En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Jag shippar verkligen Sames. Dom är så fina tillsammans. :''D ♥
Jag gillade det där med att James fått slut på romantiska idéer efter picknicken. Det verkar matcha hans karaktär. ^^
Den tjocka damen och hennes sura ögonkast. Muy bien. Hon gillar ju inte elever som kommer vid olämpliga tider.

Jag älskade Sarahs del och det syns tydligt att du lagt ut energi på kapitlet. Jag älskade beskrivningarna av alla hjärtans dag i Frankrike och jag kan verkligen se framför mig hur det ser ut i korridorerna.
Men Frankrike är väl kärlekens land, och Paris kärlekens stad? ♥

Ingen is finns kvar och på vattnet syns det små, lätta vågor ifrån morgonbrisen som glider fram. Solen har stigit ännu mer och färgar nu himlen rosa.

Jag gillade de här meningarna, ser verkligen framför mig hur de små vågorna speglar himlen.
Detta kapitlet var sagolikt och jag gillade värmen i slutet. ♥

Muy bien old friend! ♥

Alltså:

Jag älskar denna fanfiction :O

Jag älskar ditt sätt att skriva:O

Jag älskar dig :O

Alla över mig har tagit mina ord

Jättebraaaow! Har en känsla av att Albus tycker att alla hjärtans dag är onödigt.. Men aja. Så fint kapitel med Sarah och hennes mamma och så ❤

Kapitel 37
Scorpius
Alla hjärtans dag. Usch. Förra året var det min favoritdag, efter min födelsedag. Men i år. Usch. Jag gömmer mig i den mörkaste hörnet av sällskapsrummet. Har inte ögonkontakt med någon utan tittar bara ner i min bok. Kommer någon närmare än 1 meter är det möjligt att jag börjar morra som en vakthund. Idag är min sfär privatområde. Bara jag och ingen annan. Det är allt jag begär just nu. Men Ivan och de andra verkar inte förstå det.
- Kom igen Scorp! Var lite social! ropar Lucas.
- Ja, vi har tråkigt. Kom och umgås med oss, säger Jasper.
Jag väntar på att Ivan också ska säga någonting. Men efter Jasper är det tyst. Plötsligt ser jag en skugga på bokens tunna papper och kort efter känner jag Ivans andetag intill mitt högra öra.
- Hur kan det vara roligt att sitta och läsa med en vägg framför sig? undrar han.
Jag ignorerar honom och fortsätter att läsa. Ivan suckar och lägger sina händer på fåtöljens ryggstöd. Med ett par drag har han dragit bort mig från väggen och sedan vänt mig så att istället för det mörka hörnet tittar ut över sällskapsrummet. Ljuset som kommer in genom fönstret får mig att kisa. Det var inte det här jag ville.
- Titta, mycket trevligare, säger Ivan och låter stolt över sin prestation.
Jag grymtar surt. Mitt grymtande ger mina vänner en rynka precis mellan ögon.
- Vad är felet Scorpius? Du mådde ju perfekt igår. Jag trodde att du var över hela den här grejen med Rose, säger Jasper och sätter sig på en stol framför mig.
Jag suckar. Det var inte det här jag planerade.
- Om ni ursäktar mig, ni inkräktar i min privata sfär, säger jag och ställer mig upp för att gå därifrån.
Men mina vänner tänker inte låta det ske.
- Åh nej. Tro inte att du kan använda fina ord och sedan gå din väg. Vi är inte klara med dig än, säger Ivan och drar ner mig i fåtöljen igen.
Du får inte gå härifrån förrän vi har rett ut varför du är på så dåligt humör, säger Lucas och tar ifrån mig boken.
Jag ger honom mitt suraste ögonkast med det verkar inte skrämma honom.
- Vad vill ni att jag ska säga? frågar jag.
De tittar på mig med den där blicken som säger ”Vad fan tror du?”. Jag himlar med ögonen.
- Jag känner bara att det inte är någon bra dag helt enkelt. Det är det här med Alla hjärtans dag. Inget som känns särskilt aktuellt, muttrar jag.
- Men kom igen, det har gått ett par månader nu! Hon har gått vidare. Du måste gå vidare! säger Jasper.
- Jag har gått vidare, säger jag trotsigt.
Mina vänner tittar på varandra. Ser ut som om de pratar med varandra via tankar.
- Bevisa det, säger Ivan. Bevisa att du har gått vidare.
- Hur då? undrar jag och suckar.
- Ragga upp en tjej. Hela slottet är fullt av tjejer som skulle ge sin högra hand för att ha någon kille att umgås med på Alla hjärtans dag, säger Lucas.
Jag suckar. Mina vänner kommer inte ge sig. De spelar ingen roll om jag börjar ignorera dem igen. De kommer fortsätta i all evighet. Och om jag inte gör det här så bevisar det bara att jag inte har gått vidare, vilket jag har gjort.
- Okej, säger jag och ställer mig upp. Okej, jag går med på det.
De ler brett och pekar mot dörren. Jag nickar och går ut ur sällskapsrummet. I ögonvrån ser jag hur de följer efter mig. Vi lämnar fängelsehålorna och går upp till alla andra som hänger i korridorerna. Det är fullt överalt. Folk som sitter och kramas. Pussas. Eller bråkar över vem som tittade vart och på vem. Men jag ser ingen som jag tycker ser särskilt bra ut.
- Det finns ju ingen, säger jag.
- Skojar du? Det är ju fullt med tjejer här, säger Jasper.
Jag suckar och låter blicken svepa runt i korridorerna. Där. Längst bort. En tjej med vågigt, rött hår. Jag kan inte se hennes ansikte men jag vet. Hon är det. Precis när jag ska peka ut henne till killarna, vänder hon sig om. Mina gråa ögon får ögonkontakt med hennes blåa. Fan. Så snabbt jag kan tittar jag mig omkring. Till höger om mig står det en kort tjej med mörkt, kort hår. Jag tar tag i hennes hand, drar henne till mig och ger henne en kyss. Allt framför ögonen på Rose.

Albus
Man kan tro att det är vår. Solen skiner, himlen är molnfri och alla är så vänliga. Folk kramar varandra. Ger varandra blommor och choklad. Det är vår i luften helt enkelt. Och den luften är riktigt härlig. Speciellt om man njuter av den på en kvast. Jag är precis på väg ut när James dyker upp i hålorna.
- Hej, vad gör du här? undrar jag.
- Jag behöver lite råd. Vad har du planerat inför kvällen? undrar han.
Jag rynkar pannan. Varför behöver han råd för det?
- Jag vet inte... Tar det väl som det kommer antar jag. Hurså? undrar jag.
- Jag ska träffa Millie ikväll du vet och jag har verkligen inte någon idé. Hon hade en idé men jag tyckte inte om den så jag sa att jag hade planerat något riktigt stort, svamlar han.
Jag nickar och känner mig lite förvirrad.
- Jag pratade med Keith nyss och han hade någon idé om att vi kunde umgås med honom och hans ”flickvän” men jag känner att det nog är bäst att Millie och jag umgås på tu man hand. I alla fall ikväll. Eller vad tycker du? fortsätter James svamlande.
Jag hänger inte med någonting i vad han pratar om så jag nickar bara instämmande.
- Gör som du vill. Lyssna på ditt hjärta. Följ din magkänsla. Allt det där. Men jag måste gå. Jag ska möta Peggy på planen, säger jag och skyndar iväg och lämnar en ganska stum brorsa efter mig.
Peggy är redan ute på planen.
- Vilken tid det tog, säger hon.
- James kom och ville prata, säger jag. Men nu är jag här.
Vi passar klonken mellan oss. Turas om att vara vaktare. Vi jagar även varandra. Jag vinner eftersom Peggy är mycket mer långsammare än mig.
- Borde du inte gå iväg snart Det börjar bli mörkt, säger Peggy efter ett par timmar av flygning.
- Jag har inget att passa, säger jag och rycker på axlarna.
Peggy rynkar sin panna.
- Ska du inte träffa Sarah ikväll? undrar hon och låter lite eftertänksam.
Jag skakar på huvudet.
- Vi har inget planerat, säger jag.
Det ser ut som om ett ljus har gått upp för henne. Hon gömmer ansiktet i händerna och skakar på huvudet.
- Du har glömt. Jag kan inte fatta att du har glömt bort det, säger Peggy och tittar besviket på mig. Albus, det är alla hjärtans dag idag.
Det känns som om all luft i mig rymmer ut genom öronen. Kramarna. Chokladerna. James planer. Att jag inte förstod det. Hur kunde jag glömma? Jag siktar kvasten mot marken och börjar snabbt springa upp mot slottet igen. Jag hoppas att Sarah också har glömt bort det, för annars är jag körd. Jag förstår inte hur jag kunde glömma bort en av de viktigaste dagarna för ett par. Jag antar att quidditchen tar upp större delar av min hjärna. Framme i slottet andas jag som om mina lungor vore två tunna aspblad. Det gör ont i bröstet. Men jag fortsätter att springa. Så här snabbt har jag aldrig sprungit förut. Jag springer genom korridorer av mysande par. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde glömma det här. Framme vid porträttet stöter jag på den tjocka damen.
- Lösenord, ber hon.
- Jag kan inte lösenordet! Men jag måste verkligen få komma in, säger jag och försöker komma ihåg hur man andas.
- Utan lösenord kommer man inte in. Och om jag vore du så skulle jag gå och ta en dusch, du är smutsig, säger hon.
Jävla tavla.
- Sarah! skriker jag.
Den tjocka damen håller för öronen men jag fortsätter skrika hennes namn. Snälla, låt henne höra mig.
- Sarah! skriker jag.
- Du behöver inte skrika, jag är här, hör jag hennes röst säga bakom mig.
Jag snurrar runt. Där står hon med Rose och Lily en bit bakom.
- Hej, jag letade efter dig, säger jag.
Hon nickar.
- Vart har du varit? frågar Sarah och lägger armarna i kors.
Jag är inte dum. Jag vet att hon redan vet vart jag har varit. Dessutom syns det nog på mina kläder.
- Jag har tränat lite quidditch, erkänner jag.
- Lite? Enligt James stack du för tre timmar sedan. Albus, erkänn. Du glömde bort, eller hur? säger hon.
Jag suckar.
- Men jag är här nu. Peggy påminde mig, säger jag.
Det blixtrar till i min flickväns blåa ögon.
- Du menar att du har varit med Peggy? Jag vet inte vad som är värst egentligen. Att du glömde bort alla hjärtans dag, att du satte quidditch framför mig igen eller att du spenderade eftermiddagen med Peggy, säger Sarah.
- Vad pratar du om? Jag har väl aldrig satt quidditch framför dig? säger jag.
Hon suckar.
- Visste du att det var min döda mammas födelsedag igår? frågar Sarah.
Jag skakar på huvudet.
- Om du hade tillbringat hälften så mycket tid med mig som du gör med Peggy på planen, så kanske du hade vetat om det. Jag mådde verkligen dåligt igår och hade behövt min pojkvän. Men just nu undrar jag om jag har någon eller inte, säger hon och går förbi mig.
Hon säger ett lösenord till tjocka damen och porträttet öppnas.
- Så vad är det du säger? Måste jag välja mellan dig och quidditch? frågar jag.
Sarah stannar på tröskeln.
- Jag älskar dig Albus men jag är trött på att alltid komma tvåa efter en sport, säger hon och fortsätter in.
Rose och Lily följer efter henne. De tittar inte på mig. Däremot gör alla tavlorna det. Allas blickar är riktade mot mig. Dumma, idiotiska mig.

Nej, ALBUS! HUR KUNDE DU?!


AWSOME!

O.o
AWESOME!!
Längtar efter fortsättningen! ^^

Jag älskar den ♥♥ "Bevakar"

Hur kan man inte älska och bevaka den? xD ♥

Nooooooooooooooooooo!!!!!!