Jag menade aldrig att lämna dig...

Haha! Ja, dumma Harry! Kommer mer imorgon! ♥
Tack för att ni läser!

neeeeeeeeeeeeej kan inte vänta sååååååååååååååååååå spännande!!!!!!!!!! stackars henne

Hihih! Om du har riktigt tur så kanske jag hinner skriva ett ikväll... Annars så får du hålla ut tills imorgon! Sorry

*kommer en liten tår* snyft snyft hoppas ikväll förlåt, det var inte meningen att spama så ledse för det

Åh! Du kan få ett litet kort kapitel då! ♥

''En annan?!'' skrek jag. Mina tårar fortsatte att rinna och nu kände jag även hur ilskan klättrade upp inom mig. Hade han träffat en annan medans han var tillsammans med mig?
''Vem?! Hur länge?!'' utbrast jag och var tvungen att få veta.
''Inte länge.'' svarade han.
''Jag frågade vem och hur länge!'' fortsatte jag och nu lät jag mer förbannad än ledsen. Han suckade och svarade sedan efter ett tag när han såg att jag inte skulle ge mig:
''Jessica Andrew i Hufflepuff. Vi har kanske träffats i en vecka eller så.''
''Varför sa du inget?'' frågade jag och gråten var nära igen.
''Jag trodde inte att det skulle bli något.'' svarade han och jag såg att han tyckte att det var jobbigt att ha den här konversationen.
''Förlåt Sarah, jag menade aldrig att såra dig. Jag har aldrig velat det!'' sa han och tittade sorgset på mig.
Jag nickade och vände sedan på klacken och sprang ut mot stora trappan. Ingen försökte stoppa mig. Men jag kände förvånade blickar efter mig. Det hade säkert gått väldigt snabbt, men i mitt huvud så hade det känts som jättelänge. Jag sprang och sprang. Bort från Harry, bort från mina vänner. Bort från Gryffindortornet. Bort från skolan bort från allt.

När jag stannade upp så såg jag att jag var vid vattnet. Där satte jag mig ned bland buskar och träd så att ingen kunde se mig. Och då började jag gråta igen. Tankarna kom flygandes i mitt huvud.
''Vad ska jag göra nu?'' snyftade jag för mig själv.

åååååh stackars Sarah!:/
super bra

Tack så mkt!

så lite så ♥ ^^

Tack så snällt av dig!!!!!!!!

Idiotiska Harry, stackars Sarah.

Awesome! ♥