Oblivion [SV]

Lyckan när ett kapitel kommer upp:

AWSOME!♥ Asså OMFG vad du är bäst på att skriva!♥♥
THATS SO AZUM!♥♥
And yes, Cedric och Cho får bli tsm, såå att det kan bliiiiiiiiii Gellow!♥♥

Håller med!!! GO GELLOW!!!!

Här kommer nästa kapitel!!!!! Hoppas ni gillar det bc jag gillade att skriva det
____
Kapitel 24
”Vart var du? Harry kommer när som helst!” utbrast Fred när jag kom in till sällskapsrummet. ”Jag pratade med dig i flera minuter innan jag märkte att jag egentligen bara pratade med mig själv!” Jag lyssnade egentligen inte på honom, jag var för upptagen med att titta mig omkring. Fred och George hade lagt fram alla kakor (och andra bakelser som Dobby insisterade på att vi skulle ta med), på ett bord någon hade placerat mot väggen på andra sidan rummet. Och jag såg på hur George kom ner från sovsalarna med ett till fat kakor. Jag påminde mig själv att inte pröva dem, då jag var väldigt säker på att de var deras kanariekakor, som de hade jobbat på ett tag. ”Verkar som jag bara pratar med mig själv igen.” mumlade Fred när han märkte att jag inte lyssnade på ett ord han sa.
”Va?” Han struntade i att svara och himlade istället med ögonen åt mig och tog påsarna som var fyllda med bägare som innehöll pumpasaft och honungsöl från mig. Jag stod kvar vid ingången och kollade på när Kenneth Towler och Benjamin Hampton – som båda var rumskamrater med tvillingarna och Lee – satte upp flera baners, som Dean Thomas hade ritat. Dean satt på golvet vid Benjamins stege och ritade på en till baner som föreställde någon med ett brinnande huvud. Det tog några sekunder innan jag förstod att personen vars huvud brann var Cedric. Mina tankar gick tillbaks till konversationen bara några tiotals minuter tidigare och kände hur klumparna i både halsen och magen började växa.

Efter tio minuter satt jag i soffan bredvid Angelina och väntade på Harry som, enligt Lee, snart skulle anlända. Han hade rätt. Snart så öppnades porträttet och Harry steg in med Ron och Hermione. Glädjerop och jubel uppstod direkt. Lee smällde av några av Doktor Filibusters självstartande raketer så att luften var fylld med små stjärnor och gnistor i alla färger. Jag såg på när alla andra gick runt och skrattade, medan jag satt i soffan och lekte med mina fingrar, något jag ofta gjorde när jag tänkte.
”Jösses, vad tungt det är.” Lees röst förde mig ut ur mina tankar. Han stod bredvid bordet där Harry hade lagt det gyllene ägget. Lee hade tagit upp det och stod och vägde det i ena handen. ”Öppna det, Harry, gör det! Låt oss se vad som finns inuti!”
”Det är meningen att han själv ska lösa gåtan med ledtråden.” började Hermione. ”Det står i turneringsreglerna – ” Harry mumlade någonting som fick Hermione att le lite skuldmedvetet.
”Öppna det, Harry!” utbrast flera andra som stod runtom. Lee räckte ägget till Harry, som satte naglarna i skåran och bände upp det. Det var ihåligt och tomt, men så fort Harry öppnade ägget fylldes rummet av ett fasanfullt, gällt, skrik. Jag – samt många andra – satte snabbt händerna över öronen.
”Stäng det!” bölade Fred bredvid mig.
”Vad var det där för något?” frågade Seamus Finnigan och stirrade på ägget när Harry hastigt stängde igen det.”Det lät som en olyckssalig vålnad… Det kanske är en sån du måste ta dig förbi nästa gång, Harry!”
”Det var någon som blev torterad!” sa Neville förskräckt, med ett blekt ansikte. "Du kommer att få kämpa mot Cruciatusförbannelsen!”
”Var inte så fånig, Neville, den är ju olaglig.” sa George bakom mig. ”De skulle aldrig använda Cruciatusförbannelsen mot turneringsdeltagarna. Jag tyckte det lät lite likt Percy när han sjunger, du kanske ska anfalla honom i duschen, Harry.”
”Vill du ha en syltbakelse, Hermione?” frågade Fred över skrattsalvorna. Hermione såg tveksamt på fatet han flinande räckte fram. ”Du kan vara alldeles lugn, jag har inte gjort någonting med dem. Det är vaniljkakorna du måste se upp för.” Neville, som just hade tagit en tugga av en vaniljkaka, spottade förskräckt ut den så fort han hörde Freds kommentar. Fred skrattade. ”Jag skojade bara, Neville.”
Jag ställde mig upp och började gå mot kakbordet. Om jag ändå skulle sitta här i någon timme till kunde jag lika gärna äta lite kakor. Harry hade tydligen samma tanke, då han stod med fyra kakor i handen och letade efter en femte.
”Hittar du någonting gott?” frågade jag honom medan jag sträckte mig efter en chokladkaka. Harry tittade ner på kakorna i hans hand innan han blygsamt log mot mig.
”Jodå.” Det var en behaglig tystnad mellan oss i några sekunder medan jag hällde upp pumpasaft till mig själv och medan Harry valde ut en till kaka.
”Bra jobbat idag, förresten. Du är riktigt skicklig på kvasten.” Harry log stort mot mig.
”Tack! Spelar du Quidditch?” Jag skakade på huvudet.
”Har bara suttit på en kvast två gånger.”
”Verkligen?” Jag nickade. ”Det är faktiskt inte så svårt.”
”Säger du.” Harry skrattade lite.
”Det är lätt att lära sig, jag lovar.” Jag skrattade lite och tog sedan en klunk av pumpasaften. ”Du, eh, har vi träffat varandra förut? Innan du kom hit, menar jag. Du verkar jättebekant…” Jag tittade förvånat upp på honom. Först Dobby, nu Harry? Jag studerade Harrys ansikte i någon halv sekund och skakade sedan på huvudet.
”Tror inte det. Eller, jag visste vem du var innan, men jag menar, det vet nog alla i trollkarlsvärlden.” Harry öppnade munnen för att säga någonting med avbröts av massa skrattsalvor i hela rummet. Vi vände båda på blickarna och fick syn på en kanariefågel som flög över sofforna. Efter några sekunder förvandlades fågeln tillbaks till sin normala form – Neville. Han skrattade dock bara med. Jag vände mig om mot Harry igen för att fortsätta vår konversation men någon ropade Harrys namn och Harry suckade.
”Vi får prata mer sen.” Jag nickade och han började gå mot rösten.


Dagarna efter festen gick otroligt snabbt, och snart var det början av December. Utanför slottet var det fullt med snöslask. Jag var glad att jag bodde inne i Hogwarts som skyddades mot kylan med tjocka stenväggar och varma brasor. Det måste ha blivit väldigt kallt inne i Durmstrangs båt, Beauxbatons vagn kan inte heller ha varit så varm.
Det hade gått nästan två veckor sedan jag senast träffade på Cedric i den korridoren som ledde till matsalen, och sedan dess hade vi inte pratat. Jag kunde känna hans blick på mig i korridorerna ibland, men gjorde allt för att inte få ögonkontakt med honom.

”Weasley och Weasley! Sluta tjafsa och hör upp!” McGonagalls bestämda röst ekade genom förvandlingskonstsalen, och tvillingarna – som satt och sjöng falskt på en gammal jullåt som jag aldrig hade hört förut – tystade ner en aning. Kycklingarna som vi hade förvandlat till julgranskulor en halvtimme tidigare satt samlade i en liten bur på McGonagalls kateder. Ett fåtal elever hade dock inte lyckats så särskilt bra med att förvandla tillbaks kycklingarna, då en kyckling fortfarande hade en grön julgranskula som kropp. Den travade ostabilt omkring inne i buren, och ramlade då och då åt sidan och började rulla runt i cirklar, men lyckades alltid komma upp igen. Två andra kycklingar var blåa, medan en annan hade blivit röd. ”Jag har någonting viktigt att meddela er alla om. Den traditionella julbalen närmar sig, den har alltid hållit hus i samband med den magiska trekampen, och ses som ett trevligt tillfälle för oss att umgås med våra gäster. Balen är bara öppen för elever från fjärde årskursen och uppåt, men ni får tillåtelse att bjuda med en yngre gäst, om ni så önskar.” McGonagall pausade och väntade på att tre tjejer från Ravenclaw som satt längst bak och fnissade skulle tysta ner. ”Alla ska vara iförda i galaklädnader. Balen börjar klockan åtta på juldagskvällen i stora salen och avslutas vid midnatt. Julbalen är naturligtvis ett ställe för oss alla att ha roligt och att … släppa ut håret.” tjejerna längst bak började fnissa igen, och George började hosta för att dölja sitt skratt, som inte blev dolt alls. Jag kände även hur mina mungipor drogs uppåt, och tittade ner på bänken för att dölja det. ”Men det betyder inte att vi tänker släppa de krav vi ställer på Hogwartselevernas uppförande. Ja kommer att bli allvarligt förargad om någon av er skämmer ut skolan på minsta sätt. ”

”’Julbalen är ett ställe för oss alla att ha roligt, och att släppa ut håret.’ Det var nog ett tag sedan hon släppte ut sitt hår ur den där hemska knuten i nacken.” Skrattade Fred när vi gick ut från salen.
”Det var nog ett tag sedan hon faktiskt släppte loss nånting alls.” påstod jag och skrattade tillsammans med tvillingarna. Vi fortsatte att gå vägen till sällskapsrummet, men jag stannade till när någon – Gabriel – tog tag i min arm och drog mig åt sidan. Jag skrek åt tvillingarna att jag skulle komma sen, men de var så inne i att imitera Professor McGonagall att det var oklart om de ens hade hört mig.
”Kan du förklara varför Cedric ska gå med Cho Chang till julbalen och inte med dig?” Jag slutade andas i någon sekund. Jag förstod inte varför jag var så chockad över det, jag visste att han inte skulle ta mig till balen, men det bildades en klump i magen ändå. Jag bröt ögonkontakten med Gabriel och tittade ner på golvet.
”Jag förstår inte varför du är så förvånad, han gillar henne mer än – ”
”Våga inte ens avsluta den där meningen. Alla som känner honom någorlunda bra, kommer lätt att svara Willow om någon någonsin frågar vem av er två han skulle välja.” Jag skakade på huvudet. ”Men kom igen, han slutade aldrig prata om den där jäkla kyssen – som jag förresten kommer återkomma till – du gillar honom. Han gillar dig. Mycket mer än vad han gillar Cho.”
”Så varför går han då med Cho till balen och inte med mig?” Gabriel suckade djupt.
”Det undrar jag också, vilket var därför jag letade upp dig. Vilket faktiskt inte är så svårt alls – ditt hår lyser upp hela korridoren… Även om alla Weasleys hår slår rekordet.” Hans blick drogs över mitt rödlätta hår, som egentligen var mycket mer blondaktigt än Weasleysyskonens, och jag himlade med ögonen åt honom.
”Jag typ, såg honom krama Cho efter den första uppgiften, och blev arg. Vi har inte pratat sen dess.” Jag började fläta en bit av mitt hår och låtsades fokusera på det när jag själv hörde hur fånigt det lät. Gabriel stirrade på mig i flera sekunder innan han drog händerna ner för ansiktet.
”Är du dum? Hon ville säkert bara gratulera honom! Kysstes de?”
”Nej, men – ”
”Hörde du på när de erkände deras döende kärlek för varandra?”
”Nej, men – ”
”Så varför blev du arg? Det var antagligen en vänskaplig kram!”
”Åh så det är därför de ska gå på balen tillsammans?” Gabriel stängde munnen och drog tvekande handen genom håret.
”… Ja?” Jag skakade på huvudet åt honom.
”Sluta, Gabriel.” Det såg ut som om han ville säga någonting, men han gjorde det aldrig. Istället fästes hans blick på någonting i folkmassorna bakom mig.
”Mollie! Förlåt Will, men jag måste gå. Mollie, vänta!” Han försökte tränga sig förbi alla personer i korridoren så han kunde komma över till andra sidan, och fick flera dömande blickar på köpet. ”Vi har inte pratat färdigt om det här!” utbrast han åt mig när han nästan hade nått den korta blondinen. När han väl kom fram till henne och hennes kompisar kramade han om henne bakifrån och kysste hennes panna. Hon log stort upp mot honom med röda kinder. Jag suckade åt synen. Vem skulle någonsin ha kunnat tro att Gabriel skulle ha ett bättre kärleksliv än mig? Svar: alla.
____

KRITISERA MIG
vad var dåligt? Vad var bra? Vilken del var eran favorit?????? plz I want to know
ily

ps följ mig på instagram @pinsammaste , ni kommer säkert ångra er men jag e desperat

Vad bra! Jag gillade sista delen! Ja kan inte hitta så mycket dåligt..... Hehe...

När man läser delen med Gabriel:


Tyckte bara att Willow skulle ha protesterat lite mer mot Gabriel och argumenterat emot honom :>>>

Jättebra!!

OMR I LOVE THAT SO VERY MUCH!!!!!! Det bara måååååste bli Gellow in the bal!!!!!!! Asså OMR jag får typ spel!!!
It's because it's so amazing!♥ Men asså det ska va Gellow.... Såatteh!

Jag har råkat avbevaka den här...

Men nu har jag iaf läst ikapp och kapitlen var ju helt fantastiska! jag vill bara ha tillbaka gänget från Durmstrang (Hugo mm). Känns som att de har försvunnit?

ahahah joo jag vet jag har tänkt mycket på det själv, men de kommer komma tillbaks i nästa kapitel!!! Och efter det ska jag försöka få med dem mer i kapitlena så de inte försvinner igen hahaha


TACK ALLIHOPA BLIR JÄTTEGLAD AV ERA KOMMENTARER LOVE U

ska skriva nu!!!