Robin Hood och hans glada gäng

"Ja det förstår jag, men det är så det brukar vara, man förstår inte alla ord som man skriver från början" sa Nicci leende "skriv vad du vill det var bara så du hade något att skriva" sa Nicci och lutade sig mot ett träd och Robin gav henne en kopp te och hon tog tacksamt emot den och lutade sig försiktigt mot honom. Robin log lite men gjorde inget

- Vill inte slösa på papper, det är dyrt, sa Adina och skrev lite för sig själv.
Hon försökte skriva alla sina bröders namn, sin fars och sin döda mors.
Närman väl förstod hur alla bokstäver lät, var det inte så svårt, även om det inte alltid blev rättstavat då.

Nicci skrattade "Tror du jag bryr mig om deT?" flinade hon roat och såg på dem allihop, de verkade verkligen anstränga sig. hon slöt ögonen och lyssnade på ljuden i skogen könde sig riktigt trött och somnade snart

- Nej inte vet jag, det är bara sånnt jag fått lära mig.
Sen lär inte du få tag i papper så lätt längre, sa Adina lätt till Nicci och fortsatte att skriva.
Hennes bokstäver var iaf bättre än de andras, kunde bero på att hon hade övat, tänkte hon stolt och log.

"Nej men det går säkert att lösa" mumlade Nicci och hörde hur någon var på väg mot dem
"Shhy, hon sover" viskade Robin och Nicci kände hur nån la en arm runt henne och hon hoppades det var Robin men hon ville inte öppna ögonen och ta reda på om de var nån annan, hon ville bara vara trygg

Adina himlade med ögonen men sa inget, om Nicci bara visste hur svår grejer var att få tag på eller hur dyra de var.
Hon la ifrån sig pinnen och la huvet på marken, det var jobbigt att hålla uppdet och hon började få ont i nacken.
Det var verkligen irreterande att bara få ligga, även om det gjorde ont att göra något annat.

Nicci kände hur nån kramade henens hand och hon vaknade med ett ryck
"Förlåt, men du rörde på dig" sa Robin och hon nickade lite skamset "det gör inget, ta det lugnt" sa han och hon log och såg på dem andra
"Okej, får jag se vad ni skrivit nu?" frågade hon vänligt

Adina visade Nicci vad hon skrivit.
- Det här är mina bröder, min far och min döda moder, sa hon leende.

Nicci log
"se det var ju inte så svårt du är jätte duktig" sa Nicci och såg på de andras papper och log
"övar ni på handstilen blir det jätte bra, försök läsa varandras nu" sa hon uppmuntrande

De tog varandras papper och läste varandras.
Vissa ord var väldigt otydliga och andra bra, men de klarade det någorlunda i alla fall.
Ochde var ju deras första gång, mna kan inte förvänta sig så mycket.
Ingen av dem visste ju hur man skulle stava egentligen.