Rose Weasley börjar på Hogwarts (SV)

Ledsen för att det är lite försenat.
Nu kommer kapitel 20! I hope you like it.
-------------------------------------------------
Kapitel.20 Oroliga dagar
Rose och Lovisa hoppades mer och mer att det skulle komma ett brev med en uggla där det står att allt är bra.
Och saken blev inte bättre när lektionerna började och dem hörde allt fler olika historier om
hedrarnas flykt.
Vissa sa att dem hade blivit skjutna och andra sa till och med att dem hade förvandlat dem till myror.
Men Rose och Lovisa sa inget.
Nej, rättare sagt dem sa inget på lektionerna heller, förutom att dem pratade med varandra.
De satt och stirrade på dem ugglor som kom med brev till sina ägare.
Men ingen uggla till dem.
När dem 2 första dagarna flöt på som vanligt.
Lärarna visste förmodlingen om vad som hade hänt.
För ingen av dem lät Rose säga så mycket som ett ord, pågrund av att hon var ledsen.
Inte ens Hagrid som brukade prata konstant med Rose, pratade.
Varje gång Rose tittade lite försiktigt på Hampus märkte hon att han kollade på henne.
Men Hampus vände snabbt bort huvudet igen.
Ingen brev kom....
Nästa dag pratade Rose och Lovisa om att om dem inte skulle få ett brev på dagen så skulle de ge sig ut på natten.
Och så skulle de nog få göra, för på hela dan kom det inget brev.
Efter alla lektioner så gick Rose och Lovisa till Mcgonnagalls kontor.
På vägen sa Rose till Lovisa:
Du behöver inte följa med, jag..tycker inte att du ska offra ditt liv för mig.
Lovisa svarade snabbt: Jag tänker hjälpa dig med det här. Det är vi tillsammans.
När dem kom in till Mcgonnagalls kontor kom dem på.
Dem kunde ju inte lösenordet.
Vad kan vara lösen ordet....Minerva..Minerva Mcgonngall.. Började Lovisa.. Och till deras häpnad slog dörren upp.
Va!? Minerva Mcgonnagall var tydligen lösenordet. De började gå upp för den långa spiral trappan.
När de kom upp satt Mcgonnagall redan i sin stol.
-Hej, Miss Weasley och miss Lovegood.
-Hej professorn... Jag ska ge mig av, jag ska rädda mina föräldrar. Sa Rose tyst.
-Jag följer med, sa Lovisa snabbt.
-Jag trodde nästan det. Vilket jag tror att Albus och hans gäng också gjorde.
Rose och Lovisa stod tysta.
-Men ni väljer själva, (det blev tyst) Men snälla gör inte det! Ingen kan följa med er!
Men ni får göra som ni vill. Jag tänker fösöka hjälpa er!
-Nej professorn. Jag ville bara säga att du ska veta att vi inte kommer vara på skolan på ett tag.
-Men snälla!?
-Nej! Jag ska rädda mina föräldrar om det är det sista jag gör.
Sa Rose och vände på klacken.
Och dem hörde Mcgonnagall mumla: Jag kan inte hindra dem.
Lovisa och Rose var precis på väg att gå ut genom dörren när Lovisa vände sig om och kollade på Mcgonnagall och sa:
Varför just det lösenordet?
-Inte många vet att jag heter så, sa Mcgonnagall.
Flickorna återvände till sitt uppehållsrum och la sig tidigt.
De ville ha lite sömn innan det bega sig iväg.
Det sista dem såg av upphållsrummet, var en beskymrad Hampus som kollade på dem.
De gick upp och tog på sina pjamasar och krypte under täcket.
Innan dem somnade sa Lovisa tyst till Rose:
Vad som än händer är vi alltid stolta Hufflepuffare och bästa vänner.
Ja det är vi. Sa Rose glatt.
Och så somnade de båda flickorna.
När det var natt så vaknade Rose med ett ryck.
Det var dags.
Hon skulle precis väcka Lovisa men problemet var, ingen Lovisa låg i sängen.
--------------------------------------------------------------------
Bra eller dåligt?

Like! ♥

Jag blev inte nöjd med kapitelet!
Men hoppas att ni gillar det!

Mer

Mer!!!!

Kommer mer på Fredag!

YEY! ♥

♥

MER! ♥