Next Generation:Tidvändarolycka

Du har en ny läsare, jag älskar denna Ff ❤️

Sträckläste hela bara för du gav mej feeling att läsa fanfictions tillbaka.. Varje fanfiction du skriver e som ba - WOW?

Tillbaka med ett kapitel!
______________________________________________________________
Förra kapitlet:
"Ska vi gå tillbaka till uppehållsrummet?" sa Louis.

"Ja", började Roxanne. "Gryffindors Quidditchträning är snart slut, eller hur?"

George vände sig instinktiv mot ett fönster som om han skulle kunna se Quidditchplanen därifrån. "Ja, okej."

Alla fyra vände sig om och fick syn på någon. Chockad tappade Roxanne sin väska medan Fred och Louis flämtade häpet.

"Teddy?!" utbrast George misstroget.
___________________________________________________________________________

"Teddy?" frågade George igen. Denna gång misstänksamt. Hur kunde Teddy Lupin vara här? Något verkade fel. Hur kunde Teddy ha kommit hit? Och hur visste han var de var?

"Louis!" hördes en hög röst bakom Teddy. Innan någon hann reagera hade en blond kvinna sprungit fram och kramat om Louis. Förbryllat sa han "Victoire?"

Hans syster släppte taget om honom och tittade upp i hans ansikte som om hon aldrig skulle kunna få nog av att se honom. Hennes havsblå ögon gnistrade av glädje och sedan vände hon sig om. De andra blev lika överrumplade när hon kramade de. Mitt i kramandet ändrades hennes ansiktsuttryck och instinktivt tog Louis ett stag bakåt.

"Hur tänkte ni? Vet ni hur oroliga vi har varit?" Hennes vackra drag var nu påfallande likt en vilies och hennes ögon blixtrade. "Ni bara försvann! Spårlöst! Alla fyra!"

"Victoire, vänta lite", sa Teddy med en medlidsam blick mot de andra.

"Tyst Edward Remus Lupin! Avbryt inte mig när jag pratar med min bror och mina kusiner", sa hon hotfullt. Teddy gick fram och lade en arm om henne för att lugna henne. Det verkade få önskad effekt men hon vände sig ändå om och sa kallt "Vet du hur orolig mamma var? Eller pappa?"

George, som trodde att stormen lagt sig, slappnade av och började flina när Victoire fick syn på honom och exploderade igen.

"Och du?! Flinar som ett fån. Faster Ginny var utom sig oro. Jag har aldrig sett henne se så förstörd ut!"

"Sch, Victoire, jag tror att han förstår." Sa Teddy lugnt. Men han vände sig om mot George. "James, varför ser du så belåten ut? Tänk inte bara på dig själv. Tänk på alla omkring dig. Albus, Lily... din pappa! Vet du vad din pappa gjort för att försöka hitta er?"

Flinet dog ut från Georges ansikte. Han hade aldrig tänkt på hur hans pappa skulle reagera. Hans pappa var alltid så lugn, han var tryggheten själv. Tanken på att han skulle vara utom sig och plågas av att hans son försvunnit störde George och gjorde honom skamsen. Han hade hört om vad hans pappa varit med om när han letade efter horrukruxerna för att förgöra Voldemort. Att tänka på att hans pappa nu med ännu mer desperation letade efter dem fyra kusinerna gjorde honom ännu mer ångerfull. Efter en snabb blick på Roxanne förstod han att det inte bara var han som hade reagerat så vid Teddys ord.

Teddy vände sig nu mot Fred och Roxanne. "Och ni är inte mindre skyldiga. Faster Angelina och farbror George... vet ni vad de har gått igenom?"

"Vi förlorade ännu en James och ännu en Fred!" sa Victoire. "Det var vad alla tänkte. Det var vad farmor grät."
Vid hennes ord blev det tyst och alla undvek att se någon i ögonen. En besvärad tystnad spred sig. Flera tysta minuter förflöt innan George yttrade sig.

"Ja, men vi kom inte hit med flit. Det var inte som att vi packade väskorna och kom hit för semester."

"Mm, vi ville verkligen ta oss härifrån. Vi försökte verkligen hitta på ett sätt. Inte ens Dumbledore..." sa Roxanne, men nu blev hon osäker.

"Hur tog ni er hit?" Hennes ord följdes av tystnad. Även Louis följdes av misstankar.

"Ja, och hur visste ni var vi var?"
De fyra kusinerna blev med ens mer misstänksamma och allihop ställde sig upp.

"Vi hittade er med den här." Sa Teddy och höll upp en bit pergament.

"Marodörkartan?" frågade Louis förvånat.

"Ja, vi tog med oss den. För att underlätta sökandet", förklarade Victoire.

"Men hur kom ni hit?" Fred lutade sig mot väggen bakom honom och korsade armarna.

"Det tog ett bra tag att göra det", sa Victoire. "En hel månad."

"En månad?" frågade Roxanne. "Vi har ju varit..."
Teddy gav henne en frågande blick. "Ja?"

"När var det vi kom hit? Mars? I slutet av mars."

"Mars? Har ni gått i skolan i två månader? När ni egentligen ska ha sommarlov?" Teddy såg skräckslagen ut vid blotta tanken.

"Teddy?!" sa Victoire varnande medan de andra smålog.

"Jag menar, hos oss har det gått en månad sen ert försvinnande, men här verkar tiden gå dubbelt så snabbt? Eller hur?"

"Iallafall", började Victoire, "visste ingen i början vart ni var. Vi sökte igenom alla tänkbara platser. Men ni var spårlöst försvunna. Hela ministeriet, eller aurorkontoret iallafall, sattes in för att leta. Hela trollkarlsEngland var insatta. Vissa fruktade att det var en hämndaktion av Dödsätaranhängare som ville ha revenge eller liknande. Till och med mugglarna fick veta att fyra ungdomar försvunnit."

"Men sen, för två veckor sedan", fortsatte Teddy, "när vi var hemma hos farbror Harry började vi bli helt uppgivna. Jag gick upp till övervåningen för att prata med Al när jag fick syn på något blänkande på golvet i vardagsrummet, så jag tog upp den. Det var en trasig tidvändare." Ur fickan drog han fram tidvändaren. De andra flämtade. Det var deras trasiga tidvändare.

"Men hur?" frågade Louis. "Vi har ju tidvändaren."
Teddy utbytte en blick med Victoire.

"Jo men lyssna. Jag blev förvånad över att se den. Hur ofta ser man en trasig tidvändare ligga och skräpa? Så jag gick ner och frågade farbror Harry om den. Han och faster Ginny var lika förvånade. Den enda tidvändaren de visste om låg i arbetsrummet. Men när de gick för att titta, låg tidvändaren inte där." Teddy gav George en menande blick.

"I det lilla tumultet kom faster Ginny plötsligt ihåg att du hade frågat om en tidvändare samma helg som ni försvann."

"Då förstod ni att James hade tagit den?" frågade Roxanne. Teddy nickade.

"Vi misstänkte det. När vi stod och diskuterade om tidvändare och om vår hypotes, kom Lily ner från sitt rum och hörde oss. Farbror Harry frågade henne om vad ni gjort den helgen och hon återgav allt hon kom ihåg och..." Teddy gav en andningspaus och Victoire tog över.

"Hon berättade att hon hört er skämta om att åka bakåt i tiden till Marodörerna och då slog vi ihop ett och ett."

"Men det var ju för två hela veckor sen. Sen då?" George satte sig ner på stengolvet.

"Även om vi visste ganska säkert om vart ni kunde vara, kunde vi inte hämta er. Följande vecka arbetade alla, bokstavligen alla, på ministeriet för att hitta information om tidvändare. Förra veckan hittade någon inne på mysteriedepartementet något, de sa inte vad, på grund av sekretesskäl, men vi fick veta att ni antagligen hade en exakt kopia av tidsvändaren vi hade."

"Ja, vi sa ju det." Avbröt Fred otåligt.

"Ja, och det betydde att det fanns en chans att få er hem igen."

"Enligt mysteriedepartementet kunde vi åka tillbaka till samma stund som er. Men det stämde inte eftersom vi är här två månader senare, men ändå. De sa att när vi förenade de två tidsvändarna skulle vi kunna återvända med er."

"Förena? Men hur då?" frågade Roxanne förbryllat.

"Jag är inte heller helt säker hur. De sa bara att de skulle "passa varandra". Avslutade Teddy.

"Så vart är tidsvändaren", frågade Victoire. Alla vände sig om och tittade på George.

"Den ligger i säkert förvar i sovsalen", sa han.

"Bra då går vi dit", bestämde Victoire och började gå. Alla följde hastigt efter henne. När de närmade sig trappan vände sig Teddy om med uppriktig nyfikenhet och blixtrande ögon.

"Okej", sa han. "Berätta allt! Ni måste ha haft megakul."

"Teddy!" sa Victoire ilsket och slog honom lätt på huvudet.

"Vaddå?" skrattade Teddy.
________________________________________________________________________

Jättebra!!!

Superbra!

korv e bar

Alltsååå ♥_♥

Super bra!!!!!!!!!!!!!!

Har äntligen haft min tenta så är tillbaka med ett nytt kapitel. Tack för all uppmuntran!
_________________________________________________________
Förra kapitlet:

"Så vart är tidsvändaren", frågade Victoire. Alla vände sig om och tittade på George.

"Den ligger i säkert förvar i sovsalen", sa han.

"Bra då går vi dit", bestämde Victoire och började gå. Alla följde hastigt efter henne. När de närmade sig trappan vände sig Teddy om med uppriktig nyfikenhet och blixtrande ögon.

"Okej", sa han. "Berätta allt! Ni måste ha haft megakul."

"Teddy!" sa Victoire ilsket och slog honom lätt på huvudet.

"Vaddå?" skrattade Teddy.
___________________________________________________________________

Quidditchträningen var slut och Gryffindorlaget var på väg upp till uppehållsrummet. Marlene och Sirius pratade med sin kapten om olika taktiker för att kunna höja laget ytterligare. När de kom in genom porträtthålet såg de Peter och Remus vid ett runt bord. Remus var djupt försjunken i en bok och märkte inte deras ankomst förrän han såg James och Sirius luta sig över bordet.

"Klar med Quidditch?" frågade han med blicken fäst på boken.

"Jepp! Underbart Quidditchväder!" sa James. "Vi går och byter om och kommer ner för att plugga sen." Han och Sirius försvann uppför trapporna till sovsalen.

Dörren till uppehållsrummet slogs upp igen och denna gång var det Alice och Lily som kom in.

"Remus!" sa Lily och sken upp. "Har du läst kapitel tio i förvandlingskonstboken?"

"Jag ska precis börja", svarade han. "Var har ni varit?"

"I biblioteket, men vi tröttnade på omgivningen till slut och kom tillbaka hit för att plugga", berättade Alice.

"Har Quidditchen slutat? “frågade Lily.

"Ja, Sirius och James var nyss här", sa Peter. Alice nickade.
"Var är Marlene då?"

"Nån som sa mitt namn?" Marlene hade precis dykt upp. Hon var inte längre klädd i Quidditchuniformen och hade en bunt böcker i armarna.

"Ja, hur var träningen?"

"Det vanliga", Marlene ryckte på axlarna. "Bossiga James, Clown Sirius..."

"Hey, vem kallar du för clown McKinnon?" Sirius slog sig ner bredvid henne. James öppnade munnen för att säga något men Remus hann före.

"Om ni alla vill sitta här får ni vara tysta, så att vi andra kan plugga." Efter en hans ord som möttes av höjda ögonbryn från Sirius, förflöt en lång tystnad med intensivt studerande. Vid tiotiden såg James för första gången upp från sina böcker och tittade sig omkring.

"Var är de andra?" frågade han

"Roxanne och dem?" undrade Alice. James nickade.

"Jag vet inte. Jag har inte sett de sen middagen", sa Remus eftertänksamt.

"Vi såg dem", sa Alice. "I biblioteket, eller hur?"

"Ja, jag tror att det var dem", sa Lily. "Fast de såg ut att springa därifrån långt innan vi gick. Det var för mer än två timmar sen."

"Hm, de kanske är kvar där?" frågade Sirius.

"Nej, biblioteket måste ha stängt vid det här laget. De kanske är på väg tillbaka", sa Lily och vände sig mot porträtthålet som om de skulle komma in där vilken sekund som helst.

"Ja, jag antar det", sa Remus och tittade ner i boken igen. Ännu en stund förflöt innan James åter tittade upp.

"Lily", började han med en allvarlig röst som fick alla att titta upp nyfiket. "Er... alltså...", stammade han. Lily såg på honom nyfiken. Såg James Potter lite generad ut?

"Vill... vill du...", han tog ett djupt andetag.

"Vill du ha hjälp med förvandlingskonsten? För vi vet båda att du skulle behöva hjälp av mig." Avslutade han med ett djävulskt självsäkert leende.

Lilys ögon blixtrade till ursinnigt. Hon tog upp sina böcker och försvann argt in till flickornas sovsal med Alice bakom sig. Marlene ställde sig upp och tittade rasande på James.

"Seriöst Potter?!" utbrast hon och gick även hon upp till sovsalen. Bakom James skrattade Sirius och Peter högt medan Remus försökte hålla neutral min.

"Alltså Tagghorn!" suckade han.

"Ja", sa James lite fåraktigt. Han hade blivit lite skär om kinderna.

"Kompis, om du vill gå ut med henne, så fråga henne bara, sa Sirius sakligt. "Att förödmjuka henne genom att säga att hon är kass på förvandlingskonst..." han frustade av skratt.

"Hon är inte kass! Hon är ju en av de bästa", protesterade James. "Jag bara..."

"Men det var så det lät", sa Remus.

"Taggis, du är skön och så, men när det kommer till Lily är du ett klantarsel!" skrattade Sirius.

Besegrad och förödmjukad sänkte James huvudet. Han hade frågat ut Lily massor av gånger, så varför kunde han inte göra det nu? Varför hade han blivit generad och istället försökt såra henne?

"Ta det lugnt. Det går bra nästa gång", försäkrade Sirius och klappade honom på ryggen. Fast hans tröstande ord tappade sin mening eftersom han såg hemskt skadeglad ut.

"Om det känns bättre så såg Lily ut som om hon verkligen ville veta vad du ville säga. Hon såg lite hoppfull ut, om du förstår vad jag menar", sa Remus och James höjde misstroget huvudet.

"Åh, Måntass! Inte en chans! Som om Lily skulle.." Sirius tystnade vid Remus blick. Peter satt tyst och betraktade scenen som om han inte kunde tro vad han hörde. Remus tittade på klockan och såg ett tillfälle att byta samtalsämne.

"Oj, klockan är snart elva. Var är de andra egentligen?"

"Jag vet inte. Du tror inte att de råkat ut för något?" Sirius hakade med en innerlig oro.

"Råkat ut för något?" sa Peter olycksbebådande. "Som vaddå?"

"Jag vet inte. De... de kanske stött på några Slytherinare?" Sirius såg på de andra. "Man vet inte. Tänk om Slyhterinarna vet om Orden eller nåt och fått i uppdrag av Voldy att utföra en hämndaktion?" Hans ord möttes av spänd tystnad.

"Tror du det?" frågade James och ställde sig upp.

"James, ta det lugnt. Sirius spekulerar bara." Sa Remus. James såg ut att överväga det hela. "Kanske", sa han. "Men det ligger ändå nåt i det Sirius säger. Var är de?"

Han vände sig snabbt och sa "Kom med!"

De gick in i sovsalen och James tog fram Marodörkartan. "Hjälp mig hitta George Harrisson!" sa han till de andra och lade ut kartan på sängen. De andra samlades runt den och började leta.

"Varför ser vi inte nån av dem?" frågade Sirius efter ett tag. "De kan ju inte försvinna ur skolans område, eller?"

Remus ställde sig upp och gick mot dörren. "Det kanske är bäst om vi går ut och letar", sa han. James nickade. "Ja, kanske..." han tystnade och blev likblek i ansiktet. "Kom", viskade han. "Snabbt!"

De andra skyndade snabbt över för att se vad han sett. Alla fyra drog fram sina trollstavar. Sirius och Remus ställde sig på varsin sida om dörren.

Just då öppnades dörren och Remus och Sirius fick de fyra människorna ner på golvet samtidigt som James ställde sig hotande över dem.

"Vilka är ni?" sen föll hans blick på de och han grep kraftigare tag om staven "Vilka är ni egentligen?" sa han och såg ner på George, Fred, Roxanne och Louis.

_______________________________________________________________

Inte säker när nästa del kommer, men tills dess hoppas jag ni har en bra halloween

Desamma med bra Halloween & jag älskar dina famfictions så enekelt är det .