En kittel full av kärlek (3:e generationen)

haha ♥

För fan Albus ,du kan inte bara gå och glömma bort Sarah!!!


AWESOME!!!!!!

Håller med! DUMMA ALBUS!♥

Alla säger dumma Albus, men jag skulle vilja säga dumma Scorpius, så jag gör det nu.

DUMMA SCORPIUS, HUR KUNDE DU!!?? ROSE OCH DU SKA BLI IHOP IGEN!

Fantastiskt kapitel ♥

Håller med! ^^

Onoooooooooo! iVilket bra kapitel, fast det har sorgligt....

Kände på mig från början att Albus inte var en kärleksfilur - till skillnad från James... *viktig min* hur ska Albus fixa detta nu då? :'(

Kapitel 38
Rose
Olivia McCartney. 15 år gammal tjej från Hufflepuff. Låt mig tillägga, Hufflepuffs sötaste tjej. Och låt mig tillägga ännu en grej, Scorpius nya flickvän. Jag visste inte ens att han hade träffat någon.
- Är du okej? undrar Adrian.
Jag nickar.
- Lite trött bara, säger jag. De har varit en lång dag.
Han nickar. Vi står framför porträttet och ska säga hej då.
- Jag antar att vi ses imorgon? undrar Adrian.
- Det gör vi, säger jag och vänder mig mot den tjocka damen.
När hon hör lösenordet öppnar hon porträttet och jag kliver in. Det sista jag ser innan hon stänger efter mig är att Adrian redan är borta. Sarah sitter i soffan och tittar in i eldstaden. Hon har redan på sig pyjamas och hon ser allt annat än glad ut.
- Jag antar att du har suttit här hela kvällen, säger jag och tittar på de tomma chokladaskarna som ligger på golvet runt henne.
Sarah nickar.
- Jag såg Scorpius kyssa en annan tjej förut, säger jag och sätter mig suckande bredvid henne.
Hon håller fram en chokladask som inte är tom och jag tar den största chokladbit som jag kan se.
- Vem kysste han? frågar Sarah.
- Olivia McCartney, muttrar jag.
- Ja, han har ju inte problem med att välja tjejer i alla fall, säger hon.
Jag nickar instämmande och proppar i mig ännu en chokladbit.
- Har han kommit tillbaka? undrar jag.
- Två gånger. Han skrek mitt namn lika högt båda gångerna. Albus kommer vakna upp med en riktigt hes röst imorgon, suckar hon.
Jag kan se att hon är sårad. Ledsen och sårad.
- Jag ska nog gå och lägga mig. Följer du med? frågar jag.
Sarah skakar på huvudet.
- Jag ska äta upp asken först, säger hon.
Innan jag går därifrån ger jag henne en kram. Uppe i sovsalen är det tyst. Bara en säng är upptagen. Jag tar av mig mina kläder och kryper sen ner under mitt täcke. Jag lägger mig på sidan. Tittar på nattduksbordet som står intill min säng. Jag drar ut den översta lådan och plockar fram det inramade fotografiet. Fotografiet är taget i början av det senaste sommarlovet. Vi firade Dominiques födelsedag och Scorpius var med. När bilden är tagen står han med armen runt mina axlar och jag kramar om honom med min kind mot hans bröstkorg. Vi ler mot kameran båda två. Jag trycker fotot mot mig och blundar sen. Med tårar rinnande ner för mina kinder somnar jag sakta.

Sarah
Fem kartonger men jag känner mig inte ett dugg bättre. Ska choklad inte dämpa sorgen? Jag är den enda i Gryffindor som är vaken. Under kvällen har elever droppat in i små grupper. Alla såg mig men ingen kom fram till mig. Antingen vet de vad som har hänt eller så såg de inte att jag var ledsen. Förmodligen så stämmer det första. Albus skrik måste ha hörts på flera mils avstånd. Men han kan stå och skrika hur mycket han vill. Jag tänker aldrig mer prata med honom. Porträttet öppnas igen och James kommer insmygande. Det tar en stund innan han ser mig.
- Vad gör du här? frågar han förvånat.
- Jag försöker komma på olika sätt att ta död på din lillebror, muttrar jag.
James suckar.
- Det gick inte så bra alltså, säger han och sätter sig bredvid mig.
Jag skakar på huvudet.
- Har ni pratat? frågar James.
- Albus har tillbringat ett par timmar med att skrika mitt namn utanför porträttet och jag har suttit här och proppat i mig choklad, så nej. Vi har inte pratat och jag tänker inte göra det heller, säger jag.
Han säger inget. Jag tittar in mot elden.
- Jag är bara så trött på att komma på andra plats efter quidditchen. Och att han tillbringar den tiden med Peggy gör inte det hela mycket bättre. Jag trodde verkligen att ikväll skulle vara den kvällen som vi kunde umgås som förut. Att vi kunde hitta tillbaka till varandra men jag har aldrig haft så fel. Jag vill bara känna min pojkväns armar runt mig. Är det så mycket begärt? frågar jag.
James harklar sig.
- Jag har redan gjort mitt jobb som pojkvän ikväll men jag kan dra ut på det ett par minuter, säger han och håller ut armarna.
Jag tittar lite skeptiskt på hans gest.
- Vore det inte lite konstigt? undrar jag.
- Äsch, se det som teater. Dessutom så delar jag samma DNA som Albus, så rent praktiskt så är jag nästan din pojkvän, säger James.
Jag skrattar åt hans dumma teori men jag kryper ihop och lägger mig mot hans bröst. James lägger sina armar runt mig. Vi säger ingenting mer. Jag känner hur hans bröstkorg lyfts med jämna mellanrum och jag kan höra hur hans hjärta slår. James stryker mig över ryggen och min arm. Jag känner hur hela jag ryser. Jag lyfter min blick och tittar på honom. James tittar in i elden. Jag granskar hans ansikte. Hans ansiktsdrag är mer tydliga än Albus. Hårda men ändå stiliga. Ögonen är bruna och ser ut att brinna när elden speglas i dem. James tittar ner på mig. Vi får ögonkontakt och jag känner hur hans hjärta börjar slå fortare. Våra ansikten är bara centimeter ifrån varandra. Jag känner hur min hand åker upp och lägger sig på hans kind. Jag lyfter mig lite, så att vi kommer ännu närmare varandra. James lägger sin hand på min och tar bort den.
- Jag tycker att vi borde gå och lägga oss. Vad tycker du? frågar han.
Jag nickar och kommer tillbaka till verkligheten.
- Jag håller med, säger jag.
Sida vid sida går vi upp för trappan till sovsalarna. Med ett tyst hej då skiljs vi åt och går in i respektive sovsal. Jag lägger mig ner på sängen och inser vad som precis hände. Jag ville kyssa James.

WHAT SARAH?! KYSSA JAMES?!


DUMMA DUMMA DUMMA ALBUS!!!!!!!!


SUPERDUPERBRA KAPITEL btw!

OMG LOVELOVELOVE! 8DDDDDD

Sames Sames Sames. ♥♥♥

Gillade det lilla att James visste vad som höll på att hända & att han förhindrade det, samtidigt gillar jag det inte alls. Kapitlet var überbra & jag gillade Roses del. Hur hon tryckte porträttet mot sig & grät. Det var riktigt vackert. ♥