När kommer mitt brev?

Aaaaaaah jag döör vad himla sjuuuuukt braaaaaa!!!!!!!!!
Åååååååå jag kommer aldrig sluta läsa den här!!!!!!!!

Jag kanske hinner säätta ut mera imorgon!!!

Yeah

Jaaaa jag är så uttråkad. vi har inte haft ett enda prov på hela vårterminen och du din lyckost har åtta prov på sex veckor! verkligen avis!!

AVIS???????

Man har inget att plugga

Jag hatar att plugga!!! Men jag får sommarlov om 10 dagar ♥

Vaaaaa????? Fuskigt vi får om 21 dagar!

Jag får sommarlov 12 juni men tre dagar går åt till utflykter.

Kapitel 32
Harry
Jag sa bara ”Rosie Hugo, om 10 minuter åker vi.” innan jag gick upp för trapporna för att dra på mig något annat än pyamas byxor och T-shirt. I köket örde jag Charlie skrika och Al gnälla över någonting. Jag gick ner i köket och Ginny hade gjort 3 plast lådor i ordning och satt fram tre flaskor brevid ”Jag antar att ni ska och hälsa på?” sa hon och räkte över Charlie som skrek ilsket. ”Ja, hon har lägre chans att bli smittad av någonting nu. Ron sa att de hade måstat tvätta händerna hela tiden och ha speciella kläder ända tills igår.” sa jag och vaggade Charlie lite. Rose och Hugo kom ner fullt på klädda och klara att åka ”Då åker vi!” sa jag och gav Ginny en kram och räkte över Charlie ”Hejdå Charlie!” sa jag till honom. Vi bestämmde att vi skulle ta bilen och köpa en liten present åt Emily. I bilen sa ingen särskillt mycket. Rose satt i framsätet med mig och Hugo satt där bak. Jag köpte ett mjukis djur som föreställde en kanin som Hugo och Rose kunde ge åt henne och en uggla från oss. Hon i kassan slog in våra presenter. Vi åt smörgåsarna Ginny gjort åt oss innan vi åkte vidare mot London. Vid 10 tiden kom vi fram.
”Ronald och Hermione Weasley, här med en några dagar gammal flicka med namn Emily Angelina Weasley säger du.” sa damen ”Hmmm, här har vi dem! De är på 6e våningen” fortsatte hon ”Men den finns ju inte!” sa Hugo och kollade förbryllat på skylten. ”Min lille vän, här finns många flera våningar än 5. Gå bara upp i kafeterian och säg åt någon bakom disken att ni ska och hälsa på Weasley som finns där.” sa hon avfärdande ”Nästa!” sa hon när ingen hade nogot mera att invända. ”Jaa, vi testar väl” sa Rosie och vi åkte upp i hissen till 5e våningen. I kafeterian satt ett fåtal häxor och trollkarlar och diskuterade i ett hörn. ”Harry! Hugo! Rosie!” ropade en välbekant röst. Ron kom med snabba steg emot oss Rose kramade honom hårt och han kramde henne tillbaka. ”Jag skulle hämta frukost åt oss!” sa hon och höll upp en plast kasse. Han släppte Rose och kramade om Hugo. Jag klappade honom på ryggen ”Det var ett tag sedan!” sa han med ett leende. ”Verkligen!” sa jag. ”Kom med!” sa han och visade oss vägen till en trappa som jag inte märkt förrut. På 6e våningen verkade det bara finnas barn under 5 år. Några barn satt med sina föräldrar i sofforna som fanns på flera ställen än på de andra våningarna och andra barn spelade spel med sina föräldrar. ”Vi är här!” sa Ron och pekade längst bort i korridoren. ”Jag väntar på er här” sa jag och satte mig i en soffa utanför ”Vad säger du?” frågade Ron ”Det är klart att du ska komma med in!” fortsatte han och sa sedan tyst till mig ”Du är vår bästa kompis och Hermione är ibehov av en vän att luta sig mot!”. När vi kom in så kom en botare fram till oss och bad oss tvätta händerna. Medan de andra tvättade kollade jag mig omkrig. Dethär rummet var som en hall och sedan fanns det 3 dörrar till, botaren gick in igen genom dörren längst till vänster. Det fanns också bord och stolar och en soffa i hallen. Ron tvättade händerna först och gick utan att vänta in i rummet som botaren gått in i. Hermione kom ut, hon såg trött och förstörd ut. Hon föll i armarna på mig och sa svagt ”Rosie, Higo gå in till pappa och stäng dörren så det inte bir för mycket ljud för henne” sedan brast hon i gråt. Jag greps av panik och visste inte vad jag skulle göra. Jag klappade henne på ryggen ”Vill du berätta?” frågade jag. Hon svara inte med en gång utan kramade bara om mig och grät. Till slut kollade hon upp på mig och nickade. Allting ran ur henne, precis som tårarna.
När hon berättat allt som tyngde henne så reste hon sig upp och gick fram till hand fatet. Hon tog vatten i händerna och tvättade sitt ansikte länge. Till slut drog hon ett djupt andetag och torkade av sitt ansikte. ”Ska vi gå in” frågade hon. ”Och ehhm.. Förlåt för detdär!” tillade hon och pekade på min tröja. Jag kollade ner på den och log litr, den var fylld med spår efter tårar ”Det är lungt” sa jag. Och till min förvåning log hon svagt. Hon gick in i rummet där resten av hennes familj var. Det första hon gjorde var att krama och kyssa Hugo och Rose. Jag såg henne ligga där i någon slags glas grej. Hennes ansikts form var exakt som Hermiones, fast mera baby formad. Jag gav Rose påsen med deras present och jag gav själv presenten jag köpt som skulle vara från hela familjen till Ron och sa ”Det är fr¨n hela familjen Potter” och dunkade honom i ryggen. Han viskade ”Min baby Hermione blir nog glad. Hon är så lik henne att jag brukar kalla henne det i smyg!” jag log. ”Ron!” sa Hermione klagande som om hon skulle ha hört oss.
Lily
Jag packade upp bröden ja tagit med och James sökte febrilt i sin väska efter saftflaskorna han satt med till oss.”Lil du är förvånansvärt bra på qudditch!” sa James pötsligt ”Öh tack?” sa jag. ”Ja förlåt Lil! Vi har inte låtit dig spela. Men nu inser jag hur mycket du kan lära oss!” sa Al och satte armen om mig. ”Exakt!” instämde James. Han hade hittat flaskorna och kastat varsin till mig och Al. Al tog fram ett kex paket och öppnade det och noppade fort åt sig 3 kex. Vi satte oss i gräset där solen gassade som mest, mitt på planen. När vi ätit upp så fortsatte vi spela