motorcykeln. ”Unge herr Sirius Black lånade mig den. Jag har med mig honom, sir” ”Det var inga problem, hoppas jag?” ”Nej, sir, huset var nästan förstört, men jag lyckades få ut honom. Han somnade efter ett litet tag” Dumbledore och katten, som egentligen var en häxa vid namn Minerva McGonagall, eller då hon var lärare kallades Professor McGonagall, böjde sig fram över filtbyltet. Inuti låg en pojke, en baby, i djup sömn. Bakom en tufs av hans bruna hår kunde de urskilja ett jack format som en blixt. ”Vad är det där som…?” mumlade professor McGonagall. ”Han kommer att ha det där ärret i hela sitt liv”, sade Dumbledore. ”Finns det någonting som du skulle kunna göra åt det, Dumbledore?” ” Även om jag kunde, skulle jag inte vilja det. Man kan få nytta av ärr. Jag har ett ovanför vänstra knät och det är en perfekt karta över londons tunnelbana. Kan jag få honom nu, Hagrid, det är bäst att vi får det överstökat.” Dumbledore tog Neville i famnen och vände sig mot Augusta Longbottoms hus. ” Får jag… får jag säga adjö till honom, sir?” Han böjde sig ner och tittade på den lilla pojken ”Adjö…” mumlade han. Dumbledore lade Neville, för så hette pojken, varsamt utanför dörran och plockade fram ett litet brev ur manteln, som han sedan lade bredvid. ”Så hon vet inget än?”, frågade Hagrid. ”Nej.”, sade Dumbledore. ”Vi vill inte störa när hon sover, det blir bättre såhär…” Hagrid satte sig på sin motorcykel och sparkade igång den. Den lyfte med ett vrål och försvann. ”Er ser jag väl snart igen?” sade Dumbledore till professor McGonagall. Hon svarade inte, men Dumbledore kunde urskilja en katt som slank iväg. Med ett svep av manteln var även han försvunnen. det är bra 8 jan, 2012 11:36 |
A.k
Elev |
Du grrrym, som en gris, nöff nöff
"Everything should be made as simple as possible, but not simpler.” 12 jan, 2012 15:21 |
indri23
Elev |
Okej, nu kommer nästa kapitel
Kapitel 5, Trolldrycksläraren När Neville kom ut från sovsalen dagen därpå följdes han av viskningar. Neville blev lite besvärad och försökte att inte möta de andra elevernas stirrande ögon. Tydligen fanns det etthundrafyrtiotvå trappor på Hogwarts. Det fanns breda svepande trappor och smala och skrangliga trappor och alla ledde dem till olika ställen. Några hade ett försvinnande steg halvvägs upp som man behövde komma ihåg att hoppa över, vilket Neville hade svårt med, och några ledde någon annanstans på fredagar. Neville tyckte att det hela var svårt att komma ihåg. Det fanns även dörrar som inte ville öppna sig om man inte kittlade dem på rätt ställe eller bad snällt. Framför allt var det väldigt svårt att komma ihåg var någonting fanns, eftersom allt verkade röra på sig och flytta runt en hel del. Längs väggarna hängde porträtt och folket där besökte hela tiden varandra. När man var försenad till en lektion var de sista man ville möta poltergeisten Peeves eller Argus Filch, vaktmästaren och hanns katt mrs Norris. När man väl lyckades hitta till lektionerna, var det inte så lätt. Varje onsdag vid midnatt fick de studera natthimlen med sina stjärnkikare. Tre gånger i veckan gick de ut till växthusen bakom slotten och studerade Örtlära tillsammans med en liten häxa vid namn professor Sprout. I Trollformellära hade de en pytteliten lärare, som måste stå på en trave böcker för att kunna se över katedern, professor Flitwick hette han. Professor McGonagall var lärare i Förvandlingskonst, och sträng var hon. Alla hade verkligen sett fram emot Försvar Mot Svartkonster, men professor Quirrells lektioner visade sig vara något av ett skämt. Hans klassrum luktade vitlök. Tydligen var det för att skydda sig från en vampyr han mötte i Rumänien. Han hade en stor turban som han sade att han hade fått i present av en afrikansk prins, Neville mindes inte riktigt anledningen, men själva historien var inte särskilt trovärdig. Trollkonsthistoria var de tråkigaste lektionerna och de undervisades av professor Binns, som var ett spöke. De hade dubbeltimme i Trolldryckskonst den dagen. Harry hade berättat att Snape var föreståndare för Slytherin och att han tydligen favoriserade dem. Trolldryckslektionerna ägde rum nere i en av fängelsehålorna. Snape började lektionen med att titta i klassboken. Han hejdade sig vid Nevilles namn. ”Javisst ja” sade han lågt. ”Neville Longbottom. Vår nya… berömdhet” Draco Malfoy och hans vänner fnissade. Han avslutade uppropet och berättade för klassen hur hans lektioner gick till, hans ”regler” och så berättade han någonting om vad han kunde lära dem. Snape ställde en konstig fråga och vid det här laget halvsov Neville. Neville visste inte vad han skulle svara, han hade inte ens hört frågan. ”Vet inte, sir” sade han efter en lång stunds tänkande. Snape hånlog. ”Berömmelse är tydligen inte allt” ”Vi försöker igen. Longbottom, var skulle du leta om jag sade åt dig att finna en besoar åt mig?” Den här gången hörde Neville frågan, men svaret kunde han inte. ”Jag vet inte, sir”, sade han, som inte hade den blekaste aning om vad en besoar var. Malfoy och hans vänner skakade av skratt och Neville ville bara därifrån. Snape började prata igen, men Neville orkade inte lyssna mer. Snape frågade något igen. ”Vet inte, sir”, sade Neville utan att ens tänka. Snape förklarade allting, men Neville bara tänkte på hur han skulle komma därifrån. . Snape sade därefter något om att ett poäng skulle dras bort från Gryffindor, men mer kunde Neville inte uppfatta. Mustache Buddies!!! 12 jan, 2012 15:23 |
heddai
Elev |
12 jan, 2012 19:09 |
indri23
Elev |
Skrivet av heddai: jag gillar indejena juni!!!! Tackar tackar(förutom det här med indejena juni) Mustache Buddies!!! 12 jan, 2012 19:14 |
heddai
Elev |
12 jan, 2012 19:20 |
nilla10
Elev |
meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer
hej hej! :) 13 jan, 2012 16:43 |
A.k
Elev |
Jag håller med dig, Nilla
"Everything should be made as simple as possible, but not simpler.” 13 jan, 2012 18:36 |
Du får inte svara på den här tråden.