Rollspel med egna karaktärer

jag såg upp när en uggla kom flygande mot mig och jag undrade först om folk inte gjorde något annat än att skriva brev idag? men jag log sedan när jag såg att det var Dracos uggla, han landade på min arm och jag knöt loss brevet och jag han inte reagera innan ugglan lyft och jag suckade men öppnade sedan brevet

Hej Cara
jag antar att du fått ditt brev med? det borde du fått annars blir jag förvånad, jag ska till Diagongränden i morgon och undrar om du också ska dit och i så fall vill träffas?
Draco'

jag log typiskt Draco att skriva och fråga, han kan aldrig bara springa på någon men jag log, Draco var min äldsta vän och även om han föräldrar var lite konstiga och hade stått på Voldemorts sida hade de kommit bra överrens med mina föräldrar och vi hade umgåts sedan vi var små. jag gick in på rummet och tog upp ett pergament och började skriva ner mitt svar

Konnichiwa
jo jag fick mitt brev i morse och jag antar att du fick ditt då med? jo jag ska dit i morgon och ja vi kan absolut ses, vad sägs om att vi ses vid tio i morgon vid olivanders?
Ja ne Cara

jag såg på Ruyk som satt och sov på sin pinne och väckte honom och gav han en äppelbit och han var precis som dödsguden han var döpt efter förtjust i äpplen, jag band fast brevet på hans ben och log sedan
"Ta det här till Draco" sa jag och han nickade och flög sedan ut genom de öppna dörrarna och jag följde efter och åtegick till boken

( Absolut, gör en mall bara, se första sidan )

Jag låg och läste och Hanna kom med en kopp varv chocklad åt mig och jag undrade om da jag kännde.
Eller ja de jag kännde till namnet hade fått brevet.
Jag hade träffat många andra barn på de renblodigas middagar och jag hoppades att de hade kommit in annars skulle de få det jobbigt om de hade blivit ynkar.
Jag satte mig upp i fotöljen och ställde koppen på bordet och fortsatte att läsa.

"Vart ligger det då?" Undrade jag som aldrig sett gatan tidigare.
"Bara några meter kvar" Sa Mcgonagall snällt.
När vi kom fram läste jag på skylten där det stod 'Ollivanders: Tillverkare av fina trollspön och trollstavar sen 382 f. kr.' Oj vad länge sen tänkte jag då. Det hördes en pinglande klocka inne i den lita butiken.
"Godmiddag" Jag hörde en mjuk röst.
"Hej" svarade jag den mjuka rösten. "Jag ska köpa en trollstav"
"Räck fram er trollstavs arm" Sa han åt mig. Jag fattade inte vad han menade med trollstavs arm men jag räckte fram min högerarm och han började mäta den på olika sätt. Han gick in igen och när han kom tillbaka höll han i en ask.
"Prova den här, 9 tum med viliehår som kärna" Sa han. Och jag tog den och började vifta lite med den och ut ur staven kom gnistor i rött och guld.
"Det blir 7 galleoner" Sa Ollivander, jag gav honom 7 guldmynt och vi gick där ifrån.
"Vad ska jag köpa nu?" Frågade jag professorn.

Jag ryckte till och kände att boken hade ramlat ner från mitt knä och märkte att Hanna pickade på mig.
- Vad är det?, sa jag frågande.
- Lunchen är serverad miss, sa Hanna och jag log och följde med henne ut i köket och åt.

Namn: Samantha Hill
Familj: Föräldrarna har startat en butik i Diagongränden som säljer växter. Familjen bor på husets övervåning. Samantha har också en lillasyster, Edna, som ska börja Hogwarts om tre år.
Elevhem: Rawenclaw
Blodstatus: Samanthas mormor var mugglarfödd, på faderns sida är hon helt renblodig.
Utseende: Samantha har blont hår som sitter i en page. Håret är rufsigt, det borstas nästan aldrig, och står därför ut ganska mycket. Ögonen är grågröna och läpparna ljust rosa. Hon är ganska lång för sin ålder. Ganska smal.
Intressen: Hon älskar Quiddich och brukar alltid använda sina sparpengar åt de senaste kvastarna. Men även fast hennes föräldrar är mycket insatta i växter, är inte Samantha så förtjust i dem. Dock har hon mycket kunskap om dem då hon ofta får hjälpa till i butiken. Men hon gillar även böcker och när hon inte spelar fyrmannaquiddich med sina vänner sitter hon oftast inne på sitt rum med en bok i näsan.
Personlighet: Rollas? <: Brukar ha svårt att hålla mig till personligheterna annars DX
Djur: En brunfläckig uggla hon fick på hennes åttonde födelsedag. Namnet är Rose.

( Jättebra , läs igenom det vi har skrivit, det är inte särskilt mycket och sen skriver du nått kul att du vill vara med )

jag läste ut boken och suckade, jag hade läst den förut och nu hade jag tråkigt, jag hade läst Dracos svar som inte varit mer än ett okej. jag reste mig upp och började vandra runt i huset och såg på alla japanska tavlor, vapen blandat med några saker från den engelska kulturen och pappas samling. jag slängde påmig en söt kappa som mamma haft med sig från Japan och de söta skorna och lämnade sedan huset och började vandra längs stigen bort mot skogen

Jag åt upp lunchen och funderade på vad jag skulle göra.
Jag hade urtråkigt och jag längtade tills imorgon, då jag äntligen skulle få min stav.
Jag tackade för maten och gick ut i trädgården.
Vår australienska vildhund skällde glatt på mig, det var en sån där hund som kallades för Dingo.
- Hej, Lanc, sa jag glatt till honom och hämtade kopplet och gick ut genom grinden.
Jag gick längst stigen och njöt av den fina dagen.

jag tittade på fåglarna i skogen och log, visst jag gillade England men ibland saknade jag Japan, särskilt träden som fanns där. jag följde stigen till andra sidan tills jag kom ut på en äng med högt gräs och jag började gå ignom ängen och undrade varför jag inte gått här förut? antagligen för att mina föräldrar inte gillade att jag sprang för långt bort men jag kunde alltid sparka personen, jag hade ju ändå lät mig karate och någon nytta skulle jag väll ha av det annars är det väll meningslöst och lära sig något? jag kom till en ny skog på andra sidan ängen och fortsatte framåt och log över och hoppades morgondagen skulle komma snart

"Kanske din klädnad?" Föreslog Mcgonagall. Vi gick mot Madam Malkins klädnader för alla tillfällen. Inne i affären stod en liten kvinna i lila kläder.
"Ska du till Hogwarts?" Frågade kvinnan som jag tog för givet var Madam Malkins.
"Ja, det ska jag" Svarade jag nervöst men artigt. Jag fick ställa mig på en pall medans en lång svart klädnad gled ner över mig. Malkins nålade upp den till rätt längd. Jag stod där ett tag och bara väntade på att jag skulle bli klar. Tillslut sa hon:
"Nu är du klar" Jag fick mina klädnader i en påse och sen köpte vi resten av sakerna innan vi åkte hem till mig igen. När vi väl var hemma så sa Mcgonagall hej då och åkte hem till sig igen.