Sirius James Remus Black

meeeeeeeer

*bevakar*

Jätte bra *bevakar*

Tack så mycket! Förlåt att det dröjde, har haft så mycket på sistone. (kan vara ganska konstigt kapitel, bara så ni vet )

Kapitel 6
”Så hur går det i skolan då?”frågade Tramptass intresserat. De satt i den spökande stugan som hans far hade lett honom till på kvällen. Sirius hade redan berättat om vad trion hade sagt åt honom vid frukosten, inte för att de hade bokstavligen sagt det åt honom men i alla fall.
”Riktigt bra, fortfarande lite utanför men det duger.”svarade han med en axelryckning och sträckte sig efter honungsöl flaskan som Tramptass hade hämtat från Tre Kvastar, under förklädnad då förstås. ”Skulle Lupin komma en sväng?”
”Kanske, om han fick häcken ur skolarbetet.”Flinade Tramptass och knuffade till Sirius så att han föll ner från soffan som fanns i det lilla skitiga rummet. Svarta väggar, en liten brasa samt en mycket sliten soffa var det enda som fanns i rummet.
”Fina möbler.”muttrade Sirius och flinade då han satte sig upp i soffan igen. ”Har du någon gång tänkt på andra kläder.”
”Om du inte slutar mobba mig snart så gör jag dig arvlös.”flinade Tramptass.
”Visst, från vad då?”skrattade Sirius och hoppade undan då Tramptass försökte fånga honom. ”Gammel gubben har börjat bli slö i unga dar.”
”Vänta du bara!”skrek Tramptass och sprang snabbt efter sin son som hade rusat ut genom dörren till hallen. Han tittade sig omkring, dörrarna till höger var förseglade endast en trappa till övervåningen var hans enda flyktväg eftersom han inte ville ha en brottningsmatch mot piskande pilträdet.
Med en kort blick över axeln studstade han upp för trappan och hoppade in i ett av rummen, en rutten flygel liknande sak. Fallfärdig säng samt filat fanns i rummet, vart skulle han gömma sig?
”Fick dig!”utbrast Tramptass bakom honom, högröd i ansiktet och ett stort flin klistrat över den skära nunan. Sirius flinade mot honom och sprang bakom den söndriga flygeln.
”Skulle inte tro det!”skrek han då Tramptass kom närmare till höger om honom, snabbt rullade han under flygeln och störtade ut genom dörren igen.
Han sprang tillbaka in till rummet med soffan och kastade sig ner på den.
”Ger du upp?”frågade han då han hörde fotsteg som kom närmare, men varför svarade Tramptass inte?
Försiktigt kikade han fram över kanten på soffans rygg och hans hjärta stannade direkt. I dörröppningen stod en ganska kort man, med svarta prydliga kläder och ett plommonstop på huvudet.
”Sirius Black.”sade mannen som Sirius genast förstod att var ministern. Hjärtat började bulta hårt i bröstet på honom. ”Så vart har du lämnat din far?”
”Öh...vem?”frågade Sirius dumt medan han ställde sig upp och borstade av sig dammet som hade fastnat på kläderna. Vad gjorde han här och helt ensam ännu till? Drömde han?
Sirius såg bakom ministerns axel, Tramptass stod där och skakade på huvudet. Sirius spärrade skräckslaget upp ögonen då hans far trängde sig flörbi ministern som inte gjorde något.
”Kul att se er.”sade han bara och tog upp sin flaska med honungsöl. Sirius stirrade på honom, såg han inte att det var ministern? DEN ministern?
”Tack.”sade han, men inte med samma grova röst som förut.
”Vänta, vad i...”började Sirius på en mening då ministern tog av sig plommonstopet efter att ansiktet långsamt började förändras. I stället för ett helt grått hår så började det växa ut ljusbruna hårstrån ur huvudet på mannen, ansiktet blev en aning större och slitnare medan ögonen blev ljusare och fick mer liv i sig.
Remus Lupin drog av sig ministerns kläder och kastade dem på golvet.
”Okej hörni, det där var INTE kul!”muttrade Sirius ursinnigt medan han satte sig tillbaka ner i soffan.
”Inte? Jag tyckte att det var väldigt kul.”svarade Tramptass menande och slog sig ner bredvid Sirius. Remus kom fram till soffan och såg på honungsöl flaskorna med en menande blick innan den gick över till Tramptass.
”Jaha, här var det snålt ser jag.”

Jättebra! Som alltid!!!!

Såå Bra!!

Meer

Skriv mycket mer broo

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

kapitel 7

”Jag ska döda dig, bokstavligen.”sade hon glatt och knuffade till Sirius. Han ryckte oskyldigt på axlarna, flickan hade långt blont hår, ljusblåa ögon och hennes namn var Bonnie. Det var hans första och enda vän sedan han hade kommit till Hogwarts och nu hade det gått två månader sedan jullovet.
”Okej, men se till att inte göra det ytligt. Mitt snygga ansikte får inte förstöras.”retades han och knuffade ner henne från soffan.
”Du är så, jag vet inte vad jag ska säga. Irriterande lilla fisk!”
”Fisk? Jag är väl inte slemmig?”sade han lekfullt och lyfte upp henne i soffan igen. Sällskapsrummet var tomt, Sirius hade blivit utslängd från örtläran så Bonnie hade följt med honom, fast han hade insisterat på att hon skulle stanna. Han kände sig faktiskt allt mer som Tramptass, han hade hittat tre gångar ut ur Hogwarts, fast en av dem hade varit igenbommad. Det enda som saknades var vänner och det var inte alls ett bra alternativ för honom med tanke på hans rykte.
”En aning nog.”svarade Bonnie retfullt. ”Fast du har mer fjäll.”
”Visst, säger du det så.”svarade Sirius drömmande och tittade ut genom fönstret. Snön hade spolats bort för länge sedan och ändå var det endast i början av mars än. Han hade inte sett Tramptass igen på väldigt länge och förra gången hade han faktiskt haft kul, fast Remus hade varit väldigt...kul på något sätt.
Tramptass skyllde på eldwhiskyn och Sirius var inte precis säker på det men det var ju i alla fall en förklaring.
”Vad är det?”frågade Bonnie oroligt. Sirius ryckte till.
”Öh...inget, jag måste nog...”sade han och ställde sig upp. ”Kommer snart.”
Innan Bonnie hann säga något försvann han ut ur porträtthålet och stannade inte förrän han var ute i den friska luften. Regnet föll sakta ner från det grå täcket på himlen, han suckade och drog in frisk luften. Inget skulle någonsin bli som det hade varit, han tittade ner mot vattnet där han stod. Bron under hans fötter var hållbar, men var hans ben desamma?
Djupa andetag drog han in medan han ställde sig på kanten av bron, fortfarande med blicken neråt. Tankarna fanns där, överallt, hela tiden, varje dag. Han slöt ögonen, höll andan och släppte taget.

_________________________________________

Det kanske var lite för mycket, men liksom jag kom inte på något bättre

Mer!