En kittel full av kärlek (3:e generationen)
Forum > Fanfiction > En kittel full av kärlek (3:e generationen)
Användare | Inlägg |
---|---|
Minihäst
Elev |
Så bra! Albus klarar nog inte att ha en flickvän och qudditch så då kan han ta Peggy så blir det bra! Sen tycker jag fortfarande att Sarah och James passar bäst! Men jag gillar Millie meed... :'( ❤
another day, another slay 20 apr, 2013 11:09
Detta inlägg ändrades senast 2013-04-20 kl. 22:01
|
Selma...
Elev |
20 apr, 2013 11:17 |
Elma00
Elev |
20 apr, 2013 15:43 |
Madame Pomfrey
Elev |
Du skriver som en dröm!
(En väldigt bra dröm) AWESOME!!! What's the point of being grown up if you're not allowed to be childish sometimes? 20 apr, 2013 16:37 |
lily, luna
Elev |
AWSOME! INGEN TILLRÄCKLIGT BRA BRESKRIVNING OM HUR BRA DU SKRIVER MEN ÄNDÅ! USCH SOM DE FLESTA ANDRA ÖVER MIG SÅ HATAR JAG ADRIAN!
20 apr, 2013 17:55 |
johhana
Elev |
Kapitel 36
Sarah Det är tidigt. Den övre delen av solen syns vid horisonten men jag har legat vaken sedan den försvann för flera timmar sedan. Jag har inte kunnat sova en blund. Jag låter fingertopparna nudda vid mina kinder. De är blöta. Jag sätter mig sakta upp. Mina rumskamrater är sover tungt. Är helt i sina egna världar. Efter att jag tyst bäddat sängen öppnar jag lockat till kofferten. Det gnisslar jag och stelnar till. Det låter ifrån Roses säng och jag tittar på henne över axeln. Min väns röda lockar ligger som en gardin för hennes ansikte och hennes kropp åker sakta upp och ner. Hon sover fortfarande. Jag vänder mig mot kofferten igen och plockar upp ett par byxor och en stickad tröja samt en mjuk, vinröd slängkappa. Jag trycker kappan mot ansiktet. Tyget luktar fortfarande mammas parfym. Jag lägger kläderna på sängen och plockar sen fram ett litet blockljus samt en träbit innan jag försiktigt stänger igen locket. Pyjamasen åker av och jag sätter på mig byxorna och den stickade tröjan. Jag kammar mitt hår bakåt och spänner fast en del av det med ett silvrigt hårsmycke. När jag har knutit fast mina svarta kängor slänger jag den vidrörda kappan runt mina axlar och knäpper ihop det silvriga spännet. Innan jag smyger ut ur rummet med träbiten och ljuset i hand fäller jag upp kappans huva. Huset är tyst och jag glider längst väggen för att inte bli upptäckt. Bakom varje hörn kan Peeves eller Mrs Norris finnas och då är jag fast. Då kommer jag inte kunna göra det här. Jag tittar ut genom fönstret. Lite mer av solen syns och jag snabbar på mina steg. En lättnad fyller mig när jag klarar mig ur slottet utan att bli märkt. Utomhus klär fortfarande ett tunt lager med snö marken men det är ingen kyla. Det är i mitten av februari. Imorgon är det Alla hjärtans dag. Där hemma, i Frankrike, där firades verkligen Alla hjärtans dag i varenda hus. Man hade vänner man tyckte om på middag eller firade på tu man hand. I skolorna delades det ut rosor och hjärtformat godis i matsalen och om man hade tur så kanske det låg ett handskrivet kärleksbrev i sitt skåp. På Beauxbatons klädde vi alltid upp oss lite extra och vi fick extra god mat. Korridorerna brukade fyllas av kärleksförklaringar genom olika trollformler som skrev kärleksparets namn med fyrverkerier, ugglor som kom med askar av choklad eller smycken. Bland eleverna ifrån den äldsta årskursen har även ett och ett annat frieri skett. Jag undrar hur det brukas firas här men framför allt, får jag någonting utav Albus? Jag är nästan nere vid sjön nu. Ingen is finns kvar och på vattnet syns det små, lätta vågor ifrån morgonbrisen som glider fram. Solen har stigit ännu mer och färgar nu himlen rosa. Jag går ut på bryggan och knäar vid slutet. Lägger ner träbiten och ställer ljuset på. Jag plockar fram min trollstav och håller den intill ljusets veke. Jag viskar fram trollformeln och veken tänds. Jag böjer mig fram och ställer ner träbiten i vattnet. Sedan ställer jag mig upp och backar. Ser hur träbiten för det tända ljuset bort ifrån bryggan. Morgonbrisen knuffar den framåt. Jag känner hur tårarna rinner. - Grattis på födelsedagen mamma, viskar jag. Det här är någonting vi alltid har gjort. Varje gång någon utav oss fyllde år så väckte mamma mig innan solen gick upp. I ena handen höll hon de två kapporna och i andra påsen med ljuset och träbiten. Vi gick till parken som låg en bit bort från vår lägenhet och sjösatte det tända ljuset. Jag kommer ihåg att jag var ungefär sex år gammal när jag ifrågasatte vår ganska konstiga tradition. Ingen annan av mina vänner gjorde ju såhär. Mamma hade kollat ner på mig. Hennes korpsvarta hår yrde försiktigt runt hennes vackra ansikte och hon hade pekat ut mot ljuset. - Där seglar alla besvär bort. Från och med idag så betyder det ingenting. Från och med idag kan det bara komma nya besvär, hade hon svarat med den mjukaste röst. Jag ser inte längre ljuset, så jag återvänder upp till slottet innan någon märker att jag har varit borta. Tårarna rinner fortfarande men jag känner inte för att torka bort dem. Det är fortfarande tyst i skolan och återigen glider jag längst väggarna. Men den här gången möter jag faktiskt någon. Men det är inte Peeves eller Mrs Norris. - Sarah? säger James förvånat. Jag tar av mig luvan. Han tittar storögt på mig men när han får syn på mina tårar ser han mest orolig ut. - Har det hänt någonting? frågar James och omfamnar mig. Jag svarar inte. Utan fortsätter bara att gråta. James - Det är mammas födelsedag, berättar Sarah när hon har lugnat ner sig. Jag nickar förstående. Det förklarar tårarna. Men inte manteln. - Brukar du alltid gå klädd såhär när din mamma fyller år? Det kanske är någon tradition från Frankrike? frågar jag och försöker lätta upp stämningen. Det rycker lite i Sarahs ena mungipa. - Det var mammas. Hon tyckte att traditionen med att sjösätta ljuset blev mer högtidligt ifall vi bar fina mantlar, säger hon. Hon gråter inte längre. Ser bara dyster ut. Dyster och fundersam. - James... säger hon och drar ut på mitt namn. Jag nickar. - Vad gör du uppe såhär tidigt? frågar Sarah. Jag skrockar lågt. Ja, vad gör jag uppe egentligen? Hela natten har jag legat sömnlös på grund av morgondagen. Alla hjärtans dag. Jag har funderat och funderat men inte kommit på vad jag ska ge Millie. Hon har tydligen planerat att vi ska gå till Hogsmeade och fika på Madame Puddifoots. Jag är inte särskilt förtjust i den idén. Pappa berättade att han gick dit en Alla hjärtans dag tillsammans med sin dåvarande flickvän Cho, och än i dag så drömmer han mardrömmar om alla dekorationer. Det var söta och gulliga saker överallt. NEJ TACK! Så jag försöker komma på någon bättre idé och jag måste göra det snabbt. Men tyvärr så sprängde jag min kvot av romantiska idéer på vår picknick. Och eftersom det är Alla hjärtans dag så måste jag komma på något bra. - Funderar lite. Jag funderar mycket bättre när jag är uppe och går, säger jag för att svara på hennes fråga. Hon nickar. - Funderingar inför imorgon? undrar Sarah. Jag nickar. Undrar vad hon och Albus har för planer? Jag kanske skulle prata med min lillebror om det här. Jag menar, han har hållit på med den här förhållande-grejen mycket längre än vad jag har gjort. - Så, vad har du och Albus för planer inför imorgon? frågar jag och försöker låta lite nonchalant medan jag egentligen är nyfiken och fiskar efter idéer. Men till min besvikelse rycker Sarah på axlarna. - Jag antar att Albus har tänkt överraska mig för han har inte nämnt några planer, säger hon. Jag nickar. Fan också. Vi har kommit fram till porträttet. Jag harklar mig och den tjocka damen dyker upp. - Har ni ungdomar någon aning om hur mycket klockan är? frågar hon. - Draco Dormiens, svarar jag. Hon ger mig ett surt ögonkast men släpper in oss. Innan annan är vaken. Uppehållsrummet är tomt och nystädat. - Ja, okej då. Då ska väl jag gå tillbaka upp innan någon märker att jag har varit borta, säger Sarah. Tack för att du ville lyssna. Jag nickar och hon går upp med slängkappan släpandes efter henne. Jag suckar och sätter mig ner i soffan. Om jag ska erkänna så kommer morgondagen bli riktigt intressant. Speciellt den delen där jag överraskar Millie. Jag lär själv bli väldigt överraskad, särskilt då jag inte vet vad överraskningen är. läs gärna min ff https://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=43935 22 apr, 2013 20:26 |
Borttagen
|
Ååå, så fint! ♥
22 apr, 2013 20:32 |
chokladgrodan:D
Elev |
awesome!!!!!!!X100000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000
*blink* Heeej...Jag antar att jag borde skriva nått här men tyvärr äger jag ingen fantasi. Så att'e... 22 apr, 2013 20:33 |
Selma...
Elev |
22 apr, 2013 20:42 |
Cindy
Elev |
Jättefint kapitel, verkligen!
Jag älskar sättet du skriver på, du borde verkligen fundera på att bli författare, då jag (och många andra) skulle läsa dina böcker! ;D Jag Shippar verkligen James och Millie, men har ändå en konstig känsla över henne... Menmen, det kanske bara är jag xd Superbra kapitel! 22 apr, 2013 20:43 |
Forum > Fanfiction > En kittel full av kärlek (3:e generationen)
Du får inte svara på den här tråden.