Förbjudna skogens Hemligheter.

Jättebra!
''Awesome'' som de flesta brukar säga! haha ♥

As braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa... tusen år senare,aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Nå Tack! Nu kommer ett kortkort Kapitel!
_________________________________________________



Kapitel 5


”Attan! Jag som hoppades på ett nej!” Sa jag lite retsamt till honom men han verkade inne i att föreställa sig vad som hänt mig. Han hade så klart helt fel, det kunde jag lova fastän jag inte visste vad han trodde.
”Om du inte vill berätta så behöver du inte göra det.”
” Jo, men det är lugnt! Jag mår nog säkert bättre av att berätta det för någon!”
Han nickade och pekade lite lätt med pekfingret på en bänk lite längre bort och sa:
”Ska vi sätta oss?”
”Ja, det kan vi.” Det lät lite konstigt och jag fnissade lite för mig själv för det, och som tur var märkte inte Cedric det och vi gick och satte oss på stenbänken.
Ett par andraårselever tjejer från Hufflepuff gick förbi och den ena kollade lite blygt och längtansfullt på Cedric och sedan på mig, med avsky i blicken. Jag förstod vad som menades med det: ´Håll dig undan!´.
”Berätta på!” Sa Cedric och log ett oemotståndligt leende och jag kände hur jag flämtade till.
”Ja, vill du höra den långa eller korta versionen?” Frågade jag och log tillbaka till honom.
”Överraska mig.” Han tittade på mig och fortsatte att le, tills han hört början av min historia…
”Allting började när jag var fem år, då mina föräldrar dog. Jag är mugglarfödd som du kanske vet.” Jag skrattade till. Det var inte tillfälle för att skratta, så jag skärpte mig snart. Jag tittade ner i bänken och fortsatte att berätta. ”Ja, och efter deras död letade jag länge efter någon stans att bo. I ett år bodde jag i skogen tillsammans med William… Öhm… Jo, alltså William är som... Skogens onda ande. Men han var snäll mot mig. Och när jag fick brevet från Hogwarts var det ingen överraskning att jag var en häxa. William berättade det för mig för länge sen! Men han ville inte låta mig gå på Hogwarts, men han är bara 16 år och åldras inte så för att komma bort från honom rymde jag och fick bo hos ett par mugglare. Och ända tills i sommar bodde jag hos dom här mugglarna, men William mördar alla som kommer ivägen för honom att ta mig och… i somras hände det, William fick reda på vart jag var och tog död på både Mary och Daniel, mina nya föräldrar.
Jag har pluggat hårt i alla år här på Hogwarts och övning ger färdighet som man brukar säga. Jag tog mig undan William men jag är rädd att han inte har gett upp…”
”Så han vill ha dig? Men varför?” Frågade Cedric.
”Det vet jag inte… Han har aldrig berättat.” Jag tittade upp på honom och hade trott på att han inte skulle tro mig och börja garva men istället såg han ut att förstå och lutade sig långsamt mot mig och vred huvudet lite.. Men tveka och drog tillbaka huvudet igen och rätade på sig lite. Mina tankar skrek: ”OMGOMGOMG! HAN TÄNKTE KYSSA MIG! VARFÖR TVEKA HAN?!?!” Men jag behöll lugnet på utsidan.
”Förlåt.” Sa jag och minna kinder hettade till och fick en rödare nyans än vanligt.
”Vadå förlåt?”
”För att jag berättade det! Det var dumt gjort av mig!” Sa jag och fick tårar i ögonen.
”Det var väll inte dumt gjort av dig!” Han ställde sig upp och…

ooohhhh! Mera! jättespännande! Jättebra skrivet Jättebra handling!
Vill bara sträckläsa i timmar!

wow bra bra bra

Superbra!

Tack! Ska försöka skriva mer ikväll!

ok

Brabra!!!