Rollspel med egna karaktärer

"vad lär ni er egentligen där nere i södern på er konstiga ö?" skrattade jag roat och nickade sedan "allt handlar om andningen och att antingen rensa hjärnan från alla tankar eller låta en eller flera tankar uppfylla dem ex om du försöker lösa ett problem. Sen måste du lära dig att utesluta allt runt dig som du inte måste höra på så sätt kommer du höra allt annat tydligare. Men börja med att ta några djupa andetag, korsa benen, sen ha du antingen händerna vilade på knäna eller så sätter du ihop dem som vid ett lucia-tåg och bara koncentrera dig på att andas" sa jag och slöt ögonen och började andas väldigt långsamt

- Vi lär oss mycket men inget sådant där, sa jag roat och nickade en aningen nervöst.
Att lugna ner mig och ta det lugnt var inte min starka sida, jag hade svårt att sitta still och ta det lugnt.
Jag korsade benen och la händerna i knät, slöt ögonen och började andas långsamt.
Det funkade en stund, sen började det pirra i kroppen och jag fick anstränga mig att inte öppna ögonen och röra på mig.
Jag tog åter ett djupt andetag och andades så lugnt jag kunde.

Jag öppnade ögonen och såg på min gäst och jag såg att hon helst ville resa sig upp och springa runt
"vi kan börja med fem minuters pass. Och tänk inte på tiden utan fokusera på något en bil, en uppgift eller något som du gillar eller ställer till med problem som du vill lösa. Ta ett djupt andetag och bara slappna av" sa jag och samlade mina tankar och började fundera på varför Kaname inte skrivit. Jag kanske skulle skriva och fråga honom. Vågade jag det? Jag ville inte ha ett hemskt svar tillbaka. Nj lika bra och skriva och se vad han säger

Jag log och nickade och slöt åter ögonen.
Vad skulle jag tänka på?, vad det var jobbigt att tänka?
Jag skakade på huvudet och konsentrerade mig.
Jag tog ett djupt andetag och andades lugnt.
Undra hur det skulle bli på Hogwarts?
Skulle folk gilla mig?
Vilket elevhem skulle jag hamna i?
Med tanke på mina släktingar så skulle Slytherinare säkert acceptera mig, men vem vet?
Jag andades lungt och kände att detta var otroligt skönt och lugnande, precis vad jag behövde.

Jag avslutade tankarna och tog ett djupt andetag och reste mig
"så nu har de gått tjugo minuter" sa jag roat och väntade på att Roxanne skulle avsluta sitt tänkande "det var väll inte så svårt?" sa jag undrande och gick ner i brygga och sedan upp, ner i split för att sen gå ner i spagat och sen göra en bakåt volt
"det är otroligt vad stel man kan bli om man inte gör det här varje dag" suckade jag

Jag såg förvånat upp på Cara och log.
- Har det gått tjugo minuter? Redan?, sa jag förvånat och gjorde stora ögon.
- Nej, det var faktiskt inte så svårt som jag trodde, det var skönt.
Har aldrig kunnat sitta stilla så länge förr, sa jag leende medans Cara gjorde gymnastiskaövninger.
- Tack, sa jag enkelt och reste mig upp, tog mina dolkar och gömde dem åter.

"ja så länge du inte tänker på tiden så går den fort" sa jag och gjorde några volter framåt och log sedan "ingen orsak, jag delar gärna med mig av det jag kan. Alltid hjälper det någon" sa jag leende och samlade ihop kaststjärnorna och gömde dem i kläderna och rätade sen på mig "vad sägs om middag?"

- Middag låter utmärkt, sa jag leende och log glatt.
Vi gick ur träningsrummet och till köket där alferna var i full gång med maten.

Jag nickade glatt och visade vägen till köket och log mot alferna
"Kimi vad blir det?" frågade jag vänligt
"korokke och kusihage, frun" sa hon och bugade och jag log stort
"det låter underbart, när är det klart?" frågade jag vänligt
"om en kvart frun" svarade Kimi och jag log
"ja vi får väll vänta så länge Roxanne-san. Vi kan gå till salongen och du kan få se fler album om du vill?" frågade jag vänligt

Jag såg på alfen.
- Vad är det?, sa jag förvånat men nickade mot Cara.
- Ja, jag vill gärna se fler foton det är så fint i Japan, sa jag glatt och vi gick till salongen.