PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne. Hon verkade förvirrad. Han följde hennes finger mot fönstret och en stor sten föll ned i hans inre. Helgen hade satt igång för många tankar om det förflutna. Han visste inte alls hur han skulle tackla detta. Han studerade fönstret en stund för att köpa lite tid. Hur kunde de ha missat fönstret? "Halo varför försöker du alltid gräva i gammalt?" Suckade han sorgset.

Hon såg på honom och såg sedan på fönstret.
"Gräver inte. Det ropar efter mig. Vad döljer ni? Ni har inhen rätt att göra om mitt hus utan vad jag säger till."

Dorian suckade tyst och stirrade ned i marken. Detta var allas fel. De skulle inte låtit henne göra denna helg. Han mötte hennes blick. "Halo. Vi är alla väldigt gamla. Vi har alla gjort dåliga saker. Vi är vampyrer. Vi är inte alla som Allie. Blockera bara dom här tankarna. Snälla." Viskade han. "Bli inte sjuk igen." Bad han stilla.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Jag ska inte bli sjuk. Kan nog inte det eftersom jag itne hade min rätta kropp." HHon såg på honom och och pekade på honom.
"Du rör inte det här.."

" Rör vaddå? Dig?" Frågade han förvirrat. Han greppade tag i en sten och kastade in den mot fönstret. Hela rutan sprack. " Så klättra ned. Men jag varnar dig Halo. Det är inget som kommer göra dig glad." Sa han enkelt. Han kände sig så upp i varv. Hela helgen hade varit svår och nu detta?

Armelle drog på sig en morgonrock och hoppade ned från fönstret och landade direkt bredvid Halo. " Halo. Kom in nu. Strunta i honom. Han är bara dryg." Sa hon irriterat mot Dorian. " Vi kan se film?" Sa hon hoppfullt.

"Du förstörde ett fönster?!" Hon såg på honom och kände tårarna bränna och hon vände sig om. Nära på att slå näven i väggen när hon såg Armelle och nickade.
"Okej.."

Dorian blängde argt på henne. Hade god lust att svara något mer. Att säga att han kunde riva hela huset om hon så önskade. Men Armelle såg så besviken ut. Och Halo såg ledsen ut. Så han valde att vara tyst.

Armelle tog varsamt hennes hand och ledde mjukt in henne i huset. " Vill du se på den stora tv?" Undrade hon försiktigt.

"Nej." Hon såg på henne och släppte hennes hand.
"Vad är det ni döljer? Jag vet det men jag skulle hata om ni gör mig illa igen."

Armelle såg på henne och suckade lite. " Gumman. Jag är typ 200 år. Jag kan inte alla Vinthers och Claremos hemligheter. Var mer specifik?" Bad hon varmt.

"Är du bara 200? Trodde du var äldre." Hon pekade mot bokhyllan.
"Det var en korridor där. Jag vet det. Men jag vet inte varför jag vill dit." Sa hon och såg på henne.