Tom Riddle's Diary (SV)

Ja mer?! ^^

Kapitel 12 Hagrid's fel

Jag blinkade bort sömnen ur ögonen och såg att det suddiga ansiktet som tittade ner på mig var Tom. Utan att tänka mig för skrek jag högt.
"Vanessa tyst! Vill du väcka hela skolan?"
"Förlåt, jag blev bara förvånad."
Tom ställde sig snabbt upp som om han just insåg vad han höll på med.
"Tom vad gör du, hur mycket är klockan?"
"Det spelar ingen roll jag skulle bara kolla till dig, du somnade i fåtöljen." Jag såg på honom att han ljög, jag visste att Tom inte brydde sig. Han var inte sådan.
"Tittade du på mig när jag sov."
"Va? Nej, du skakade och skrek och ropade något i stil med 'vem är det'"
"Åh, jaså. Mardröm." Jag tittade ner och rodnade.
Tom kom och satte sig i soffan mitt emot mig, låtade sig tillbaka och betraktade mig.
"Påtal om mardröm, den där Hagrid."
"Tom." Avbröt jag honom.
"Jag vet att det inte är sant. Hemligheternas kammare har öppnats arvtagarens fiender tag er i akt" citerade jag.
"Okej Nessa du har rätt. Jag ville inte göra det alltför besvärligt för Hagrid så jag hittade på historien om spindeln." Tom suckade.
"Det var Rubeus Hagrid som öppnade hemligheternas kammare.
Jag hade väntat mig ännu en lögn. Jag tittade ner och plötsligt såg jag något som skimrade till på Tom's hand. Det var en ring med en svart sten i. Nästan som den i drömmen förutom att det var ett märke på den svarta stenen.

"Vanessa, kan du svaret?" Frågade Dumbledore vänligt. Som vanligt satt jag och dagdrömde.
"Ursäkta professorn men jag hörde inte frågan."
"Ibland förlorar man sig i tankar och glömmer bort nuet." Sa Dumbledore med en drömmande blick.
"Professorn! Är det sant att Hagrid är relegerad? Att set var han som öppnade hemligheternas kammare?" Avery hade räckt upp handen men struntade i att få ordet och såg upphetsat på Dumbledore. Flera viskningar hördes i klassrummet.
"Tyvärr Avery, så verkar det så." När Dumbledore sa det granskade han Tom noga. Sedan hördes ett magiskt klirr, när visaren på den nötta klockan ovanför katedern slog ett slag.
"Tack för mig, glöm inte läxan, Avis för att förvandla fåglar, var det inte så?" Sa han halvhögt för att överrösta skrapandet av stolar och ropet när eleverna rusade ut till en strålande dag. Men jag hann inte långt förens Tom tog mig i armen och viskade till mig att följa efter.

Hej allihopa! Jag vet inte riktigt vad det här är för konstigt kapitel, det är mest för att visa att jag fortfarande tänker skriva på denna ff:en som ni kanske märkt har jag tagit en paus. Det är mycket med skolan nu men jag ska försöka skriva så mycket jag kan ♥ jag taggar mina läsare:
OzzyStar2
LilyPotterOwl
ceczan04
soony sonny love
LilyPotterOwl
Alice Weasley
Genny1
illusionofcool
Lolly!!
Jessica Lawiise
Elsa Gryffindor
GinnyWeaslyy
tessa evans
Choixpeau
Kaylin
esse
Parva Fortemque
Amanda93
Minihäst
Hanna Alice Lilly Potter
LillaBelle
JohnLeo
Ella01
Vitrius Ravendash
Förlåt om någon inte ville bli taggad ♥

Tack för taggning, btw, bra!

Jätte bra

Taack!! ♥

Sjukt bra kapitel!

Jättebra!

Tack så jätte mycket ♥♥

Kapitel 13 En ring med svart diamant

Tom förde mig till Slytherin's uppehållsrum. Det var helt tomt nu, alla var på lektion eller hängde utomhus. Dock trodde jag mer på det första alternativet eftersom det ösregnade ute. Det var mörkt i uppehållsrummet och ett grönaktigt sken lyste från lamporna i taket. Det gröna ljuset gjorde att stenväggarna såg spöklika ut och den stora ormen i silver som hängde på väggen över brasan glimmade matt.
"Vad ville du, Tom?" Frågade jag.
Han log ett mystiskt leende och satte sig i en av de svarta skinnsofforna. Han klappade på sitsen bredvid sig och jag slog mig ner.
"Nessa, du är väldigt speciell."
Jag blev chockad, hade han dragit ner mig hit för att säga hur mycket jag betydde för honom?"
"Det är något med dig, jag dras till dig." Sa han med sina ögon fästa på mig och en allvarlig min.
"Jag, Tom jag..." Började jag men han satte ett finger framför munnen i en tystnade gest. Jag tittade förvånat på honom.
"Därför vill jag ge dig den här, som ett tecken på vår vänskap." Han tog fram något ur fickan. Det var svårt att se vad det var i det dunkla ljuset men när han höll fram den mot mig flämtade jag. En bild dök upp i mitt huvud, en bild av Tom som kom gående med en ring. Jag är ledsen hade hade han sagt i drömmen. Orden ekade i mitt huvud när jag såg ringen i hans utsträckta händer. Ett hårt smattrande från regnet hördes, men det var avlägset. Mina sinnen fokuserade på ringen. Den var av silver och det satt en svart glittrande diamant i den. Jag tog den motvilligt och trädde den på mitt ringfinger. Jag höll upp handen. Den var vacker och Tom stirrade på den. Han log sitt charmiga leende, det trollband mig.
"Tack." Andades jag ut.
"Titta på insidan." Sa han.
Jag tog av den och på insidan såg jag en litet namn. Vanessa Hawthorn och på andra sidan stod ett annat namn Tom Riddle.

Jag gick genom de stora portarna till stora salen. Eleverna satt redan vid borden och åt lunch. Med snabba steg gick jag och satte mig på en ledig bänk vid slytherin bordet. Det förtrollade taket var dystert med gråa moln hängande i luften. Regnet smattrade mot taket och bildade vattendroppar på alla höga fönster. På andra sidan salen sprakade en brasa.
Jag hade knappt tagit ett nybakat bröd när en okänd Slytherinare kom fram till mig.
"Är det du som är Vanessa Hawthorn?" Frågade han.
"Ja." Sa jag.
"Vårsågod." Sa han och räckte fram ett brev till mig. Jag tog det och tittade skeptiskt på det.
"Vi ses Rachelle." Sa han till flickan bredvid mig och gav ett brev till henne också. Hon nickade och började sprätta upp det.
"Snigelklubben." Viskade hon när hon såg att jag sneglade på henne. Då kände jag igen henne från det senaste mötet. Rachelle var blek och hade askblont, ganska kort hår. Hon såg slug ut, en perfekt Slytherin elev.
"Jaha." Sa jag tyst och sprättade också upp det prydliga brevet.

Kära Ms Hawthorn.

Ikväll klockan 7 tänkte jag ha en middag för alla i snigelklubben på mitt kontor. Jag skulle bli väldigt lycklig om du kunde komma!

Med Vänliga Hälsningar
Prof. Horace Snigelhorn

Jag vet att ni tänker att Tom inte kan känna kärlek och han hade aldrig några riktiga vänner. Men vänta ni bara det kommer en plot twist
（゜０゜)/
Och just det ny karaktär yayy, välkomna Rachelle
Utseende:

Spoiler:
Tryck här för att visa!

JAG LK'SER ÄNNU! JAG LEVER! JAG ÄR HÄR!

IJF3PRHOUJAK<SCÖÅOPgh8ouVWEÖJFÅOTG3H8IPWENFpkå0j´g98phiewnsåf08phgiwevnsPK¨QF0Igåuph23ienmwK LOVE THIS I AM IN LOVE WITH THIS! More...?

Alltså herre gud! Hur kan du skriva så himla bra LynnTonks??? Den här fanficen är så bra!!! Jag sträckläste hela! Och nu shippar jag Tessa asmycket! Snälla skriv mer snart!!!!