Att tvingas välja (1:a generationen)

Gosh ♥ Jättebra! Du skriver som en yrkesförfattare och det känns som man nästan är karaktärerna. Man blir arg på Clair men besviken på James och bara gaaash TuT

Gaahh. Feeels. Är helt mållös, kan inte beskriva det.
Du är definitivt en av mugglis bästa författare, im serious.
Gaah det måste lösa sig :E

Jag älskar verkligen Avery och Claire, men åh James dumma dig du behöver inte hata honom för att han är ur ett annat elevhem, men jag förstår dig ändå han var en idiot och resten av slytherinarna också, men du borde vara supportiv i Claires val..

Jag måste bara börja med att säga förlåt Johanna! ♥ Jag går in på mugglis varje dag för att se efter om det finns ett nytt kapitel ute av dig men hehe, icke sa nicke... Men det är mycket i gymnasiet för dig nu förstår jag nog och jag är ledsen att jag inte kommenterat har haft fullt upp med nationella och en hel del annat! Förlåtförlåtförlåt. ♥ Nu är det dock påsklov så woho! Uppdatera förfan...!

Alltså Avery vad håller han på med? Han är sådär freaking superunderbar, han borde stå där och hålla om henne när hon skriker på honom och trösta henne och säga att trots att vatten och eld inte passar ihop så ska han göra allt för att det ska fungera, för att han älskar inte bara de dem har utan det dem är tillsammans, han älskar henne. Just omg. -.- Clavery. ♥

Känner att denna kommentaren blev extremt flummig men klockan är fyra på morgonen och jag är känslosam som Athena...

Love /Trezzan ♥

Kapitel 28
Jag sitter med Lily och tjejerna på tåget. Deras miner när de fick se mig stå där på tröskeln till kupén är någonting som jag aldrig kommer att glömma. Men de frågade inte. Jag antar att de inte har glömt bort bråket jag och James hade senast vi var här på tåget. Och de kommer nog aldrig heller få veta vad det är som har hänt mellan mig och James under lovet. I alla fall inte ifrån mig. Däremot kan man aldrig riktigt veta med James.
- En termin kvar, säger Kirsten.
- Sorgligt nog kommer det kännas som att terminen är slut redan imorgon, påpekar Joan.
- När vi kom till Hogwarts i höstas sa James motsatsen till vad du sa precis. Han lät glad över att få komma härifrån, säger jag och vänder blad i min tidning.
Tjejerna tittar på mig. Jag suckar.
- Bara för att vi bråkar innebär det inte att jag inte kan nämna hans namn, säger jag.
- Självklart inte, säger Lily. Men ni verkar inte komma särskilt bra överens just nu.
Det är en underdrift. James undviker mig. Jag vill inte ens veta hur det kommer bli när vi stöter på varandra i sällskapsrummet eller på en lektion. Ingenting kommer vara som vanligt. Och allting beror på att jag gjorde ett misstag. Ett misstag som har kostat mig min bästa vän. Men förhoppningsvis så kommer vi att lösa det här. Jag ska få honom att prata med mig. Men definitivt inte idag. Och absolut inte imorgon. Kanske i övermorgon. Det knackar på dörren. Alla fyra lyfter vi på blicken och får syn på Remus. Han lyfter ena handen och vinkar. Allie sträcker sig framåt och öppnar dörren.
- Där är du ju Claire, säger Remus.
Det låter nästan som om han har letat efter mig.
- Hej Remus.
Han stoppar händerna i fickorna.
- Det är lite tomt i kupén. Bara jag och Peter. Vart är James och Sirius?
- De åkte med flampulver. Enligt mrs Potter så skulle James ha något möte på skolan, svarar jag.
Remus tittar på mig en stund.
- Möte. Ja, juste. Han skulle ha ett möte, säger han efter en stund.
Jag nickar sakta. Remus vet inte att det han precis sa, det var exat samma ord och lögn som jag berättade för mrs Potter förut.
- Ville du något särskilt Remus? frågar Lily och fäster en hårslinga bakom örat.
Remus blick lämnar mig sakta och han blinkar ett par gånger, nästan som om han försöker komma på varför han kom hit från första början.
- Jag tänkte att vi skulle gå runt lite. Det är väl lika bra att passa på eftersom det är sista gången som vi åker tåget som prefekter, säger han med ett avslutande skrock.
- Vad sorgligt det låter, skrattar Lily.
Hon ställer sig upp. Remus vänder sig mot mig igen.
- Vi får hitta på någonting, säger han.
Jag blinkar.
- Okej, visst, säger jag.
Remus ler och lämnar sedan kupén tillsammans med Lily. Allie stänger dörren och vänder sig sen mot mig. Kirsten och Joan flyttar sig närmare mig. Alla har de varsitt brett leende på läpparna.
- Där ser man, säger Kirsten.
- Eller hur, fnissar Joan.
Jag lyfter frågande på ett ögonbryn. De fnissar i kör.
- Vad pratar ni om? frågar jag och börjar läsa i min tidning igen. Allie tar tidningen ifrån mig. Hon kastar den över sin axel.
- Vi pratar om det faktum att Remus flirtade med dig! säger hon.
Jag tittar på mina tre vänninor. Och sen börjar jag skratta.
- Flirta? Remus? Har ni alla tre blivit helt knäppa? frågar jag.
- Kom igen Claire. Det var så uppenbart att han flirtade med dig, säger Kirsten.
- Han sa bara att vi får hitta på någonting någon gång. Det var väl inget särskilt med det. Vi har hittat på saker förut, säger jag och rycker på axlarna.
Joan suckar.
- Men den här gången tror jag inte att Remus menade att ni skulle göra någonting tillsammans med oss eller med killarna. Han menade bara du och han. Som en dejt, säger hon.
- Claire, Remus är kär i dig! säger Allie.
Jag börjar skratta igen. Remus är inte kär i mig. Han och jag har ju varit kompisar i flera år. Det vore konstigt om han var kär i mig. När jag ser hur allvarliga mina vänner är så slutar jag att skratta.
- Ni är seriösa, konstaterar jag.
- Såklart vi är seriösa. Vore det inte roligt att ha en pojkvän Claire? Någon som ger dig smycken och någon att kyssa? undrar Joan.
Hennes ord får mig genast att tänka på Avery. Vi brukade kyssa varandra. Åh gud vad jag gillade de där kyssarna. Bara genom att tänka på dem nu så känner jag hur jag blir varm i hela kroppen. Och han gav mig ett smycke. Diamantarmbandet ligger fortfarande i en av lådorna där hemma. Så kan man säga att Avery var min pojkvän?
- Just nu vill jag fokusera på skolan, säger jag.
- Man kan faktiskt fokusera på skolan och ha pojkvän samtidigt, påpekar Kirsten.
- Såklart man kan! Men jag säger att jag inte vill ha någon pojkvän just nu. Jag har fullt upp som det är just nu. Ni har väl inte glömt bort att vi har F.U.T.T. den här terminen?
- Glömt bort? Snarare förträngt, säger Joan.
Hon och Kirsten börjar diskutera någonting som har med proven att göra och Allie börjar läsa min tidning som hon slängde bort. Jag sitter bara där och tittar ut genom fönstret. Lättad över att mitt kärleksliv inte längre är samtalsämnet.

Det finns ingen mat som är så god som den som är på Hogwarts. Jag kommer verkligen sakna den här maten när jag har tagit examen. Vi sitter i mitten av bordet. Killarna sitter nog längre ner men från vår plats så kan vi inte se dem.
- Det är skönt att se dig äta igen, säger Lily och armbågar mig mjukt i sidan.
- Jag har väl alltid ätit, säger jag och stoppar en bit äppelpaj i munnen.
- Ett tag förra terminen åt du knappt någonting, påpekar hon.
Jag tittar på henne. De gröna ögonen ser ut att vara oroliga för min skull.
- Jag hade det väldigt stressigt den perioden. Jag vet inte riktigt vad som hände. Men jag mår bättre nu, säger jag.
Lily ger ifrån sig ett lättad suck.
- Säkert? frågar hon.
Jag nickar.
- Säkert. Det är över, säger jag.
En hög harkling fyller rummet och vi tittar alla bort mot lärarbordet. Professor Dumbledore har ställt sig bakom sitt podium. Ikväll är han klädd i en skogsgrön klädnad med matchande hat.
- Välkomna elever. Gamla som nya. Äldre som yngre. Ikväll är det en speciell kväll. Ikväll är det många som går mot slutet på en början och många som närmar sig målet på flera års vandring. För vissa har vandringen varit lätt och smidig. Medan andra har fått kämpa lite hårdare. Men alla har de haft samma mål. Och till er som känner att målet är nära, håll ut och glöm inte att ni först måste ta er igenom F.U.T.T. Om jag nu ska tala till er som närmar er slutet på början, så vill jag bara säga att var glada över att ni inte har varken G.E.T eller F.U.T.T. framför er. God natt, säger Dumbledore.
Alla elever i salen ställer sig upp och börjar applådera. Dumbledores tal är alltid lika underhållande. En bättre rektor får man leta efter. Vi vänder på oss och precis som alla andra vill vi upp till vårt sällskapsrum.
- Claire! hör jag hur någon ropar i trängseln.
Jag tittar mig omkring. En bit bort får jag syn på Sirius. Det är en tjock grupp med elever mellan oss. Han vinkar glatt. Det är ett gott tecken. Det betyder att James inte har berättat. Jag tar ett steg framåt för att gå fram till honom men något eller någon drar iväg honom. Jag röstar för någon. Det såg ut som att det var en person med väldigt spretigt och mörkt hår intill honom. Efter en stund kommer vi ut ur matsalen. Mätta och belåtna. Men jag hinner ta ett par steg innan jag känner hur jag är iakttagen. Jag vrider på huvudet. Där står han. Elever går framför Avery men han är lång, så han sticker ut ifrån mängden. Jag sänker min blick och tittar sen framåt igen. Det var länge sedan vi skildes ås men jag hade aldrig trott att det skulle göra så här ont att se honom igen.
_______________________________________
Ni får ursäkta min försening. Men som vanligt har jag det väldigt stressigt skolan men nu har jag påsklov så ska försöka skriva lite mer om jag kan. Dessutom så hade jag råkat klicka i "obevaka"på den här ff:n, fick panik när jag insåg detta, så kunde inte era senaste underbara kommentarer förrän förut.
ni är bäst! ♥

Åh, det var underbart! ♥

Du är så himla bäst på att skriva!!

AAAAAAAHHH!!!! HAN BJÖD UT HENNE!!!
OMR!!!!!

Du skriver så sjukt bra!
Och nu är det ju påsklov, så du kan skriva en massa till va?

Naww skulle kunna tänka mig Clemus/Claimus ♥
Du skriver bäst, längtar efter mer 83

Kapitel 29
Man kommer tillbaka i rutinerna väldigt snabbt. Jag älskar att hela dagen är schemalagd. Schemat bestämmer när jag ska gå upp, när jag ska äta och vilka lektioner jag ska ha. Schemat bestämmer även när jag ska plugga. För utan det här schemat, då skulle jag ha tid att plugga. Och om nu tankarna smyger sig på mig när jag sitter och pluggar, då byter jag helt enkelt bara uppgift. Lättare sätt att undvika att tänka på det som har hänt får man leta efter. Jag sträcker på mig. Ryggen ömmar lite efter att jag har suttit framåt böjd över bordet en lång stund. Det är sent och vi sitter i biblioteket och pluggar i ljuset från de tända stearinljuset som står mitt på bordet. Alla har vi satt upp vårt hår i en rufsig hästsvans eller en trasslig knut i nacken. Och alla har vi samma koncentrerade min. Vi har bara varit tillbaka på Hogwarts i tre dagar men vi har genast kastat oss ner i alla skolböcker vi har. Vilket jag som sagt inte har någonting emot. Allt för att slippa ta i tu med mina problem.
- Nej men ser man på. Vilka har vi här, säger Sirius som dyker upp ur ingenting.
Bakom honom står Remus och Peter och bakom dem står James. Han står med armarna i kors. Tittar på allt annat än mig.
- Vad gör ni här? undrar Lily.
- Letar efter er förstås, säger Sirius och gränslar en stol.
Han lutar sig fram mot ryggstödet och ler ett brett leende.
- Borde inte ni plugga? frågar Allie.
- Såklart vi borde. Men vi är inte riktigt lika…intensiva som ni är, förklarar Sirius.
Peter och Remus sätter sig också ner på en stol. Det är bara James som förblir stående. Jag tittar på honom. Han vrider på huvudet och tittar bort. Jag suckar. Remus märker min suck och tittar på mig för en stund innan han tittar bort mot James.
- Stå inte där och mögla James. Kom och sätt dig, säger han.
- Nej tack. Jag står bra här, säger James.
Hans ton är torr och sträv. Jag vänder min blick mot de andra.
- Så ni tänker alltså inte plugga överhuvudtaget, säger Kirsten.
- Vi tänker njuta av att få allting serverat. Det vi får här, gratis mat och tak över huvudet, är inte någonting som vi kommer kunna ta för givet när vi måste lämna skolan. Nej, vi vill se till så att vi njuter av varenda ögonblick, säger Sirius.
- Att njuta är väl någonting som du känner till väldigt väl Claire, säger James med samma sträva ton.
Jag tittar på honom. Känner hur mitt hjärta slår. Allas blickar flackar mellan honom och mig.
- Vad pratar du om James? frågar Lily.
Jag sväljer. Det är nu allting kommer fram. Det är nu allting förstörs.
- Inget speciellt, svarar han. Jag tror att jag går upp till sovsalen.
Sirius ställer sig upp.
- Du stannar där du är. Jag tror jag pratar för alla när jag säger att jag är trött på det här bråket ni håller på med. Kan ni snälla berätta vad det är ni bråkar om så att vi kan avsluta det här och gå tillbaka till det som var? frågar han.
Jag tittar på James. Känner hur mitt hjärta slår hårdare. Hans bruna ögon är så mörka. Mörka och kalla. Det finns inget inuti mig som tror att han inte kommer berätta vad han har fått veta om mig. Vilken hemlighet jag bär på.
- God natt, säger James och går iväg.
Hans steg ekar i det tysta biblioteket. Alla kollar på mig. Jag plockar ihop mina saker och ställer mig upp.
- Nej Claire, gå inte, suckar Lily.
Jag skakar på huvudet.
- Vi ses sen, säger jag och börjar gå därifrån.
De tittar efter mig. Jag känner deras blickar mot min rygg. Men det är inte förrän jag har kommit långt bort ifrån biblioteket som jag känner att jag gråter. Hur blev det så här? Hur kunde jag förstöra allting? Jag är helt ensam i korridoren. Utanför fönstren är det mörkt men facklornas eld sprider ljus där jag går fram. Plötsligt ser jag hur det kommer någon och går ifrån andra sidan av korridoren. Jag stannar till. Han stannar. Vad gör vi? Helt ensamma i en korridor. Han kan se att jag gråter. Avery tar ett steg fram med en utsträckt hand. Men jag skakar på huvudet och backar. Jag vänder mig om och går därifrån.

Finns det överhuvudtaget något vettigt man kan skriva om det här kapitlet? Fantastiskt var det, samtidigt som mitt hjärta nästan gråter för att allt är förstört ;c
Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att allt löser sig snart! Tänk att få se in i din hjärna just nu, johhana? x) Kanske man skulle kunna lugna ner sig och inte bli så frustrerad över hela situationen? Eller kanske så blir man bara mer spänd inför nästa kapitel? Nej, vem vet vad som går runt i en författares hjärna x)
Du borde verkligen satsa på att skriva en "vanlig"/icke-ff berättelse och sedan skicka in till ett förlag! ♥ Jag hoppas verkligen på att jag en dag i framtiden kan få läsa en av dina böcker ^^