Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare
Forum > Fanfiction > Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare
Användare | Inlägg |
---|---|
Nordanhym
Elev |
Skrivet av Vargtorn12461: Du är så bra på att skriva och det är kul att läsa om tolvåringar än typ 15-17 åringar som alla andra skriver om i sina ffs, men ja bra kapitel!♥ Men tack så mycket Ja, det är skönt med lite förändringar och det är faktiskt galet svårt att skriva om tolvåringar när man själv är 21 xD ♥ Skrivet av Ester Potter 04: Superbra! Jag fattar inte varför jag inte hittade den här fanfiction tidigare! Oj, nemen hej nya läsare! Välkommen! Och tack så mycket 16 nov, 2014 13:28 |
PPP
Elev |
16 nov, 2014 14:02 |
Nordanhym
Elev |
16 nov, 2014 22:02 |
Borttagen
|
Okej, snälla säg att vi får ett kapitel till... Det vore så ljuvligt! Denna ff är så jävla galet bra att man abra nsätan dör när man väntar på nya kapitel... Fattar itne att inte fler har hittat hit ännu. Fan en av de bästa ff'sen på mugglis jue!
Men gumman, vet att du saknar inspiration så kommer skriva en lista nu som jag hoppas peppar dig! ♥ Allixandra är en awesome person! Shippar Fralli stenhårt! Shippar Dralli också!!!! Å Calli, och Halli med! (Asså, man vill ju shippa Alli med alla jue!! ♥) Awesome "skrivstil" på denna ff Man kan verkligen leva sig in i allt Du har en awesome handling Vem sjutton är C?!?!?!?!?!?!? Vad är det med Draco?! NYFIKEN SOM FAEN Vad kommer hända efter att året är över?! Varför fick Alli det där halsbandet av Dumbledore?! Vad kan det göra och vad sak hon använda det till???? Vad är det som är så speciellt med Alli som den där profetsian handlar om???? Alltså, tror hela denna ff akn sammanfattas med några ord: AWESOME, FANTASTISK, UNDERBAR, ÄLSKAD, SPÄNNANDE, INTRESSANT, MAGISK, INLEVELSEFULL, HÄNDELSERIK, BEROENDEFRAMKALLANDE! Hoppas denna listan hjälper dig att se hur jävla älskad denna ff är av mig! ÄLSKAR DEN! ♥ Snälla hitta inspirationen, typ nu! ♥ ♥ ♥ ♥ Okay, I know, overuse of gifs but, but, but, for this ff! ♥ 19 nov, 2014 13:20 |
Nordanhym
Elev |
Hej på er, idag har jag haft en sådan där seg dag och kände att jag bara måste få iaf ett kapitel skrivet på denna FF.
Jag vet inte vad jag tycker om det egentligen men jag hoppas att ni kanske ska tycka om det? Har fortfarande ingen inspiration till denna FF men jag försöker så gott jag kan. Förlåt sötnosar. Försöker hitta motivation och inspo men det går inget vidare. Men nu får ni ett kapitel iaf. Kapitel 40 ~Gula Ögon och Minnesförlust~ Vi fyra, jag, Harry, Ronald och Lockman, anländer till flickornas badrum. Myrtle svävar runt och gnäller för sig själv men stannar upp när hon ser Harry. - ”Åh, hejsan Harry.” säger hon och kommer närmre oss. - ”Hallå Myrtle. Jag skulle vilja fråga dig om en sak, (Myrtle lägger sitt huvud på sned) om dagen du dog...” - ”Åh, det var en hemsk dag. (Myrtle ger dem ett putande med läpparna och snurrar med huvudet) Jag gömde mig här inne för en kille retade mig för mina nya glasögon och jag hörde att någon kom in så jag öppnade dörren för att säga åt dem att GÅ SIN VÄG och, jag dog.” Myrtle ser oberört på oss. - ”Bara sådär?” frågar Harry, - ”Det sista jag minns är ett par stora gula ögon, (Myrtle pekar på ett utav handfaten) där borta, vid det handfatet...” Vi tittar alla fyra dit. - ”Tack Myrtle.” Vi går bort dit och Harry drar med sin hand över kranen, en ingraverad orm. Han skruvar på kranarna men inget vatten kommer. Harry ser undrande på handfatet och Ronald hoppar till när jag högljutt utbrister, - ”Harry, säg något. Säg något på ormtunga!” vi ser på varandra, Harry böjer sig fram. - ”Hasa assieth, schasa siathess...” En dov smäll hörs och handfaten börjar glida isär. De avslöjar en öppning rakt ner i golvet. Vi tittar ner. Det är alldeles svart där nere. - ”Ni först.” säger jag till Lockman, han stirrar på hålet bakom sig. - ”Va, varför jag?” - ”Bättre ni än oss.” svarar Ronald lite kaxigt, Lockman nickar förvånat, lite uppgivet, och mumlar något för sig själv. Han vänder sig om och efter en lätt putt från Ronalds redan brutna stav faller han ner i hålet med ett sorts skrämt ylande. - ”Det är VERKLIGEN skitit här nere...” hör vi Lockmans ekande röst säga. Vi tittar på varandra och nickar. - ”Harry, om du dör där nere så får du gärna dela min toalett.” säger Myrtle och ler mot Harry som nickar, - ”Tack Myrtle.” Harry hoppar i, sen Ronald och sist jag. Det är som att åka en riktigt läskigt rutschbana. Vi landar ovanpå en massa fiskskellet, det knastrar under våra fötter medan vi rör oss. Våra stavar är riktade mot Lockman så fort vi rest oss. Vi börjar följa tunneln och möts inom kort utav stenar, grus och sand men också något vitt och blekt. - ”Det är, en o-orm..?” mumlar jag lite skrämt. - ”Den måste vara minst 25 meter lång...” mumlar Harry medan han känner på skinnet och följer det en bit in i grottan. Lockman svimmar vid ronalds sida, han skakar sitt huvud uppgivet och rådvillt medan blicken är fäst på mannen vid hans fötter. - ”Ett lejons mod har den här...” fnissar Ronald fram men Lockman reser sig upp och tar hans stav. - ”Aha! Tyvärr slutar vår lilla resa här (Lockman ler grymt mot oss), men oroa er inte. Jag ska föra berättelsen vidare. Hur ni blev galna vid åsynen av flickans manglade kropp, hur ni förlorade förståndet. Hur det var, för sent.” Vi ser ilsket på honom. Lockman riktar sin stav mot mig och Ronald. - ”OBLIVIATE!” ett grönt sken bryter ut från stavens mitt och skickar tillbaka besvärjelsen mot Lockman som flyger upp i luften och slår i väggen bakom honom med en hiskelig smäll. Tunneln börjar mullra och knaka, stenar faller ner från taket, jag och Ronald slänger oss ner på marken för att komma undan de flygande stenarna som studsar omkring oss. Efter ett par sekunder har stenraset lagt sig. Jag springer fram till muren utav sten och skriker efter Harry, hjärtat i min halsgrop av rädslan att han är skadad. - ”HARRY?! HARRY ÄR DU OKEJ?!” - ”Ja, jag är okej! Hur är det med er?!” - ”Hallå, vem är du?” jag vänder mig om och ser Lockman stirra på Ronald och Ronald på honom. - ”Umh, Ron Weasley.” Lockamn vickar uppspelt på huvudet och ser sig lite omkring. - ”Åh, och vem, vem är jag?” - ”Minnesbesvärjelsen slog bakåt, Lockman vet inte vem han är!” säger Ronald med hög röst till både mig och Harry. - ”Detta var en konstig plats, (Lockman tar upp en sten från marken) bor du här?” Ronald tar stenen i sin hand, - ”Nej.” Lockman börjar säga något men Ronald slår honom i bakhuvudet med stenen. - ”Harry, vad gör vi nu?” frågar jag med hes stämma, Stendammet gör min mun torr. - ”Ni får försöka flytta lite av denna stenen så att vi kan komma tillbaka igenom, jag ska gå och leta efter Ginny.” - ”Va försiktig Harry och glöm inte, minsta rörelse och stäng dina ögon!” ropar jag genom stenarna men jag vet inte om Harry hörde mig. 17 dec, 2014 20:56 |
Borttagen
|
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH SOOOOOOOOOOOO WOOOOOOOOOOOOOOONDERFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL
19 dec, 2014 18:48 |
Nordanhym
Elev |
Skrivet av Borttagen: GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH SOOOOOOOOOOOO WOOOOOOOOOOOOOOONDERFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL ÅHHHHH!!!! Thank you thank you thank you thank you thank youuuuu! 20 dec, 2014 17:59 |
Borttagen
|
Så himla juvligt kapitel gumman!!! Älskar det!
27 dec, 2014 15:49 |
Nordanhym
Elev |
27 dec, 2014 16:29 |
Borttagen
|
Har du mer gumman??? ♥
Älskar verkligen denna ff och vill verkligen ha mer! ♥ 28 dec, 2014 16:27 |
Forum > Fanfiction > Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare
Du får inte svara på den här tråden.