Julia, du måste! [SV] [PG]

:c ♥

Hemligheten är något ni aldrig skulle tro det var ;o ♥
Fred! ♥

-------------------------
JGW: Jao är också grymt nyfiken av mig :3! ♥

Men men... hur vet då Marcus om det? :o och.... SKRIV MER SÅ JAG FÅ VETA HUR DET GÅR :o :'( (du skriver skitbra btw )

Det får vi reda på i nästa kapitel
Ska skriva mer ska bara ta något o äta först vaknade nyss :3

Och tack alla så hemskt mycket! ;3 ♥

Ja äta e viktigare! Go for it

*gråt* D:
skriv mer nu !

Här kommer lite mer :3 ♥
Och tack så himla mycket för alla kommentarer! ♥

Kapitel 28 Men då ses vi sen då, Baby?

--------------------

-Men då ses vi sen då, Baby? Marcus hånlog lite åt mig och pussade mig på kinden sen gick han.
-Mmm... Svarade jag och reste mig för att gå mot sällskapsrummet.
Vad skulle jag göra? Fred skulle bli helt förkrossad och hu skulle jag kunna förklarar för honom?
Och hur fick Marcus reda på hemligheten?
Jag gick sakta mot sällskapsrummet och hundra frågor kom upp i mitt huvud.
Men ska jag säga att jag älskar Marcus och inte Fred? Nej, då blir allt bara fel! Vad fan är det är!

När jag väl kom in i sällskapsrummet möttes jag av Fred,George,Ina och Harry som satt med Ron och spelade trollkarls schack.
-Hej, älskling! Fred log mot mig stor och jaf försökte le mot honom men det var svårt.
Han såg på mig att det var något som var fel och han fick fram och gav mig en kram.
-Vad är det gumman? Viskade han i örat när han kramade mig, jag kände hur tårarna tryckte på och jag kramade om honom hårt.
Jag släppte ut alla tårar och jag fick allas blickar på mig som var i sällskapsrummet, jag klarade inte av trycket, jag drog mig ur Fred's kram och sprang upp till min sovsal med ögon fylld av tårar.
Det sista jag hörde innan jag kom upp var Fred som ropade ''Julia!'' sen hörde jag inget mer.
Jag slängde mig på sängen och tryckte ner ansiktet i kudden för att dämpa mina tårar.

FRED:
Jag såg hennes springa iväg, vad hade hänt? Vad hade Marcus gjort med henne?
-Vad hände? Ina tittade oroligt på mig och jag gick mot fåtöljen som var bara någon meter bort och sjönk förtvivlat ner i den.
-Jag vet inte.... Min röst lät så svag och ynklig att Harry och Ron tittade åt mitt håll för att kolla hur jag mådde.
-Men vart hade hon varit? George tittade väldigt bekymrat på mig och jag kände hur hela mitt hjärta bara dog ut.
-Marcus... sa jag lite förkrossat och tittade bort mot trappan som för att jag kanske skulle få se Julia komma ner, men nej tyvärr.
-Ska vi gå och strypa honom åt dig? George spände ena knytnäven och tittade bort mot mig.
-Nej... Jag vet inte ens om det är han som har gjort det... Jag vet ingenting faktiskt... Jag stirrade tomt ner i golvet och jag ville bara gå och lägga mig.
-Men gå och prata med henne då? Ron tittade oförstående på mig och jag blev irriterad på honom.
-Men det fattar du väl att jag inte kan göra! Jag får inte gå in i tjejernas sovsal! Fräste jag tillbaka och jag såg hur Ron och dom andra skyggade tillbaka.
-Jag går och lägger mig nu.... Sa jag med lite lugnare ton och reste mig sakta upp.
-Men klockan är ju bara sju? George tittade oroligt på mig.
-Och? Jag gör det ändå! Fräste jag lite lätt åt min bror.

-----------------
Mer?? :o ♥

mmmeeer ! *ännu mera gråt* D: </3

Naww! D: ♥♥

Har man fått reda på "hemligheten" innan eller?

Nope
Ni får reda på den senare, tror jag o.o Fast ni kommer nog få veta den någon gång x'D ^^