privat mellan Nepflite och Rei Hino

Jane nickade och sa.
- Ingen orsak...
Jag förstår om du haft en hemsk helg.

hon kände att hon var hungrig eftersom hon inte ätit på en hel helg och det var lite svårt att stå så nära honom så här men hon försökte att inte visa det.

"Jag ska erkänna att jag försökte anmäla er till polisen men ingen trodde på mig"

Jane log retsamt och sa.
- Även om de hade trott er....så hade ingen av dem kunnat göra oss något.
Men jag förstår att det är en naturlig reaktion på något sådant.
Men jag ska naturligtvis svara på så många frågor som möjligt om du har några.
Men vi ska nog gå till lektionen nu, även om jag redan kan allt.

Ha nickade och gick till lektionen. Han kunde inte fokusera alls.

Jane hade gått efter honom och var glad att han pratade med henne.
Hon borde inte vara den men var det.

Efter lektionen gick han direkt till henne för att få veta mer.
"Hur visste du att jag var i fara" frågade han

Jane såg på honom och sa
- Herre gud Vincent, jag skulle ha hört dig skrika även om ja var på andra sidan stan.
Men jag hade redan en känsla redan innan.

Han tittade på henne hon var så vacker.
"Är du så vacker för att du är vampyr eller är du verkligen så vacker?"

Jane såg på honom och sa
- Den saken önskar jag faktiskt att jag kunde berätta för dig Vincent.
Men jag har inget minne av mitt liv som människa så jag vet inte om jag var vacker som människa eller inte.
Jag kom bara ihåg ytterst lite....och det var inte mitt utseende.

"Okej men jag tycker i alla fall du är väldigt vacker kanske lite skrämmande men vacker" sa han och log lite försiktigt mot henne.
"Är vampyrer som i sagorna?"